Feuflux;n317752 said:
Jag har rollspel som verklighetsflykt.
För min del är det precis det här som gör spel till potentiellt bra propagandaverktyg.
Alltså: jag tror ju inte på opolitisk kultur överhuvudtaget; som jag ser på saken reflekterar ju all kultur vi konsumerar något av vår verklighet och hur upphovsmannen ser på denna. Att man väljer att använda orker, vilken roll orkerna fyller, vilken typ av historier man berättar, vilka perspektiv man väljer att berätta utifrån, vem man sätter i hjälte- respektive skurkrollen, vem som är offer, på vilket sätt man är offer, vad som är "gott" och "ont", vem som utestängd eller ignoreras (berättar man bara om adelsmän? Hur gestaltas bönder? Arbetare?) och så vidare.
Vi bygger vår förståelse för vår omvärld genom berättelser och symboler, och vi kan inte berätta berättelser utan att knyta an till samma symboler och berättelser.
Jag TROR sedan att propaganda är som mest effektiv när folk som upplever den inte tänker på den som propaganda. Om jag skulle vilja påverka folk så skulle jag ju vilja att de påverkades utan att tänka på det. Annars riskerar de ju att sparka bakut och få motsatt reaktion. Folk har ju ofta en rätt barnslig sätta-sig-på-tvären-reaktion mot när folk försöker övertala dem.
Så... På samma sätt som man som föreläsare kan använda humor och skratt för att sänka folks försvar mot de idéer man för fram så tänker jag att man som spelmakare skulle kunna använda folks eskapism och önskan att "bara ha roligt och uppleva lite äventyr" för att sänka deras försvar.
Lite samma grej som att reklambranschen gärna vill göra reklam som inte känns som reklam, produktplacering etc...
Jag vet inte om jag skulle kunna göra det, men jag tycker att det är en intressant tanke: om rollspel ändå alltid reproducerar någon form av verklighetsbeskrivning, så borde det gå att göra detta medvetet snarare än omedvetet, och det borde gå att göra mer "subliminalt" och subtilt. Påverka utan att det känns som påverkan, helt enkelt.