Nekromanti Fråga till hardcore-D&D-anhängarna

[Organ]

Ni som tycker D&D3+ är det bästa som hänt sen skivat bröd, var ni lika starka anhängare av AD&D (eller varför inte ursprungliga D&D), eller är det något som uppkommit i samband med WotCs utgåvor? För egen del (även om jag inte på långa vägar kan kallas hardcore-D&D-anhängare) så upptäckte jag spelet på allvar först när v.3 kom ut. Jag blev mäkta förvånad när jag såg hur bra spelet var med tanke på att jag inte alls blev impad när jag för första gången stötte på AD&D i mitten på 80-talet. (Med reservation för äventyren som jag i många fall tyckte var lysande. Regelverket dock tyckte jag inte ens dög till att användas som bojsänke. Jag har i viss mån emellertid, såhär i efterskott, reviderat mina hårda AD&D-åsikter något.)

/Anders

 

[rks]

Hm. ADD var inte på långa vägar lika bra som 3.0 eller 3.5. Färdighetssystemet var ett skämt och klasserna var alldeles för stela för att kunna vara bra grund för att bygga sin "egna" mage, fighter, rogue eller cleric. Visst, det fanns "kits", men den delen av systemet var dålig, IMHO.

Nej, 3.0 och 3.5 har innburit klara förbättringar!

 

[Magnus Seter]

D&D all the way

För mig så var det en jättelöjlig grej som fick mig att tycka att D&D3e verkade lovande: de strök "Advanced" ur namnet, och därmed blev det helt enkelt bara Dungeons & Dragons, vilket jag tyckte var bra.

För Dungeons & Dragons är ett av mina favoritspel, från röda lådan och framåt.

Sen visade det sig att D&D3e var mer som AD&D än Basic D&D, men eftersom vi ändå hade gått över till AD&D i samband med Dragonlance, så tyckte jag att det var okej.

Har aldrig tyckt att D&D var det bästa spelet dock, den äran tillfaller CoC och WFRP.

M.

 

[Pom]

För min del var det så här:

1: Började spela rollspel med DoD1.

2: Efter några månader började det bli tröttsamt att hitta på egna tillägg hela tiden, och då snubblade jag över D&D Basic Set. Där fanns allt det jag saknade från DoD, så jag gick över dit. Min grupp körde en hel del Basic Set och skaffade sedan Expert Set och tyckte att allt bara blev bättre och bättre.

3: Companion Set dröjde med att komma. Däremot låg AD&D och lyste förföriskt på affärernas hyllor. Efter en del diskussion fattade spelgruppen beslutet att skaffa AD&D och gå över dit.

4: AD&D var lite antiklimaktiskt. Det var mer detaljerat men också betydligt rörigare än D&D. Vi spelade ändå, eftersom det trots allt hade regler för de levels som D&D dittills saknade i den verison vi hade.

5: Nu blev det AD&D i många år, mest för att kampanjer var så roligt att syssla med. Men vi prövade då och då en del andra system som inte hör till berättelsen, för AD&D kändes kul men klumpigt. Vi moddade en del.

6: 2nd edition var en förbättring, men lite väl varsamt gjord. Men vi körde på med våra kampanjer och moddade. Det var ju inga som helst problem att använda saker från 1st ed eller D&D i 2nd ed.

7: Och så kom 3E och jag grunnande länge på vad jag skulle göra. Det var uppenbart ett mycket mer genomtänkt system. För mig framstod det som en välslipad korsning mellan D&D, AD&D och Rolemaster, med mycket av det bästa från varje. Men det var uppenbart att det var så pass annorlunda att det skulle krävas massiva översättningsinsatser för att få de existerande kampanjerna att fungera. Efter några försök med att införa bara delar av systemet beslöt jag så att köra 3E helt och hållet.

8: 3.5 gick jag över till mest för att kunna fortsätta prata samma språk som andra spelare när det gällde detaljer. Skillnaderna mot 3E var inte stora.

Så: gamla D&D var asbra men lite begränsat, AD&D var intressant men väldigt rörigt.

 

[Organ]

Efter några månader började det bli tröttsamt att hitta på egna tillägg hela tiden, och då snubblade jag över D&D Basic Set. Där fanns allt det jag saknade från DoD, så jag gick över dit.

