Goa bullar och obesjälade lik
"Djur har heller inte själar, men de lider likt förbannat. Åtminstone som jag förstått det. Dock så vet jag inte hur det är i Mundana, men om djur inte kan lida tack vare att de inte har en själ så vet jag inte riktigt om jag håller med författarna från NeoGames. Om sedan samma sak gäller för vandöda vet jag inte, man jag ser ingen anledning till ett undantag."
Här går jag in på regeltekniken. Djur kan få smärtkryss, det kan inte vandöda. Alltså kan djur lida fysiskt, det kan inte vandöda. Utöver detta så står det tydligt i V&N att vandöda får ingen smärta, blodförlust eller utmattning.
Djur kan lida emotionellt och psykiskt, det kan göra empiriska tester på.
Vandöda ger inget sken av att lida emotionellt eller psykiskt. Alltså måste vi anta att dom inte gör det.
Skillnaden mellan djur och vandöda är att vandöda är döda ting, medans djur är levande ting.
Nu kan jag redan se motargumentet komma här, så jag svarar på frågan "Men om du inte vet att vandöda inte lider emotionellt eller psykiskt, hur kan du då rättfärdiga dina argument??"
Svar: Om vi måste beakta möjligheten att vandöda lider emotionellt eller psykiskt så måste vi även beakta möjligheten att t.ex ett bord eller träplattorna i golvet har möjlighet till att lida psykiskt och emotionellt. Detta leder till en absurditet då vi plötsligt ens kan andas, för vi vet inte om luften vi andas lider emotionellt av att med våld dras in i våra lungor.
"Ok. Då kommer den oundvikliga frågan: Skulle du vilja att din kropp blev använd som sexuellt verktyg efter din död, som förmodligen beror på någon form mord av personen som sedan reanimerar din kropp? Personen, eller Nekromantikern kanske vi ska säga, skulle sedan använda din kropp för egen vinning eller tillfredställelse på ett eller annat sätt."
Inte om jag inte givit mitt medgivande, fast egentligen så bryr jag mig inte vad folk gör med min kropp när jag är död. Om dom donerar mina organ till behövande, äter den, bränner den, stoppar upp den, styckar den och hänger den i granen. Jag bryr mig inte, för jag kommer inte att se det. Jag är nämligen av den trosuppfattningen att när man dör så är det slut.
"... man leker gud. Åtminstone så drar jag just nu lite paralleller till det dagsaktuella ämnena Genmanipulering och Kloning här i våran riktiga värld. Vetenskaper som man verkligen kan leka gud med. Som Nekromanti."
"Leka gud"...
Ett ganska dramatiskt uttryck om du frågar mig. Nej, jag anser inte att man leker gud, jag anser att man använder dom verktygen som finns tillgängliga. Sen om man gör någonting bra eller dåligt med dom verktygen, det är en annan fråga.
"Faktiskt så skulle man nog kunna säga att all form av magi är att leka gud, men jag anser att det är en viss skillnad då de handlar om liv jämfört med att få en sten att lyfta tillsynes utan anledning. Biotropin och dess återupplivning är väl nästan det enda som jag skulle kunna säga kan liknas med Nekromantins reanimering. Trots det så är det ingen som anser det vara oetiskt att utöva mun-mot-mun-metoden för att bringa någon olycklig stackare tillbaka till livet. Men om personen istället blev "återupplivad" på något annat sätt så att han blev en initiativlös och omedveten slav som skulle bli utnyttjad av personen som återupplivade honom så skulle definitivt många reagera. Särskilt om det gäller sexuellt utnyttjande tror jag faktiskt."
Alltså du verkar ha missförstått konceptet reanimation. När man återupplivar en person genom den biotropiska ritualen (som egentligen är en bio- och psykotropisk ritual) så leter man reda på kroppens själ, knökar in den i snubbens kropp och säger åt honom att börja leva igen.
När man reanimerar ett lik så tar man köttet och säger åt det att röra på sig. Inte mer än så. Du reaminerar alltså inte personen, utan liket. Vilket är en oändlig skillnad. Efter en reanimation så får man en vandöd, en automat, inte mer än en enkel "robot" om man vill kalla det för det.
