Nekromanti Fjärde vågen

[Sjunde inseglet]

80-, 90-, 00-talet - under varje årtionde har rollspelandet fått nya inriktingar "som alla pratat om".

"Rollspelet är döende", utropar vissa i desperation över spelföreningars död, rollspelsföretag som lägger av och världsmonopol för D&D 4:as roll- & brädspelshybrid.

Jag väntar bara på nästa stora "grej". Ungefär som Vampire var för rollspel på 90-talet (med lajv och annat skvalp som efterföljd).

Rollspelandets popularitet har ju med subkultur och känslan att hålla på med något som ingen annan fattar att göra. RPG-spel på dator eller Xbox är inte subkultur utan Svensson och det är därför rollspelandet kommer att fortsätta. Det finns alltid folk som vill syssla med något som "allmänheten" inte förstår. Något hemligt och exklusivt.

Så vad blir 2010-talets rollspelsvåg? Grejen som får finniga gymnasieelever att åter igen vallfärda till konvent och Science Fiction-bokhandeln?

Framtiden är ju ingen vetenskap så ni är alla fria att fantisera ihop era egna visioner om vad fan det kommer att handla om...

 

[rjonas]

Ja vem vet vad det blir? Jag har, liksom du, en känsla av att det kommer en stor grej när tiden är inne och det kommer att vara avant-garde. Rollspelen sedan 70-talet har haft stor, omärkt, påverkan på dagens populärkultur.

Anne Rice böcker blev Vampire som med tiden blev Twilight.

Moorcooks (m fl) böcker blev D&D som med tiden blev en uppsjö olika dataspel och även en del filmer.

Jag såg Trassel idag med min familj och i den Disney-filmen står rollspelsreferenserna som spön i backen.

Nästa stora rollspelsvåg, gissar jag, kommer att fokusera på det som bordsrollspel gör bra (och som MMORPG inte kan göra lika bra).

Tiden får utvisa.

 

[solvebring]

Bra fråga. Det enda jag kan säga är liksom förut så har hobbyn tagit nya riktningar och spelförlag har fallit medan andra uppstått. Med andra ord finns det ingen rollspelsdöd. Det är bara något sorts skitsnack a la paranoia. Folk jämför dessutom ofta med 80-talets guldålder vilket är hur snett som helst.

Hur som helst: Det är en ny tid i antågande - det känns i alla fall som det. Det händer mycket och bara snacket om rollspelsdöden är ett utmärkt bevis på det. Frågan är som sagt vad, och där kan nog inte jag svara mer än någon annan.

... anser solvebring som hade tänkt svara något intressant men som mest stack några dolkar i rollspelsdöden, åter en gång. Sorry för OT-glidet, men jag hade visst inte något vettigare att säga.

 

[krank]

2010-talets rollspelsvåg tror jag blir alltmer avancerade möjligheter att rollspela i MMO's. Inte rena chattmiljöer, utan spel med rollspelarmöjligheter.

Kulturen av folk som spelar sina rollpersoner i sin kommunikation med andra spelare i WoW och annat tror jag aldrig kommer att nå någon majoritet, men jag tror fenomenet kommer att växa. De flesta jag snackat med som spelar mmo's har väl nån gång kommit i kontakt med nån som spelar in-character. Det betyder att beröringsytorna, vågar jag påstå, är större än någonsin. Fler än nånsin tidigare kommer i kontakt med idén att låtsas vara någon annan på fritiden, för att det är kul.

Traditionella bordsrollspel tror jag inte kommer att dominera kultur eller marknad i någon större grad. Däremot tror jag att hobbyn kommer att bli bredare och förhoppningsvis, likt nintendos Wii, locka till sig nya målgrupper och casualspelare. Precis som datorspelsbranschen steg för steg börjar inse att gruppen potentiella hardcorespelare är mycket mindre än den potentiella gruppen casualspelare så hoppas jag vi kan göra samma koppling.

Jag tror att breddningen kommer att ske parallellt med en fördjupning. Bordsrollspel är grottmålningar just nu. Vi har börjat utforska mediet. Det finns fortfarande mängder av sätt att spela rollspel på som vi inte utforskat. Indierörelsen kommer att fortsätta växa, tror jag. POD gör att den långa svansen kan bli väldigt lång. Plötsligt kan vem som helst som kan skriva, skriva ihop en rollspelsprodukt. Valmöjligheterna ökar.

 

[Doomhamster]

Jag tror att hobbyn kommer att bli mycket mindre likriktad. Bara i den här tråden har folk pekat på den brädspels-(eller MMO-?)liknande nya D&D-utgåvan, diverse indiespel, onlinerollspelande... alla på sina sätt utmaningar mot den klassiska bilden av rollspel.