Intressant. Det här är första gången jag hört talas om någon som överger ett mer sentida system för ursprungliga D&D. Vad var det för nått du saknade i DoD men som du fann i D&D?

3.5 gick jag över till mest för att kunna fortsätta prata samma språk som andra spelare när det gällde detaljer. Skillnaderna mot 3E var inte stora.

Är det enda anledningen till att du bytte? Vilken av versionerna (D&D, AD&D, D&D3) tycker du är bäst? Vilken av dem skulle du köra om du fick helt fria händer?

/Anders

 

[Bombu]

Ni som tycker D&D3+ är det bästa som hänt sen skivat bröd, var ni lika starka anhängare av AD&D (eller varför inte ursprungliga D&D), eller är det något som uppkommit i samband med WotCs utgåvor?

Nja riktigt så bra är det inte.... som skivat bröd alltså *heh*

Mitt favoritspel var under många år, DnD basic, expert.... set, Frank Menzers variant.

Det är så himla najs, enkelt och symmetriskt, det gillar jag verkligen,

Ad&d spelade jag en hel del, nästan massor men det var aldrig så himla cymentriskt och stringent som D&D basic.

För min del var det med tungt hjärta som jag gick över till Ad&d, men inte bara tungt, man hade ju kul också... *ler*

Att man hade olika nivå på bonusar beroende på värden i ad&d var för mig en stor svart blobb, det gjorde ont att se på. styrka kunde man ha 18/% det var oskönt elende.

men man vande sig men snarare trots mycket av ad&ds sidor.

men men..... sen kom d&d version 3 och där hade de rensat och fejat, strukturerat och gjort iordning, häftigt och coolt, jag kunde se mycket av det jag tyckte om i dnd basic set i 3.0, så jag föll direkt.

Så för att summera mitt bladder.

Jag var riktigt fäst vid dnd basic-expert----- set,
frank menzer version.

Ad&d spelade jag jättemycket men hade ingen jättestark känsla av att detta är det bästa som finns, man vande sig och hade kul, men det var inte bara på grund av systemet.

3.5 var en liten förbättring jämfört med 3.0 så det kändes naturligt att ta den versionen efterssom jag just då inte satt i nån ekonomisk knipa.

/Bombu

 

[Magnus Seter]

D&D Basic röda lådan

Jag tror att den Basic Set som menas är Mentzers röda låda. Denna var väldigt mycket mer förfinad som regelsystem än DoD1, som var ganska primitivt och förvirrande. D&D Basic (red box) var slimmat, välskrivet, pedagogiskt, snyggt illustrerat och hade ett supercoolt omslag. Det var mycket det som fångade mig. Och sen låg D&D före DoD när det gällde utvecklingen flera år.

Så för mig var det hyfsat lika.

1. DoDv1
2. CoC
3. D&D Basic Set (röda lådan)
4. D&D Expert (mer monster, mer levels, mer magiska pryttlar och tuffa äventyr)
5. D&D Companion (härskarregler, fältslag, ännu mer levels, magi och så vidare)

Vi hann aldrig spela mer än till level 26, sen gick vi över och spelade Dragonlance med AD&D-reglerna.

M.

 

[Pom]

Citat:
Efter några månader började det bli tröttsamt att hitta på egna tillägg hela tiden, och då snubblade jag över D&D Basic Set. Där fanns allt det jag saknade från DoD, så jag gick över dit.


Intressant. Det här är första gången jag hört talas om någon som överger ett mer sentida system för ursprungliga D&D. Vad var det för nått du saknade i DoD men som du fann i D&D?

Jag skulle ha varit tydligare - Magnus har alldeles rätt. Det D&D jag menar är inte det allra första från tidigt 70-tal, utan en senare version från tidigt 80-tal (för övrigt samma version som Oldtimer gav ut på svenska under några gyllene år. Däremot inte samma som det han nu översatt till Dunder & Drakar (det är D&D 3.5)).

Vad jag saknade då? Levels och mer av allt.

