Kan nog försöka svara på några frågor.
Vilka stads och regiringsformer fanns i europas medeltid? Och hur fungerade dessa?(kortfattat)
Tja det är ganska begränsat, det fanns större feudala kungadömmen och kejsardömmen samt autonoma mindre furstendömmen. Nästan alla styrdes av en härskare, eller rättare sagt alla eftersom det var otänkbart för de flesta i medeltidens idevärld att ha ett land utan kung. De få undantag som fanns var för det mesta underställda en härskare i teorin om ej i praktiken, se Italienska stadsstater nedan.
Över till kungarna. Som sagt, de flesta stater styrdes av en härskare, härskarens makt skiljde sig dock rätt kraftigt. Generellt kan man säga att destå mindre rike destå mer makt hade härskaren. Se bara på tysk-rommerska riket i slutet på medeltiden. Det sträkte sig från Östersjön till Medelhavet, men kejsaen hade näst intill ingen makt. En annan sak som begränsade härskarens makt var de råd, regeringar och riksdagar som de var tvugna att ta hänsyn till. Idén med envåldshärskare kom först efter medeltiden. Under medeltiden hade härskaren vissa plikter och skyldigheter jämtemot sina underlydande. Vanligt var att kungen var tvungen att få godkännande vid skattehöjningar och krigståg av råden.
Vanligt genom hela medeltiden var även att råden valde härskaren, titeln var alltså inte ärftlig även om den tenderade att hållas inom släkten tack vare att härskarens arvinge oftast var den med störst armé. Det var först i slutet av medeltiden som härskartitlar börjar bli ärftliga (i Sverige var det Gustav Vasa). Ibland var råden så mäktiga att de var de som i praktiken styrde staten (vanligast i italien) med det fanns fortfarande en kung.
Över till undantagen.
Det första jag tänker ta upp är Påvestaten. Påvestaten är igentligen inget undantag, det styrs av en härskare (påven) precis som de flesta andra. Dock är källan till makten en annan, där den i de andra rikena kommer teoretiskt från undersåtarna så får påven sin makt från Gud.
Det andra undantagen jag tänkter ta upp är de italienska och tyska stadsstaterna. De flesta av de tyska och italienska stadsstaterna var inget annat än vanliga furstendömmen. Ett fåtal var dock styrda av rika städer, exempel hansestäderna. Dessa var dock alla (möjligtvis med undantag av Venedig, lite osäker där) underställda den tysk-romerska kejsaren som vid slutet av medeltiden hade näst intill ingen makt. Städerna var därför i praktiken självstyrande. Städerna styrdes som alla andra städer som hade lyckas köpa sig fria från sina lokala härskare under medeltiden, det vill säga av ett råd och en borgmästare.
Oj det blev visst inte så kortfattat som jg tänt mig, hoppas att det hjälper i allefall.
Hur räknar man befolkningen till en by/stad?? Räknar man bara dem som lever och arbetar i byn/staden till invånarna, eller räknas bönder och dy. runt omrking också??
Under medeltiden räknade man inte folkmängd.
Om du tänkt bokföra stadens invånare så gör det på ett mordernt sätt (dvs med antal personer som bor i staden). Det var även så Gustav Vasa räknande.
Och hur fungerade en "vanlig" liten by undermedeltiden?
Åkrarna i byar under medeltiden (och ända fram till skiftet) var uppdelade i tegar. Varje bonde hade en teg på varje åker och den var sällan mer än en meter bred. Detta gjorde att det var omöjligt att bruka sin jord på egen hand. Därför var alla bönder i byn med i byalaget som gemensamt brukade marken, varje bonde fick därefter lika stor del av skörden som tegens storlek. Samma sak var det med beskattning. Bönderna beskattades inte indviuellt utan det var byn som var skyldig att betala skatt. Skatten var fastställd för hela byn och ändrades inte om folk fyttade in eller därifrån Dock gjordes inventeringar med några tiotals års mellanrum (vanligt vid tronskifte eller vid krig) då skatten kunde ändras. De frågor som rörde byn internt sköttes av byrådet, vid andra frågor vid ting och hos den lokala härskaren skickade man vanligtvis bara en talesman. Byns storlek låg oftast mellan 2 och 10 gårdar och byarna låg ofta ganska tätt.
