Nekromanti Finns det nåt solo-rollspel?

[Ond bråd död]

Jag menar alltså ett rollspel som man kan spela själv utan andra spelare eller spelledare.
Jag vill minnas att det fanns nåt bokspelsliknande där man spelade en barbar.
Det jag tänker mig är nånting i stil med att göra rollfigur till neotech eller gamla traveller (där man kunde dö), fast som aldrig slutar med en färdig rollperson. Man väljer olika karriärer, bildar familj, och råkar ut för olika saker beroende på tabeller man slår på.
Kanske ska sägas att det nog inte kan klassas som rollspel egentligen. Men det låter så kul och nördigt att det borde finnas, Annars får jag väl göra det själv...

 

[wilper]

Trygg Torkel? Där behöver man ju inte välja nått alls, det är bara att slå sin väg genom äventyret.

Annars är ju bokspel typ vad du pratar om, Ensamma Vargen är väl den populäraste serien av sådana i Sverige. Alldeles strax kommer nog någon att posta länken till den engelskspråkiga sidan där alla äventyren finns så man kan spela online.

Vidare finns det ju en del brädspel som lämpar sig för solitärspel, Lone Wolf and Cub är det enda i min samling.

 

[Krille]

Varsågod, den klassiska Ensamma Vargen-bokspelsserien, alldeles gratis:

>>> Länk <<<

 

[Ond bråd död]

Problemet med bokspel (jag älskade bokspel som barn) är att man inte kan spela dem så många gånger. Ett spel som har mer slumptabeller istället för texter som beskriver rum/situationer ger större variation.

Dessutom vill jag spela ett spel som aldrig tar slut. När min karaktär är för gammal så kan jag fortsätta spela hans son som ärvt slottet (eller kojan) samt som formats av sin uppväxt med sin far.

Det borde finnas nån form av datorspel av det här slaget. Jag har spelat några, men de var dåliga. I dem fick man välja mellan att jobba eller plugga eller gå på dejt m.m. Det var dock rätt meningslösa historier där man till sist gjort karriär som läkare eller satt på alla manga-flickor. Så det borde ju finnas nåt mer fantasyaktigt.

 

[wilper]

nethack?

 

[Ond bråd död]

Barbarian Prince- nån som provat?

http://dwarfstar.brainiac.com/ds_barbarianprince.html

 

[Robert Jonsson]

Det enda...

...som slår mig på direkt hand är Mutant Chronicles är där de första grundreglerna gjorde att man slog fram hela bakgrundshistorien och såg den utvecklas framför ögonen och också kunde dö där. Det fyller nog syftet om jag förstått dig rätt...

 

[Arfert]

Tunnels & Trolls!!!

 

[Feuflux]

Solo2

http://d12comic.com/solo2/

Allt du behöver.

 

[Nightowl]

Re: Barbarian Prince- nån som provat?

Jag och en kompis började (ja, vi var två) men vi kom av oss.

Warhammer Quest går att spela solo. Det blir dock lite psykat; väldigt mycket avgörs av slumpen när man inte har någon spelledare. Det går också att spela som ett brädspel på flera pers (idealiskt fyra) eller som ett rollspel (med en till fyra spelare och en spelledare).

Det är otroligt out of print, dock.

Erik

 

[Grog]

Re: Barbarian Prince- nån som provat?

Warhammer Quest går att spela solo. Det blir dock lite psykat; väldigt mycket avgörs av slumpen när man inte har någon spelledare. Det går också att spela som ett brädspel på flera pers (idealiskt fyra) eller som ett rollspel (med en till fyra spelare och en spelledare).

Men att det avgörs av slumpen är ju hela poängen! Det ger riktig spänning vid tärningsslagen eftersom det inte kan komma någon tråkig spelledare och åberopa hjältekontrakt för att på så vis förhindra att man blir tillagad som grottbiff. WQ med spelledare är helskumt; varför inte då spela "riktigt" rollspel istället?

Det är otroligt out of print, dock.

Jag har ett exemplar. Någonstans. Har inte hittat det på fem år.

Största buggen med WQ är att grottorna blir lättare ju högre level man uppnått. Eller rättare sagt ju fler magiska prylar man hunnit packa ned i ryggsäcken.

 

[Nightowl]

Re: Barbarian Prince- nån som provat?

WQ med spelledare är helskumt; varför inte då spela "riktigt" rollspel istället?

Därför att WQ har ballare regler för grottkräl än nästan alla andra spel sammanlagda! Ballare "yrken" också! Och ballare monster; det är i en grottkrälsversion av Old World till Warhammer!

Största buggen med WQ är att grottorna blir lättare ju högre level man uppnått. Eller rättare sagt ju fler magiska prylar man hunnit packa ned i ryggsäcken.

Hm. Jag fann snarast att det bröt samman när man började spela med de mer "avancerade" grottorna med höglevlade monster (och figgar), alltså inte grundäventyren i äventyrsboken.

Det största problemet för oss/mig (när jag solospelade spelade jag förstås hela partyt) var slumpmässiga möten-regeln; det är inåthelvete för stor chans att det bara forsar fram nya monster när man redan är i en strid. "Men vafan kommer alla spindlar ifrån!?"

Erik

 

[Wilmer]

Re: Solo2

Ma gawd! Jag har letat efter ett sånt här program i åratal. Roligt att det är på svenska också! Synd att slutet av gymnasiet håller på för fullt annars skulle jag ägna hela nätterna åt det

 

[Magnus Seter]

Jo, och jag älskade det

Jag spelade det för evigheter sedan, ett exemplar som en snubbe i Mölndal hade, när jag hälsade på där en sommar. Jag älskade det och det intryck jag fick var att det var oändligt spännande och variationsrikt.

Hur det funkar egentligen, när man inte är 13 år och älskar allt som är fantasy och spel, vet jag inte.

/M

 

[Grog]

slumpmässiga möten

Det största problemet för oss/mig (när jag solospelade spelade jag förstås hela partyt) var slumpmässiga möten-regeln; det är inåthelvete för stor chans att det bara forsar fram nya monster när man redan är i en strid. "Men vafan kommer alla spindlar ifrån!?"

När man möter tre minotaurer och ett gäng orcher är man ändå ganska nöjd om det dyker upp ett antal små goblins. Detta eftersom om det inte finns någon ledig ruta för monstret placeras det inte, så därmed är man garanterad att man inte dra fram ytterligare en minotaur nästa gång man slår en etta i powerfasen. Äventyrarna kan med andra ord använda småttingarna som köttsköld.