Jag tänker mig att rollpersonerna kommer att springa runt i landet i ett par månader, minst.
Ok. Då beror det lite på säsong. Om arméerna är i vinterkvarter så är det osannolikt att de rör sig, men jag antar att det inte är din tanke.
a. Om det är tidigt på säsongen så finns ingen mat att plundra utan då måste de röra sig med det som de har i lager. Det kan vara helt möjligt om de är förberedda på konflikt, dvs de har byggt upp lager i förväg. I så fall kan de röra sig rätt fritt och söka sina mål. Det är ofta så krig börjar... men sen kör de fast och blir beroende av plundring. Men om det är det här scenariot du har så kan du anta att alla arméer börjar röra sig mot sina mål ända tills de kommer i kontakt med varandra (vilket kan vara målet).
b. Om det är sent på säsongen så finns det mat att plundra. Och om de inte har lager att använda sig av så kommer arméernas förflyttning att baseras på vart det finns mat. De vill helst undvika att hamna i kölvattnet på varandra eftersom det redan är plundrat där. Det är så merparten av större konflikter ser ut.
Om a. gäller så behöver du veta vad målen för de olika arméerna är och sedan låta dem röra sig emot dem tills det uppstår komplikation, t.ex. att de stöter på varandra (men det kan också vara väder eller något annat).
Om b. gäller så förflyttar de sig så att de har mat ända tills det uppstår komplikation, t.ex. att de stöter på varandra.
Mycket förenklat, men ger en enkel modell. Om det närmar sig off-season så kommer de söka vinterkvarter (där det finns mat)
Det är fyra grupperingar och alla är mer eller mindre fientliga, men det finns möjlighet att några slår sig samman.
Så, om varje gruppering bara har en arme så rör sig alltså fyra arméer. Det kan så klart vara värt att dela upp en armé ibland.
Med fyra grupper uppstår även ett intressant dilemma. Ingen av grupperna vill hamna i strid. Oavsett vem som vinner en strid så är risken stor att även vinnarsidan försvagas. Ingen vill försvagas, utan alla vill att alla andra ska strida först. Man vill endast strida om man har stora fördelar på något sätt, t.ex. fördelaktig terräng.
Det mest troliga blir att alla vill manövrera och försöka vinna logistiskt mot de andra, dvs plundra och bränna jorden framför de andra. Det blir än troligare att mat och plundring kommer att driva den här konflikten. Att inneha viktiga borgar, städer och broar blir också viktigt.
Gör det lite mer komplicerat (men intressantare) eftersom det inte börjar vid yttre gränserna. Då uppstår frågan om de alla har en startpunkt, typ 4 landsändar mot varandra eller om det är riktigt rörigt och smetigt där det är ett lapptäcke av alla 4 grupperingar. Om det är lapptäcke så kan det finnas massvis med startpunkter.
Om varje gruppering har en armé och en given startpunkt så kan de börja gå mot sitt mål.
Men om varje gruppering är splittrad så måste de först försöka samla sig. Då är det mindre grupper som försöker hitta till varandra, men samtidigt tar de tillfället till akt och anfaller mindre motståndarenheter och försöker undvika större fiende-enheter.
Med inbördeskrig så kommer samtliga grupper vilja se till att de egna länderna inte blir plundrade samtidigt som de plundrar de andras. Att bränna en motståndarstad är ett stort bonus. Borgar blir viktiga.
Då finns det gott om plats att manövrera, kriget kan ta åratal (varför inte 30 år?)
Det har jag ingen aning om alls. Eftersom jag inte vet vad som är rimligt håller jag det vagt.
Om det vore mycket små enheter så blir plundring mindre viktigt. Det är väsentligt mycket lättare att livnära 100-tals soldater än 10 000-tals.
Stora arméer kan bara röra sig samlat på vägar. De kan också dela upp sig och röra sig på olika vägar mot samma mål.
Små arméer kan röra sig mer fritt.
Du behöver egentligen bara komma fram till om du vill tänka på dina arméer som stor eller små. Om de är stora så kan rollpersonerna undvika dem genom att hålla sig borta från civiliserade trakter (dvs där det finns plundring och vägar). De riskerar "bara" mindre spaningsenheter om de rör sig på stigar och mindre vägar. Det är också lättare att hålla reda på vart stora arméer är.
Om det är så arméer så kan de röra sig kvickare och mer överraskande.
---
Så, vidare frågor som uppstod är alltså:
- Har grupperna förberett sig på kriget? Dvs har de förnödenheter liggande på lager?
- Vad har de för mål? Är det bara att slå ut varandra? Eller är det någon viktig stad/område som de behöver ta?
- Är det någon sida som har mer bråttom än de andra? T.ex. för att de inte kommer att ha råd att betala sina soldater eller för att de bara har tillgång till sina soldater en kortare tid. I så fall måste de gå på offensiven.
- Vad är startpositionerna? Har varje grupp en armé som står vid ett visst ställe? Eller är deras anhängare utspridda över landet?
- Är de lika starka?
- Finns det något i ledarnas personligheter som är avgörande? Är någon en ung, aggressiv våghals som längtar efter strid medan någon annan är en gammal slug räv som inte tänker riskera något?
- Är de så stora att de behöver plundra sig fram? Eller är de så pass små att de kan klara sig på mer eller mindre frivilliga donationer?
Kan vara en tanke att försöka få fram en "profil" för varje grupp/armé, t.ex:
-
Sluge räven: Mellanstor armé. Vill få den andra att slåss sinsemellan och undviker själv strid in i det sista. Förflyttar sig mellan starka positioner. Spanar mycket. Försiktigheten har dock smittat av sig på trupperna som har dåligt självförtroende och mycket lite stridserfarenhet.
-
Mastodonten: Har störst armé men också den mest oorganiserade. Måste röra sig och plundra hela tiden. Lider av konstanta deserteringar (mycket desertörer i kölvattnet) och tvångsrekryterar in bönder för att ersätta förlusterna. Vill få till batalj för att dra nytta av sitt överlägsna antal, men har en långsam armé med dålig spaning. Kommer att förlora på ett långt krig.
-
Hetsporren: Liten men effektiv arme. Vill vinna ära och berömmelse. Har kraftfullt kavalleri och söker möjlighet att utnyttja det. Är dock inte så dum att hen kommer att anfalla mot omöjliga odds. Skulle helst vilja få chansen att anfalla en mindre del av mastodontens arme eller lyckas få in ett anfall på sluge räven när han förflyttar sig. Vill inte anfalla befästa positioner och fastna i belägring. Soldaterna har mycket hög moral. Vinner egentligen på ett långt krig, men har inte den dispositionen.
-
Den velige: Näst störst armé. Har ärvt sin vältränade och erfarna armé av sin far. Tyvärr så saknar han helt sin fars militära förmåga och velar fram och tillbaka. Skulle han lyckas få en seger så kommer han att bli självsäkrare, men för att det ska hända så måste nog någon annan anfalla. Han vågar inte stå för beslutet att ge batalj.
