Nekromanti Fler än 1 karaktär per spelare

[Järven]

Har just haft ett spelaravhopp från min pågående Symbaroum kampanj. Gruppen är ganska nischad med sina nuvarande karaktärer och jag leker därför med tanken på att låta spelarna sköta mer än en karaktär vardera för att få in fler färdigheter i gruppen men också helt enkelt fler svärd att möta spelvärldens ganska hårda motstånd. Det naturliga hade såklart varit att rekrytera en ny spelare eller två, men vi har svårt nog som det är att få till spel utan ännu en kalender som ska synkas med...

Så jag undrar helt enkelt om någon annan här har erfarenhet av att spela på detta sätt. Vad är fördelarna och nackdelarna? Vad är era tankar om konceptet?

 

[Mundo]

Ska de sköta de andra karaktärerna samtidigt eller i "parallella" scener?

 

[Järven]

Samtidigt. 3 spelare som sköter 2 karaktärer var tänkte jag i så fall. Eller möjligtvis att alla har varsin huvudkaraktär och att det finns 2 st karaktärer som sköts gemensamt som någon slags halv SLPs

 

[Bifur]

Hade vi inte en tråd om detta för inte länge sedan.

Hur som. Funkar dåligt är min erfarenhet. Sido-RPna blir just halv-SLP eller ren kanonmat. Inlevelsen räcker liksom inte till för dem. Finns några upplägg som är bättre (växla mellan RP exempelvis) men för en konventionell kampanj som Törnetronen, som är beroende av kontinuitet hade jag anpassat svårighetsgraden istället.

 

[PAX]

Hade vi inte en tråd om detta för inte länge sedan.

Hur som. Funkar dåligt är min erfarenhet. Sido-RPna blir just halv-SLP eller ren kanonmat. Inlevelsen räcker liksom inte till för dem. Finns några upplägg som är bättre (växla mellan RP exempelvis) men för en konventionell kampanj som Törnetronen, som är beroende av kontinuitet hade jag anpassat svårighetsgraden istället.

Jo för fan, men vem orkar leta på forumet?

https://www.rollspel.nu/threads/65130

 

[Paal]

Vi är bara SL plus två spelare i vår ordinarie grupp. Vi turas om att SLa olika spel och har löst problemet med att vi är så få på lite olika sätt i de olika spelen.

I vår Svenska kulter-kampanj gick det utmärkt att bara vara två karaktärer (1/spelare) (med tillfällig hjälp av traditionella SLPs).

I MUA var vi två karaktärer (1/spelare) med en lydig automat som fyllde ut gruppen och mest styrdes av SL (den stängde dock oftast av sig när det vankades strid av någon anledning).

När vi körde Eclipse Phase var det med två karaktärer (1/spelare) och en SL-styrd hacker-apa som hjälpte till men oftast höll sig i bakgrunden. Där har även varje karaktär en Muse, en AI-hjälpreda i sin skalle som kunde bidra med diverse färdigheter och digitala uppgifter.

I DCC har vi spelat med ett flertal karaktärer var, framförallt så kallat Funnel-spel där man har kontroll över en hel hord 0-level karaktärer som dör rätt fort. De som levlat har dock sedan blivit lite mer som huvudfigurer (2 var) med ett gäng offervilliga 0-level hangarounds. Detta har varit väldigt underhållande men också väldigt annorlunda.

I LotFP körde vi med två karaktärer var, vilket dock ledde till mindre djup i dem och ett lite mer öl-och-snacks spelande (dock utan öl). Vilket var rätt kul sätt men fungerar bättre för vissa äventyr.

I Coriolis har vi spelat med två karaktärer (1/spelare) och en SL/combo-spelarestyrd sidokaraktär som mest är muskler.

I Symbaroum har vi spelat med två ensamma karaktärer (1/spelare) men i vår stora Törnetronenkampanj har vi två spelarkaraktärer (1/spelare) och två sidokaraktärer som styrs gemensamt av SL och spelarna. Dessa två har fått ett eget uttryck och speciellt en av dem (en svartalf vid namn Ukko som älskar lönnmord, droger och alkemiska dekokter) har fått en egen utpräglad karaktär som vi alla kan plocka upp och gestalta vid behov.

För oss har detta fungerat bra. Visst finns det tillfällen då det hade varit intressantare att vara fler men det är ofta tacksamt att bara ha två spelare som delar på spotlighten. Sen kräver det kanske mer av både spelare och SL, men vi har vant oss. Och framförallt logistiskt är det enklare med tre personer, de gånger vi kört med större grupper (sex som mest) har det varit väldigt svårt att få ihop tider och spelet blivit överlag flamsigare och mindre fokuserat (även om vi kan flamsa rätt bra på tre med så blir det i mindre skala.

