Nekromanti Frågan "Vad gör ni?"

[Möller]

Antagligen har ni som jag både fått frågan ställd till er ett antal gånger av, och kanske också ställt den till era spelare.

Jag finner "Vad gör ni"-frågan ganska oönskad. Åtminstone när jag sitter och förbereder ett spelmöte tänker jag "Hur ska jag få spelarna att reagera utan att fråga dem om vad deras rollpersoner gör".

Tror det kan ha att göra med meta-perspektivet på det hela. När jag (förhoppningsvis fascinerande) beskrivit hur vägen rollpersonerna färdas på blockeras längre fram av stor grå koloss och en humanoid sakta kryper bort från den så vill jag ju liksom inte bryta "in"-känslan spelarna har genom att fråga dem istället för deras rollpersoner. Antar att det gör mig till en krank-/djup-immersionist.

Så, över till disskutionsmaterialet:

Svamlar jag, eller kan ni hålla med om att "Vad gör ni?" är lite oönskad? Det kan kanske finnas en skillnad här ifrån de olika perspektiven spelare och spelledare.

Tekniker för att undvika frågan, finns det?

Och för teori-knarkarna:
Är "Vad gör ni?" en bomb, som tvingar spelarna att agera?

 

[Genesis]

Jag upplever inte alltid att den är oönskad. Det beror vldigt mycket på situationen. Men så är jag inte immersionist, heller. Däremot kan väldigt mycket "Vad gör ni?" vara ett symptom på att spelarna inte är tillräckligt drivande eller pressade. I hälsosamt spel är spelarna oftast antingen aktiva med att hitta på saker själva och driva spelet framåt eller pressade av spelledaren och tvingas reagera på saker som kastas på dem. En av de viktigaste spelledarfärdigheterna är att känna av spelarnas energi och när de börjar få slut på driv kasta nya saker på dem som tvingar dem att reagera, för att sedan återigen gradvis dra sig tillbaka och låta dem ta tillbaka initiativet.

Så där har du tekniken för att undvika frågan. Frågan i sig är det som sagt inte så mycket fel på, tycker jag. Säger jag "Orcherna anfaller i full galopp! Vad gör ni?" så är det inga fel, tycker jag.

Och nej, frågan är ingen bomb. Den kan vara slutklämmen på en bomb, men ingen bomb i sig. Då vore det väldigt enkelt att konstruera bomber. En bomb är en situation eller händelse som rollpersonen inte kan ignorera (eller där att ignorera den är en viktig och intressant handling i sig).

 

[Ram]

Well...

Det som det låter som du beskriver är överfasningen mellan Scrip (du berättar hur det är/vad de ser) till spel. Om det endast är det "off-iga" i att ställa frågan så är det väl egentligen ganska enkelt att undvika. En gest kan funka lika bra som "vad gör ni?". Man kan komma överens om att ha en indikator (framskjuten SL-skärm t.ex.) som talar om att man är i ett Scriptat läge. sedan kan man naturligtvis göra scenen som man beskriver göra det ruskigt tydligt att det är dags att agera förståss. "Ett klippblock faller ned mot dig!".

Sedan tycker åtminstone inte jag att "Vad gör ni?" är en bomb, åtminstone inte i sig. Det beror på vad som har hänt innan "Vad gör ni?":t om det är en bomb eller ej. Om det finns ett alternativ att vara "passiv" så är det inte en bomb.

 

[solvebring]

Jag kan inte annat än att hålla med dig, Genesis.
Jag tycker inte "Vad gör ni?" gör så mycket alls. Det är liksom inget fel i det, men kan visst och säkert bli en tråkig upprepning om man liksom sköter det fel. Allt beror på situationen kan man väl säga.

Oftast är det dock liksom en följdfråga på en situation, precis som du beskriver: "Orcherna kommer skuttande i smurfblå kroppsstrumpor. Vad gör ni?"
Vad gör ni blir på så sätt en sorts gest på överlämnande, en gest till spelarna från spelledaren att "Nu är jag klar med beskrivningen, så här är läget. Eran tur att köra."

Dock finns det som sagt spelledare som ofta säger "Vad gör ni?" just för att han själv inte lyckas ge dem ett drivmoment, eller för att de själva helt enkelt inte följer drivmomentet.

Själv säger jag just "Vad gör ni?" när jag lämnar över, så som jag beskriver ovan. Men också vid död/slölägen,. Typ innan själva plotten hunnit dra igång, eller efter scenariot, när de är i en stad för att handla och driva runt etc. Då blir det mycket "Vad gör ni?", eftersom - vad jag definierar - slötid i rollspel just är spelarnas tid att göra lite roliga onödiga saker och uppdatera sina rollpersoner materiellt. Det är deras tid att disponera. Jag står bara till tjänst med detaljer, lite roliga SLP's och miljö kring detta, om de nu verkligen vill spela ut delar av denna tid istället för att köra "stora tidsskalan" och rabbla igenom det hela och "spola förbi".