Att bli rejält mycket bättre snabbt och känna att det i princip inte fanns någon gräns för hur långt man kunde nå, det saknade jag i DoD. Vi gjorde husregler om att man kunde få ädlare yrken när man besegrat tillräckligt med fiender:
krigare kunde bli riddare, lärda kunde bli professorer, magiker kunde bli druider, fredlösa var det aldrig någon som spelade. Då fick man generella bonusar på många färdigheter och besvärjelser och kanske någon specialförmåga som reglerna inte beskrev.
När vi sedan fann ett system som hade exakt det här, bara i mer sofistikerad och balanserad form, då var det inte så mycket att snacka om.
Sedan fanns det inte särskilt mycket monster i DoD. Man saknade allt möjligt från olika mytologier och Tolkien. Men i D&D fanns hur mycket monster som helst.
Det där med spelvärld och äventyr var ju också ett problem i DoD. Det fanns en handfull äventyr, och dem spelade man glatt ett antal gånger vardera. Och självklart hittade man på själv. Men det var så skönt att upptäcka att det plötsligt fanns en hyggligt detaljerad värld (nåja) och radvis med äventyr (och jag vidhåller att äventyren till D&D är de bästa som gjorts när det gäller kategorin färdiga-att-spela-och-du-behöver-inte-förbereda-en-massa-själv.

D&D var (som Magnus skriver) också så upphetsande gjort. Det första man läser (förutom boxens framsida ) är (och nu citerar jag ur minnet) "The dragon turns towards you with a ROAR!". Motsvarande fras i gamla DoD minns jag inte men jag tror det var något om rollspel i allmänhet eller om att hjälpa mamma döda råttor. Rätta mig gärna här.

 

[Pom]

Varför jag bytte

Citat:
3.5 gick jag över till mest för att kunna fortsätta prata samma språk som andra spelare när det gällde detaljer. Skillnaderna mot 3E var inte stora.


Är det enda anledningen till att du bytte? Vilken av versionerna (D&D, AD&D, D&D3) tycker du är bäst? Vilken av dem skulle du köra om du fick helt fria händer?

Nja, de många små förändringarna mellan 3.0 och 3.5 var mest till det bättre, så jag hade nog skaffat det förr eller senare. Men lite grann var det nog att "OK, 3.5 skaffar jag, men nu får det vara nog ett tag"

D&D är faktiskt bäst, men bara i en mycket speciell sorts kampanjer. Så snart man vill ha lite frihet och vill göra egna saker är D&D3 helt överlägset de andra medlemmarna i familjen.

 

[Guest]

Jag började lira gamla D&D (Dungeons&Dragons) med min kusin (Anor) 1986 eller -87. Den var då utgiven i en liten röd låda med regler översatta till svenska. Även om vi spelade mest svenska Drakar&Demoner, Mutant och Chock (en svensk översättning av Chill), så blev vi mer och mer intresserade av Dungeons&Dragons. Skälen till detta var flera, jag ska lista dem huvudsakliga:

1) D&D var en mer spännande fantasyvärld än Drakar&Demoner. Där fanns mer magi, fler magiska vapen och fler drakar och coola monster. Mer fantasy helt enkelt!

2) XP. Faktiskt så gillade vi konceptet med XP och olika levels väldigt mycket. XP var ett bra mått på hur väl spelarna lycktas, och de olika levels var ju en enorma drivkraft för spelarna.

3) Produktsortimentet. Även om Drakar&Demoner hade väldigt bra utbud på produkter, särskilt äventyr, så gick det inte att jämföra med D&D så fort de började komma till Sverige i orginalspråk. Jag minns hur vi bläddrade igenom vår första D&D katalog från USA och häpnade över det otroliga utbudet!

4) USA/Engelska. På något vis känns engelska namn och det amerikanska ursprunget lite coolare än svenska namn/konstruktörer. Jag tycker nya Drakar&Demoner verkar intressant, men det är lite för mycket "John Bauer troll" för mitt tycke och smak. Jag gillar high-fantasy, och jag tror att amerikanerna är bättre än oss på detta!

