Nekromanti Finns det någon svensk nördkultur?

[Rising]

Re: Bra serier från Hofors...

Ditt svar är nog det bästa beviset på att den svenska alternativseriehobbyn verkligen är en nördhobby, för en riktig nördhobby skall alltid bli missförstådd och nertrackad av allmänheten.

(men okej, det är nog mer av en "kuf-hobby" egentligen)

Vi som är nere med hobbyn tycker nästan att det är för mycket ångest i mangaserierna (det är ju bara en massa "åh, jag är en tjej men låtsas vara kille och den tuffa grabben i klassen är kär i tjejen som är kär i mig, och jag har svårt att se någonting för att jag har så djäkla många rastereffekter i ögonen hela tiden...") och föredrar de rena, raka Galagovitsarna i stil med "inte för att jag är fördomsfull eller så, men de där djäkla kineserna beter ju sig som ett gäng djävla bulgarer!" och "älskling, är det okej om jag tejpar den här bilden av Macaulay Culkin på din rygg när vi älskar?"

 

[Rising]

Re: Nördigt? Jodå.

Du anar inte hur nördigt bilar och sport framstår för mig.

Det finns lite olika skolor om hur man ska använda termen "nörd".

Idag använder vi det om hårda specialintressen; alltså att man kan vara "nörd på X", där X kan vara precis vad som helst. Såsom Glen Hysén säger i FC Z: "Jag kanske inte ska kalla dem nördar, jag är ju värsta fotbollsnörden själv!" (fritt citat)

Här gäller det dock nörd som en subkultur. Fotboll hör inte till denna subkultur, även om man alltså kan vara nördigt specialintresserad i just fotboll.

Arkiv X och Simpsons är däremot två delar av denna subkultur; två delar som ändå har varit rätt populära bland den vanliga allmänheten. Längre in i denna subkultur hittar man Star Trek, Sagan om Ringen, superhjältar och Blandaren (se där; ett annat fall av supersvenskt nörderi!).

Så det du skriver:

Du anar inte hur nördigt bilar och sport framstår för mig.

...det är ett användande av "nörd" på det första sättet; alltså som i FC Z, där både Glen Hysén och Tore kan tycka att varandra är nördiga.

...men den här tråden handlar nog mer om nördar på det andra sättet, alltså där enbart Tore (och inte Glen Hysén) är en nörd.

/Rising
som omedelbart hotar med en sak: Den som säger "jag tittar inte på FC Z, kan du förklara så att jag förstår?" kommer nämligen få en fet förolämpning. I det här inlägget <u>har</u> jag ju nämligen förklarat på så vis att man bara behöver se till sammanhanget för att förstå min tes. Så den person som ställer den frågan, han har visat att han saknar en hjärna och att han bara mopsar sig som en liten ful byracka - så I DARE YOU! Ställ frågan och du, oavsett vem du är, kommer ångra att din mamma krystade ut dig!

 

[Dewil]

Nörden finns inte!

Problemet är att jag inte anser att nörden som stereotyp finns. Ni vet, ung man, finnig, blek, antingen pinnsmal eller överviktig, klädd i för korta byxor och en ful skjorta, försedd med stort skägg eller en gles skäggstubb a la Tjernobyloffer, matte- och tekniksnille, socialt inkompetent, känd från diverse lättviktiga Hollywoodkomedier.

När man börjar skärskåda stereotypen så faller den i bitar, för det visar sig att det finns väldigt många som uppfyller de utseendemässiga kriterierna, men inte intressekriterierna, och det finns väldigt många som har alla inre nördattribut men som inte alls ser ut som nördstereotypen. Jag har umgåtts med mängder av datanördar genom åren - jag gick t.o.m. i en liten gymnasieskola där de flesta av oss var datanördar - men det finns lika många "icke-nördar" bland datanördarna som det finns "klassiska nördar". Jag har en del populärmusiknördar i min bekantskapskrets, men inte många som ser ut som Moby eller som Hardy Nilsson från Percy Tårar. Bland rollspelarna finns många propra, verserade och socialt välanpassade (herregud - går ens social inkompetens och rollspel ihop?). Matte- och tekniksnillen kryllar det av på en teknisk högskola, men inte många som passar in i stereotypen. De flesta buss- och tågnördar visar sig se helt normala ut i verkligheten, ha fru, barn och ett lagom tråkigt åttatillfem-jobb. Ju mer man tänker på detta, desto mer kommer man fram till att om man skulle samla ett antal typiska nördar, så skulle man märka att de nästan inte har något gemensamt.