... Yeah, så är det från min sida sett.

 

[solvebring]

Om det endast är det "off-iga" i att ställa frågan så är det väl egentligen ganska enkelt att undvika. En gest kan funka lika bra som "vad gör ni?".

Ja, jag tror egentligen allt det där är ren psykologi. Att ett naturligt rent vardagligt "Vad gör ni?" Känns oss och dassigt. Jag tror att en så liten ändring som "Vad gör rollpersonerna?" gör hur mycket som helst. Om inte annat skapar det variation på språket, vilket gör att det inte blir samma upprepning, och på så vis inte känns lika träaktigt.

 

[Snow]

Förutom vad övriga personer redan sagt så tycker jag att "Vad gör ni?" kan ge spelarna en chans att definiera sina rollpersoner. "Det är en lugn dag innan banketten hos kungen imorgon, på vilket sätt tänker din rollperson sätta sig i klistret fram tills dess?" Några väldigt lyckade sessioner har jag startat såhär. Rollpersonerna är i sin vanliga miljö och de har inget som driver dem, iallafall inte för tillfället. Vad gör de då? Försöker de få ligga? Super de skallen i bitar och startar slagsmål? Blir de uttråkade och snor en bil/hingst?

 

[Krille]

"Vad gör ni" är en enkel signal från spelledaren till spelarna att hon släpper narrativet. Scenen är satt; sätt igång och agera.

Men det är ingen bomb. Det är bara en signal som säger att bollen är passad.

Så enkelt är det i mina ögon.

 

[Möller]

Hmm, då ställer jag nog frågan, men det tåls att tänka på.

Bomb-frågan slängde jag in för att lära mig något. Innan Genesis började med sin TBM-skola hade jag i princip bara gissningar på vad termerna var. Nu vet jag vad en bomb är lite mer

Bra svar i övrigt också, tack!

 

[Möller]

Bra att du tar upp "Vad gör ni?"-frågan i två alternativ: När spelledaren gett en beskrivning av något rollpersonerna (och därmed spelarna) kan förväntas reagera på respektive dö-lägen som spelarna själva måste hitta på vad som händer.

Gällande det första kan jag väl erkänna att inte jag heller har något problem med frågan. Krank brukar sitta och stressigt säga "Nå, vad gör ni? Vad gör ni? HALLÅ, vad gör ni?" för att driva upp tempot i en strid.

Snow glider in med något mellanting jag gillar. Spelledaren sätter en enkel premiss (I Snows fall dagen innan kungens bankett) utan ge något egentligt att reagera på. Att förvänta sig att rollpersonerna ska sätta sig i klistert är roligt, det ger karaktär.

Man kunde också tänka sig en något mer neutral fråga i Snows exempel: "Nå, har ni några planer för idag? Införskaffa festdräkten och presenterna eller kanske positionera er bland de övriga gästerna för ett eventuellt politiskt övertag?" för att sedan ge spelarna ett par sekunders betänketid innan man låter en SLP avbryta frukosten.

 

[solvebring]

Precis. Och om du lyssnar på ditt eget resonemang så tycker jag att vi kommer fram till en grej här.

Det är inte frågan i sig som spelar roll, det är situationen som den följer upp och hur. Det handlar helt enkelt om att lägga fram den, passa över som Krille säger, vid rätt tillfälle. Kort och gott, frågan ska just vara en passning och inte något sorts tjat för att driva på.

Eller, såsom Krank gör i strider tycker jag ofta kan vara ett schysst sätt att skapa stress. En strid med stressigt tempo blir ofta grym. Det är okej. Men då gör han det för att skapa en stämning eller ett tempo kring ett moment eller en händelse, inte för att skapa ett moment eller händelse. Vilket är en jäkla skillnad. Och just den skillnaden jag tror är det som spelar roll.

Alltså, det ska i alla fall vara en passning, ett erbjudande till spelarna och invit till spel, inte ett drivmoment. Drivmomenten uppstår genom händelser och scener som presenteras, inte genom tjat. Det tar ju liksom död på spelupplevelsen. Det är i alla fall två olika aspekter jag själv kan tyckas mig se så här direkt kring den här frågan.

Sedan är just det som Snow säger och som jag själv sagt, att variera inviten, att säga dem med olika ord och erbjuda och passa på olika sätt är bra. Det är väl det enda man kanske behöver tänka på, att inte använda sig av samma gamla upprepande ord varje gång man lämnar över till spelarna. Att göra det lite mer omskrivande, och peka direkt på rollpersonerna så som Snow beskriver är väldigt bra.