Men jag ska också säga att även om vi (jag och min kusin) gillade D&D´s värld mycket bättre, så visst var reglerna (inte minst för strid) mycket sämre ä Drakar&Demoner (DoD). Framför allt det abstrakta med "Pansarklass" och "TIPKO-Träff i Pansarklass noll). Helt klart gillade vi bättre DoD´s regler med att man kunde parera med ett färdighetsslag, och att rustningar och sköldar kunde absorbera skada. Det tycker jag än idag. D&D´s regler om endast träff/miss är ju väldigt orealistisk. Bättre vore om dem införde ett system där rustningar/sköldar kan absorbera viss skada. Det känns som om dem är på väg lite åt det hållet i 3.0/3.5 med nya regler om HP´s och Hardness (brytvärde) för föremål.

Med AD&D kom ju mer avancerade regler, ett utbyggt D&D. Samtidigt fullkomligt exploderade utbudet till AD&D. Nu var det inte längre någon tvekan om vilket som var vårt spel "numero uno". Jag tror samtidigt med detta började svenska rollspel sälja allt mindre, för att till slut nästan helt försvinna. Detta var ju en tydlig indikation enligt min mening på att även svenska rollspelare ville ha mer "high-fanatsy" och dessutom satsa på ett spel där man visste att det alltid skulle finnas rikligt med tillbehör och äventyr. AD&D var dessutom en klar förbättring av gamla D&D, kändes mer realistiskt och mer vuxet. Att man dessutom kunde välja mellan olika "campaign settings" ökade intresset än mer. Jag kommer ihåg första gången jag såg en reklamsida i en amerikansk serietidning (The Amazing Spiderman) för "Forgotten Realms". Det var det coolaste jag någonsin sett! En mäktig riddare i full rustning på ett hästrygg med sitt vapen draget. Stilla satt han och tittade över en enorm slättmark från sin utsiktspost. Rubriken "Adventure awaits you. Are you ready for the challenge? Forgotten Realms". Wow! Jag var såld direkt. Än idag springer vi runt i Faerun...

D&D 3.0/3.5 är ju ett helt annat regleverk, men man bibehåller grunderna från D&D/AD&D. XP, levels, classes, AC, campaign settings, m.m. Och jag kan bara instämma med dig att det idag är ett fantastiskt kul spel. Dock måste jag säga att jag tycker det har gått lite till överdrift med nya spells, feats, skills, prestige classes, osv. Det är alldeles för mycket nu och är i princip omöjligt att kunna få en överblick över allt som finns ute nu. Och jag saknar helt klart fler äventyr från Wizards. Förutom serien äventyr inledningsvis (The Sunless Citadel, The Forge of Fury, m.fl) så har det inte kommit mycket mer. Det tycker jag faktiskt är riktigt dåligt! Jag förväntar mig mycket mer på den fronten, särskilt en serie kampanj-äventyr som utspelas i Forgotten Realms med Red Wizards of Thay, Zhentarims, och andra kända fulingar som huvudmotståndare.

 

[ForgottenRealms]

Pratar man gamla hederliga svenska DoD så kan jag bara säga Svavelvinter och Ärans Väg. Vem glömmer något sådant? Om Wizards kunde förmå sig att göra något likartat så skulle jag gråta av glädje.

 

[Guest]

Re: Varför jag bytte

Överhuvudtaget märks det i DMG 3.0 att dem fick stressa ihop den lite. Många avsnitt känns inte riktigt färdiga. Jag tänker på prestigeclasses, regler för NPC´s, och featen Leadership.

3.5 har helt klart förbättrat framför allt DMG.

 

[Pom]

Instämmer [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Bombu]

Fråga till den som frågade hardcore-D&D-anhängarna

För egen del (även om jag inte på långa vägar kan kallas hardcore-D&D-anhängare) så upptäckte jag spelet på allvar först när v.3 kom ut.

Hur såg din rollspelbana ut.

Villka system körde du efter varandra, och vad var höjdpunkter och doppdalar under din färd?

 

[Gordeg]

Ni som tycker D&D3+ är det bästa som hänt sen skivat bröd, var ni lika starka anhängare av AD&D (eller varför inte ursprungliga D&D), eller är det något som uppkommit i samband med WotCs utgåvor?