Det är därför jag föredrar att använda begreppet nörd på samma vis som Glenn Hysén gör och som många i dagens samhälle väljer att göra, dvs. som en benämning på någon som har snöat in på ett specialintresse - må det vara science-fiction-TV, fotboll eller amerikanare.

Helt plötsligt öppnar sig en ny värld av nördar. Jag vet t.ex. en körsångsnörd - han lever för körsång, hans utbildning och förvisso mycket högavlönade jobb är bara för att man måste försörja sig på något. Han har lite svårt att förstå att jag tycker att det gott kan räcka med en manskör och en operauppsättning, trots att det bara innebär två repetitionstillfällen i veckan. Min flickvän - utbildad lärare, översättare och tolk i romanska språk - kallar sig språknörd. Hon föredrar film och litteratur på franska eller spanska och har väldigt dålig koll på samtida angloamerikansk populärkultur. (Hon kallar sig också tågnörd, vilket är lite sött, eftersom jag då inte behöver bekymra mig om suckar från hennes sida om jag nämner något järnvägs- eller tågrelaterat.)

Själv är jag främst samhällsplanerings- (inklusive järnvägs-) och populärmusiknörd. Till utseende och klädsel är jag nog vad många skulle kalla "svennig" (och då undrar jag vad motsatsen är, "blattig"?). Skönaste haket i Gävle tycker jag är en hårdrocksklubb, där jag nog framstår som katt bland de hårdrocksnördiga hermelinerna. På Hultsfredsfestivalen känner jag mig ibland lite främmande när alla andra verkar tillhöra någon subkultur som jag inte ens vet vad jag ska sätta för etikett på. Likväl har jag förmodligen mycket gemensamt med dem ändå.

Så svaret på om det finns någon svensk nördkultur är - nej, för nörden finns inte i verkligheten, bara i amerikanska highschoolfilmer.

Dewil

(Vad jag däremot har undrat ända sedan jag gick på högstadiet är varför det finns så få kvinnliga nördar. Genusforskare har tydligen börjat intressera sig för den manlige nörden, men har någon börjat intressera sig för den icke-existerande kvinnliga nörden? Jag väntar med spänning.)

 

[Rising]

Re: Nörden finns inte!

Ju mer man tänker på detta, desto mer kommer man fram till att om man skulle samla ett antal typiska nördar, så skulle man märka att de nästan inte har något gemensamt.

Om du har rätt så betyder det att vi inte borde ha mycket att prata om förutom rollspel på våra forumsträffar. Det borde heller inte finnas mycket utöver rollspel att prata om i vrållådan. Jag tänker på vad Mörkrid en gång skrev; när en främmande lirare i ungefär samma kläder som han själv frågade "spelar du också rollspel?" Liksom, de kunde se på varandra att de tillhörde en och samma subkultur.

Jag har suttit hemma hos främmande människor där jag sett ett rollspel stå i någon bokhylla, och ganska snabbt kunnat lista ut vem det är som är rollspelaren i hushållet. Liksom, det är helt enkelt den som delar samma nördintressen som jag själv.

Så, jag håller nog med dig om att den traditionella (amerikanska) bilden av en nörd är rätt exotisk - men de svenska nördarna finns uppenbarligen och de går att känna igen på sina alldeles särskilda sätt. Vill du sätta fingret på dem så får du kolla vad som är de gemensamma dragen på nördträffarna - exempelvis våra forumsträffar. För gemensamma nämnare existerar helt klart.

 

[Dewil]

Re: Nörden finns inte!

Om du har rätt så betyder det att vi inte borde ha mycket att prata om förutom rollspel på våra forumsträffar.

Samla ett antal WRNU-rollspelsnördar och det är troligt att de har mycket att prata om.

Samla ett slumpvist urval av nördar och det är inte troligare att de har mycket att prata än att ett slumpvist urval av icke-nördar har det. Eller ett slumpvist urval av nördar OCH icke-nördar.

Om du skulle ha rätt är det rätt tråkigt: då är begreppet nörd för alltid begränsat till att beskriva en stereotyp ur amerikanska komedier från 1980-talet.

Dewil

 

[Nightowl]

Re: Nörderiets kärna

Kanske som en teknisk definition, men i allmänhetens ögon är det stor skillnad vilket område det gäller.

Precis. Det anses som ganska normalt att se på fotboll, eftersom många gör det; eftersom många gör det kan de hänga med åtminstone ytligt i vad den galne Arsenal-diggaren pratar om.

