Scen: Ett dunkelt upplyst krigstält på frontlinjen. Atmosfären är spänd. Nyritade kartor av Kamor är utspridda på ett centralt bord. På dem sitter små figurer av trupper. Flera ligger ned. Fyra personer samlas för att ge order om ett hemligt uppdrag.
General Scuto: "320... borta. Sergeant, uppdraget jag nu anförtror dig är av yttersta vikt för imperiet. Vi har förlorat många män till draken och kamorianerna nu... många män. Men det pratas om en kraft det gamla Radh-Kamras ruiner som överstiger all vår förståelse. Om detta är sant och kraften kan tyglas, kan den vara avgörande för kriget."
Kapten Obavian Fortunatis, ivrigt: "Legenden om Den Röda Månen... Tänk dig, Sergeant, ett vapen så kraftfullt att ingen fiende vågar stå emot oss. För att inte tala om det gamla rikets skatter! Även om det är en myt, kommer guldet från Radh-Kamra finansiera fem krig som det här!"
General Scuto, skeptiskt: "Vårt rike är grundat i styrka och disciplin, inte i skuggor och mystik, Kapten Fortunatis. Det här vapnet... det strider mot allt vi tror på. Men om det kan stoppa draken och avsluta kriget snabbt... då är det värt risken."
Ikaros: "General, kraften ska förstås inte hanteras slarvigt. Om den blir noga kontrollerad, av er... kommer makten vara mer än vad du kan föreställa dig. Och tänk, i kamorianernas händer däremot..."
General Scuto: "Sergeant. Ert uppdrag är att finna Radh-Kamra, och återta den så kallade 'Blodmånen Kaiganon', för kejsardömets säkerhet och ära."
Sergeant: "Ja, herr general!"
Ikaros: "Och Sergeant, detta är känslig information. Inga onödiga ord till männen."
General Scuto: "Må Daak ge er frid och mod."
Innan Sergeanten hinner iväg fångar Fortunatis denne för att prata direkt, med en ovanligt allvarlig ton.
Kapten Fortunatis: "Sergeant, jag förstår hur farlig denna färd kan bli. Några kommer kanske inte tillbaka. Men de ska inte gå in i vildmarken tomhänta."
Fortunatis skjuter fram en liten säck med guldmynt till Sergeant.
Kapten Fortunatis: "Se till att alla får sig en sista kväll av nöje, eller skickar hem något till sina familjer, om de är så lagda. Jag vill att de går in i detta utan ånger. Ingenstans är så mörkt att det inte kan lysas upp av Daaks ljus."
Sergeant: "Uppfattat, Kapten!"
Ikaros, harklar sig: "Och kom ihåg, Sergeant, att du kommer ha mycket goda vänner i Daval om detta uppdrag går vägen."