Nekromanti fourth edition monster statblock modellen
- Thread starter 2097
- Start date
Nu är jag inte Oldtimer så jag vet inte hur han gör, men jag ska försöka förklara hur spelet i sig är tänkt.
En del monster i 4e finns i flera olika variationer som sträcker sig över ett antal olika levels. Om man t ex tittar på Ogres så finns det:
Om rollpersonerna hamnar i någon form av konflikt med en grupp ogres så kommer de förmodligen att bestå av Savages, Skirmishers, och Thugs, möjligen med en Warhulk som boss. Det är ett monsterspann på level 8 till 11, så det är rätt rimligt.
Men ogres slår sig ofta i slang med andra monster och fungerar som kanonmat åt dessa. Så om rollpersonernas huvudmotståndare skulle vara jordjättar (hill giants (level 13 brutes) och earth titans (level 16 elite brutes) så kanske de har ett gäng ogres inblandade också. Men för en grupp som är hård nog att slåss med monster på level 13-16 så är vanliga ogres (level 8 brutes/skirmishers) knappt ett hot längre - rollpersonernas attacker och AC är 5-6 poäng högre än vad som är "balanserat". Så ogresarna är bara en seg massa hit points. Men då kan man istället säga att jättarna har en massa Ogre Bludgeoneers. En Ogre Bludgeoneer och en Ogre Savage är båda värda lika många XP så de ska föreställa att vara "lika svåra". Skillnaden är att där en Savage har 111 hp, AC 19, defenses mellan 16 och 21, och en attack på +11 som gör 2d10+5 i skada, så har en Bludgeoneer 1 hp (men tar aldrig skada av en missad attack), AC 28, defenses mellan 24 och 30, och en attack på +19 som gör 9 i skada.
Om man kisar lite så kan man se en Bludgeoneer och en Savage som samma varelse "på riktigt", bara ur olika perspektiv. Om jättarna t ex hade varit en fiende en längre tid kanske gruppen i ett tidigt stadium slagits mot Savages ute på räder, men när gruppen väl blivit tuff nog att slåss på jättarnas hemmaplan så är samma ogres representerade av Bludgeoneers.
Det här är ett väldigt, väldigt, speligt tänk, där spelvärldens värden beror på rollpersonernas perspektiv på den. Skillnaden fungerar även bäst mellan vanliga monster och minions - att göra samma sak med elites/solos till vanliga monster tror jag fungerar sämre, då elites och framför allt solos ofta har förmågor som är skräddarsydda för att slåss mot flera motståndare (då de ersätter 2/4 "vanliga" monster bör de inte bara ha högre värden, utan även möjlighet att handskas med flera motståndare).
En del monster i 4e finns i flera olika variationer som sträcker sig över ett antal olika levels. Om man t ex tittar på Ogres så finns det:
- Ogre Thug (level 11 minion)
- Ogre Bludgeoneer (level 16 minion)
- Ogre Savage (level 8 brute)
- Ogre Skirmisher (level 8 skirmisher)
- Ogre Warhulk (level 11 Elite Brute)
Om rollpersonerna hamnar i någon form av konflikt med en grupp ogres så kommer de förmodligen att bestå av Savages, Skirmishers, och Thugs, möjligen med en Warhulk som boss. Det är ett monsterspann på level 8 till 11, så det är rätt rimligt.
Men ogres slår sig ofta i slang med andra monster och fungerar som kanonmat åt dessa. Så om rollpersonernas huvudmotståndare skulle vara jordjättar (hill giants (level 13 brutes) och earth titans (level 16 elite brutes) så kanske de har ett gäng ogres inblandade också. Men för en grupp som är hård nog att slåss med monster på level 13-16 så är vanliga ogres (level 8 brutes/skirmishers) knappt ett hot längre - rollpersonernas attacker och AC är 5-6 poäng högre än vad som är "balanserat". Så ogresarna är bara en seg massa hit points. Men då kan man istället säga att jättarna har en massa Ogre Bludgeoneers. En Ogre Bludgeoneer och en Ogre Savage är båda värda lika många XP så de ska föreställa att vara "lika svåra". Skillnaden är att där en Savage har 111 hp, AC 19, defenses mellan 16 och 21, och en attack på +11 som gör 2d10+5 i skada, så har en Bludgeoneer 1 hp (men tar aldrig skada av en missad attack), AC 28, defenses mellan 24 och 30, och en attack på +19 som gör 9 i skada.
