Nekromanti Frågor om speciella stridsmanövrar:

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Tjenixen, inom en inte alltför avlägsen framtid (det säger å andra sidan inte så mycket när det kommer från mig) så kommer jag att släppa ner en bomb på det här forumet: Ett inlägg med ett helt och hållet komplett Duellito-stridssystem, med allt från utrustning, vapen, skador och hela skiten. Jag håller just nu på och tecknar serien (!) som illustrerar stridsexemplet i spelet, och jag räknar med att jag kommer att ha en asp-sida klar där man kan provlira strider mot artificiella motståndare. Som ni förstår kan jag alltså redan nu säga att det kommer bli det mest maxade inlägget i forumets historia. Inlägget som får alla andra inlägg att kissa på sig av skräck.

Nå, många svåra problem har redan blivit lösta, men jag har ett par frågor kvar som jag gärna skulle vilja ha svar på:

Vad är egentligen förhållandet mellan rustning och vapen?
Alltså, hur påverkar valet av rustning vilket vapen man själv vill använda?
De flesta rollspel gör så att både rustningar och vapen är tunga, så att man inte riktigt orkar ha på sig den tyngsta rustningen och samtidigt bära det tyngsta vapnet. På så vis får man alltså välja en lite lättare rustning om man vill använda det massivaste vapnet utan minusmodifikationer. Det konstigaste med det systemet är att det gör att stora troll och minotaurer alltid borde vilja slåss så tungt bepansrade som möjligt, eftersom de ju ändå har så det räcker och blir över av styrka, även om de använder det tyngsta vapnet som finns. Nå, även om vi bortser från att troll inte finns i verkligheten, så känns det ändå inte riktigt vettigt i mina ögon.

Hur påverkar ens rustning hur man slåss med sitt vapen? Jag föreställer mig att om man har ett långt krossvapen (stridsgissel, stridshammare) så får man ett enormt övertag om man dessutom är rustad, eftersom rustningen då hjälper krigaren att förhindra motståndarens anfallsmöjligheter, medan om man håller i ett långt vapen som det går att sticka med (tvåhandssvärd, spjut) så påverkas ens stil inte lika mycket om man tar på sig en tung rustning, eftersom man ju använder sitt eget vapen för att hålla motståndaren på avstånd. Det är förstås alltid bra att ha en rustning på sig, men det kanske är extra bra om man vill använda ett tungt, långsamt huggvapen?

Jag tänker mig alltså att om du är lite spinkig, då behöver du en rustning för att bli riktigt trygg medan du använder de stora huggvapnena. Alltså så att en rustning ökar din möjlighet att kunna använda de lite tyngre och svåranvända vapnen, snarare än tvärtom.

Avväpning
Om man möter någon med spjut, går det att ta tag i dennes spjut för att avväpna honom, eller bara för att hålla fast honom medan man slår honom med sitt vapen?

Jag antar att detta är möjligt, men vill gärna veta vad som påverkar en sådan handling.

Blir det lättare att ta tag i motståndarens vapen ju längre vapen man själv har? Blir det enklare om du håller i en värja än om du håller i en kniv? (jag skulle helst vilja dra slutsatsen att det inte spelade någon roll, eftersom det annars gör spjut-mot-spjut-strider så konstiga. Inte blir det väl lättare att ta tag i motståndarens spjut om du själv håller i ett sådant?)

Spelar rustningen någon roll? Om du skall försöka ta tag i en spjutkämpes spjut, skulle du vilja ha en helrustning på dig då, (eftersom den inte ger så många anfallsmöjligheter åt din motståndare) eller är det viktigare att vara så rörlig som möjligt och därför försöka utan någon rustning på kroppen?

Jag fattar att man självklart hellre vill ha en rustning på sig, för att slippa skador, men om vi struntar i stridens helhet och bara tittar på det här enskilda momentet; att ta tag i motståndarens spjut, är det fortfarande bra att ha en rustning på sig?

Att byta vapen mitt under strid
Herr Nils brukar berätta om taktiken att kasta en klubba på motståndaren innan man pucklar på dem med sitt andra vapen. Kastar inte riddarna sina svärd på motståndarna innan de går in med dragna dolkar för att hugga mot de oskyddade delarna på kroppen?

Är det rustningen som gör att man som riddare inte riktigt orkar kasta sitt svärd på motståndaren, eller?

Om man inte har en sköld - vilket vapen är mest fördelaktigt att hålla i nävarna om ens motståndare kastar ett vapen mot dig? Vore ett spjut (som ser till att motståndaren måste stå på långt håll innan han kastar sitt vapen) bättre än ett kortsvärd (som man kanske rent instinktivt väljer att styra undan det framkastade vapnet med, precis som om det vore en vanlig parering)?

Andra fula trix?
Finns det andra fula trix man kan utföra med sitt vapen?

De flesta, såsom fintar och hakningar, kommer att vara inbakade i själva systemet och abstraheras in i grundfundamentet, men det kanske finns andra specialiteter som man bör utforma helt egna regler för?

I Riddle of Steel hittar jag alternativ såsom "bash", "half sword", "stop short" och "hook". Är någon utav dem särskilda vapenregler som går utanför fundamentet för vanlig strid?

/Rising
 

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Vad är egentligen förhållandet mellan rustning och vapen?"

Rustningar deflekterar/absorberar vapnens verkan.

"Alltså, hur påverkar valet av rustning vilket vapen man själv vill använda?"

Ju fler fiender med vapen som finns i närheten, desto mer rustning vill du ha. Ju mer rustning fienden har, desto mer större vapen vill du ha.

"Hur påverkar ens rustning hur man slåss med sitt vapen?"

Har du inte fått på dig hjälmen så lär det bli knepigt att slåss med sitt vapen. :gremwink:

Annars är det helt enkelt så här: rustning väger och är varmt. Ju bättre tränad du är, desto längre kan du hålla på att slåss i den.

"Jag antar att detta är möjligt, men vill gärna veta vad som påverkar en sådan handling."

Framförallt två saker: är du den skickligare kämpen så är sannolikheten större att du lyckas. Har killen med spjut en massa kompisar så finns risken att du blir nåldyna om du försöker.

"Blir det lättare att ta tag i motståndarens vapen ju längre vapen man själv har?"

Ett långt vapen kräver titt som tätt att man använder två vapen. Har du ett enhandsvapen så har du nästan allt att vinna på att greppa spjutet - då har du ett fritt vapen och han har det inte.

