Mytkrossardags!
"Allvarligt talat så fäste man ingen större vikt vid såna småsaker som taktik och sånt. Man skulle vara modig och tapper och det visade man ju bäst genom att hoppa in i slaget mitt. Man samlade lite folk runt sig, skrek nåt lämpligt (eller snarare olämpligt ;-) och rusade sedan mot motståndaren varefter allmänt handgemäng utbröt. Man slogs mestadels en mot en eller, om man kom åt, flera mot en men utan någon direkt samordning. När man rensat runt lite och fått en liten andpaus så samlade man på nytt några från den egna sidan och sprang vidare."
Aaaahhh... dessa underbara myter om medeltida krigföring!
Jag klipper in lite resultat av en del forskning som jag gjort om medeltida krigföring. Visserligen kommer detta från Västmark, men det borde räcka för att krossa myten om det medeltida osamordnade brölet.
<blockquote>"Man kan allt för lätt få uppfattningen att det medeltida slagfältet är en oherrans röra med män som slogs mot varandra helt okoordinerat. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom kan dålig koordination leda till en armés undergång. Långbågens styrka på slagfältet bygger just på att man skjuter stora gemensamma salvor mot fiendelinjerna. Detta kräver koordination. Likaså ligger det tunga kavalleriets styrka i en gemensam tät anstormning av fiendens linjer med fällda lansar. Slutligen utgörs försvaret på slagfältet av en sköldmur, ofta i kombination med vässade pålar nerkörda i marken och snabbt grävda försvarsverk i form av gropar, och det krävs god sammanhållning för att den ska fungera. Lyckas fienden bryta igenom sköldmuren så ligger försvararna ganska dåligt till.
Det tunga kavalleriet, riddarna, sätts ihop i divisioner indelade efter geografiskt ursprung, under ledning av den greve eller hertig som kommer från området. Dessa divisioner delas i sin tur in i
échelles eller skvadroner, som i sin tur delas in i
batailles eller bataljoner, som i sin tur delas in i en enhet som kallas
conrois. En
conrois består av tjugo eller tjugofyra riddare som i tät formation om två eller tre led stormar an mot fienden. En
conrois gör inte denna chock ensam, utan tillsammans med andra
conrois. Detta kräver skickliga och samtränade ryttare och vältränade hästar, eftersom hästar genom instinkt sprider ut sig när de springer fort.
Tanken är att en
conrois ska bryta upp försvarslinjen och att luckan utnyttjas av infanteriet så att man kan kringränna fienden och nedgöra honom i en medeltida motsvarighet till nittonhundratalets
blitzkrieg. Effekten av chocken är huvudsakligen psykologisk - det finns mycket få kämpar som vågar stå i vägen för tjugo gånger åttahundra kilo riddare som kommer mullrande rakt emot en.
När man sedan har brutit upp fiendens försvarslinje med sina
conrois slänger man fram reserven i form av tungt infanteri mot luckan och försöker på så sätt kringränna och nedgöra fienden. Det lätta infanteriet används huvudsakligen för att försöka kringränna fiendens flank men även genomföra bakhåll bakom fienden. För att försvara sig mot detta är det mest logiska att placera sitt eget lätta infanteri på flanken, redo att parera eventuella flankeringsförsök."</blockquote>
Denna text tar bara upp krigföringen ungefär samtida med Tredje korståget (slutet på 1100-talet), och vi har inte ens
börjat nämna senmedeltida pikenerarformationer, som i högsta grad kräver samordning, taktik och koordination.
Så glöm att medeltida krigföring var en enda osamordnad klump av våld en mot en. Medeltida krigföring befann sig i flux och nya vapen utvecklades hela tiden, och med dem taktiker att utnyttja dem. Kunskap om och utnyttjande av terrängen är vital (vilket flertalet berömda slag bevisar, till exempel Bannockburn och Stirling, som inte hade det minsta gemensamt med Gibsons maffiga härjarscener) och det är totalt omöjligt att utnyttja terrängen utan taktik och samordning. Man hade ett gott arv från antiken, där infanteritaktik utvecklades nästan till fulländning, och minnet av barbarhorder från öster där kavalleritaktik kom till sin fulla rätt. Av detta, tillsammans med nya vapen, bättre rustningar och tyngre hästar, formades den medeltida taktiken till en konst som väger minst lika tungt som Sun Tzu.
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
