Västlandens flottor
Mûhad var en sjömakt att räkna med i forna dagar. Zhanerna utforskade tidigt sjövägar och farleder i de västliga haven och etablerade kontakter med nuvarande Menon-Aun, Forion och platser ännu längre bort. Efter kejsardömet Akpilos fall uppstod många segdragna konflikter mellan Ziu och Edron om herraväldet över Blå Havet, och båda rikena höll sig vid tiden för Ljusbringarens ankomst i Jargien med enorma flottor. Kulmen nåddes med sjöslaget om Quaran år 681, då Kraden Nanórgona av Edron lät angripa Quaran med en styrka om 500 fartyg sedan kefalen av Ziu tillfångatagit en edronitisk prinsessa som var trolovad med Mhîmens son. Edrons armé slogs mot alla odds tillbaka av Zius 190 skepp, och Edron drog sig ur det mûhadinska inbördeskriget. Slaget om Quaran kom likväl att dramatiskt påverka krigets förlopp, och sägs av zhaniska historiker vara det största sjöslaget i Mundanas historia. Men därom tvista de lärde, förstås. Säkert är att både Mûhad och Edron för tvåtusen år sedan hade flottor större än något nuvarande rikes - Cirefaliska samväldet inräknat.
Men det är historia. Edron gick under, och Mûhads flotta minskade sakta på grund av brist på trä - det mesta hade man fått från Edrons vasallstater Nadaria och Ansale-Idon, och de var borta nu. Avsaknaden av konkret hot gjorde också sitt till, givetvis - det fanns inte längre några fiender i västerled, och kontakterna med österlandet hade än så länge varit goda.
Den förfallande flottan rustades emellertid åter upp under Sjöfarardynastin på 1800-talet e.D., sedan zhanerna återtagit Ansale-Idon. Nu var det huvudsakligen handel och expeditioner man satsade på, och storslagna upptäcksfärder nådde ända till Dödens hav i väster. Handeln i österled ökade också - framförallt med Jargien, Melorion, Takalorr och Asharina.
Idag kvarstår arvet från Sjöfarardynastin, och enskilda mûhadinska fartyg kan återfinnas mycket långt fjärran sitt hemland. Någon väldigt långväga handel i särskilt stor och/eller organiserad skala utförs dock sällan, varvid Mûhad blivit rejält omsprungna vad gäller handeln på världshaven. Man har dock behållit en stark krigsflotta om nära nog hundra fartyg av mycket hög klass - ett fullgott skydd mot varje tänkbar fiende, cirefalierna inkluderat, och en tämligen duglig invasionsflotta. Bara ett fåtal riken i Mundana har större krigsflottor, Mûhads ärkerival Jargien är inte ens i närheten, och piraterna i omgivande hav har mûhadinerna hållit i schack sedan länge. Men det finns två problem:
Först och främst är zhanernas skeppsbyggnadskonst föråldrad. Lanackorna och andra zhaniska skepp är i mångt och mycket bra fartyg, förfinade genom årtusendens utveckling, men de kan inte mäta sig med cirefaliernas och sabriernas fartyg på öppet hav. Där sabrier och cirefalier har akterstyrt roder har lanackorna sidoåror, ett mycket ålderdomligare styrsätt. Zhaniska fartyg kan hantera öppna hav och väldiga oceaner, men modernare och större skeppstyper gör det mycket bättre.
Det största problemet för Mûhad är dock att rikets största och viktigaste hamnar ligger i Blå havet, medan flottan i en krigssituation snarare skulle behövas i Igonhavet. Detta speglar Mûhads historiska tradition - alla dess fornstora rivaler i väster har försvunnit i historiens dimmor, men Alkarzan och Quaran och åtskilliga andra hamnar kvarstår som ett minne av den tiden. Dessutom har nordvästkusten ett mycket svalare klimat än sydöstkusten - det är inte ovanligt att det snöar i Alkarzan. Markerna i norr och väster är mycket bördigare, medan öster är karg öken. Således är det naturligt och ofrånkomligt att Mûhads centrum alltid legat mot Blå Havet, men det försvårar oerhört om landet skulle behöva försvara sig mot en östlig fiende. Flottan utgör nämnligen ett förnämligt skydd mot piratattacker i alla omgivande hav, och är därför av tvång utspridd på båda sidor av den mûhadinska landtungan. Skulle man behöva samla hela flottan på ett ställe skulle delar av den alltså tvingas runda hela den södra kontinenten - ett mycket tidskrävande företag.
Således är det föga förvånande att många mûhadinska makthavare delar cirefaliernas intresse för uppgrävandet av den forntida Ildir-kanalen. Hur Mhîm Matruk Wolani själv står är dock osäkert - han är känd (och ökänd) för sin pacifism, och kanalbygget har hittils varit en fråga (och ett tvistemål) bland enskilda kefaler och cirefaliska intressenter. Men kefal Herez av Jahna, Ildir-iktans herre, har redan börjat gräva.
Momolan har ingen flotta att räkna med, bara enstaka handelsfartyg. Bazirkschamanen Ulug Stjärnskådaren håller sig dock med en liten styrka av tirakiska skepp som han kan tänka sig att ställa till ekbhetens förfogande. Man har också lösa förbund med ett par piratligor.
Eumo är i mångt och mycket ett laglöst land, enbart sammanhållet av Sungmunkarna. Det har ingen flotta överhuvudtaget. De få hamnstäder som finns är antingen rätt och slätt pirathamnar eller har olika avtal om beskydd av lokala pirater.
- Ymir, med colastänk i skäggstubben
.