En del av mina bästa rollspelsminnen utspelades med hjälp av AD&D, men det var inte tack vare systemet, utan trots systemet. Det var på mitten av 90-talet och AD&D-systemet var sedan länge hopplöst föråldrat redan då. Och visst hittade vi brister, men spelupplevelsen kompenserade för det. Jag brukar hävda att det var de välskrivna och välillustrerade spelvärldarna som gjorde att AD&D kunde behålla sin plats på rollspelskartan.

Gordeg

 

[Staffan]

Jag gillade även AD&D 2nd ed, även om det där mest var världarna som jag var förtjust i. Själva reglerna kunde man både ha och mista.

 

[Guest]

Det gäller fortfarande enligt mig. Kampanjvärldarna i D&D är överlägsna i närvaro. Det gäller antal produkter ute på marknaden, kvaliteten på produkterna, alla underbara bilder och grafiker, böckerna man kan läsa om t.ex Forgotten Realms,osv.

Rikedomen i produkter är ju starkt lockande. Wizards imponerande publiceringstakt är en stark anledning till att spelet fått en sån oerhörd uppsving, t.o.m. image-mässigt.

Jag menar, t.o.m. coola snubbar som Vin Diesel vill nu skryta om hur dem alltid lirat D&D. Fan, när jag var grabb ansågs det töntigt att lira rollspel och när snyggaste bruden i klassen cyklade förbi stoppade jag småtrollen i fickan, och tog fram en cigg i mungipan istället....(även om jag egentligen ville ta fram "stortrollet" ur byxorna....)

 

[Organ]

Re: Fråga till den som frågade hardcore-D&D-anhängarna

Hur såg din rollspelbana ut.

Det första rollspelet jag spelade var DragonQuest. Det är fortfarande ett av mina favoriter och något jag fortfarande spelleder. Annars så hamnade jag snabbt i BRP-träsket, främst genom DoD (v1, 2 + expert) men även genom Stormbringer. Andra tidiga favoriter var James Bond och TSRs Star Frontiers. Under den första halvan av min spelkarriär (82-90) testades det en väldig massa spel. De som spelades mest var de nyss nämda DoD, DQ, JB och SF, men vi testade även sådant som Mutant, Runequest, Traveller, Rolemaster, Palladium, Western och MERP för att nämna några få, och naturligtvis AD&D (som är anledningen till tråden från början). Anledningen till att AD&D inte föll på läppen var att jag tyckte systemet var krångligt, stelt och oreallistiskt. Det sistnämda var något som var väldigt viktigt för mig under den perioden. Det som gjorde att jag trots det har en hel del positiva minnen från spelet är att det fanns så många bra och välskrivna äventyr. Många var så bra att det nästan inte gick att inte ha kul oavsätt vad man tyckte om spelet i sig.

Den andra delen av min spelkarriär (1990+) har varit en tid då jag har haft en betydligt mer avslappnat förhållande till spel i allmänhet och realismkrav i synnerhet. Jag har numera gjort en helomvändning och har nästan inga som helst krav på realism. 90-talet för mig var annars då jag tog ett mäktigt kliv in i skräckgenren som sedan dess blivit en av mina favoriter. De spel som spelades var CoC och KULT och de är båda fortfarande favvisspel.

Det som annars kännetecknat mitt spelande under de senaste åren är att jag återvänt till rötterna. I och med att DoD6 och D&D3 släpptes fastnade jag återigen i den traditionella fantasygenren, med allt vad det innebär av hjältar, monster, skatter och andra clichéer. Och där är jag nu.

Villka system körde du efter varandra, och vad var höjdpunkter och doppdalar under din färd?

Ska jag vara helt ärlig så har jag inga direkta lågvattenmärken att tala om. Visst, vissa spel har jag gillat mer än andra men även de jag inte tyckte om har jag lyckats ha roligt med ett tag i alla fall. Mina tidigaste höjdpunkter måste bli (inte bara med nostalgiglasögonen på) DQ och DoD-Expert (konfluxköret, ja ni fattar). Sedan kan jag inte undgå att nämna den CoC-kampanj jag spelade i under mitten av 90-talet (mina bästa spelupplevser överhuvudtaget kommer nog därifrån). På senare år måste det bli DoD6. Både jag och min spelgrupp (en blandning av nya och gamla spelare) upplevde en REJÄL nytändning när den dök upp och vi är forfarande mitt uppe det.

/Anders