Du kan ju dessutom trampa på vapnet. Då sitter det också fast.

"Om du skall försöka ta tag i en spjutkämpes spjut, skulle du vilja ha en helrustning på dig då, (eftersom den inte ger så många anfallsmöjligheter åt din motståndare) eller är det viktigare att vara så rörlig som möjligt och därför försöka utan någon rustning på kroppen?"

Det är aldrig fel med helrustning. Framförallt så skulle jag vilja ha en helrustning om spjutkillen har kompisar.

"Kastar inte riddarna sina svärd på motståndarna innan de går in med dragna dolkar för att hugga mot de oskyddade delarna på kroppen?"

Det är inte direkt helsmart. Kasta svärd är ingen teknik som rekommenderas. Ta hellre ett grepp om bladet och stöt mot känsliga punkter. Dolkarna börjar komma fram när riddarna rullar i leran.

"Är det rustningen som gör att man som riddare inte riktigt orkar kasta sitt svärd på motståndaren, eller?"

Det är svärdet som inte är gjort för att kastas. Svärd är gjorda för att hugga med, inte kastas bort.

Du har sett för mycket på Lone Wolf and Cub, min vän. :gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Rustningar deflekterar/absorberar vapnens verkan."

Jamen det är det självklara. Det behöver jag inte ställa frågor på forumet om. Det svåra är hur valet av rustning kan påverka mitt eget val av vapen. Rustningar stänger ju ute motståndarnas angreppsmöjligheter också, vilket ju borde medföra att man slipper anstränga sig så mycket på att göra det med ens vapen. Alltså: Med en rustning på kroppen kan man bli mer trygg i sitt svingande med ett svåranvänt vapen, såsom ett kedjelod. Antar jag.

"Ju fler fiender med vapen som finns i närheten, desto mer rustning vill du ha. Ju mer rustning fienden har, desto mer större vapen vill du ha."

Jo, det är den enkla ekvationen, men jag undrar förstrött om det man tjänar med en rustning faktiskt inte beror lite på vilket vapen man använder, och att man, när man väljer ett tyngre vapen, inte också får olika mycket fördel beroende på vad man har för rustning på kroppen?

"Annars är det helt enkelt så här: rustning väger och är varmt. Ju bättre tränad du är, desto längre kan du hålla på att slåss i den."

Frågan, så som jag föreställer mig den, är om inte valet av vapen också spelar in, och isåfall på vilket sätt. Vanliga rollspel gör antagandet att vapen är tunga att svinga och att en klen rollperson därför får välja att antingen ha en tung rustning på sig eller hålla i ett tungt vapen. Jag ställer frågan om inte en tung rustning i själva verket medför att man kan spara in på ansträngningarna när det gäller vissa andra moment i striden. Såsom fotarbete, pareringar och undanmanövrar. Är det kanske inte på sätt och vis enklare och tryggare att slåss i en rustning med ett tillräckligt tungt vapen?

"Har du ett enhandsvapen så har du nästan allt att vinna på att greppa spjutet - då har du ett fritt vapen och han har det inte. Du kan ju dessutom trampa på vapnet. Då sitter det också fast."

Okej, då är frågan om det är bra att ha ett så långt enhandsvapen som möjligt, eller om det inte spelar så stor roll vad man har i näven så länge som man har en hand (eller fot) fri att ta hand om själva spjutet.

"Det är aldrig fel med helrustning. Framförallt så skulle jag vilja ha en helrustning om spjutkillen har kompisar."

Jo, jag hajar också att rustning per definition är bättre, men i just det här momentet, är det fortfarande bra med rustning? För om det inte är det, så kan jag nämligen göra rustningarna överlag bättre, för då blir de ändå inte så obalanserat mycket bättre mot just spjutkämpar. Jag fattar att ett spjut inte är så vettigt mot en riddare i helrustning, men när det gäller läderrustningar så tycker jag att frågan är viktig principiellt sett.

"Det är svärdet som inte är gjort för att kastas. Svärd är gjorda för att hugga med, inte kastas bort."

Innan jag hörde Herr Nils berätta om vad han vet så skulle jag ha sagt detsamma om klubbor, men tydligen så var det ju en fördelaktig kamptaktik att hiva klubban mot motståndaren innan man pucklade på honom med sitt andra vapen.

Jag tyckte att ett svärdkast innan man började rulla runt i leran med motståndaren kunde vara lika fördelaktigt.

Om det inte är det, well, då har man ju gjort en observation som skiljer två vapentyper/rustningstyper åt från varandra, och då är det något som jag gärna överväger att arbeta in i mina regler.

/Rising
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,679
Location
Fallen Umber
(Framkrystade synpunkter för att få berömma Duellito)

Ett inlägg med ett helt och hållet komplett Duellito-stridssystem, med allt från utrustning, vapen, skador och hela skiten. Jag håller just nu på och tecknar serien (!) som illustrerar stridsexemplet i spelet, och jag räknar med att jag kommer att ha en asp-sida klar där man kan provlira strider mot artificiella motståndare.
Wee! Ja! Nice! :gremgrin:

Jag föreställer mig att om man har ett långt krossvapen (stridsgissel, stridshammare) så får man ett enormt övertag om man dessutom är rustad, eftersom rustningen då hjälper krigaren att förhindra motståndarens anfallsmöjligheter, medan om man håller i ett långt vapen som det går att sticka med (tvåhandssvärd, spjut) så påverkas ens stil inte lika mycket om man tar på sig en tung rustning, eftersom man ju använder sitt eget vapen för att hålla motståndaren på avstånd. Det är förstås alltid bra att ha en rustning på sig, men det kanske är extra bra om man vill använda ett tungt, långsamt huggvapen?
Jag tror nog att det är speciellt viktigt med rustning om man har ett kedjevapen som stridsgissel. Det uppenbara är ju att ju sämre vapnet är på försvar, desto viktigare är det att ha en bra rustning. Och just kedjevapen är väl tämligen värdelösa på försvar. Motsvarande för enhandsvapen är väl stridsyxor och liknande, och då vill man väl ha en sköld. Jag har för mig att Herr Nils har skrivit att han aldrig skulle vilja slåss med en yxa om han inte fick en sköld också.