Det jag mest fäst mig vid på sistone, och som jag tror är kopplat till både "indievågen" och den minskande försäljningen av rollspelsböcker, är att folk har blivit förbaskat pigga på att konvertera. Det handlar numera inte bara om att skriva alla möjliga "sourcebooks" till generiska system som GURPS, utan mer om att folk hittar ett eller ett par system som ger den spelupplevelse just de gillar, och sen använder dessa till alla möjliga genrer och världar. Alltså, många känner sig mindre bundna till att t.ex. köpa Star Wars-rollspelsböcker bara för att de råkar vilja spela Star Wars.

 

[rjonas]

Jag tror att hobbyn kommer att bli mycket mindre likriktad. Bara i den här tråden har folk pekat på den brädspels-(eller MMO-?)liknande nya D&D-utgåvan, diverse indiespel, onlinerollspelande... alla på sina sätt utmaningar mot den klassiska bilden av rollspel.

Rollspel finns ju idag i olika grader. De rena rollspelen tjänar som inspiration till det som följer på listan. De rena rollspelen är snabba och kan etablera coola grejor som sedan införlivas i de mindre rena rollspelen. För att illustrera vad jag menar se följande tabell. Överst på listan spel som jag anser rollspeliga. Nederst på listan spel som jag anser brädspeliga:

(A) D&D2 retrokloner: AD&D, C&C m fl.. (Lite grundförutsättningar och funderingar)

(B) D&D3: 3.5, Pathfinder (Heltäckande regler för det mesta)

(C) D&D4 (Skräddarsydda regler för en viss spelstil)

(D) D&D board game system: Castle Ravenloft, Wrath of Ashardalon. (Följ instruktionerna och tjoa lite)

Jag finner alla underhållande på olika sett. Men om vi pratar om rollspel borde vi prata om spel högre på listan. Det är också enklare att skapa spel högre på listan. Ju längre ner vi kommer desto mer pengar måste investeras i prylar (av tillverkaren). (Jag köpte Hjärtefrost igår. 85 kr för 20 sidor Lulu-tryckt äventyr. Dyr produkt men väl värt en priset för en kväll för fyra.)

Så vad är utvecklingen i kategori A?
Det finns inga pengar att tjäna där. Det är förklaringen till varför bara garageföretag är verksamma där. Wizards och Fantasy Flight är verksamma i kategor C & D. Snygga grejor men inte rollspel (ursäkter går ut till de som spelar 4E och lyckas rollspela däri).

Nu blir jag väl hudflängd men jag tycker att regler och rollspel är parvis uteslutande. Yin och yang; lite regler/mycket rollspel, mycket regler/lite rollspel.

 

[Leon]

Det är en sådan grej som är så given i efterhand, men som är omöjlig att gissa sig till i förväg. Och frågan är också: är det spelkonceptet, eller genren, eller regelsystemet, eller formatet som slår? Om man tittar på WoD - är det hela humanityköret, är det goth-och-vampyrkänslan, är det tärningspoolerna (knappast, va) eller är det formatet med massa text- och flufftunga expansioner som slår.

Om det är genren, vilken genre kan isf vara up and coming? Det känns som att alla våra geekkulturella favoriter redan gjort stor succee i mainstream.

 

[rjonas]

För att fortsätta kategoriseringen tror jag produktionshöjden kommer följa följande mönster:

(A) Pod-tryck. Pärm. Amatörillustrationer. Inga golvplaner eller markörer. Inga kort.

(B) Tryckeritryck. Mjukinbunden bok. Semiprofessionella illustrationer. Grafpapper/battlemat och penna. Kort som tillval.

(C) Fyrfärgstryck. Hårdinbunden bok. Professionella illustrationer. Fyrfärgsgolvplaner. Markörer. Fyrfärgskort.

(D) Fyrfärgstryck. Box. Professionella illustrationer. Fyrfärgsgolvplaner med regelinfo. Miniatyrer och markörer. Fyrfärgskort.

(+E) Premium, limited edition förmålade miniatyrer och 3D-rum till hög kostnad.

Produktionshöjd kostar mycket pengar. Alla som ger sig in i gemet måste prioritera försäljning framför elegans. Produktionshöjden i sig höjer dock spelupplevelsen.

Med elegans menar jag regler som är bra men som inte leder till merförsäljning. Om man satsar på produktionshöjd måste man rata en bra regel till fördel för en sämre (som kan sälja extra kort.) Ett dåligt exempel: Feats kommer att försvinna och istället får vi Fortune Cards (i fyrfärg som går att köpas enligt modellen ju fler du har desto mer kan du göra).

