Nekromanti Finns det rollspel som är bra politisk propaganda?

[Svarte Faraonen]

"Propaganda" har en så negativ klang som ord, men om jag får omformulera det till typ något som medvetet lyfter en viss fråga och vill påverka deltagaren i en viss riktning så finns det väl hur många som helst?

Feminism: A Nano Game Anthoplogy (https://nordiclarp.org/wiki/Feminism:_A_Nano-Game_Anthology ) är ju ett nutida exempel, och jag får för mig att det ramlar ut en dröse sådant här årligen ur Fastaval och liknande. Det finns en tydlig agenda att utbilda och informera, men för den som tycker att "feminismen har gått för långt (!11!!!1!!)" kan det säkert upplevas som just propaganda.

Jag tycker dock att Fiona Geists kritik av sagda antologi verkar tämligen relevant och innehåller en hel del diskussion om just politiska spel och dess skapare som kan vara värd att ta till sig.

 

[Anarchclown]

Men praxis torde kunna vara sprungen ur propaganda, tänker jag. Eller åtminstone en itutad villfarelse med osäkert ursprung. En "meme", utan ett aktivt medvetande bakom dess spridning.

Jag kan definitivt hålla med om att det är en sorts meme att det ska finnas stridsregler. Men propaganda som uttryck implicerar agenda och vilja. Jag tror inte det finns någon större sådan i detta fall. Bara ett omedvetet uppehållande av status quo. Som som sagt dessutom rent praktiskt kan (inte måste) grunda sig i att man gör regler för saker som inte går att rollspela sig till.

 

[erikt]

Jag skulle ju som sagt vilja häva att alla försök till att sprida någon form av budskap, subtilt eller rakt i ansiktet som en slägga, är propaganda.

Det kan jag hålla med om.

Därav är nästan allting propaganda.

Det håller jag däremot inte med om. Det finns väldigt mycket som inte innehåller några medvetna försök att sprida något budskap.

 

[RasmusL]

Jag tycker dock att Fiona Geists kritik[/URL] av sagda antologi verkar tämligen relevant och innehåller en hel del diskussion om just politiska spel och dess skapare som kan vara värd att ta till sig.

Jaha, jag tyckte att det verkar vara bland det mest korkade jag läst på länge

 

[entomophobiac]

Att ett rollspel har tonvikt på våld innebär inte att det gör propaganda för våld.
För att något skall kunna kallas "propaganda" så anser jag att det måste finnas ett medvetet försök att sprida någon viss åsikt, inte bara att man kan hitta en åsikt i det.
Ytterst få rollspel gör propaganda för någonting - utom då kanske idén att rollspel är kul och bör spelas.

Jag syftade nog mer på "propagandan" som gjort att spelskaparna har med våldet än på rollspelen som produkter. Metapropaganda kanske?

 

[Svarte Faraonen]

Jaha, jag tyckte att det verkar vara bland det mest korkade jag läst på länge

Någon utveckling av din kritik av kritiken?

 

[RasmusL]

Någon utveckling av din kritik av kritiken?

Oinformerad kritik grundad i en oförståelse för mediet och uppdiktade nidbilder av författare och målgrupp.

 

[Svarte Faraonen]

Oinformerad kritik grundad i en oförståelse för mediet och uppdiktade nidbilder av författare och målgrupp.

Med "oförståelse av mediet", avser du att hon ifrågasätter ambitionen att skapa förståelse för en utsatt grupp genom att rollspela ett scenario där man intar dess position? För det tycker jag ofta är problemet med rollspel med politiska ambitioner: deras kapacitet att förändra verkar i grunden vara mindre än om spelarna bara hade lagt tiden på att läsa på om problemet i stället.

 

[RasmusL]

Med "oförståelse av mediet", avser du att hon ifrågasätter ambitionen att skapa förståelse för en utsatt grupp genom att rollspela ett scenario där man intar dess position? För det tycker jag ofta är problemet med rollspel med politiska ambitioner: deras kapacitet att förändra verkar i grunden vara mindre än om spelarna bara hade lagt tiden på att läsa på om problemet i stället.

Ja, det är det jag tycker är korkat och grundat i oförståelse.

