Krille
Super Moderator
Kuro (som är japanska och egentligen skrivs med kanji-tecknet 黒, som betyder svart eller skuld - kanji-tecknet förekommer i kalligrafisk form i loggan bakom texten "kuro") är ett nytt rollspel från Cubicle 7 som jag har haft ett öga på ett tag, nippofil som jag är. Ska man sammanfatta konceptet så kort som möjligt, tänk er ungefär Cyberpunk korsat med den japanska skräckfilmen Ring.
Bakgrunden är att det är senhösten 2046, och Japan är isolerat på grund av att alla tror att Japan har en antikärnvapensköld som de inte delar med sig av. Så därför har Japan satts i blockad. Idén att Japan har en kärnvapensköld härstammar från lite bråk med Kina som slutade med att Kina skickade två kärnvapenmissiler på Japan. Den ena flög fel och ramlade ner i Nordkoera. Den andra träffade rätt, men försvann ner i en elektrisk storm som kortslöt halva Japan, men atombomben exploderade aldrig.
Spelet börjar ungefär sex månader efter Kuro-incidenten (att Japan blev svart då kineserna sköt kärnvapen). Japan har varit hårt isolerat och man har inte ens internet eller satellitkontakt med resten av världen. Maten är ransonerad, elströmmen är osäker och det kan bli svart titt som tätt och Japan piskas av våldsamma tyfoner och jordbävningar.
Och vad ingen säger, men som alla vet, är att det håller på att hända något skumt sedan Kuro-incidenten. Spöken och andar har börjat uppträda i mörkret i strömavbrotten. Konspirationsteorier flödar. Det finns till och med dem som säger att bomben exploderade och att alla är döda och har blivit spöken!
---
Kuro målar upp ett framtida Japan som är fantastiskt coolt - högteknologiskt samtidigt som det är analogt och bakåt. Det är hemgjord el från solpaneler och varma källor som distribueras genom veritabla råttbon på telefonstolpar med frekventa strömavbrott och en åldrande befolkning med rejäla klyftor. Samtidigt är det hologram, neon, upphöjda spårbanor och en hel virtuell augmented reality-stad som ligger som ett lager ovanpå. Det finns androider av alla sorter.
Ett rejält kapitel om Shin-Edo ("Nya Edo" - Edo är det gamla namnet på Tokyo) målar upp en kontrastfull och motsägelsefull stad. Ett massivt kapitel om utrustning listar upp vad tekniken i Kuro kan göra och inte kan göra, på sina håll riktigt lysande. Det finns ett avsnitt om butler-androider som finns i alla möjliga modeller från den engelska butlern till den franska husan, med fotnoten att den franska husan kan utrustas för andra funktioner - "call for details". Man kan hyra en flunsa (!) om man inte känner för att jobba.
Regelsystemet känns lätt. Slå mellan en till tre D6 beroende på characteristic, lägg på färdighetens värde, kom över svårigheten eller ett likadant slag. Naturligtvis måste man mecka till det, så 6or exploderar med ett extraslag (inte Ob-slag som i Eon, utan tillägg), och eftersom 4 är ett otursnummer (eftersom det kan uttalas "shi", vilket är en homofon till det japanska ordet för "död") så tar man bort alla fyror från slaget. Så de möjliga utfallen är 1, 2, 3, 0, 5, 6+1T6. Stridssystemet är föredömligt kort, och den största biten tar upp hur man skadas på andra sätt än genom att folk skjuter på en.
Det finns ett spelledarkapitel som lägger upp kampanjutvecklingen som Cubicle 7 tänker sig. Det är ett spel som har en kampanj med inledning, uppstegring och slut, och sen är det verkligen slut. Tydligen ska det bara komma tre böcker: regelboken Kuro, äventyrsboken Makkura och slutet Kuro Tensei. Därtill kmomer en spelledarskärm. Sen ska det inte bli något mer, och det är rätt coolt.
Man har ett antal sidor som tar upp spelledande och hur man skapar skräck. Dessvärre är det inte särskilt lysande, det här kapitlet. Du hittar bättre skräckkapitel i nästan alla andra skräckspel. Det som Kuro gör är att lyfta upp vad Kuros skräck bygger på, men det hjälper dig inte så mycket att bygga skräck från början om du är nybörjare på det.