Avväpning
Om man möter någon med spjut, går det att ta tag i dennes spjut för att avväpna honom, eller bara för att hålla fast honom medan man slår honom med sitt vapen?
Varför bara koncentrera dig på spjut? Det går väl att avväpna folk med värja eller dylikt också, i alla fall om man har ett lämpligt verktyg (med skåror eller liknande). Om man riskerar avväpning är ju det en anledning till att ha ett reservvapen.


/Dimfrost
 

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Det svåra är hur valet av rustning kan påverka mitt eget val av vapen."

Bara indirekt indirekt: har du råd med en schysst rustning så har du råd med ett schysst vapen.

"Alltså: Med en rustning på kroppen kan man bli mer trygg i sitt svingande med ett svåranvänt vapen, såsom ett kedjelod."

Njä. Med en rustning på kroppen så blir det snarare mer tänkbart att skippa skölden och gå in för kortare tvåhandsvapen (dvs tvåhandsvapen som är kortare än de flesta andra tvåhandsvapen, såsom tvåhandssvärd kontra spjut).

"Jo, det är den enkla ekvationen, men jag undrar förstrött om det man tjänar med en rustning faktiskt inte beror lite på vilket vapen man använder, och att man, när man väljer ett tyngre vapen, inte också får olika mycket fördel beroende på vad man har för rustning på kroppen?"

Det är faktiskt rätt så mycket enkelt. En riktigt schysst rustning gör att man kan skippa skölden, vilket gör det möjligt att ha kortare tvåhandsvapen utan att dö.

"Vanliga rollspel gör antagandet att vapen är tunga att svinga och att en klen rollperson därför får välja att antingen ha en tung rustning på sig eller hålla i ett tungt vapen. Jag ställer frågan om inte en tung rustning i själva verket medför att man kan spara in på ansträngningarna när det gäller vissa andra moment i striden."

Jag säger snarare så här: "vanliga rollspel" har fel. Du blir inte mycket mer trött av att veva med tvåhandssvärd kontra att veva med kortsvärd. Skillnaden är så liten att den inte borde vara mätbar.

Med tanke på att vapen och rustningar följer varandra hand i hand, orsaken till att du väljer ett tyngre vapen är att den andra parten har en tyngre rustning. Orsaken till att du har en tyngre rustning är att fienden har ett tyngre vapen. Så du har det tyngsta som du har råd med, helt enkelt.

Det här gör förstås att rollspel har helt fel när de försöker balansera rollspel på det där sättet, så att tungt bepansrade rollpersoner har mjäkiga vapen och vice versa. En person som har råd med en schysst rustning har också råd med de tyngsta vapnen som finns i arsenalen.

Det innebär förstås att det inte är taktik som styr rustningsval, utan kapital. Den som har mest har bäst. Men vem har sagt att livet är rättvist?

"Är det kanske inte på sätt och vis enklare och tryggare att slåss i en rustning med ett tillräckligt tungt vapen?"

Bara om man saknar sans och vett. Man är aldrig "tryggare" på ett slagfält. Möjligen är man mer eller mindre otrygg.

"Okej, då är frågan om det är bra att ha ett så långt enhandsvapen som möjligt, eller om det inte spelar så stor roll vad man har i näven så länge som man har en hand (eller fot) fri att ta hand om själva spjutet."

Inte så långt som är möjligt, utan så långt som är praktiskt. För långa vapen är otympliga och svårkontrollerade (det är huvudorsaken till att de blir tvåhandade).

"Jo, jag hajar också att rustning per definition är bättre, men i just det här momentet, är det fortfarande bra med rustning?"

Jupp. Vi tar mantrat en gång till: rustningar hindrar inte särskilt mycket. Möjligen tröttar de ut. Så du kan greppa det där ämlans spjutet ungefär lika bra, om inte bättre, med rustning.

"Jag tyckte att ett svärdkast innan man började rulla runt i leran med motståndaren kunde vara lika fördelaktigt."

Varför det? Svärd är inte tillräckligt massiva för att göra skada om man kastar dem (såvida man inte heter Itto Ogami), utan är beroende av de där åtti kilo misshandlare som sitter fast i hjaltet för att göra skada. Därtill kommer en massa kul egenskaper som fjädring och liknande. Klubbor är däremot tillräckligt massiva och stumma för att åtminstone kunna göra ordentligt ont.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Varför bara koncentrera dig på spjut? Det går väl att avväpna folk med värja eller dylikt också, i alla fall om man har ett lämpligt verktyg (med skåror eller liknande)."

Jag tänkte mig en kille med kniv som möter en motståndare med spjut eftersom just den situationen brukar bli så larvig i vanliga rollspel. Det är liksom det mest extrema fallet av avväpning jag kan tänka mig.

Om man har en enkel avväpningsregel så får man göra spjutet bättre för att det skall vara så bra som det i själva verket är i verkligheten, och vad märker man då? Jo, att spjut blir ett idealiskt vapen mot obeväpnade fiender utan rustningar som av någon anledning inte kan (eller ens skulle komma på tanken) att ta tag i ditt spjut. Förstår ni vilka fiender jag pratar om? Jo, just det; djur.

Och då tycker jag mig ha hittat jackpot. Om spjut blir det självklara närstridsvapnet mot farliga djur (såsom Flux's motsvarighet till grizzlybjörnar) så blir jag glad. Då tycker jag att systemet är vettigt.

Sedan är det förstås så att avväpning fungerar även i många andra fall, men det tror jag löser sig automatiskt om man bara börjar med det riktiga extremfallet där behovet av en sådan regel är som störst.

/Rising
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,679
Location
Fallen Umber
Jag tänkte mig en kille med kniv som möter en motståndare med spjut eftersom just den situationen brukar bli så larvig i vanliga rollspel. Det är liksom det mest extrema fallet av avväpning jag kan tänka mig.
Jo, jag vet, jag har också hängt med i de diskussionerna som har tagit upp avväpning av spjut. Jag bara undrade om du inte hade glömt bort andra former av avväpning, men nu fattar jag att så inte är fallet. Det är så elegant med fäktmästaren som kollrar bort sin motståndare så till den mildra grad att denne till slut ser sin värja flyga all världens väg. :gremwink:


/Dimfrost
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Njä. Med en rustning på kroppen så blir det snarare mer tänkbart att skippa skölden och gå in för kortare tvåhandsvapen "

Ah, ja, jag gissade att det kunde fungera på det sättet också. Hur var det på ett slagfält? Jag vet att jag såg någon bild på en snubbe med tvåhandssvärd, och han hade ingen rustning alls. Deras uppgift på slagfältet var att slå sönder pikenare, om jag inte minns fel. Hur var det med dem som slogs med stridshammare? Var de tungt rustade, eller?

