Jag vill hävda att det finns bra och dåliga spelare. Dock är det en position som kräver en viss utveckling för att komma till sin rätt. Jag betraktar bra och dålig som moraliska, snarare än kognitiva eller essentiella, värden. Jag gör dock inget anspråk på att spelaren trådens skapare syftar på menar det som jag menar.
En dålig spelare är i min mening en spelare som sätter sin egen agenda framför gruppens. Det kan röra allt ifrån att ofta avbryta spelet för sina personliga utsvävningar till att skapa en karaktär som inte bidrar med något konstruktivt till gruppens spelupplevelse. Det är en dålig spelare, därför att hen har en dålig attityd vad gäller respekten mot andra inblandade i gruppen. Det ska dock poängteras att en spelare som ständigt är undfallande och konformerar inför andras vilja sällan kommer bidra så mycket heller, så jag förespråkar inte någon form av undflyende och ryggradslös attityd som "bra".
En person som uppfattar sig själv som en dålig spelare utifrån den här modellen ser helt enkelt att hen inte är så intresserad av spelet som de andra spelarna är, och därför känner att deltagandet leder till mer skada än nytta för gruppens upplevelse. Att kunna erkänna det är sannolikt mycket svårt, då spelmöten kanske är den vanligaste formen att umgås med vissa vänner eller bekanta. Att då erkänna sig själv som en dålig spelare skulle kanske innebära att förlora en del av sitt sociala umgänge.
En dålig spelare är i min mening en spelare som sätter sin egen agenda framför gruppens. Det kan röra allt ifrån att ofta avbryta spelet för sina personliga utsvävningar till att skapa en karaktär som inte bidrar med något konstruktivt till gruppens spelupplevelse. Det är en dålig spelare, därför att hen har en dålig attityd vad gäller respekten mot andra inblandade i gruppen. Det ska dock poängteras att en spelare som ständigt är undfallande och konformerar inför andras vilja sällan kommer bidra så mycket heller, så jag förespråkar inte någon form av undflyende och ryggradslös attityd som "bra".
En person som uppfattar sig själv som en dålig spelare utifrån den här modellen ser helt enkelt att hen inte är så intresserad av spelet som de andra spelarna är, och därför känner att deltagandet leder till mer skada än nytta för gruppens upplevelse. Att kunna erkänna det är sannolikt mycket svårt, då spelmöten kanske är den vanligaste formen att umgås med vissa vänner eller bekanta. Att då erkänna sig själv som en dålig spelare skulle kanske innebära att förlora en del av sitt sociala umgänge.