Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
En idé jag ville skriva av mig:
De säger att jorden gick under, och Enklaven är det enda som finns kvar. Miljarder människor packade som sillar i minimala habitationskuber, halogenljus och näringssörja på tub. Livet i Enklaven är helvetet under jorden - sova, arbeta, dö i ett oändligt slit. Habitationsceller och produktionsceller. Kvotgranskning av namnlösa tillsyningsmän och daglig produktivitetsranking. Men det finns inget annat alternativ - denna enorma megastad under jorden är allt som finns nu, sedan ytan utplånades. Det är slava eller dö. Att beträda ytan leder till omedelbar strålningsdöd eller värre.
Eller gör det? Rollpersonerna är en liten grupp arbetarträlar som lyckats fly från den totalitära Enklaven, och upptäcker att verkligheten på ytan är något helt annat. Grönskande trädgårdar, vildmark, parker, vackra byggnader. Lyx och flärd. En liten grupp människor, kanske någon procent av befolkningen i Enklaven, lever här i överflöd på frukterna av det som trälas fram under jord. Här finns enorma rikedomar, och möjligheten till ett liv i lyx! Men ytvärlden är precis lika farlig som RP varnats för - istället för strålning är det patrullrobotar, robothundar och genomidiferade vakt-livsformer som gör RP:s liv till ett helvete. Försvarslasrar och minlagda petuniarabatter.
Varja privategendom är en enorm domän med sofistikerade försvarssystem. Kan rollpersonerna lyckas bryta sig in, och hitta en fristad, resurser och svar på varför deras verklighet ser ut som den gör?
Spelas OSR:igt, med hög dödlighet i början innan RP lyckas knäcka sin första domän och samla på sig lite resurser.
De säger att jorden gick under, och Enklaven är det enda som finns kvar. Miljarder människor packade som sillar i minimala habitationskuber, halogenljus och näringssörja på tub. Livet i Enklaven är helvetet under jorden - sova, arbeta, dö i ett oändligt slit. Habitationsceller och produktionsceller. Kvotgranskning av namnlösa tillsyningsmän och daglig produktivitetsranking. Men det finns inget annat alternativ - denna enorma megastad under jorden är allt som finns nu, sedan ytan utplånades. Det är slava eller dö. Att beträda ytan leder till omedelbar strålningsdöd eller värre.
Eller gör det? Rollpersonerna är en liten grupp arbetarträlar som lyckats fly från den totalitära Enklaven, och upptäcker att verkligheten på ytan är något helt annat. Grönskande trädgårdar, vildmark, parker, vackra byggnader. Lyx och flärd. En liten grupp människor, kanske någon procent av befolkningen i Enklaven, lever här i överflöd på frukterna av det som trälas fram under jord. Här finns enorma rikedomar, och möjligheten till ett liv i lyx! Men ytvärlden är precis lika farlig som RP varnats för - istället för strålning är det patrullrobotar, robothundar och genomidiferade vakt-livsformer som gör RP:s liv till ett helvete. Försvarslasrar och minlagda petuniarabatter.
Varja privategendom är en enorm domän med sofistikerade försvarssystem. Kan rollpersonerna lyckas bryta sig in, och hitta en fristad, resurser och svar på varför deras verklighet ser ut som den gör?
Spelas OSR:igt, med hög dödlighet i början innan RP lyckas knäcka sin första domän och samla på sig lite resurser.
