Rickard
Urverk speldesign
När jag har varit spelledare och ibland ställt frågan "Vad gör ni?" har jag fyllts av en ogillande känsla, eftersom jag vill att mina spelare ska vara självgående. Det finns några enkla medel för att få spelarna självdrivande och det jag använder mest är att tidigt i scenariot skapa drivkrafter som spelarna kan följa. En uppgift de ska lösa. Jag går också in och diskuterar med mina spelare under scenariot för att få reda på vart de är på väg och vad de har för tankar. Detta för att de inte ska stanna upp och känna att de inte har tillräckligt med information (och ibland när de har fått för mycket information så att de behöver hjälp med att reda ut det). Diskussionen gör att jag kan anpassa scener eller hitta på nya beroende på spelarnas tankegångar.Olav said:"Vad gör ni" använder jag bara när det behövs. Trots allt innehåller ju dessa tre tre ord lösningen på de problem du stipulerar:
Vad gör ni? kan få spelarna att vilja agera.
Vad gör ni? visar tillräckligt tydligt när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.
Som jag redan skrivit förut i tråden, så föredrar jag att sätta rollpersonerna i situationer utan att behöva ställa frågan. "Du ser något där borta i hörnet", får spelaren att antingen agera eller ignorera händelsen. Ignorerar spelaren händelsen bombar jag spelaren med en ny lite senare.Vad gör ni? kan få spelarna att vilja agera.
Vad gör ni? visar tillräckligt tydligt när jag som spelledare är klar och när spelarna ska ta vid.
Jag ställde en trick-fråga till Faehrengaust om konversationer, för jag själv använder helst dialoger för att få igång spelarna. Det är vanligt att komma in i ett naturligt flöde där vi utbyter repliker, exempelvis när spelaren talar med en spelledarperson.
---
"Vad gör du?" skapar ingenting. Du ger inget till spelarna. Att istället fråga sig själv "Vad kan jag använda för att aktivera mina spelare?" skapar en tankeställning som får dig som spelledare att aktivera dina spelare, istället för att putta över det till spelarnas knä och ibland även påtvinga de handlingar som de inte är intresserade av. Att säga "Du ser något i hörnet. Vad gör du?" är mer att säga "Jag vill att du ska ta reda på vad som finns i hörnet". Det är en typ av rälsning av spelledaren, vilket lika gärna kunnat behandlats med meningarna "Du går till hörnet och ser en diamantring som du tar upp. På ringen står det graverat 'Till min älskade. R.S.'".
För mig är inte rollspel lyssnande till andras beskrivningar, utan ett meningsutbytande mellan de olika deltagande. Ett bollande mellan dessa! Längre beskrivningar tar död på detta och att ha kodord för att lämna över ordet dödar det naturliga utbytandet där en person spinner vidare på vad en annan har sagt.
/Han som nu nog fått tillräckligt med material för att skriva en artikel på detta tema