Om man kisar lite så kan man se en Bludgeoneer och en Savage som samma varelse "på riktigt", bara ur olika perspektiv. Om jättarna t ex hade varit en fiende en längre tid kanske gruppen i ett tidigt stadium slagits mot Savages ute på räder, men när gruppen väl blivit tuff nog att slåss på jättarnas hemmaplan så är samma ogres representerade av Bludgeoneers.
Det här är ett väldigt, väldigt, speligt tänk, där spelvärldens värden beror på rollpersonernas perspektiv på den. Skillnaden fungerar även bäst mellan vanliga monster och minions - att göra samma sak med elites/solos till vanliga monster tror jag fungerar sämre, då elites och framför allt solos ofta har förmågor som är skräddarsydda för att slåss mot flera motståndare (då de ersätter 2/4 "vanliga" monster bör de inte bara ha högre värden, utan även möjlighet att handskas med flera motståndare).
Tack Staffan. Uppskattar urmycket att du tog dig tid<3
Men jag visste redan hur fyran funkar i normala fall. (Skulle ha varit tydligare med det.)
Man konstruerar lite möten som passar gruppen och varje monster kommer i massor av olika statblox och det är också urlätt att göra sina egna sådana eller anpassa dom. Många fler statblox än i femman och mycket enklare att anpassa dom än i femman.
Jag ville veta veta specifikt hur Oldtimers husregel kring det är eftersom han beskrev sin kampanj som en sandbox. För det lät som han hade någon väldigt precis och noggrann formel för hur just han lät monstren sjunka i roll men stiga i level utifrån tier.
Det finns fem rollnivåer: minion,normal, elite, solo och sen nånstans däremellan, i Oldtimers version, även horde.
Det finns 30 hotnivåer.
Typ: ok här är min världskarta i den här byn bor det sju grobianer. Deras hotnivå går upp i lockstep med rollpersonernas level och deras rollnivå går ner i lockstep med rollpersonernas level delat på nån viss nämnare.
Men det är alltid sju grobianer där. Och det är alltid elva vättar i den där grottan och alltid 3d6 vargar ute i vildmarken.
Bara att när rollisarna möter grobianerna på level 8 så får dom möta level 8 elites och när dom möter dom på level 24 så får dom möta level 24 minions.
Typ nåt sånt?
Eller är mötena fortfarande "konstruerade" allt eftersom, precis som i vanliga fyran?
Det var det jag ville veta.
Men jag visste redan hur fyran funkar i normala fall. (Skulle ha varit tydligare med det.)
Man konstruerar lite möten som passar gruppen och varje monster kommer i massor av olika statblox och det är också urlätt att göra sina egna sådana eller anpassa dom. Många fler statblox än i femman och mycket enklare att anpassa dom än i femman.
Jag ville veta veta specifikt hur Oldtimers husregel kring det är eftersom han beskrev sin kampanj som en sandbox. För det lät som han hade någon väldigt precis och noggrann formel för hur just han lät monstren sjunka i roll men stiga i level utifrån tier.
Det finns fem rollnivåer: minion,normal, elite, solo och sen nånstans däremellan, i Oldtimers version, även horde.
Det finns 30 hotnivåer.
Typ: ok här är min världskarta i den här byn bor det sju grobianer. Deras hotnivå går upp i lockstep med rollpersonernas level och deras rollnivå går ner i lockstep med rollpersonernas level delat på nån viss nämnare.
Men det är alltid sju grobianer där. Och det är alltid elva vättar i den där grottan och alltid 3d6 vargar ute i vildmarken.