Kuro har några problem. För det första är det en setting som spelarna nästan måste plugga. Det finns mängder med kontakter och koola platser i Shin-Edo och miljarder med prylar att skaffa, och man har inte en suck i hälsingland att greppa hur det här hänger ihop om man inte skaffar en regelbok. Jag ser inte riktigt hur man guidar en grupp nya spelare som inte är bekanta med settingen till att göra rollpersoner och skaffa prylar, än mindre att hitta en plats i världen.
Och det leder oss till problem nummer två: en grund i spelet är att man spelar vanliga löneslavar som visserligen sticker ut men som egentligen inte vill äventyra. Problemet är att spelet inte riktigt stödjer detta. Kuro är nämligen ett väldigt traddigt spel med stor mängd med vapen även om stridskapitlet är kort. Man uppmuntras som spelledare att variera sitt monster, men man får inte mycket att variera med, och de som man får är rätt hårt statsbundna och lämnar inte mycket utrymme för variation eller inspiration. Man måste göra jobbet själv.
Sen har vi mindre problem, som att spelet har rätt kass layout. Idén bakom formen är okej, illustrationer och bårder är snygga, men layouten känns som en direktimporterad Word-fil med styckeavstånd och konstant första indrag. Dante skulle nog få krupp.
---
Ska vi försöka få någon form av omdöme? Det är ett fransktradd-spel där alla inblandade förväntas att göra en massa jobb - för spelarnas del att plugga setting, för spelledarens del att vara erfaren skräckspelledare och spela bortom reglerna och riktlinjerna. På det ligger ett skithäftigt koncept med en ashäftig bakgrund och en vision som är fantastisk.
Men jag kan tycka att visionen, bakgrunden och konceptet inte sitter ihop med den hjälp man får av spelet i form av riktlinjer, regler och upplägg. Det håller inte ihop och det når inte ända fram, dessvärre.
Om jag levde i den perfekta av världar så hade Kuro tagit sin bakgrund och koncept och vision och förenat med Technoir och Panty Explosion: Technoir för att bakgrundspluggandet flyter in så sömlöst i rollpersonsskapandet och är så smart på prylhanteringen (om man tweakar dess buggar); Panty Explosion för vardagslunket och det övernaturliga och stegrandet mot den där upplösningen som utlovas i Kuro Tensei.
Men jag lever inte i en perfekt värld, så Kuro blir nog ännu ett spel som jag inte kommer att spela.
Bakgrunden är att det är senhösten 2046, och Japan är isolerat på grund av att alla tror att Japan har en antikärnvapensköld som de inte delar med sig av. Så därför har Japan satts i blockad. Idén att Japan har en kärnvapensköld härstammar från lite bråk med Kina som slutade med att Kina skickade två kärnvapenmissiler på Japan. Den ena flög fel och ramlade ner i Nordkoera. Den andra träffade rätt, men försvann ner i en elektrisk storm som kortslöt halva Japan, men atombomben exploderade aldrig.
Spelet börjar ungefär sex månader efter Kuro-incidenten (att Japan blev svart då kineserna sköt kärnvapen). Japan har varit hårt isolerat och man har inte ens internet eller satellitkontakt med resten av världen. Maten är ransonerad, elströmmen är osäker och det kan bli svart titt som tätt och Japan piskas av våldsamma tyfoner och jordbävningar.
Och vad ingen säger, men som alla vet, är att det håller på att hända något skumt sedan Kuro-incidenten. Spöken och andar har börjat uppträda i mörkret i strömavbrotten. Konspirationsteorier flödar. Det finns till och med dem som säger att bomben exploderade och att alla är döda och har blivit spöken!
---
Kuro målar upp ett framtida Japan som är fantastiskt coolt - högteknologiskt samtidigt som det är analogt och bakåt. Det är hemgjord el från solpaneler och varma källor som distribueras genom veritabla råttbon på telefonstolpar med frekventa strömavbrott och en åldrande befolkning med rejäla klyftor. Samtidigt är det hologram, neon, upphöjda spårbanor och en hel virtuell augmented reality-stad som ligger som ett lager ovanpå. Det finns androider av alla sorter.