"Det är ganska mycket att anta för det är ju inte direkt det vanligaste fallet. Men egentligen spelar det ingen roll. Att betrakta den dödes kropp likvärdigt med ett fallet träd anser jag vara fruktansvärt oetiskt. Kroppen ägdes trots allt av en högre varelse som fick ett snöpligt slut på sitt liv, och därmed förtjänar både dennes kropp och själ en värdig behandling och inte ett evigt plågande och utnyttjande av något slag. Så länge det inte bevisas att trädet har känslor och kan lida så håller jag inte med dej. Jag vet att någon ”bevisade” det för något decennium sedan, men det verkade rinna ut i sanden. Kanske beror det på en världsomspännande konspiration så att man ska kunna fortsätta skövla skog?"
Återigen samma missförstånd. Du skriver att kropp och själv förtjänar en värdig behandling. Själen lämnas fullständigt orörd vid reanimering, och man kan inte plåga en vandöd mer än man kan plåga ett bord eller en skafferidörr. Och huruvida kroppen förtjänar ett värdigt slut är faktiskt upp till de anhöriga att bestämma. Eller för den delen vad som är ett värdigt slut. För några hundra år sedan så ansågs det högst oetiskt att använda kroppen i medicinska syften för att skära upp och kolla hur den fungerade. Leonardo Da Vinci fick ju smyga något fruktansvärt så att ingen skulle komma på honom med hans anatomiska undersökningar. Nu doneras det kroppar hejvilt, så att sjukhusstudenter ska kunna skära upp dom gång på gång för att lära sig hur saker funkar.
"Och jag håller inte med eftersom jag anser att den efterlämnade kroppen har ett visst värde den med. Och av någon anledning verkar de flesta kulturer och religioner tycka likadant. Det finns nog inte så värst många kulturer (varken i Mundana eller i verkligheten) som efter en persons död använder kroppen som t.ex ved till kaminen, att sy kläder av, att äta upp och/eller använda den till sexuell tillfredställelse. Jag vet att vissa former av dessa har förekommit i verkligheten, men de verkar ha försvunnit allt mer och mer eftersom man har blivit mer etiska. Nekrofili har jag dock aldrig hört talas om att vara acceptabelt. Nä. Utan de flesta hedrar sina döda på ett eller annat sätt under någon ceremoni som givetvis varierar hejvilt från att bränna liket (dock inte som ved i kaminen) eller begrava denne med eller utan offergåvor som skall hjälpa personen i livet efter detta."
Det stämmer. Det finns inga kulturer idag på jorden som tycker att reanimation av lik är ok.
I Mundana så har det funnits en sådan kultur, och det är just Danarth.
"Värdigt" är subjektivt. I Danarth ansågs det troligtvis värdigt att man lät nekromantikerna under städade former reanimera den döde och låta liket utföra kroppsarbete. Trolgtvis så satte Danartherna väldigt lågt värde i en persons kropp, och placerade istället värdet i personens själ. Låter vettigt imho med Mundanas världsbild som förutsättningar.
"Trots det så anser jag att det skulle vara oförlåtligt att förslava någons kropp efter personens död."
Generellt ?
Ja, jag håller med dig.
Men under speciella omständigheter ?
T.ex. att kroppens gamla ägare samt alla anhöriga tycker att det är helt ok för närmsta nekromantiker att reanimera och göra någonting nyttigt av den istället för att den ligger och ruttnar. Då är jag för att låte kroppen jobba. Sen vad den jobbar med är för mig ointressant.
Men som jag sade i mitt första inlägg, naturligtvis måste man ha de anhörigas medgivande, annars är det ju kränkande mot dom.
"Det enda jag vet är att man inte ska använda döda kroppar som sexredskap."
Återigen håller jag med dig. Men mestadels av praktiska skäl. Det finns så många enklare sexredskap.
/Naug, provocerande nekromanti-förespråkare
Jag har aldrig känt ett behov av att gå på bordell under en kampanj...ens med levande prostituerade, men det är kanske bara jag...Med risk att bli klassad som moralkärring: Kom igen! Detta är ju barnsligt! 