För mig är Arsenal det namn som Green Arrows sidekick Speedy bytte när han blev vuxen och skulle vara kool. Om jag skulle börja snacka om DCs superhjälteserier skulle de flesta människor inte fatta ett smack. Således måste det vara något gravt fel med mig, eftersom jag är så pass intresserat av något totalt obegripligt.

Sedan är sport och motorer på riktigt . Nördar i ordets rätta bemärkelse är mest intresserade av grejer som inte finns.

Erik

 

[ro83rt]

Re: Bra serier från Hofors...

Ditt svar är nog det bästa beviset på att den svenska alternativseriehobbyn verkligen är en nördhobby, för en riktig nördhobby skall alltid bli missförstådd och nertrackad av allmänheten.

Fast jag räknar mig inte till allmänheten utan till serienördarna. Jag har dessutom gått på Hofors så jag tog mig MYCKET illa vid av din orättvisa anmärkning.

Det är bara så att sedan 80-talet har alla med svarta kläder och tuschfläckar på fingertopparna velat göra den nya Sockerconny. De sitter alltid så alla mässor, konvent och träffar och har samma urtrista diskussion. Hur ska vi göra för att öka serieintresset i Sverige? Vi måste få mer kulturbidrag! Sedan sitter de halvpackade med glansiga nostalgiögon och tänker på den gamla Epix-tiden och lyssnar på anektdoter av Göran Ribe. Att göra serier som människor vill läsa verkar dock inte ligga högst på dagordningen. Antingen så gör du serier många vill läsa eller så gör du självbiografiska serier, med mycket svart tusch, som ett fåtal uppskattar. Välj själv men gnäll inte hela tiden. Det är onördigt att gnälla om sitt intresses bristande utbredning.

 

[Rickard]

Re: Bra serier från Hofors...

"Det är bara så att sedan 80-talet har alla med svarta kläder och tuschfläckar på fingertopparna velat göra den nya Sockerconny. De sitter alltid så alla mässor, konvent och träffar och har samma urtrista diskussion. Hur ska vi göra för att öka serieintresset i Sverige? Vi måste få mer kulturbidrag! Sedan sitter de halvpackade med glansiga nostalgiögon och tänker på den gamla Epix-tiden och lyssnar på anektdoter av Göran Ribe. Att göra serier som människor vill läsa verkar dock inte ligga högst på dagordningen. Antingen så gör du serier många vill läsa eller så gör du självbiografiska serier, med mycket svart tusch, som ett fåtal uppskattar. Välj själv men gnäll inte hela tiden. Det är onördigt att gnälla om sitt intresses bristande utbredning."
Jag asgarvade medan jag läste det här.. Det är ju precis likadant med rollspelsnördarna.. Jag antar att du (tyvärr) tänkte på det när du skrev det här..?

/Han som antar att nostalgin är något typiskt för alla nördar

 

[ro83rt]

Re: Bra serier från Hofors...

Jag asgarvade medan jag läste det här.. Det är ju precis likadant med rollspelsnördarna.. Jag antar att du (tyvärr) tänkte på det när du skrev det här..?

Nix, jag var för liten på 80-talet för att kunna uppfatta den guldåldern. Det är kanske så att 80-talet var det Eldorado som framtidens nördar kommer att söka efter.

 

[Guest]

Nörden finns!

Enligt vittnesmål finns den amerikanska hischoolnörden fortfarande, detta vet jag genom en kompis som är pseudoamerikan (i grupperingar på skolan spå var han i gruppen svenskar, men grupperingar skulle tydligen vara mycket viktigt) enligt honom beskriver hischool filmer verkligheten förutom minimala och lokala minoriteter som just då svenskar (som där var relativt populära, relativt bra i alla ämnen och relativt nördiga).

 

[Rising]

Re: Nörden finns inte!

Om du skulle ha rätt är det rätt tråkigt: då är begreppet nörd för alltid begränsat till att beskriva en stereotyp ur amerikanska komedier från 1980-talet.

Om du har rätt i vad du säger nu så skulle det betyda att bara för att två hårdrockare idag kan ha mycket gemensamt så måste de också vara stereotypa hårdrockare a la pudelfrilla och nitarmband från åttiotalet.

Jag tror att subkulturer är lite flexiblare än så.

Och som sagt, Mörkrid kunde alltså bli igenkänd som "rollspelare" av en total främling, och det var inte för att han såg ut som en nördstereotyp från amerikanska komedier. (Jag tror att han hade en lång svart rock på sig, texempel)

Samla ett slumpvist urval av nördar och det är inte troligare att de har mycket att prata än att ett slumpvist urval av icke-nördar har det.