 

[da_bohz]

Jag har funderat på exakt samma sak. Flera gånger. Har inte testat ännu, av en anledning: Varför inte bara låta de extra karaktärerna vara SLPer som rollpersonerna kan bossa runt, men som också har lite mer specifika skills? (med andra ord, man skapar dem typ lika detaljerat som huvudkaraktären). En spelare kontrollerar alltså sin huvudkaraktär, samt ytterligare en till tre bonuskaraktärer.

Jag har en anteckning någonstans om att lägga till en sådan sak för mitt egna system, och jag tänker då eventuellt också att man kan "offra" sina bonuskaraktärer (rödskjortor) för att rädda sig själv. Givetvis är det inte så att rollpersonen grabbar tag i sin färdkamrat och tar skydd bakom honom då ett pilregn kommer flygandes, eftersom detta kanske kommer få rollpersonen att uppfattas som lite ondskefull. Snarare är det färdkamraten själv (bonuskaraktären) som slänger sig över rollpersonen och ger sitt liv, utan att rollpersonen förväntar sig det alls. Typ. Oklart om det är spelaren själv eller SL som bör ta sådana beslut dock... Jag ser fördelar med bådadera, men gillar nog mest om SL tar beslutet.

 

[ripperdoc]

Har just haft ett spelaravhopp från min pågående Symbaroum kampanj. Gruppen är ganska nischad med sina nuvarande karaktärer och jag leker därför med tanken på att låta spelarna sköta mer än en karaktär vardera för att få in fler färdigheter i gruppen men också helt enkelt fler svärd att möta spelvärldens ganska hårda motstånd. Det naturliga hade såklart varit att rekrytera en ny spelare eller två, men vi har svårt nog som det är att få till spel utan ännu en kalender som ska synkas med...

Så jag undrar helt enkelt om någon annan här har erfarenhet av att spela på detta sätt. Vad är fördelarna och nackdelarna? Vad är era tankar om konceptet?

Vi gjorde en Eon-kampanj som hette Luberos Arv ( http://kampanj.ripperdoc.net/luberos-arv.html ), där vi hade två karaktärer per spelare. Det står lite mer på länken ovan, men i kort så var 3 av 6 spelare alver som förstakaraktär och de andra 3 människor som förstakaraktär. Sedan hade alla en andrakaraktär från motsatt sida. Så i vissa scener är fokus på människosidan, då är alla spelarna delaktiga men det är 3 som är storydrivande, andra scener körs på alvsidan. Detta är extra bra då man får chans att etablera båda sidorna och köra culture gaming.

Så småningom börjar människorna och alverna mötas, och då bryts detta upp lite, och "andrahandskaraktärerna" fasades antingen ut eller togs över av SL, eftersom det blir schizofrent att ha flera karaktärer samtidigt.

 

[luddwig]

Jag är inne på Bifurs linje, anpassa motståndet eller lägg in en renodlad SLP. En rollfigur per spelare är det som funkar bäst enligt mig. Egentligen så gillar jag inte ens henchmen i OSR. Att ha slarvigt beskrivna bifigurer vars främsta uppgift är att ta ett hugg eller tre istället för rollfigurerna stör bara spelupplevelsen.

 

[Tre solar]

Det finns dedikerat utrymme på rollformuläret för en följeslagare per rollperson, just saying.

Vi har just nu en barbar som är vägvisare och alltiallo och som spelas av Jocke, utöver hans vanliga rp. Ni kan ju fråga honom direkt, men som medspelare har jag svårt att förstå varför det här skulle vara ett problem. Det är inte konstigare än att ha en spelare som inte säger så mycket.

Eftersom systemet är asymmetriskt vore det mycket konstigare att ha en slp som följde med, plus att det är jobbigare för SL.

 

[Bifur]

Det finns dedikerat utrymme på rollformuläret för en följeslagare per rollperson, just saying.

Men det är väl för bjäror och grejer?

Hur som. Detta är ingen principfråga, man kan väl göra vad man känner funkar. Mina främsta invändningar är erfarenhetsbaserade.
- Den sekundära RPn tenderar att användas mer instrumentellt
- Det kan uppstå tråkiga situationer när gruppen behöver delas och en spelares RP och sido-RP av rimliga skäl hamnar i en grupp och övriga spelare i en annan, då får denne spelare sitta där och spela med sig själv.

Edit: gillar heller inte henchmen och liknande annat än som kortare inpass

 

[Järven]

Tack för svar allihop!
Tror jag lutar åt alternativet att ha 2-3 ganska passiva karaktärer som styrs av gruppen gemensamt och lite som SLPs. Är ändå så vi har hanterat det när någon spelare inte har kunnat närvara på spelmötet hitintills. Inte en helt klockren lösning men känns bättre än att komma på en mer eller mindre krystad anledning till varför den aktuella karaktären inte är med på spelmötet.