C-kategorin kommer att förlora stöd för (official) miniatyrer för det bär sig inte ekonomiskt. Tjocka counter/markörer ersätter. Vill man ha miniatyrer måste man fiska i D eller E.

 

[rjonas]

Det är en sådan grej som är så given i efterhand, men som är omöjlig att gissa sig till i förväg. Och frågan är också: är det spelkonceptet, eller genren, eller regelsystemet, eller formatet som slår? Om man tittar på WoD - är det hela humanityköret, är det goth-och-vampyrkänslan, är det tärningspoolerna (knappast, va) eller är det formatet med massa text- och flufftunga expansioner som slår.

Jag tror det var friheten. Friheten att spela vad du vill. Du måste inte ens vara bra på att slåss för du kan manipulera, dominera eller gömma dig för antagonisterna.

För mig var Vampire en frisk fläkt av trevliga riktlinjer istället fasta regler. Styrka fyra betydde "olympisk atlet" inte "bänka 175 kg".

Om man fokuserar på vad bordsrollspel gör bättre än data- och brädspel så kanske man kan närma sig sanningen om vad nästa stora rollspelsgrej blir.

Bordsrollspel kan anpassa sig omedelbart efter varje verklighet. I bordsrollspel kan man förhandla och omförhandla varje parameter när som helst.

I de flesta bordsrollspel finns det till exempel nästan alltid med en prislista på utrustning. Varför då? Man kan ju förhandla om priset på en änterhake eller ett holy avenger med SL närsomhelst. Priset för utrustning i bordsrollspel torde ju vara precis vad spelaren är beredd att betala.

I de flesta bordsrollspel finns en karta på hur området ser ut. Varför då? I bordsrollspel kan man ju trilla igenom en gejt till Mars närsomhelst. När jag spelar data- och brädspel sitter jag fast i den förberedda omgivningen. I Assassin's Creed kan jag gå vart som helst i Rom i jakt på en måltavla, men jag kan aldrig lämna Rom. I Castle Ravenloft kan jag gå vart jag vill förutom utomhus.

Så frågan blir ju varför väljer utvecklare av bordsrollspel att välja bort dessa två fördelar på en gång? Det finns ju en tredje grej också, i bordsrollspel kan spelaren etablera saker som blir till sanning i spelet. Här har dock bordrollspelsutvecklarna hängt med och att plantera har ju blivit vanligt i moderna spel. -En SL kan ju hitta på en varulv som skurk bara för att spelarna tycks snöat in på den idén.

 

[Pom]

2011 och det finns fortfarande någon som säger att D&D 4E inte är ett rollspel?

 

[Fienden]

2011 och det finns fortfarande någon som säger att D&D 4E inte är ett rollspel?

Taktiskt brädspel med rollspelsinslag. Jag håller väldigt fast vid den åsikten.

Äs får deh tvåtausendtio-talet, så hoppas jag på ett nytt "extremt" och "mörkt" rollspel som skrämmer skiten ur folk a'la 80-talets D&D, eller Kult. Vore roligt att se De Övergivnas Arme 2: The Next Generation.

 

[Pom]

Taktiskt brädspel med rollspelsinslag. Jag håller väldigt fast vid den åsikten.

OK, så här är det (och jag tar utvikningen här eftersom jag tror den har relevans i en diskussion om rollspelens framtid):

4E innehåller två helt olika regelsystem:

- Stridssystemet som är ett detaljerat och välkonstruerat brädspel där SLs roll är så bortrationaliserad som möjligt under själva striden. De allra flesta sidorna i de allra flesta regelböckerna handlar om den här delen. Det finns (bra) regler för improviserade attacker som inte täcks av reglerna, men de tar bara upp en enda sida.

- Systemet för allt annat man gör i rollspel, som är en handfull mindre välkonstruerade regler (främst skill challenges) där SLs roll istället är stärkt jämfört med tidigare upplagor. Här är SLs berättelse i fokus; det är inte så viktigt exakt hur lång tid något tar eller hur det sker i detalj. Dramatiskt underhållande saker skall rollspelas och spelarna uppmanas använda sina färdigheter kreativt. SL uppmanas se till att varje situation varken är för lätt eller för svår och att tillåta spelarinitiativ i hög grad. Men spelarna är alltid helt beroende av Sls bedömning av svårighetsgraden. Det finns en handfull ritualer och andra krafter med väldefinierade effekter utanför strid, men det allra mesta är tänk att mer eller mindre friformas av SL.