Tja, du kan ha rätt, men jag tror inte det. Jag vet iaf att jag skulle ha ett större meningsutbyte med FC Z-killarna än Paradise Hotel-mupparna, och jag har mer intressen gemensamt med folk på nördforum än vad jag har med folk på andra forum. Kanske är det bara så att du inte är någon nörd? Inte lika mycket nörd som jag iaf?

 

[Rising]

Re: Bra serier från Hofors...

Jag har dessutom gått på Hofors så jag tog mig MYCKET illa vid av din orättvisa anmärkning.

Ha ha, vad ägigt att du gått på Hofors! Nu är du en av mina idoler på forumet. Jag skulle asmycket vilja gå där.

Fast.. min anmärkning var alltså inte så mycket "min" anmärkning; jag tog ju bara några exempel på hur det kan låta i serienördkretsar (själv gillade jag "Ingens Bästa Vän" med Pirinen, till exempel). Jag vet att många serienördar är väldigt skeptiska till att lära sig teckna serier på en skola, och hittills är det väl bara Emma Adbåge som verkligen tagit hela alternativscenen med storm. Att det går en mangaserie i Buster är dock så konstigt att många tycker den är okej bara därför. Men ett gulligt litet djur som heter "Nippon"... det är rätt pajigt.

Är det inte ett problem nu för tiden att så många vill bli den nya Rocky? Stripserier verkar ju vara helt galet inne nu för tiden - checka bara alla serier som redan publicerats i Metros tävling, och det riktiga inlämningsdatumet är ju inte förrän i... vad var det nu, december? Jag tar nästan för givet att hälften av alla bidrag kommer från Hoforsare. Har jag rätt?

 

[ro83rt]

OT - Bra serier från Hofors...

Nä, jag förstod att du bara plockade upp ett ämne diskussionerna. Det är dessutom skillnad på Hofors och Hofors. Jag gick där under guldåldern, när Mattias och Mats var lärare. Sedan kom det en fnoskig konstnärinna och for med lögner så Mats fick foten. Mattias avgick i protest. Sedan dess har det gått utför...

Lite nördinfo: En av anledningarna till att Mats fick sparken var att den fnoskiga konstnären drog fram ett rad exempel på att det som producerades var våldförhärligande och kvinnofientligt. Ett exempel var en bilderna som vi fått i uppgift av Jan Berglin. Vi skulle göra den mest smaklösa och vidriga skämtteckningen vi kunde komma på.

Är det inte ett problem nu för tiden att så många vill bli den nya Rocky? Stripserier verkar ju vara helt galet inne nu för tiden - checka bara alla serier som redan publicerats i Metros tävling, och det riktiga inlämningsdatumet är ju inte förrän i... vad var det nu, december? Jag tar nästan för givet att hälften av alla bidrag kommer från Hoforsare. Har jag rätt?

Säkert är det så. Hoforsare är nuförtiden utpräglade sellouts, annat var det på min tid då vi arbetade för konsten , och Rocky hyllas ju i princip bara för att den säljer bra. Jag misstänker starkt att de flesta läsarna är samma personer som önskade att de fick vara med i Paradise Hotell och känna Robinson Robban.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Nörden finns inte!

"Om du skulle ha rätt är det rätt tråkigt: då är begreppet nörd för alltid begränsat till att beskriva en stereotyp ur amerikanska komedier från 1980-talet."

Det går rätt lätt att bli igenkänd som nörd utan att se ut som den amerikanska 80-tals-stereotypen. Själv har jag blivit lokaliserad som rollspelare (i några fall med en andra gissning på "programmerare") baserat på mitt utseende (vilket inte mer än på några punkter stämmer in på din beskrivning av high school-komedi-stereotypen). Jag har med ledning av samma principer kunnat lokalisera andra rollspelare. Så nog finns det en nördkultur som skiljer sig från 80-tals-stereotypen.

 

[Nightowl]

Nog finns det nördar...

Jag har med ledning av samma principer kunnat lokalisera andra rollspelare. Så nog finns det en nördkultur som skiljer sig från 80-tals-stereotypen.

Precis. Det är ungefär som att hävda att det inte finns några bögar, bara för att inte alla bögar beter sig och ser ut som dom androgyna flickpojkarna i mangaserier. Det är ju fråga om litterära klichéer . Det är väl inte konstigt att verkligheten är mer nyanserad än dikten?

Erik