Bara att när rollisarna möter grobianerna på level 8 så får dom möta level 8 elites och när dom möter dom på level 24 så får dom möta level 24 minions.
Typ nåt sånt?
Eller är mötena fortfarande "konstruerade" allt eftersom, precis som i vanliga fyran?
Det var det jag ville veta.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Det är ju inte direkt någon husregel, utan så som det fungerar i fyran. Sedan kör jag förstås med mitt rollspel, Dunder&Drakar, men just den här tanken är direkt snodd från fyran.2097;n327788 said:
Staffan är ju redan inne på det - två normala motsvarar en elit. Om vi antar att deras värde i erfarenhetspoäng motsvarar deras hotnivå, finner vi att elit -> normal motsvaras av +5 på grad.
Japp, i Dunder&Drakar finns det solo, elit, normal, hord (ärligt stulet från 13th Age) och hejduk. Under det finns även svärm (precis som i fyran).
Typ så. Skall man vara exakt så har du skiftat ner tre steg på status och skall alltså skifta upp +15 på graden, så det blir grad 23 på hejdukarna.
Jag ser faktiskt inte var i reglerna för fyran det står att möten måste vara "konstruerade" allt eftersom. Sedan kan jag mycket väl hålla med om att de inte varit tydliga med mekanismen -- som så mycket annat i fyran. Det tog mig ett tag att inse hur jag skulle använda det här när jag började spela fyran. Wizards äventyr var ju inte direkt till någon hjälp heller. Jag misstänker att många av konstruktörerna inte heller förstod detta. Visst, set-piece battles i all ära, men det blir snabbt lite enahanda.
Med "precis som i vanliga fyran" menade jag den vanliga spelkulturen som många fyran DMs har. Om du gör på ett annat sätt ser jag det som intressant och positivt.
Så det jag undrar är alltså din som DMs exakta princip för detta och för hur du kör din sandbox. "Skall man vara exakt så har du skiftat ner tre steg på status och skall alltså skifta upp +15 på graden, så det blir grad 23 på hejdukarna." sånt här! mer detaljer! är urnyfiken!
Så det jag undrar är alltså din som DMs exakta princip för detta och för hur du kör din sandbox. "Skall man vara exakt så har du skiftat ner tre steg på status och skall alltså skifta upp +15 på graden, så det blir grad 23 på hejdukarna." sånt här! mer detaljer! är urnyfiken!
Det perfekta vore ett spel(system) där alla monster funkar mot alla rollpersoner. Enda problemet är väl isåfall att det skulle kännas mindre "realistiskt". Jag har ansträngt mig i QuestCore att räta ut kurvan (typ +2,5 procentenheter per grad) - däremot får man ju andra förmågor som gör en varelse bättre. Detta gör att man kan skala motståndet genom fler monster istället - vilket ökar flexibiliteten och snabbheten.
Det finns ju en del datorspel somskalar allt motstånd automatiskt, bl.a ett av Elder Scrolls-spelen (Oblivion?). Funkade men kändes lite fel efter att tag.
Det finns ju en del datorspel somskalar allt motstånd automatiskt, bl.a ett av Elder Scrolls-spelen (Oblivion?). Funkade men kändes lite fel efter att tag.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Jag skall villigt erkänna att jag gick på den spelkulturen också i början. Fyran var så full av nya skinande saker att jag inte tog mig tid att tänka igenom de här bitarna, utan bara körde på. Vi körde Keep on the Shadowfell följt av en 4e-konvertering av Rise of the Runelords, samt en del äventyr från Dungeon. Någonstans där började Wizards viska om D&D Next, så jag bestämde mig för att göra klart Dunder&Drakar istället. Det gav mig tillfälle att tänka igenom vad som fungerat (för oss) med fyrans regler. Just då hade jag tre spelgäng igång, så det gavs mycket möjligheter att testa och få återkoppling från spelarna.2097;n327823 said:
Naturligtvis kom många insikter även från 4e-bloggar med andra spelledare, bättre än jag, som redan haft de här insikterna.
I grunden är det hela mekanismen. Öka graden med +5, sänk status med ett steg, salta efter behag.