"Med tanke på att vapen och rustningar följer varandra hand i hand, orsaken till att du väljer ett tyngre vapen är att den andra parten har en tyngre rustning. Orsaken till att du har en tyngre rustning är att fienden har ett tyngre vapen. Så du har det tyngsta som du har råd med, helt enkelt."

Men är inte det en ekvation som förutsätter att man är en duglig, fulltränad kombatant? Jag vill faktiskt inte göra det antagandet, utan jag vill att enkla fiskare och lärda män skall ha ett intressant vapenval de också. Där kan vi prata om varelser som helt enkelt inte har kroppsbyggnaden som krävs för att kunna hantera vissa vapen eller vissa rustningar. Och sedan har vi situationer där man möter stora djur, där jag faktiskt föreställer mig att en helrustning och en hjälmkrossare inte är på långa vägar lika bra som att ha ett spjut och orustad. Eller är jag helt fel ute?

"Man är aldrig "tryggare" på ett slagfält. Möjligen är man mer eller mindre otrygg."

"Mindre otrygg" och "mer trygg" känns som en version av "är glaset halvtomt eller halvfullt?" Jag har svårt att förstå det där sättet att tänka. En humla är "större" än en myra i mina ögon, inte "mindre liten". Man behöver inte vara "stor" för att kunna vara "större" än något som är mindre än en.

"Inte så långt som är möjligt, utan så långt som är praktiskt."

Det är alltså grejen? Om du skall ta tag i ett spjut så vill du helst ha ett så långt enhandsvapen som det är praktiskt hanterbart för dig att använda?

Jag är med på att man hellre vill ha ett långt svärd än en liten kniv om man ska bekämpa en motståndare med spjut, men om man bara tittar på det enskilda momentet att ta tag i motståndarens spjut, är det fortfarande bra att ha ett riktigt långt enhandsvapen?

(Alltså: Händer det oftare att personer med långa enhandsvapen tar tag i spjutkämpars spjut än att knivkämpande personer gör det?)

"Så du kan greppa det där ämlans spjutet ungefär lika bra, om inte bättre, med rustning."

Schysst.

"Varför det? Svärd är inte tillräckligt massiva för att göra skada om man kastar dem"

Good point. Men kastar man inte saker mot sin motståndare för att distrahera/ skymma sikten för honom också? Jag tyckte jag hörde något om folk som fäktades och slängde hattar i motståndarens synfält och liknande.

Men på det sättet kanske inte svärd gör någon egentlig nytta...

/Rising
som passar på att tacka för hjälpen, glömde det innan.
 

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Jag vet att jag såg någon bild på en snubbe med tvåhandssvärd, och han hade ingen rustning alls. Deras uppgift på slagfältet var att slå sönder pikenare, om jag inte minns fel."

Jag kan ha fel, men de tyska zweihänder-svärden användes oftast för att röja i pikenerarformationer, av tämligen tungt rustade soldater. Pikar gör ont.

"Hur var det med dem som slogs med stridshammare? Var de tungt rustade, eller?"

Jag har inte sett särskilt många bilder på folk med tunga krossvapen annat än på tungt rustade personer. Det kan ju ha att göra att tunga krossvapen tenderar att användas mot andra tungt rustade personer.

"Men är inte det en ekvation som förutsätter att man är en duglig, fulltränad kombatant?"

Det är mest en ekvation som förutsätter att du har råd. Har du inte råd så har du inte råd.

"utan jag vill att enkla fiskare och lärda män skall ha ett intressant vapenval de också. Där kan vi prata om varelser som helt enkelt inte har kroppsbyggnaden som krävs för att kunna hantera vissa vapen eller vissa rustningar."

Kroppsbyggnaden tror jag nog att de har. Däremot är det tveksamt om de har ekonomin.

"Och sedan har vi situationer där man möter stora djur, där jag faktiskt föreställer mig att en helrustning och en hjälmkrossare inte är på långa vägar lika bra som att ha ett spjut och orustad. Eller är jag helt fel ute?"

Vad än folk vill säga, det finns inga rovdjur i världen som kan gnaga igenom plåt. Det är dessutom ont om rovdjur som helt spontant anfaller folk.

Men även i jakt anpassar du ditt vapen efter motståndaren. Om motståndaren till exempel har en tendens att ramla ner på en och mosa en under sina massiva ramar eller stormar rakt på vilt huggande med sina betar, så är spjutet helt klart en fördel, då besten (i exemplet här en björn respektive ett vildsvin) förmodligen spetsar sig själv. Jagar du till häst så vill du ha ett långt vapen som når ner, ergo, ett spjut.

Om besten däremot är ett flockdjur som driver ut enskilda bytesdjur, drar ner dem på marken och sliter upp strupen på dem (vargar och lejon) så vill du definitivt ha ett kortare vapen som du kan värja dig med.

Och om besten är hårt bepansrad, som till exempel muterade ninjasköldpaddor, så kan nog hjälmkrossaren definitivt vara bra att ha. Dessutom står helrustningar mot kaststjärnor rätt bra.

"Om du skall ta tag i ett spjut så vill du helst ha ett så långt enhandsvapen som det är praktiskt hanterbart för dig att använda?"

Det har ingenting med spjut att göra. Du vill alltid ha ett så långt enhandsvapen som är praktiskt hanterbart. Fördelen med ett långt vapen är att du kan skada fienden tidigare, och fördelen med ett kort vapen är att du kan skada fienden när ni rullar runt i leran.

"Jag är med på att man hellre vill ha ett långt svärd än en liten kniv om man ska bekämpa en motståndare med spjut, men om man bara tittar på det enskilda momentet att ta tag i motståndarens spjut, är det fortfarande bra att ha ett riktigt långt enhandsvapen?"

Spelar ingen större bandy. Vad du vill ha är en fri hand. Det längre vapnet är mest praktiskt i nästa moment - att fortsätta längs med spjutskaftet och förvandla spjutgubben til shishkebab.

"Men kastar man inte saker mot sin motståndare för att distrahera/ skymma sikten för honom också?"

Jorå. Men du kastar bara svärdet om du är dum, desperat eller Itto Ogami.
 

Magnus_UBBT

Veteran
Joined
28 May 2000
Messages
39
Location
karlstad
"Varför det? Svärd är inte tillräckligt massiva för att göra skada om man kastar dem"
Äh, om det passar in i settingen att man kör en Conan och skickar iväg svärdet mot solar plexus på ondingen så kvittar det väl.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Vilket vapen du väljer beror på hur motståndaren är rustad och de krav som kriget ställer på dig."

Okej, men vänta, jag refraserar frågan:

Om du och din motståndare båda har rustning på er, och du har ett litet övertag i både storlek, styrka och erfarenhet, och så får du välja ett vapen som både du och din motståndare skall slåss med; vilket väljer du? Och vilket vapen skulle du ha valt om du hade varit honom? Och vilka vapen skulle ni båda välja om ni vore orustade?

"” Hur påverkar ens rustning hur man slåss med sitt vapen?”
Man kan agera mer offensivt och ta risker på ett annat sätt."


Med alla vapen? Eller märks det särskilt tydligt med just hugg- och krossvapen? Kan man verkligen agera så himla mycket mer offensivt med en dolk eller ett spjut om man har en rustning på sig? Jag förstår att det måste vara bättre med en rustning även med dessa vapen, men min teori är alltså att skillnaden skulle vara större i vissa fall, där man kan utnyttja sin ökade offensivitet på mer betydelsefulla vis.

"Nej, där emot ökar riken för att han får in en träff på dig om han har ett vapen som är längre än ditt."

Skönt. Det är något i den stilen jag helst vill komma fram till.

"Svärd eller spjut, skillnaden är inte så stor i detta fall. Dock torde vapen med massan koncentrerad till huvudet (yxor, stridshammare) vara något sämre."

Läckert. Då har jag en klockren regel för det...

"Bindningar är när du ”binder” samman dit vapen med motståndarens och försöker manövrerar det så att emedan du har kontroll på hans så kommer du åt honom med ditt vapen runt hans"

Är det det som kallas "bind & strike" i Riddle of Steel? Det utförs väl ungefär med att man anfaller med sitt vapen "utanför" motståndarens vapen och sedan via handledsmanöver kommer runt så att ens egen klinga plötsligt är innanför dennes. Därifrån kan man manövrera ut motståndarens klinga åt sidan och angripa motståndaren som nu plötsligt är helt oskyddad.

Det finns tekniker som kallas "Azioni Volanti" som är när man försöker undvika att bli bunden med motståndarens vapen när man angriper. Alltså genom att fintas med luriga småangrepp och försöka locka fram en blotta utan att dras in i en bladkontakt.

Eller är jag helt väck och blottar mina okunskaper nu igen?

Den där delen av fäktningen är iaf den som jag har låtit abstrahera och vävt in i själva grunden.

Jag tänkte ta upp lite sådana termer (såsom jag har förstått dem) och berätta om dem i rollspelet så att spelarna och spelledaren kan använda ett mer levande språk när de spelar igenom en fäktning, men jag kommer inte dränka spelet i en massa specialregler för allt Falso Dritto, Passatto Sotto, Patinado, Invité, Scandiaglo och allt annat kul.

/Riz
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Äh, om det passar in i settingen att man kör en Conan och skickar iväg svärdet mot solar plexus på ondingen så kvittar det väl."

Tanken med Duellitosystemet är delvis att man ska få ha rätt stor frihet att tolka striden som man vill. Själva spelet arbetar nämligen med den mest abstrakta term jag överhuvudtaget kunde tänka mig att utgå ifrån i ett närstridssystem: "Ansträngningar".

Det är nämligen vad man gör; man väljer hur mycket man skall anstränga sig i varje stridsrunda. Det är inte egentligen någon fråga om hugg/manövrar/taktiska val/stridstekniker eller något annat konkret, utan det där får man liksom bestämma över själv.

Man kan låta köra striden som rena rama swashbucklingen; så att kombatanterna växlar rappa repliker mellan varje ansträngning, och att själva ansträngningarna representerar långa sekvenser av dramatiska fäktningsscener. Men man kan också tolka det helrealistiskt och låta en lång radda med ansträngningar bara utgöra en massa olika små moment i ett enda välgenomfört anfall: En invit, en parad, ett offensivt fotarbete, en rapp fint, en klumpig stöt, följt av en handledsmanöver runt motståndarens klinga och slutligen ett hugg.

En fördel med att tolka ens ageranden i striden såsom abstrakta "ansträngningar" är att man når en hel del resultat som jag förstår är att betrakta såsom realistiska; exempelvis att anfall och försvar inte blir två helt olika saker, utan blott två delar av en och samma manövrar, men samtidigt är systemet först och främst ett sätt att göra striderna roligare.

Så att man kan agera mer i striden. Prata, beskriva och gestalta sin rollperson.

Det finns bland annat ett sätt att slå ut motståndarens gard helt och hållet, och när man har gjort det så kan du få avrätta honom på vilket sätt du vill. Ur en realistisk synpunkt så handlar det om ens enklaste möjliga sätt att oskadliggöra sin motståndare på, beroende på vilket vapen man nu använder, men man kan göra såsom du föreslår och hitta på fantastiskt dramatiska resultat i stil med Conan som hivar sitt svärd så att det genomborrar antagonistens kropp.

Så... det finns inga Conan-regler (för då skulle det inte gå att spela realistiskt om man ens ville det), men det finns goda möjligheter för en att infoga så mycket dramatik man vill tack vare att systemet i sig är så abstrakt. Äh, vänta tills du får se systemet, du kommer haja då.

/Rising
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Det är mest en ekvation som förutsätter att du har råd. Har du inte råd så har du inte råd."

Okej, men om man kastar in småfolk och alver? Som har helt andra fysiska förutsättningar? Eller om du är ett barn? Flux kommer ju ändå först och främst handla om ungdomar. Säg att du går i högstadiet och att din kropp inte riktigt är fullt utvecklad ännu. Om du inte har något annat att slåss med än en stridshammare (vilket också är vad din motståndare kommer att ha) och du kommer att slåss i en dojo där vi kan strunta i allt som har med värme, uttorkning och liknande att göra. Någon föreslår att du bör ta en rustning på dig. Avstår du för att det kommer att bli för tungt för dig, eller blir det plötsligt ännu viktigare för dig att vara ordentligt rustad, eftersom du kommer ha lite svårt att svinga det stora vapnet och därför behöver så mycket skydd som möjligt att stänga ute motståndarens angreppsmöjligheter? Man gör det ju väldigt enkelt för motståndaren att skada en om man inte har en rustning på sig; han kommer inte ens behöva ta till ett ordentligt hugg får att ge dig en ordentlig smäll. Å andra sidan är vapnet och rustningen helt klart svårbemästrade för ens veka fysik.

Vad väljer man?

Min teori är att rustning är ett särskilt bra val i dessa fall. Mycket bättre än om man skulle försöka kontrollera ett långsvärd (som också är lite för tungt för en). Skillnaden vore att man behöver styrkan och rörligheten med långsvärdet för att skydda sig, medan man behöver en rustning för att kunna våga vara riktigt offensiv med det stora huggvapnet.

"Om besten däremot är ett flockdjur som driver ut enskilda bytesdjur, drar ner dem på marken och sliter upp strupen på dem (vargar och lejon) så vill du definitivt ha ett kortare vapen som du kan värja dig med."

Här har jag en annan fråga: I ett sådant här läge, där du möter många kombatanter (eller de fall där du har en massa kompisar och ni alla möter fiender som tvingas slåss i numerärt underläge, och där du kan komma att finna tillfällen att försöka angripa fiender som inte riktigt försvarar sig mot dig, utan som kanske på sin höjd bara kastar sig undan när de i ögonvrån upptäcker att du hoppar fram för att angripa dem i sidan); är det inte mycket bättre att ha ett huggvapen än ett stickvapen i dessa lägen? En krökt sabel istället för ett rakt kortsvärd, om jag så försöker hårddra det, även om skillnaderna bör bli tydliga först när man pratar om långsvärd och stora yxor, typ.

Den enkla (och viktigaste) delen i sammanhanget är förstås vapnets längd. Det är svårt att angripa någon i förbifarten med ett vapen som är för kort eller för långt.

...men jag föreställer mig dessutom att det är mycket enklare att springa runt en motståndare och komma åt att anfalla honom lite i sidan, även om han försöker hoppa undan, om man har ett huggvapen i händerna. De låter liksom lättare att hantera medan man rör på sig, kanske eftersom huggande rörelser är mer naturliga att utföra medan man springer än stickande sådana?

Jag vet inte, det är mest en teori jag har. Jag tänkte ha en sorts skada på alla vapen som hette "rörlig skada" som användes när man fick en sådan här gratischans att anfalla sin motståndare. (I skymningshemtermer: Om man använder Försiktig mot Defensiv eller Offensiv mot Försiktig så skulle man alltså använda den här "rörliga skadan", och den skulle alltså vara något mindre än den man använder i det vanliga Offensiv vs. Offensiv. Poängen skulle då vara att vissa vapen kunde ha avsevärt sämre "rörlig skada" än andra vapen, och att man då på ett mycket naturligt sätt skulle få en skillnad mellan olika vapens användbarhet i röriga strider där man kan få flera tillfällen att hugga fiender i ryggen eller försöka komma åt att anfalla dem i sidan, osv)

Vad tror du om den idén?

/Riz
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,784
Location
Helsingborg
Ok. Dags för Cybots Synpunkter.

Vad är egentligen förhållandet mellan rustning och vapen?

Tror att detta ämnet har tömts ut ganska rejält.

Men som sagt så är förhållandet mellan vapen och rustning en fråga om dels ekonomi och teknologi och dels om Hot, Rörlighet och flexibilitet.

Ekonomi och Teknologi är väl ganska enkelt. Teknologi i och med att du kan inte använda en rustning som inte har blivit utvecklad(Det ligger en GRYM mängd utrustning, tekniker och kunnande bakom till exempel ett Gotiskt pansar. Till och med något så basic som en Gambeson är ganska avancerad, inte i form av teknologi och utrustning. Men dock i form av kunskap). Ekonomi i form av att du kan inte ha en rustning som du inte kan anförskaffa.

Hot, Rörlighet och flexibilitet.

Hot är helt enkelt....hur grymma vapen har motståndare.
Det är ingen mening att ha Maximilian pansar om allt vad fienden kan uppbåda är sten och koppar. Då fungerar en duglig ringbrynja lika bra.
Dessutom mot enstaka hot är uthållighet och att aktivt skydda sig(så som att undvika eller parera) lika effektivt i längden som en rustning. Visserligen är en rustning som värjer dig mot tafatta slag bra men den behöver inte stoppa hårda riktade slag. Sådant skyddar du dig mot aktivt.
Rustningen är dock extremt viktig för att skydda dig mot hot du inte kan värja dig mot(främst i formen av pilregn och tafatta slag från en tvångsvärvad bonde som försöker spetsa dig i bakifrån medans du är distraherad).
Till exempel så är Långbågen ganska ensamt skyldig till övergången från ringbrynja till hel plåt, på grund av att du kan inte aktivt värja dig från "pilregn så täta att de skymmer himlen" och en bodkin pil från en långbåge gör ont i de flesta fall, även om du har ringbrynja. Och inte bara om han träffar ett öga utan om han träffar överhuvudtaget. Alltså sätter man på sig och sin häst plåtskydd fram och uppifrån för att skydda sig från diverse pilregn.

Flexibilitet är också en väldigt viktig sak, vilket hör samman med teknologi. Hur bra ledad kan du göra din rustning. Hur ledad behöver du vara.
Till och med på bronsåldern så fanns det tjocka heltäckande plåtrustningar som kunde värja mot nästan allt. Men de var så klumpiga att endast vagnsryttare kunde använda dem. Och kom han in i närstrid så blev han ganska lätt nerbrottad och ihjälstucken.
Sen så kom järnvapen och brons blev en aning passé, och inte förrän runt 1200 kunde man bearbeta järn tillräckligt bra för att kunna göra stora plåtar som tål slag. Dock fanns inte behövet förrän runt 1400...och för att förfina rustningen för att ge fullgott skydd runt leder(axlar, armbågar, handleder och knän) tog det 100 år till.

Sist. Rörlighet. Rörlighet och Hot är lite av en kontrast mot varandra. På slagfältet är det inte så jobbigt att använda en ringbrynja eller till och med full plåt. Men att marchera i ett par dagar med det är destå jobbigare.
För vikingar som i huvudsak var handelsmän eller vid tillfälle rövare i jakt på rikedom så var strider mot kunniga soldater något som man helst undvek, och därför prioriterades rörlighet framför rustning.
En fråga om rörlighet är också, vad är deras roll? Är det att slåss eller att spana och trakassera? I första fallet är en rustning smart. I andra fallet bara idiotiskt.
Äventyrare i helrustning är så dumt som det kan vara, även om man har råd med en helrustning. Om de inte förväntar sig att gå in i ett fältslag när som helst.

När det gäller vapen. Du bör ha ett vapen som är så tungt att du kan slå igenom hans rustning men inte mer, för du ska inte offra snabbhet mot kraft om det inte är nödvändigt.
Alltså du tar inte en stridshammare om det räcker med ett svärd(svärdet är snabbare och minst lika dödligt mot en obepansrad motståndare).

PS: Troll och Minotaurer i helrustning är ju ganska överväldigande bra. Men vem fan har råd med att ge troll helrustningar? Rustningar är dyra nog till människor och hästar. Till troll så kostar det skjortan, även för en kung! Då är det billigare att skaffa FLER troll istället för bepansrade troll.

Om man möter någon med spjut, går det att ta tag i dennes spjut för att avväpna honom, eller bara för att hålla fast honom medan man slår honom med sitt vapen?

Det går.....han kommer förstås att försöka sticka dig om du gör det men det går.

Och det spelar nästan ingen roll om du har värja eller kniv om du vill ta tag i hans vapen....kanske en minutsiös skillnad i fördel för värjan i och med att han måste sträcka sig längre för att komma igenom din gard och därmed är mer sårbar för kontringar.
Om du vill bara slå hans vapen åt sidan så är det dock en STOR fördel att ha ett längre vapen(en två fot åtminstone). Större träffyta och mindre risk(du behöver inte komma så nära några vassa föremål med lilla handen...som har en tendens att blöda om du försöker slå åt sidan skaftet och istället slår mot vass spjutegg).

Att byta vapen mitt under strid

Här handlar det nog om att maximera nyttan. Ditt svärd är jäkligt bra i närstrid så länge som det inte handlar om brottning.

Har du två svärd...javisst kasta det ena för att distrahera och sen hugger du med det andra, du kan ändå inte använda två. Har du dock bara ett svärd så är det inte så lämpligt att kasta det.
När du sen kommer så nära att du inte kan använda svärdet utan måste dra dolken så är du så nära att ansträngningen att kasta svärdet tar sådan tid att det är farligare för dig än din motståndare.
I Herr Nils exempel så handlar det om Kastklubbor...det vill säga klubbor som är balanserade för kast.
Det finns korta svärd som är balanserade för kast(så kallade Dirkar) men varför göra ett svärd när ett kastspjut är lika effektivt och mycket billigare.
Funktion, nytta och tillgänglighet helt enkelt.
Att kasta hatten i ansiktet på honom är också en sådan grej. Hatten har du i vanliga fall för att skydda mot sol, regn och vind.
Du klarar dig dock utan hatt. Alltså kastar du den för att få även en så minutsiös fördel i strid pågrund av att du inte klarar dig med en fot stål genom levern.
Att BARA bära en hatt för att kasta den på motståndaren...nja. I såfall skaffar du dig hellre en kastkniv(eller kastklubba om han är bepansrad), större chans att den gör någon nytta.

Andra fula trix?

Strid ÄR fulta trix, det är vad som skiljer strid från sport. Men jag tycker att tricks bör vara en integrerad och inte separerad del av ett stridssystem.
Integrera är bra i regelsystem. Separera är dåligt, dåligt flyt för lite nytta.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,663
Varför det? Svärd är inte tillräckligt massiva för att göra skada om man kastar dem (såvida man inte heter Itto Ogami), utan är beroende av de där åtti kilo misshandlare som sitter fast i hjaltet för att göra skada. Därtill kommer en massa kul egenskaper som fjädring och liknande. Klubbor är däremot tillräckligt massiva och stumma för att åtminstone kunna göra ordentligt ont.
Behöver vapnet man kastar göra ont? Räcker det inte att de distraherar motståndaren eller lurar honom att parera det kastade vapnet i stället för det inkommande hugget?

Ett intressant experiment man kan göra på området (som det snart är säsong för) är att ha en snöboll i varje hand, lobba den första i en hög, långsam bana mot motståndaren varefter man skickar den andra i en snabb rak bana rakt i ansiktet på honom. Det spelar ingen roll att han vet att den andra kommer att komma, reflexmässigt står han ändå och fånstirrar på den lobbade snöbollen som nästan aldrig träffar. Det är så effektivt att det är otäckt.
 

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Okej, men om man kastar in småfolk och alver? Som har helt andra fysiska förutsättningar?"

Då får du först specificera vilka dessa fysiska förutsättningar är.

Som passus, jag var scout en gång i min barndom, och min packning vägde inte sällan samma som vad en för mig anpassad helrustning skulle väga. Det gick alldeles utmärkt att gå omkring med den, och då var det ändå bara axlar och höfter som fick ta belastningen. Hade belastningen fördelats så hade det varit ännu mindre problem.

Mindre kropp = mindre kroppsyta = mindre plåt för att täcka kroppsytan = mindre tung rustning.

"Någon föreslår att du bör ta en rustning på dig."

Då nickar jag glatt och friskt och tar på mig en rustning.

"Min teori är att rustning är ett särskilt bra val i dessa fall."

Rustning är alltid ett särskilt bra val. Jag ser inte särskilt många fysiska anledningar till att vissa situationer skulle vara bättre lämpade för rustning än andra, utom utomstående påverkan som öknar, solsken, ösregn eller det faktum att man befinner sig på en båt. Kort sagt, slagfältet spelar större roll än ens egen fysik.

Undantaget skulle väl vara om ens kroppsbyggnad är såpass exceptionell att det helt enkelt bara blir löjligt att ta på sig en rustning, och det inträffar mest då kroppbyggnad skiljer sig ofantligt mellan kombattanterna. En vanlig hederlig människa kontra en jätte ger mig mest associationer med golf, och i det läget spelar nog rustningen föga roll. Vad flyger längst, en golfboll med helrustning eller en golfboll utan helrustning?

"är det inte mycket bättre att ha ett huggvapen än ett stickvapen i dessa lägen?"

Du vill nog helst ha båda två: ett långt huggvapen fram till dess att du blir nerdragen på marken och ett kort stickvapen därefter.

"...men jag föreställer mig dessutom att det är mycket enklare att springa runt en motståndare och komma åt att anfalla honom lite i sidan, även om han försöker hoppa undan, om man har ett huggvapen i händerna."

Du anpassar alltid tekniken efter vapnet och motståndaren. Det innebär att om motståndaren går lös på dig med ett huggvapen så vidtar du lämpliga åtgärder för att låta bli att dö. Så visst, om slagfältet medger så kommer du förmodligen att försöka cirkla runt fienden, men å andra sidan så kommer fienden att anpassa sin teknik. Du får inga extrachanser bara för att du kutar runt som en tetting med ett huggvapen - det går nämligen fortare för fienden att vrida kroppen och täppa till luckan, än vad det tar dig att springa runt för att skapa den.

En annan sak att tänka på: har du ditt vapen vid sidan av fienden så har du det inte mellan dig och fienden. Det innebär att du är helt öppen för fiendens anfall. Vedhuggarfasoner är praktiska i kraftfulla anfall mot ved och andra objekt som inte försvarar sig, men om vedklabben hugger tillbaka så vill du ha ditt vapen mellan dig och fienden så mycket som möjligt.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,663
Vad flyger längst, en golfboll med helrustning eller en golfboll utan helrustning?
Med stor sannolikhet en golfboll utan rustning, men det beror nog mest på aerodynamik och elasticitet. För golfbollen är det nog lika otäckt.

Mindre kropp = mindre kroppsyta = mindre plåt för att täcka kroppsytan = mindre tung rustning.
Till viss del sant, men kroppsytan är större i förhållande till massan och därmed troligen också större i förhållande till muskelmassan.

På det hela taget spelar det dock inte så stor roll. I och med att rustningen sitter bra mot kroppen så har den inte den otymplighetsfaktor som motsvarande dödvikt skulle ha om man bar den. Det är ungefär som att man inte är mer hindrad av en rejäl skinnjacka än av en T-shirt.
 

Krille

Lord
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Till viss del sant, men kroppsytan är större i förhållande till massan och därmed troligen också större i förhållande till muskelmassan."

Å andra sidan så beror muskelstyrka inte på muskelns volym, utan på dess tvärsnittsarea.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Rustning är alltid ett särskilt bra val. Jag ser inte särskilt många fysiska anledningar till att vissa situationer skulle vara bättre lämpade för rustning än andra"

Jag tänkter mig så här: Man kan förhindra motståndarens angreppsmöjligheter på följande sätt: (Finns det fler? Som inte inbegriper yttre parter eller yttre omständigheter)

- Genom att hålla upp ett vapen framför sig och styra undan eventuella attacker (och den metoden blir bara bättre och bättre ju längre (till viss gräns) och bättre balanserat ditt vapen blir)

- Genom att hota att dunka motståndaren ännu hårdare än vad han kommer att kunna skada dig. (Typ genom garden "taket". Den metoden blir bättre och bättre ju mer dunk du kan hota med, ju större räckvidd som innefattas av hotet och ju mindre skada som eventuella fiender kan tro sig kunna göra på dig via förhastade angrepp (=alltså, om du har en rustning på dig))

- Genom att hålla upp något som blockerar motståndarens angrepp. (Sköld, alltså)

- Genom att kliva bort från motståndaren. (Vilket blir bättre och bättre ju större och snabbare du är)

- Genom att göra dig till en liten måltavla. (Vilket delvis har med stridsskicklighet att göra, men också på hur liten du kan göra dig utan att bli alltför orörlig)

- Genom att låta lättsårade delar av din kropp vara täckta med pansar. (Arm- och benskenor samt hjälm, framförallt, som skyddar områden på vilka man lätt kan göras stridsoduglig utan att fienden behöver ta till ett fullt anfall)

---

Nå, dessa metoder blir olika bra beroende på vad det är som faktiskt angriper dig. (Det är iaf min teori, alltså, naturligtvis vet jag inte vad jag pratar om.)

Att kliva bort och att hota med dunk är två fall av aktivt garderande, som kräver att du faktiskt kan reagera på vad motståndaren gör. De blir båda märkbart sämre om motståndaren får ett snabbhetsövertag, såsom om han håller i ett stickvapen. (Jag tänker på boxning här, där boxarna har märkbart lättare att undvika en höger (ett slag från den bortre axeln) än en vänster, så om så små skillnader märks i en boxningsring, då tar jag för givet att de märks mellan ett hugg- och ett stickvapen på ett slagfält)

Osv. Nå, det där är hur försvaret förändras beroende på angriparen, det är den enkla delen av striden. Det lite klurigare är i mina ögon hur ens försvar påverkas av ens egna angreppsmetoder. Hur vapen som kan användas i hopkurade ställningar blir bättre om man faktiskt är spänstig (så att man kan kura ihop och bli en liten måltavla, fastän man ändå har långa ben som gör att man kan förflytta sig snabbt (=bra för fjantasyalver, alltså) medan "hot om att dunka motståndaren" alltså blir enormt mycket bättre för de som är lite svaga/har lite dålig räckvidd, om de tar på sig en rustning som väger upp den offensiva nackdelen.

Två troll med varsin stridshammare tror jag skulle tjäna mindre på varsin ringbrynja än vad två svartalfer skulle göra. Trollen är ju så stora att deras dunk alltid är förkrossande, och bara genom att böja sig fram och tillbaka så kan de förflytta sig väldigt långt, vilket är ett utmärkt försvar. Svartalferna borde däremot ha svårt att aktivt kunna undvika anfall, och eftersom de inte kan hota med lika mycket dunk i samma vida räckvidd som trollen, så borde deras offensiva kvalitet istället hänga mycket på vilket passivt försvar de har, och där är förstås rustningen (näst sköld) det val som påverkar mest. Om svartalfen känner att kan kan överleva ett förhastat angrepp från din värja, då blir han mycket stöddigare och offensivare med sitt dunkvapen.

---

Uuuh, vad långt det här blev.

/Rising
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,663
Å andra sidan så beror muskelstyrka inte på muskelns volym, utan på dess tvärsnittsarea.
Skit också, tänkte inte på det. Självklart har du rätt.

Nästan i alla fall, eftersom det inte går att bevisa praktiskt (när man skurit genom muskeln för att mäta dess tvärsnittsarea så är den inte så stark längre...). :gremgrin:
 
Top