2097;n327823 said:
Med "precis som i vanliga fyran" menade jag den vanliga spelkulturen som många fyran DMs har. Om du gör på ett annat sätt ser jag det som intressant och positivt.
Jag skall villigt erkänna att jag gick på den spelkulturen också i början. Fyran var så full av nya skinande saker att jag inte tog mig tid att tänka igenom de här bitarna, utan bara körde på. Vi körde
Keep on the Shadowfell följt av en 4e-konvertering av
Rise of the Runelords, samt en del äventyr från
Dungeon. Någonstans där började Wizards viska om D&D Next, så jag bestämde mig för att göra klart Dunder&Drakar istället. Det gav mig tillfälle att tänka igenom vad som fungerat (för oss) med fyrans regler. Just då hade jag tre spelgäng igång, så det gavs mycket möjligheter att testa och få återkoppling från spelarna.
Naturligtvis kom många insikter även från 4e-bloggar med andra spelledare, bättre än jag, som redan haft de här insikterna.
Så det jag undrar är alltså din som DMs exakta princip för detta och för hur du kör din sandbox. "Skall man vara exakt så har du skiftat ner tre steg på status och skall alltså skifta upp +15 på graden, så det blir grad 23 på hejdukarna." sånt här! mer detaljer! är urnyfiken!
I grunden är det hela mekanismen. Öka graden med +5, sänk status med ett steg, salta efter behag.
Sandboxen jag kör just nu (med en av spelgrupperna, de andra kör jag
Sagan om den brinnande himlen med) är
To Slay a Dragon av EN publishing. Det är en två-delad sandbox, följt av en drakes tillhåll. Del ett av sandboxen är den lilla staden Hengistbury med omnejd. Där finns tolv olika preppade områden med faror (och belöningar) som spelarna kan besöka i vilken ordning de vill. Sedan, i del två, när man lovat den lokala hertigen att man skall dra ut och dräpa draken Cirroth, blir det ett jättestort hexkräl, med dussintals städer, stora skogar, berg och annan vildmark. Allt är inte preppat i detalj, men där finns nog 20-30 platser som är tillräckligt preppade för att kunna köras direkt.
För ett tag sedan kom de till Halfpoint och fick höra att stadens framtid var hotad eftersom orchstammarna i bergen i väster hade enats under en ny ledare, Basyak, som bar ett mäktigt magiskt svärd. De hade kunnat resa vidare, hjälpa till med stadens försvar eller, vilket mina övermodiga spelare valde, ge sig av västerut för att sparka Basyaks rumpa.
Preppen sade inte mycket mer än att Basyak höll till i Keldurfortet och att hon hade två underhövdingar och tre shamaner. Samt många hundra orchsoldater. Naturligtvis kunde jag låtit dem upptäcka ett välbevakat fort bemannat av 700-800 orcher, insett det omöjliga i ett anfall (kan man hoppas) och återvänt till staden. Men i ett sådant läge väljer jag att avvika drastiskt från Blorb-principerna -- för mig är det viktigare att spelarnas handlingar leder till en intressant story. Så jag passar på under en naturlig paus medan någon spelare är på toa, någon går ut med hunden och någon kokar mer kaffe, att snabbpreppa detaljer runt fortet som gör det möjligt att faktiskt spela något där. Vilket resulterade i att de befriade en skogspyssling i skogen, som visade dem en gammal flyktväg ur fortet som de kunde använda för att ta sig in, men som visade sig hade rasat ihop en bit in, men de kunde gräva undan lite sten och komma in i det gamla underjordiska kapellet, men ett stort otyg krälade runt i där mörkret och de flydde in i gravtunnlarna, men den gamle befälhavaren var en osalig ande eftersom Basyak hade stulit hans magiska svärd, så de slöt en överenskommelse att ta tillbaka svärdet åt honom, och så vidare.
I slutändan fick vi två hela spelmöten fulla av smygande genom en orchfästning, strid mot Basyak och några av hennes närmaste vakter, en vild flykt genom samma fästning, ett svårt moraliskt dilemma när vålnaden kräver tillbaka sitt svärd (som jag gav en svart klinga och namnet "Mörkrets själ") och en hård strid mot otyget på vägen ut.
Så, när jag säger att det är en sandbox, menar jag att det är en sandbox i grunden, men jag drar mig absolut inte för att hitta på (snabbpreppa) nya detaljer mitt under spelet. Så länge som det känns som om det hänger ihop med preppen. Om spelarna hade väntat med Keldurfortet tills de var grad 18, hade det inte varit befolkat av demoniska eldorcher plötsligt, utan orchsoldaterna hade varit svärmar och Basyak en hejduk. Och Halfpoint varit plundrat och förstört.