Sandboxen jag kör just nu (med en av spelgrupperna, de andra kör jag Sagan om den brinnande himlen med) är To Slay a Dragon av EN publishing. Det är en två-delad sandbox, följt av en drakes tillhåll. Del ett av sandboxen är den lilla staden Hengistbury med omnejd. Där finns tolv olika preppade områden med faror (och belöningar) som spelarna kan besöka i vilken ordning de vill. Sedan, i del två, när man lovat den lokala hertigen att man skall dra ut och dräpa draken Cirroth, blir det ett jättestort hexkräl, med dussintals städer, stora skogar, berg och annan vildmark. Allt är inte preppat i detalj, men där finns nog 20-30 platser som är tillräckligt preppade för att kunna köras direkt.
För ett tag sedan kom de till Halfpoint och fick höra att stadens framtid var hotad eftersom orchstammarna i bergen i väster hade enats under en ny ledare, Basyak, som bar ett mäktigt magiskt svärd. De hade kunnat resa vidare, hjälpa till med stadens försvar eller, vilket mina övermodiga spelare valde, ge sig av västerut för att sparka Basyaks rumpa.
Preppen sade inte mycket mer än att Basyak höll till i Keldurfortet och att hon hade två underhövdingar och tre shamaner. Samt många hundra orchsoldater. Naturligtvis kunde jag låtit dem upptäcka ett välbevakat fort bemannat av 700-800 orcher, insett det omöjliga i ett anfall (kan man hoppas) och återvänt till staden. Men i ett sådant läge väljer jag att avvika drastiskt från Blorb-principerna -- för mig är det viktigare att spelarnas handlingar leder till en intressant story. Så jag passar på under en naturlig paus medan någon spelare är på toa, någon går ut med hunden och någon kokar mer kaffe, att snabbpreppa detaljer runt fortet som gör det möjligt att faktiskt spela något där. Vilket resulterade i att de befriade en skogspyssling i skogen, som visade dem en gammal flyktväg ur fortet som de kunde använda för att ta sig in, men som visade sig hade rasat ihop en bit in, men de kunde gräva undan lite sten och komma in i det gamla underjordiska kapellet, men ett stort otyg krälade runt i där mörkret och de flydde in i gravtunnlarna, men den gamle befälhavaren var en osalig ande eftersom Basyak hade stulit hans magiska svärd, så de slöt en överenskommelse att ta tillbaka svärdet åt honom, och så vidare.
I slutändan fick vi två hela spelmöten fulla av smygande genom en orchfästning, strid mot Basyak och några av hennes närmaste vakter, en vild flykt genom samma fästning, ett svårt moraliskt dilemma när vålnaden kräver tillbaka sitt svärd (som jag gav en svart klinga och namnet "Mörkrets själ") och en hård strid mot otyget på vägen ut.
Så, när jag säger att det är en sandbox, menar jag att det är en sandbox i grunden, men jag drar mig absolut inte för att hitta på (snabbpreppa) nya detaljer mitt under spelet. Så länge som det känns som om det hänger ihop med preppen. Om spelarna hade väntat med Keldurfortet tills de var grad 18, hade det inte varit befolkat av demoniska eldorcher plötsligt, utan orchsoldaterna hade varit svärmar och Basyak en hejduk. Och Halfpoint varit plundrat och förstört.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter & kunskaper om fyran!
Och bra att du har hängt med i svängarna kring blorbs dogmer så slipper jag sitta och försöka sålla ut var det är blorbigt vs var det är oblorbigt utan kan bara läsa texten som den är utan att få ont i huvet som när jag behövde analysera Mörkrets Hjärta häromdan.
Och bra att du har hängt med i svängarna kring blorbs dogmer så slipper jag sitta och försöka sålla ut var det är blorbigt vs var det är oblorbigt utan kan bara läsa texten som den är utan att få ont i huvet som när jag behövde analysera Mörkrets Hjärta häromdan.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Jag vill absolut inte ge dig ont i huvet. :grin: