Nekromanti Fräcka nackdelar med trolldom

[Rickard]

Alla arbetar mot någonting och att uppnå dessa mål är en del av lycka. Varje gång du gör något för att förbättra din tillvaro med magi så väntar dig olycka i framtiden. Fem år av rikedom kommer att bli följt av fem år av misär. Du kan förändra din tillvaro nu här ögonblickligen men det kommer att vittra sönder dina senare framgångar.

Annars så finns det eye for an eye. Visst, du kan kontrollera andra personer men det innebär att du själv först eller senare måste bli kontrollerad av någon annan. En sinnesvrängare kanske föredrar att leva ut masochistiska lustar medan en annan blir hunsad av sin mor.

En tredje tanke är att magin äter upp individen, antingen rent fysiskt eller personens minne. En magiker som använt magin på tok för mycket kommer bli ett kolli, men vägen dit kommer att kantas av förlusten av sitt barns uppväxt, av den trevliga kvinnan hon en gång var, av läraren som hjälpte henne komma på rätt väg igen.

 

[Man Mountainman]

I Tim Powers "Anubisportarna" finns en magiker som använt så mycket magi att han börjat attraheras av månens dragningskraft, så när månen står högt på himlen måste han vara fastsurrad i marken med ett rep.

Om man vill generalisera den idén så kan man ju tänka att magianvändande innebär att magikern lösgörs från de gängse naturlagarna, och/eller istället blir föremål för andra, mer ockulta typer av inflytanden. Att magikern blir "synlig" för världens ockulta krafter, så att säga, som börjar betrakta hen som fallande under deras domän eller jurisdiktion.

En annan liknande tanke jag haft är att magiker skulle ha olika "brister", som kommer sig av att de måste offra något för att erhålla sina magiska krafter. Det skulle kunna vara sådana saker som förmågan att förlåta en oförrätt, förmågan att uppfatta vad andra människor känner, förmågan att bryta mot löften, förmågan att älska, etc. etc. EDIT: Noterar att detta är mycket likt Gurgehs tjuvstaden-idé

 

[Man Mountainman]

En annan kul idé är ju att en magiker kan ha en "skugga", en magisk dubbelgångare som livnär sig på den residuala energin från magikerns besvärjelser. Varje gång magikern använder sin magi, så blir skuggan starkare (det kan man nog enkelt göra ett system för). Skuggan motiveras kanske av en specifik agenda, som att helt ersätta magikern eller att driva hen djupare och djupare in i isolation från resten av mänskligheten; eller så vill den bara driva gäck med magikern och ställa till med trubbel.

 

[Genesis]

En tredje tanke är att magin äter upp individen, antingen rent fysiskt eller personens minne. En magiker som använt magin på tok för mycket kommer bli ett kolli, men vägen dit kommer att kantas av förlusten av sitt barns uppväxt, av den trevliga kvinnan hon en gång var, av läraren som hjälpte henne komma på rätt väg igen.

Detta är bra. Jag tänkte att ha med lite sån't som offer som de dödas andar kräver för att hjälpa till. Typ:
* Offra ett barndomsminne.
* Offra förmågan att se en viss färg eller känna en viss smak.
* Offra en viss känsla.
* Ge de döda tillåtelse att använda din kropp i några timmar, för att uppleva den levande världens njutningar igen.
Och vid högre resultat saker som att offra människor som står en nära.

 

[Genesis]

En annan kul idé är ju att en magiker kan ha en "skugga", en magisk dubbelgångare som livnär sig på den residuala energin från magikerns besvärjelser. Varje gång magikern använder sin magi, så blir skuggan starkare (det kan man nog enkelt göra ett system för). Skuggan motiveras kanske av en specifik agenda, som att helt ersätta magikern eller att driva hen djupare och djupare in i isolation från resten av mänskligheten; eller så vill den bara driva gäck med magikern och ställa till med trubbel.

Jag gillar't! Det kan nog komma till användning för någon viss förmåga.

 

[Zappelina]

Jag skulle säga att kostnaden i allmänhet bör vara betydligt högre än priset. Tänk lån med ränta. Du lånar fem dagar av döden (låter kallbranden stoppa upp) men får betala tillbaka med fem år av din yngsta dotters liv. Och jag tycker att den som ställer priset bör metaspela, så att det blir billigt att magiskt hjälpa en främling men dyrare med någon som står en nära. Som om magin mår bra när det går dåligt för magikern (framförallt när denne vant sig vid billigare kostnader). Känn ingen press, men tänk Shakespeare eller de gamla grekiska dramerna. Den typen av magi hade varit spännande.

 

[RasmusL]

Magi kommer ur den starkaste av mänskliga krafter: kärlek. All trolldom måste ges styrka av någon du älskar i form av mentala eller fysiska eftergifter. Mindre trollkonster kan hämtas från vänner och bekanta, kanske till priset av någon deciliter blod eller en månads depression, men de Rejäla Grejerna, de som du måste ta till för att rätta till orättvisor, skydda de dina och förändra världen måste komma från din Älskade (tänk "ankare"). Trolldomen handlar därför om förhandling eller övergrepp, ideologi, filosofi och en gemensam strävan mot ett större mål. Tyvärr kan något som getts frivilligt aldrig bli lika kraftfullt som något som tagits utan förhandling och den riktigt starka och storslagna trolldomen måste stjälas av din Älskade. Utforska maktförhållanden, själviska handlingar och hur du rationaliserar dem, "for the greater good" och samtycke.

 

[RasmusL]

Den här från Let the World Burn av Peter Fallesen är också ball!

The City’s destruction
The players each create a part of the city as a physical manifestation
of their characters. The players (or, the characters) can change
anything within the game fiction by narrating how something in
their part of city disappears or is laid to waste. Every player can
do it once in every act. If a player does it in the third act s/he
has to narrate how the city-part collapses and/or is completely
devastated.

The Destruction System
Each player expresses his or her character as a part of the City
in the prologue. The City-part is a resource that the players can
use to change the game’s narrative and reality. The players can
change anything within the fiction - who is there, where they are,
what has happened, they can dictate other character’s action, etc.
They can also change a scene that has just been played, retaking it
under the player’s new set of directions. It is not possible to bring
Q back to life.
The game mechanic works as follows: The player interrupts whatever
is going on and gives a short narration about how something
in his or her part of the city breaks, disappears and/or are destroyed.
Thereafter the player describes what it is s/he wants to
change in the scene or in the story. The Destruction-system has
a large impact on the story and the game - so make sure that the
players are mindful of the responsibility inherent in using the gamemechanic.
Earlier test-runs of the game have also showed that it is
necessary to make the players feel secure using the game-mechanic.
While they do have a responsibility for the joined experience, they
should not be afraid to ruin the game - it is rather robust, but they
should of course only use the game-mechanic when it enhances the
experience.
The Destruction System has two purposes - one for the player and
another for the character. The player can use it to enrich a scene or
the story, the character can use it to further his or her own ingame
agenda. Each player can only use the Destruction System one time
in each of the three act. When used in the third act, the player
has to describe how his or her city-part are utterly destroyed.

https://stockholmscenariofestival.files.wordpress.com/2014/08/lettheworldburn.pdf

 

[Dimfrost]

Några möjligheter:

• Man måste offra något fysiskt: hälsa, kroppsdelar, andra människor.
• Man måste offra något, fast socialt eller mentalt: man blir allt mindre mänsklig och får allt svårare att interagera socialt ju mer magi man använder. Till slut blir man vansinnig eller omänsklig (en älvavarelse, eller ande, eller så).
• Man degenererar fysiskt, eller håller på att bli något annat (demon, om världen tillåter det). Mutationer är trevliga.
• Man måste spendera någon extremt värdefull resurs, som man då först eller senare måste leta reda på mer av, förslagsvis i hemsökta källarvalv av lämplig sort.
• Man blir beroende, antingen av magin eller av någon substans man måste använda samtidigt som magin.
• Man sätter sig i skuld till mörka makter som förr eller senare kommer och kräver in skulden. Då kan man rädda sig genom att sätta sig i skuld hos andra och spela ut dessa väsen mot varandra. Etc.

 

[Chuchulain]

En annan kul idé är ju att en magiker kan ha en "skugga", en magisk dubbelgångare som livnär sig på den residuala energin från magikerns besvärjelser. Varje gång magikern använder sin magi, så blir skuggan starkare (det kan man nog enkelt göra ett system för). Skuggan motiveras kanske av en specifik agenda, som att helt ersätta magikern eller att driva hen djupare och djupare in i isolation från resten av mänskligheten; eller så vill den bara driva gäck med magikern och ställa till med trubbel.

Gillar den idén. Lite som White Wolf's "Wraith"-rollspel. Kan föreställa mig diskussionerna med ens skugga, hur den driver på att man ska använda mer och mer magi. En väldigt intressant tanke.

 

[Fjodor Pollett]

När du som magiker tar dig rätten att förändra en del av berättelsens väv, förändras även dina ödestrådar.
Saker försvinner, hårfärg eller kroppsbyggnad förändras, vänner känner inte igen dig, du föddes i en annan del av världen. Saker blir annorlunda, och det har alltid varit så. Den enda som minns hur det var är du själv, och det skaver på sinnet.
Retcon-magi med andra ord.