Man kan som jag tycka illa om denna hybrid. Och om filosofin att spelvärlden i allt väsentligt är subjektiv snarare än objektiv. Att på fullt allvar säga att 4E inte är ett rollspel är däremot bara pajkastning.

 

[rjonas]

2011 och det finns fortfarande någon som säger att D&D 4E inte är ett rollspel?

Mm okej. Jag råkade säga det. Men jag menade det i kontrast till rollspel som inte förlitar sig på golvplaner och miniatyrer. Du får gärna rollspela 4E utan att jag ser ner på dig även i fortsättningen.

 

[Leon]

Här tycker jag du har många fina poänger. Kanske tappade rollspelen någonting när världen slutade vara carte blanche. Samtidigt tror jag att det behövs någon form av ramverk, för att SL skall ha någonting att förhålla sig till. Om tio meter rep kostar lika mycket som en automatpistol och i nästa scen mindre än en hamburgare så riskerar men suspension of disbelief. Vad gäller fria världsmiljöer tycker jag att detta är öppnare för fritt fantiserande. Samtidigt finns det ett värde i en startpunkt eller en genre.

Tillexempel har jag funderat i termerna av ett spel baserat på Howardians fantasy, snarare än Hyborien. Tankarna kom när jag läste Conan d20. Varför köpa en bok om Stygien? Vad är det för värde i det? Jag vet ju redan att det är faux-egypten med nekromantiker, ormar och demoner. Det är lite samma logik som i mutant: ta det som är bekant och improvisera därifrån.

 

[Pom]

Mm okej. Jag råkade säga det. Men jag menade det i kontrast till rollspel som inte förlitar sig på golvplaner och miniatyrer. Du får gärna rollspela 4E utan att jag ser ner på dig även i fortsättningen.

Ah, då förstår jag. No problem.

(Själv har jag slutat med 4E - dess design var för extrem för mig.)

 

[Sjunde inseglet]

Äs får deh tvåtausendtio-talet, så hoppas jag på ett nytt "extremt" och "mörkt" rollspel som skrämmer skiten ur folk a'la 80-talets D&D, eller Kult. Vore roligt att se De Övergivnas Arme 2: The Next Generation.

Jag tror att du definitivt har något på spåren. Didi och gänget gav rollspel oerhört mycket medial uppmärksamhet genom att argumentera för hur farligt det var. Just att rollspel associerades med ockultism och skumma grejer var nog jävligt inspirerande för 90-talets rollspelsgeneration.

Idag när genomsnittsspelaren är 30+ och småbarnsförälder är det inte lika coolt för tonåringar att börja spela. Internet gör dessutom allting så extremt tillgängligt att den ryktesspridning som gav Kult en sån oerhörd attraktionskraft knappt är möjlig idag. Säger din kompis att han spelat ett mörkt och helt crazy spel så kollar du bara upp det slentrianmässigt på Google, suckar lite och hittar 35-åriga Åkes Kult-info-sida med husregler för Förföra.

Anordna ett rollspelsarrangemang på GothCon där deltagarna ovetande drogas med hallucinogener och släpps lösa i Göteborg med rollspelst-shirts och vapenattrapper. Den mediala uppmärksamheten och debatten som följer kommer nog att locka fler folk till rollspelshobbyn än under det senaste decenniet.

 

[Rickard]

Säger din kompis att han spelat ett mörkt och helt crazy spel så kollar du bara upp det slentrianmässigt på Google, suckar lite och hittar 35-åriga Åkes Kult-info-sida med husregler för Förföra.

Det där är humor!

Anordna ett rollspelsarrangemang på GothCon där deltagarna ovetande drogas med hallucinogener och släpps lösa i Göteborg med rollspelst-shirts och vapenattrapper. Den mediala uppmärksamheten och debatten som följer kommer nog att locka fler folk till rollspelshobbyn än under det senaste decenniet.

Låter förvisso som en intressant tanke, men med risk för att låta en som torrboll så dras vi fortfarande med sådant här.

/Han som egentligen inte har något att tillföra diskussionen då han inte kan förutse framtiden

 

[Niklas73]

Låter förvisso som en intressant tanke, men med risk för att låta en som torrboll så dras vi fortfarande med sådant här.

Jag tror inte det är sant. Jag orkar inte med sånna här människor som ska kallas vuxna och tro att en nördhobby ska verka förråande medan man tillåter MMA galor i en tvkanal alla har. Tycker den där läraren kan säga det till mig också som jobbar för barn och ungdomar och skriver ett eget spel och som började med det vid 11 års ålder. Hur har det förstört mig? Fuckin idiot. Bring her on!