Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Har nyligen haft min första forumitdröm, åtminstone så vitt jag kan minnas (och den innehåller egentligen bara två forumiter jag minns namnet på). Den handlade om att jag befinner mig i en stuga i skogen, där ett konvent pågår (här finns det fler forumiter, men eftersom det var i början av drömmen minns jag inte vilka det var). Någon person som folk letat länge efter finns i skogen, och många letar efter honom, däribland Arvidos, som ju är en sån där skogstyp. Den allmänna uppfattningen tycks dessutom vara att han var en karaktär i Final Fantasy VI (han var då någon rangeraktig filur), men vid närmre granskning håller inte denna teori (jag tror det visade sig att det var Locke med skägg eller liknande). I vart fall, inte ens genom att gå ut på andeplanet (vilket är lerigt och fullt med vattenpölar) hittas den mystiske skogspersonen, så folk börjar så smått tunnas ut. Det faller sig då så att jag och Nightowl hamnar på samma tåg in till staden (som jag tror ska vara Göteborg, men definitivt inte ser ut som något Göteborg jag känner till). Väl där besöker vi en trevlig liten kombination av antikvariat och fik i en källare. Nightowl blir någon form av underhållare för en grupp små japanska barn (som uppenbarligen kan finska), och jag lämnar för ett tag antikvariatet. Där utanfår står en tjej och delar ut Chicktracts. Dessa innehåller något mycket enkelt moraliskt dilemma, i stil med "Skulle du sälja stiletter till minderåriga för egen vinning?". Detta involverar på något vis ett lotteri där "vinnaren" får chansen att göra just detta. Jag vinner, och eftersom jag uppenbarligen är Lawful Good i min dröm så knycklar jag ihop denna fullmakt och slänger den i soporna.
Detta skulle jag inte ha gjort. Fundamentalisttjejen (som må vara rätt söt, nu när jag tänker på det) blir mycket entusiastisk och föreslår att jag ska följa med henne och dricka kaffe och "diskutera Funeral VII" (som jag förstår är någon fundamentalistfilm). Jag har ingen lust att bli frälst, så jag säger att jag ska "tala om för min kompis att jag ska gå", så hon kan ju gå och ställa sig på torget på andra sidan gatan och vänta. Jag går ner i antikvariatet och berättar för Erik om vad som har hänt, och att jag måste gömma mig där nere ett tag. Till min fasa ser jag då genom antikvariat-fikets fönster (det ligger nere i en källare, men har ändå sådana där fönster vid gatunivån) att fundamentalisttjejen börjar röra sig från torget, mot antikvariatet. Jag förstår att det gäller att handla snabbt. Jag beger mig ut och går runt ett gathörn, och tror att hon ska se mig och förstå poängen. Ser mig kanske hon gör, men nu blir hon bara mer angelägen om att få tag på mig. När jag därefter går ner för nästa gata ser jag henne bakom mig. Jag svänger runt ett hörn, ser vägen går framåt under en järnvägstunnel och beger mig ut på en lerig gräsplätt, där jag gömmer mig bakom en sådan där elstation. Det är då jag uppenbarligen är säker nog för att vakna.
Detta skulle jag inte ha gjort. Fundamentalisttjejen (som må vara rätt söt, nu när jag tänker på det) blir mycket entusiastisk och föreslår att jag ska följa med henne och dricka kaffe och "diskutera Funeral VII" (som jag förstår är någon fundamentalistfilm). Jag har ingen lust att bli frälst, så jag säger att jag ska "tala om för min kompis att jag ska gå", så hon kan ju gå och ställa sig på torget på andra sidan gatan och vänta. Jag går ner i antikvariatet och berättar för Erik om vad som har hänt, och att jag måste gömma mig där nere ett tag. Till min fasa ser jag då genom antikvariat-fikets fönster (det ligger nere i en källare, men har ändå sådana där fönster vid gatunivån) att fundamentalisttjejen börjar röra sig från torget, mot antikvariatet. Jag förstår att det gäller att handla snabbt. Jag beger mig ut och går runt ett gathörn, och tror att hon ska se mig och förstå poängen. Ser mig kanske hon gör, men nu blir hon bara mer angelägen om att få tag på mig. När jag därefter går ner för nästa gata ser jag henne bakom mig. Jag svänger runt ett hörn, ser vägen går framåt under en järnvägstunnel och beger mig ut på en lerig gräsplätt, där jag gömmer mig bakom en sådan där elstation. Det är då jag uppenbarligen är säker nog för att vakna.