 

[Anarchclown]

Jag kommer för övrigt ihåg när jag spelade ett scenario till Drakar och Demoner där alla fick en politisk position att inta och av någon anledning så hade jag spela liberalen som också var ledare för gruppen. Jag är rätt säker på att de som skapat scenariot inte riktigt var liberaler själva för om de hade varit de så tror jag inte de skulle utgått ifrån att jag skulle ha haft problem med att styra en diplomatisk grupp med järnhand för att genomföra min större agenda med minimalt med våld och maximalt med öppenhet mellan olika samhällen. "Du lät inte kommunisten och fascisten du hade under dig var med och bestämma"... "Nej, ni hade ju utsett mig till chef, vi var inte en demokrati, vi var en grupp som skulle lösa ett mål. Vem fan fick för sig att liberalism var ett konsensusstyre på individnivå och vem fick för sig att jag som utsedd chef skulle vara intresserad av att låta antidemokrater få inflytande i något som inte ens var en demokratisk process?"

Resultatet blev för övrigt att vi sprang igenom hela scenariot för att jag pekade med hela handen och i slutändan fick vi fram en lösning som jag var nöjd med som de andra spelarna inte kunde säga så mycket emot för att de skulle framstått som dicks om de argumenterade mot öppenhet, frihet och delad framgång och framförallt argumenterade emot att lyckas med uppdraget. Det var dock ändå ett ganska kul upplägg men jag upplevde att jag förmodligen förstörde det en aning för de som designat den som säkert upplevde att jag förstörde det genom att inte "förstå liberalism" (vilket ju är lustig då jag är liberal).

 

[Svarte Faraonen]

Ja, det är det jag tycker är korkat och grundat i oförståelse.

Jag anser däremot att det är väl värt att ifrågasätta den praktiska nyttan av den sortens spelande. Även jag misstror ambitionen att ge folk någon utökad förståelse för lidande och förtryck genom att låta dem uppleva en fantasiversion av det -- jag tror inte att det skänker någon särskild insikt, och att människors tid bättre spenderas med att förkovra sig inom ämnet på annat vis. Suktandet efter den känslomässiga närheten handlar mer om att uppfylla ett behov hos spelaren än att göra vederbörande bättre skickad att förstå jordens fördömda.

 

[RasmusL]

Jag anser däremot att det är väl värt att ifrågasätta den praktiska nyttan av den sortens spelande. Även jag misstror ambitionen att ge folk någon utökad förståelse för lidande och förtryck genom att låta dem uppleva en fantasiversion av det -- jag tror inte att det skänker någon särskild insikt, och att människors tid bättre spenderas med att förkovra sig inom ämnet på annat vis. Suktandet efter den känslomässiga närheten handlar mer om att uppfylla ett behov hos spelaren än att göra vederbörande bättre skickad att förstå jordens fördömda.

Jämförelsen är ju befängd. Om jag vill sprida en tanke är det fantastiskt dumt att gå och föreslå att de jag "säljer" till ska läsa en kandidat i ämnet. Tröskeln är alldeles för hög, vilket bör vara övertydligt.

Att någon tror att på-djupet-utbildning i "Hur det är" är syftet har antagligen inte haft mycket kontakt med de som spelar och skriver spelen, eller de platser och arenor spelen sätts upp på.

Lajv och rollspel är underhållning och underhållning är en helt okej för kanal för att sprida en tanke, inte innehållet i en doktorsavhandling. Om tanken sedan slår rot kanske avhandlingen följer, men sällan i omvänd ordning.

Det här är så sjukt banalt självklara grejer att det är svårt att förstå att någon kan missa det, och min slutsats blir att författaren feltolkat för att göra en poäng, klassisk halmgubbe. Att sedan använda halmgubben som avstamp för gissningar kring författarnas bakgrund, erfarenheter och värderingar är ju bara dumt dumt dumt och medvetet fel.

Det är svårt att ta idioter som bara är ute efter att förolämpa på allvar.

 

[RasmusL]

Det verkar även som om författaren till posten du länkade har bestämt sig för att syftet med spelsamlingen är något det inte är. Att hitta på motiv åt folk för att en inte förstår dem är något som idioter ägnar sig åt.

"Jag menar inte det här som en förolämpning mot astronauter, det är bara en saklig kritik mot att resa till månen. Syftet med månresor är ju att hämta stenar. Vi har en massa stenar på jorden. Det är dumt att resa till månen. Månresor är därför troligtvis till för [FONT=&quot]people with a relatively low degree of socialization, don't know a lot about sex, basically don't do drugs, know they know nothing about the subject at hand, the idea of the thing is deeply uncomfortable to them, haven't really had a rich variety of life experiences, don't seem to have any meaningful exposure to several topics that the games grapple with, [/FONT][FONT=&quot]utter lack of comprehension about sex work, [/FONT]have a limited experience of the world, think imagination bridges the gap between their experience and the experiences of others, don't have a lot of exposure to the world or that their exposure is idiosyncratic and particular, harrowing paucity of real world experiences, a lot of stuff is uncomfortable to these people. Alltså verkligen, jag är saklig i min kritik här, jag menar bara på att det finns brister i månresor!"