 

[Chuchulain]

När du som magiker tar dig rätten att förändra en del av berättelsens väv, förändras även dina ödestrådar.
Saker försvinner, hårfärg eller kroppsbyggnad förändras, vänner känner inte igen dig, du föddes i en annan del av världen. Saker blir annorlunda, och det har alltid varit så. Den enda som minns hur det var är du själv, och det skaver på sinnet.
Retcon-magi med andra ord.

Den är också djäkligt bra, och likaså lika spelgivande. Skulle förvisso vara ganska kul att göra samma sak med alla andra "klasser" och se vilket kaos det blir mellan spelarkaraktärerna i slutändan

 

[Genesis]

Man blir beroende, antingen av magin eller av någon substans man måste använda samtidigt som magin.

Hm, den där tål att funderas på. Bra förslag!

 

[Genesis]

Kort om spelet: I grunden ligger rollpersonernas hunger, som driver dem till handling. Spelet och spelledaren* har som uppgift att visa på konsekvenserna av deras handlingar (och i förlängningen även deras hunger). Specifika och färgstarka nackdelar med trolldom är ju ett intressant perspektiv att utforska eftersom det kan visa på ett spektakulärt sätt vilka konsekvenser utövaren drar på sig.

* Ja, det ser ut som att jag kommer att skriva ett spel med en spelledare. Inte hugget i sten, men ... crazy!

 

[RasmusL]

Trolldom är egentligen inte "verklig" utan endast något som existerar i dina vanföreställningar. Paradoxalt nog är vanföreställningarna desto verkligare och varje gång du använder trolldom ger du mer och mer kraft till din egen parallellvärld. Din egen världsbild omgärdar dig likt en aura och ju större permanent åverkan du har på verkligheten desto större blir räckvidden och kontrasten mot den primära verkligheten. En tillbakadragen trollerimänniska kanske endast påverkar små detaljer i sin omgivning emedan en extravagant skrytmagiker ständigt omgärdas av en fantastisk och kaotisk sfär av mystiska varelser, märkliga transformationer, vansinniga handlingar och skeva naturlagar. Icketrollerimänniskor rör sig i och ut ur dessa zoner utan att märka det och slår direkt över till den verklighet de befinner sig i och dess normer och beteenden. När två trollerimänniskor möts reagerar zonerna mot varandra beroende på varandra likt magneter: två trollerimänniskor som är vänligt inställda till varandra kommer att skapa kaos när zonerna angriper varandra emedan två fiender kan träffas utan problem och till och med dras till varandra.

Koncept: "vanföreställningar" eller "olika verkligheter", förändring hos de en älskar när de befinner sig i en närhet, värdet i att träffa trollerimänniskovänner och följderna av detta, håll dina fiender nära, vad som egentligen är verkligt, objektivitet och betraktarens perspektiv,

 

[RasmusL]

Trolldom är egentligen manifestationen av kraftfulla minnen och för att kunna påverka verkligheten måste trollmänniskorna fokusera på ett minne som innehåller de komponenter trollformelns effekt skall ha och sedan släppa lös detta från sinnet. Exempelvis för att kasta en eldboll måste trollmänniskan ge liv åt ett minne som innefattar en kraftfull eld och manifesterade minnen lämnar trollkarlen permanent.

[REGELMEKANIK]Desto bättre trollmänniskospelaren lyckas med sitt "slag" eller dylikt desto mer försvinner tillsammans med minnet. Exempel kan vara att den majbrasa som används är från samma kväll som när trolmänniskans älskade friade till hen och om effekten blir stark nog glöms hela kvällen bort[/REGELMEKANIK]

Trollmänniskorna tömmer således sitt medvetande på minnen och måste, för att vara effektiva, bli upplevelsejunkies där det enda som räknas är nuet och nästa potentiella minne. Vad är ditt förflutna värt när det ställs mot kortsiktig framgång?

 

[RasmusL]

Det finns bara fem trollmänniskor. Och de är döda. Nuförtiden utövas trolldom genom att låna deras kraft till vår verklighet från Sidledes. För att använda trolldom måste du dock ge upp en stor del av ditt liv till De Fem: den där du sover. varje natt när du går till sängs tar en av De Fem din kropp i besittning och ger sig ut i världen för att främja sin egen agenda. De Fem är alla excentriska och principfasta och går från en skala från "jag känner ganska säker på att Hen inte skadade någon annan inatt, skönt" till "Varför har Hen målat om hela lägenheten i rött? Vänta lite... AAAAAAHHH!!!"

[REGELMEKANUS]När du kastar trolleri flyttar du en bonus upp och ner på en skala beroende på om det är en destruktiv eller konstruktiv gärning. Vid sömnen appliceras sedan bonusen på sova-slaget i omvänd ordning -> har du varit snäll om dagen så kommer du ha levt rövare om natten och vice versa.[/REGELMEKANUS]