Nekromanti Fins det "Bra" och "Dåliga" rollspelare?

Bassejr

Hero
Joined
8 Jun 2012
Messages
847
Location
Eskilstuna
Jag fick meddelande av en kompis att hon nog inte vill fortsätta spela med oss, för hon känner att hon inte är så bra på rollspel. Jag har inte uppfattat att hon har några svårigheter att förstå systemet, och hon saknar inte kreativitet eller sinne för humor och atmosfär, men hon säger ändå att hon tycker att hon är "Dålig" på rollspel.

Så kan man vara "Dålig"? Vad innebär det? Och om man nu är "Dålig" på rollspel, eller i alla fall åt det "Sämre" hållet, Betyder det att man är oförenlig i spel med spelare som är åt det "Bättre" hållet?
 

slanfan

Hero
Joined
16 Oct 2010
Messages
1,458
Location
Göteborg
Det kan vara en fråga om gruppdynamik. Personen kanske inte känner sig bekväm nog i gruppen för att faktiskt våga/vilja spela roll. Personen kanske är understimulerad eller har dåligt självförtroende.
En så kallad "det är inte ni, det är jag..."-situation.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Man kan ju helt klart vara dålig på olika sätt att rollspela. Jag är tillexempel dålig på att spela improviserad teater och taktik, men rätt bra på resten.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Beroende på vilka normer som gäller i någons spelgrupp så kommer de ge olika svar på den frågan.

För att det ska bli ett bra spelmöte i vår grupp så siktar jag på att vara känslomässigt närvarande i spelet, bidra till spelet, och att svara bejakande på andra deltagares bidrag. Och jag förväntar mig att mina vänner också gör det.

Om din kompis sitter och oroar sig över vad ni andra har för förväntningar på henne och kritiserar sig själv när hon tror att hon inte uppnår de kraven så låter det ju inte som att hon är närvarande i spelet direkt... :gremsmile:
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Bara så jag förstår syftet med tråden - eftersöker du hjälp med den specifika vännen (du kanske undrar hur du ska få henne att känna att hon bidrar) eller är du bara nyfiken på folks syn på saken i allmänhet?

Übereil, som lär ha saker att säga i båda fallen, om han orkar
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
Misstänker frågorna han ställer kan vara en ledtråd till trådens syfte =)

Bassejr said:
Så kan man vara "Dålig"? Vad innebär det? Och om man nu är "Dålig" på rollspel, eller i alla fall åt det "Sämre" hållet, Betyder det att man är oförenlig i spel med spelare som är åt det "Bättre" hållet?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Jag känner definitivt att det finns spelgrupper vars spelstil jag är dålig på.

Jag är till exempel inte någon speciellt duktig taktiker, så jag kände mig rätt dålig när jag spelade D&D med Arfert. Där blev det inte bättre av att jag är dålig på matte. Det som hjälpte mig där var att kamratskapen i någon mån uppvägde hur dålig jag var...

Så kan man känna i andra spel också. Jag känner till exempel att jag är apkass på gestaltande och på impro, så jag skulle känna mig jävligt dålig i spel där jag upplevde att prestationen handlade om att leverera improviserat awesome. Det är lite därför jag alltid känner mig lite utanför när det gäller det som spelas i Indierummet.

Delvis handlar det såklart om mig - jag tror egentligen inte att Arvidos till exempel skulle tycka illa om mig om jag hittade på saker som var tråkiga och slentrianmässiga, för han har fin träning i att bejaka allt man hittar på. Men jag lever i skräcken för att underprestera i mina egna ögon...

Jag kan såklart inte uttala mig om din kompis, men det är ganska lätt att få såna tankar. Det behöver inte ha någon egentlig bas i verkligheten; man kan känna att man är sämre än de andra på att kunna saker om spelvärlden, lära sig systemet, improvisera, spela ut sin roll...



...jag undrar hur mycket av sånt som skulle kunna avhjälpas av att man skulle börja aktivt berömma varandra för saker man gör under spelmötet.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,601
Location
Ludvika
krank said:
...jag undrar hur mycket av sånt som skulle kunna avhjälpas av att man skulle börja aktivt berömma varandra för saker man gör under spelmötet.
Erm... gör inte folk det? Vi tenderar att high-fiva, jubbla och applådera titt som tätt när folk gör något roligt, bra, inovativt eller jäkligt stämningsfullt.
 

Brynolf

Dum fan
Joined
11 Oct 2003
Messages
4,653
Location
Stockholm
Rymdhamster said:
krank said:
...jag undrar hur mycket av sånt som skulle kunna avhjälpas av att man skulle börja aktivt berömma varandra för saker man gör under spelmötet.
Erm... gör inte folk det? Vi tenderar att high-fiva, jubbla och applådera titt som tätt när folk gör något roligt, bra, inovativt eller jäkligt stämningsfullt.
Fast sånt där kan ju förstärka känslan av "dålighet" om man är den som får minst antal high fives. Men då har man kanske större problem i livet än att man inte känner att man vill spela rollspel.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Rymdhamster said:
krank said:
...jag undrar hur mycket av sånt som skulle kunna avhjälpas av att man skulle börja aktivt berömma varandra för saker man gör under spelmötet.
Erm... gör inte folk det? Vi tenderar att high-fiva, jubbla och applådera titt som tätt när folk gör något roligt, bra, inovativt eller jäkligt stämningsfullt.
Jag föredrar nog om sånt hålls framför allt till när vi inte spelar. Men det är väl för att min favvospelstil fokuserar på hård rollpersonsinlevelse.

Sedan kan jag tänka att jag nog hellre får den typen av beröm när inte alla sitter där. För att undvika känslan av att vara den som får minst beröm kring spelbordet och så.

Sedan kan jag känna att det känns mer genuint om en sån sak är lite genomtänkt. Jubel i ögonblicket kan vem som helst fejka; för mig känns det iaf så. Medan jag känner att det är svårare att minnas och sedan säga vad det var man gillade och varför man gillade det.

Men så är jag generellt mer en resonerande människa än en känslomässig också.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
krank said:
Rymdhamster said:
krank said:
...jag undrar hur mycket av sånt som skulle kunna avhjälpas av att man skulle börja aktivt berömma varandra för saker man gör under spelmötet.
Erm... gör inte folk det? Vi tenderar att high-fiva, jubbla och applådera titt som tätt när folk gör något roligt, bra, inovativt eller jäkligt stämningsfullt.
Jag föredrar nog om sånt hålls framför allt till när vi inte spelar. Men det är väl för att min favvospelstil fokuserar på hård rollpersonsinlevelse.

Sedan kan jag tänka att jag nog hellre får den typen av beröm när inte alla sitter där. För att undvika känslan av att vara den som får minst beröm kring spelbordet och så.

Sedan kan jag känna att det känns mer genuint om en sån sak är lite genomtänkt. Jubel i ögonblicket kan vem som helst fejka; för mig känns det iaf så. Medan jag känner att det är svårare att minnas och sedan säga vad det var man gillade och varför man gillade det.

Men så är jag generellt mer en resonerande människa än en känslomässig också.
Tja, det är väl ett typiskt exempel på en smaksak. Den spelstil min grupp kör tillåter i allra högsta grad spontant jubel och high-fives, men jag kan också fatta att det inte funkar i andras spelsammanhang.

Men så är också vårt rollspelande väldigt prestationsfokuserat och beer & pretzels.

To each his own :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Vitulv said:
Tja, det är väl ett typiskt exempel på en smaksak. Den spelstil min grupp kör tillåter i allra högsta grad spontant jubel och high-fives, men jag kan också fatta att det inte funkar i andras spelsammanhang.

Men så är också vårt rollspelande väldigt prestationsfokuserat och beer & pretzels.

To each his own :gremsmile:
Ja, absolut! Och när jag spelar D&D är det ju såklart en helt annan grej än när jag spelleder skräck eller deckaräventyr. Allt handlar om kontext. =)
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
krank said:
Vitulv said:
Tja, det är väl ett typiskt exempel på en smaksak. Den spelstil min grupp kör tillåter i allra högsta grad spontant jubel och high-fives, men jag kan också fatta att det inte funkar i andras spelsammanhang.

Men så är också vårt rollspelande väldigt prestationsfokuserat och beer & pretzels.

To each his own :gremsmile:
Ja, absolut! Och när jag spelar D&D är det ju såklart en helt annan grej än när jag spelleder skräck eller deckaräventyr. Allt handlar om kontext. =)
Så är det så klart. Och för att återknyta till trådens ursprungsfråga så har jag ledsamt nog blivit mycket sämre på att spelleda medryckande och immersionistiska situationer. När jag spelledde DoD6 en gång i tiden var jag jätteduktig på att spelleda på ett sätt som gjorde att både jag själv och spelarna verkligen levde sig in i situationerna, men av någon anledning har jag blivit otroligt mycket sämre på det.

Det är lite ledsamt faktiskt, att det jag brukade vara bra på nu är min svagaste sida. Kanske har det att göra med system, att jag inte riktigt får till det i d20, eller så har min personlighet och mina drivkrafter förändrats med åren. Eller så har det med spelgruppens vilja att göra - man är ju inte ensam om att sätta agendan bara för att man är spelledare!
 

Hellmer

Veteran
Joined
20 Jan 2013
Messages
55
Jag har spellet lite för nybörjare nu senaste året och har fått frågan några gånger om hur jag tycker de klarar sig, om de inte är dålig på rollspel, och liknande frågor som berör om de är bra eller dåliga rollspelare. Och jag har alltid lite svårt att svara på frågan: Hur tycker du att det går för oss? För mig är rollspel inte något där man gör bra eller dåligt ifrån sig, rollspel går inte ut på att vinna eller förlora, jag tycker knappt att det spelar någon roll om min karaktär klarar uppdraget eller inte. Helt enkelt är jag all about the journey. Därför försökte jag berätta att man inte gör bra eller dåligt ifrån sig när man rollspelar, det viktigaste är att man har roligt, eller tycker det är intressant o.s.v.

Jag har spelat med en hel del olika typer av spelare. Från dem som lever sig in och beskriver saker, till dem som mest säger att de slår vakten, vad ska jag rulla? Och det finns för och nackdelar med alla typer, men jag skulle vilja säga att det bara finns en typ "dåliga" rollspelare och det är dem som inte har respekten för fantasin. Då tänker jag personer som inte riktigt bryr sig om att de förstör speltillfället för att de inte riktigt bryr sig om vad som händer. I min erfarenhet är det personer som inte prövar rollspel igen efter det för att de helt enkelt inte förstod grejen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,185
Location
Rissne
Hellmer said:
Därför försökte jag berätta att man inte gör bra eller dåligt ifrån sig när man rollspelar, det viktigaste är att man har roligt, eller tycker det är intressant o.s.v.
Jag hoppas att det går in! För nästan alltid i alla andra sammanhang betyder ju ovanstående "nä, du är skitdålig". Typ inom sport, det där är nåt man säger till sportande ungdomar som inte är speciellt duktiga: "huvudsaken att du hade roligt"... =)
 

hakanlo

Hero
Joined
25 Oct 2008
Messages
978
Location
Södra stockholm
Tja, det kan man nog vara på flera sätt. Det klar man kan vara "bra" i bemärkelsen "erfaren" och genom att kunna en herrans massa spel och spelstilar.

Men i allmänhet brukar det vara så att en motiverad och engagerad spelare som funkar bra med resten av gruppen är en "bra" spelare. Och då i bemärkelsen att kunna bidra till det gemensamma historieskapandet.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Jag håller med Hellmer.

Och till ämnespostaren. Om det är en person ni gillar, tala om för den att ni gillar det som personen bidrar med. Det kan ju också vara så att det är andra anledningar egentligen också. Eftersom folk gillar olika saker i spelen kan det ju vara att det en person gillar kanske inte resten av gruppen gör och att spelstilen inte passar bra in.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,536
Location
Göteborg
Det är väl klart man kan vara mer eller mindre bra på rollspel? Varför skulle just rollspel vara undantaget? Visst, vad man vill uppnå kan variera kraftigt, men det gör det i litteratur också, och ingen påstår att man inte kan vara mer eller mindre bra författare. Och rollspel sker genom synergieffekter inom en hel grupp, men detsamma gäller för fotboll, liksom.

Däremot undviker jag gärna att peka ut vissa som "bra" och andra som "dåliga" på rollspel, och att stänga ute sig själv från gruppen för att man tycker att man är "dålig" känns lite fel. Det bästa sättet att bli bättre torde ju vara att spela mer. Jag kan helt klart säga att jag är bättre på rollspel nu än när jag började spela. Den repertoar av tekniker och den intuitiva känsla för ståry jag har är mycket vassare. Min förmåga att bidra med energi i gruppen är bättre (även om jag behöver jobba på att dra mig tillbaka ibland och ge plats åt andra). När jag började spela mer ståryfokuserat spel byttes en hel del av målen ut och jag behövde lära mig en hel del nytt om bejakande av andras idéer och om blockering. Och då ska vi inte snacka om min improvisationsförmåga. Jag menar inte på att mina färdigheter i dessa områden är superba eller bättre än den-och-dens, utan bara att jag är bättre på dem nu än jag var för fem år sedan. Därmed är jag också en bättre rollspelare. Sedan finns det andra som är bättre än mig och åter andra som är sämre, men när vi börjar jämföra personer mot varandra blir det svårare, eftersom man måste väga de olika färdigheterna mot varandra. Och sedan tycker jag inte att det finns någon mening med att jämföra personers "skicklighet" i rollspel med varandra. Så det kan vi gärna låta bli. Men det betyder ju inte att det inte finns skillnader.
 
Top