 

[RasmusL]

Jag anser däremot att det är väl värt att ifrågasätta den praktiska nyttan av den sortens spelande. Även jag misstror ambitionen att ge folk någon utökad förståelse för lidande och förtryck genom att låta dem uppleva en fantasiversion av det -- jag tror inte att det skänker någon särskild insikt, och att människors tid bättre spenderas med att förkovra sig inom ämnet på annat vis. Suktandet efter den känslomässiga närheten handlar mer om att uppfylla ett behov hos spelaren än att göra vederbörande bättre skickad att förstå jordens fördömda.

Om antologin:

Written by feminists from eleven different countries, #Feminism offers bite-sized takes on contemporary feminist issues. Each of the 34 nano-games in this collection requires between three and five participants, simple (if any) props, and up to an hour of play time.

The games range from silly to serious, including scenarios about selfies and rom-coms as well as reproductive rights and domestic violence. And of course, enjoyment has no ideological boundaries–there are games here for participants new to feminism as well as those experienced in making gender arguments on the internet.

Så liksom, hittepå-fantasin om att det här skulle vara ämnat som en seriös "utbildning" är just bara hittepå-fantasi. Din argumentation är bara giltig i din fantasi. Trollning eller okunnigt och fördomsfullt från dig? Oavsett så handlar tråden om propaganda, inte om hur en bäst utbildar någon. Som propaganda tycker jag att lajv kan funka, och det finns som sagt många exempel på medvetet politiska spel!

 

[Magnus Seter]

Det är svårt att ta idioter som bara är ute efter att förolämpa på allvar.

Tona ner retoriken. Kalla inte andra användare för idioter.

/Magnus

 

[obak]

Problemet är ju att propaganda ger en jävligt skev och enkelriktad bild av det man vill beskriva. Det finns ju inga nyanser i moralpredikan precis.
Om jag förstår svarte faraonen rätt så menar du just det? Propaganda ger oss inte ett helhetsperspektiv, det är i bästa fall underhållning och i sämsta fall indoktrinering i en gravt förenklad världsbild påhittad av någon världsförbättrare som missat det vamla axiomet att ’vägen till helvetet är kantad av gida intentioner’. Rätta mig om jag har fel?

 

[stenhöna]

Problemet är ju att propaganda ger en jävligt skev och enkelriktad bild av det man vill beskriva. Det finns ju inga nyanser i moralpredikan precis.

Propaganda kan också bestå i att kritisera motståndarsidan tills dess att den egna ståndpunkten automatiskt verkar bättre. Än en annan metod är att bombadera offret med motsägande uppgifter tills dess att sanningen blir en subjektiv ståndpunkt eller apati inträffar. Propaganda är inte bara skönmålningar.

 

[obak]

Propaganda kan också bestå i att kritisera motståndarsidan tills dess att den egna ståndpunkten automatiskt verkar bättre. Än en annan metod är att bombadera offret med motsägande uppgifter tills dess att sanningen blir en subjektiv ståndpunkt eller apati inträffar. Propaganda är inte bara skönmålningar.

Absolut

 

[Wyldstorm]

Hrm, kan tycka att nästan alla traditionella rpg subtilt propaganderar för elitism & kapitalism, då alla pc's inte har samma värde(-n) och med cash (=>gear) blir man bara bättre. På allt, typ.

Jag personligen är fetjävla för att folk drar in propaganda i rpg's.
Det finns få saker som gör folk immuna mot propaganda som just dålig/korkad propaganda.
Och eftersom stark religiös/politisk övertygelse korrelerar negativt med intelligens, sååå.... Go nuts.

 

[erikt]

Hrm, kan tycka att nästan alla traditionella rpg subtilt propaganderar för elitism & kapitalism, då alla pc's inte har samma värde(-n) och med cash (=>gear) blir man bara bättre. På allt, typ.

Kan man tycka, men så är det knappast. Få om ens några spelskapare försöker medvetet sprida sådana åsikter i sina spel - och finns det ingen avsikt att pusha någon åsikt eller agenda så är det inte propaganda.