Ett rejält kapitel om Shin-Edo ("Nya Edo" - Edo är det gamla namnet på Tokyo) målar upp en kontrastfull och motsägelsefull stad. Ett massivt kapitel om utrustning listar upp vad tekniken i Kuro kan göra och inte kan göra, på sina håll riktigt lysande. Det finns ett avsnitt om butler-androider som finns i alla möjliga modeller från den engelska butlern till den franska husan, med fotnoten att den franska husan kan utrustas för andra funktioner - "call for details". Man kan hyra en flunsa (!) om man inte känner för att jobba.
Regelsystemet känns lätt. Slå mellan en till tre D6 beroende på characteristic, lägg på färdighetens värde, kom över svårigheten eller ett likadant slag. Naturligtvis måste man mecka till det, så 6or exploderar med ett extraslag (inte Ob-slag som i Eon, utan tillägg), och eftersom 4 är ett otursnummer (eftersom det kan uttalas "shi", vilket är en homofon till det japanska ordet för "död") så tar man bort alla fyror från slaget. Så de möjliga utfallen är 1, 2, 3, 0, 5, 6+1T6. Stridssystemet är föredömligt kort, och den största biten tar upp hur man skadas på andra sätt än genom att folk skjuter på en.
Det finns ett spelledarkapitel som lägger upp kampanjutvecklingen som Cubicle 7 tänker sig. Det är ett spel som har en kampanj med inledning, uppstegring och slut, och sen är det verkligen slut. Tydligen ska det bara komma tre böcker: regelboken Kuro, äventyrsboken Makkura och slutet Kuro Tensei. Därtill kmomer en spelledarskärm. Sen ska det inte bli något mer, och det är rätt coolt.
Man har ett antal sidor som tar upp spelledande och hur man skapar skräck. Dessvärre är det inte särskilt lysande, det här kapitlet. Du hittar bättre skräckkapitel i nästan alla andra skräckspel. Det som Kuro gör är att lyfta upp vad Kuros skräck bygger på, men det hjälper dig inte så mycket att bygga skräck från början om du är nybörjare på det.
Kuro har några problem. För det första är det en setting som spelarna nästan måste plugga. Det finns mängder med kontakter och koola platser i Shin-Edo och miljarder med prylar att skaffa, och man har inte en suck i hälsingland att greppa hur det här hänger ihop om man inte skaffar en regelbok. Jag ser inte riktigt hur man guidar en grupp nya spelare som inte är bekanta med settingen till att göra rollpersoner och skaffa prylar, än mindre att hitta en plats i världen.
Och det leder oss till problem nummer två: en grund i spelet är att man spelar vanliga löneslavar som visserligen sticker ut men som egentligen inte vill äventyra. Problemet är att spelet inte riktigt stödjer detta. Kuro är nämligen ett väldigt traddigt spel med stor mängd med vapen även om stridskapitlet är kort. Man uppmuntras som spelledare att variera sitt monster, men man får inte mycket att variera med, och de som man får är rätt hårt statsbundna och lämnar inte mycket utrymme för variation eller inspiration. Man måste göra jobbet själv.
Sen har vi mindre problem, som att spelet har rätt kass layout. Idén bakom formen är okej, illustrationer och bårder är snygga, men layouten känns som en direktimporterad Word-fil med styckeavstånd och konstant första indrag. Dante skulle nog få krupp.
---
Ska vi försöka få någon form av omdöme? Det är ett fransktradd-spel där alla inblandade förväntas att göra en massa jobb - för spelarnas del att plugga setting, för spelledarens del att vara erfaren skräckspelledare och spela bortom reglerna och riktlinjerna. På det ligger ett skithäftigt koncept med en ashäftig bakgrund och en vision som är fantastisk.
Men jag kan tycka att visionen, bakgrunden och konceptet inte sitter ihop med den hjälp man får av spelet i form av riktlinjer, regler och upplägg. Det håller inte ihop och det når inte ända fram, dessvärre.
Om jag levde i den perfekta av världar så hade Kuro tagit sin bakgrund och koncept och vision och förenat med Technoir och Panty Explosion: Technoir för att bakgrundspluggandet flyter in så sömlöst i rollpersonsskapandet och är så smart på prylhanteringen (om man tweakar dess buggar); Panty Explosion för vardagslunket och det övernaturliga och stegrandet mot den där upplösningen som utlovas i Kuro Tensei.
Men jag lever inte i en perfekt värld, så Kuro blir nog ännu ett spel som jag inte kommer att spela.
