Jag tänkte mer att det här var något som skiljde ett långsvärd åt från en vedyxa, exempelvis.
Ok, håller med om att vedyxan oftast vore ett dåligt verktyg för ändamålet.
Om den ene personen dör och den andre personen inte dör så anser jag nog att den som dött har fått "hårdare dunk". Ett snabbare dunk som inte också är ett hårdare dunk tror jag nämligen inte är mycket till hotbild.
Haha, ok om du vill jämföra på det sättet så. Men i så fall har varje gard samma hot.
Men försök även att förstå vad jag menar. Takets hotbild är nödvändigtvis inte hårdheten i slaget utan snarast snabbheten som hugget kan levereras med. Om en kombattant försöker utföra ett hugg från plogen mot en fiende som står i taket så är risken stor att kombattanten i taket hinner reagera och utdela ett hugg före. Hur hårda de båda huggen skulle varit i jämförelse är ointressant, det är snabbheten som vann.
Du kan också tänka som så att det finns ingen poäng i att slå hårdare än tillräckligt hårt. Det är bättre att oskadliggöra snabbt än att oskadliggöra extra hårt.
Mycket möjligt att jag missförstår dig och att vi menar samma sak.
Slår tennisbollen tillbaka? Det blir svårare då.
Nej, men det gör mina träningskompisar och jag kan ändå ungefär kontrollera var träffarna sitter så länge de inte gör ett aktivt försvar. Tyvärr så litar de dock inte på sin litenhet utan de gör oftast ett aktivt försvar
Återigen pratar jag om varelser vars fysik är väldigt annorlunda än vår. Jag tycker iaf att det låter mycket enklare att hitta en lucka på en motståndare som är något större än du än en som är märkbart mindre. Men du missar poängen när du skriver "Det vore rent självmord att förlita sig på att fienden ska missa pga storlek"; det låter som att du pratar om DoD där man slår för att se om man träffar motståndaren. Jag pratar om att förhindra angreppsmöjligheter. Här tänker jag på varelser som har god rörlighet fastän de är hopkurade och kanske håller ett spjut i händerna. Sätt samma spjut i händerna på ett grotttroll som måste stå upprätt för att kunna manövrera sig obehindrat, så antar jag att han blir något enklare att angripa.
Jag tror jag förstår vad du menar och det verkar ju logiskt på ett intellektuellt sätt, men det är inte så i verkligheten. I alla fall inte som jag upplevt det. I alla fall inte i de storleksförhållanden som jag kunnat testa (och extrapolera ifrån). Den som är stor och har bra räckvidd täcker luckor bättre än den som är liten vilket gör att slutresultatet blir ungefär det samma oavsett om man är liten eller stor.
När du pratar om rörlighet så kommer du in på något helt annat. Det är vad du själv har kallat för att undvika anfall. Det har inget med storlek eller att förhindra angreppsmöjligheter att göra, i alla fall inte som jag ser på det.
Det samma gäller sköld. En stillastående sköld är inget större problem utan det är när skölden blir aktiv som problemen med att träffa börjar och då borde den gå in på avvärja eller blockera anfall. Just när det gäller sköld så har du dock en viss poäng för det är så lite som krävs för att blockera med en sköld (om anfallet kommer ungefär mot den) så det är frågan om det ska räknas som blockering eller naturligt skydd.
Du gör ett stort fel här som rollspelskonstruktör, och det är att du antar att alla rollpersoner kommer vara lika duktiga som du på att slåss. Det behöver de inte vara, och reglerna är helt värdelösa om de inte fungerar i strider där kombatanterna är nybörjare.
Jag gör en mycket större om jag antar att rollpersonerna är sämre med tanke på att jag inte ens är en nybörjare jämfört med de historiska soldaterna.
Jag önskar att jag kunde visa vad jag menar i stället för att försöka beskriva med ord. När en möjlighet uppenbarar sig så är det oftast inte i formen "aha höger lår är öppen för hugg" utan i formen "aha jag har övertaget och mer eller mindre välja hur jag vill försöka utnyttja det". Visst händer det att man upptäcker en tydlig öppning, men det är ovanligare än övertaget.
Översatt i regler innebär detta att regelsystemet inte bör presentera en öppning utan ge ett övertag på något sätt som man sedan kan välja hur man vill försöka utnyttja. Möjligtvis med en vink som att "höger sida är oförsvarat". Observera dock att det endast är försöka utnyttja för fienden kan mycket väl hinna försvara sig (om inte övertaget är helt enormt).
Sedan; menar du att en person som har helrustning utan en armskena är lika orustad som en naken person?
Givetvis inte och det tror jag att du förstår också. Men en saknad armskena är en mycket större lucka i skyddet än den procentuella otäckta ytan skulle göra gällande. Beror givetvis på omständigheterna också, om den ligger bakom en sköld så är den ju skyddad ändå.
Jag tror att det är enklare, eftersom (antar jag) mycket av detta går på rutin och instinkt för en erfaren krigare, och inte är aktiva val som måste tas i varje moment i striden.
Ett av de eviga problemen vi har att brottas med i stridsregler. Men å andra sidan så kan man väl säga att instinkten väljer det rätta precis på samma sätt som det aktiva valet. I så fall blir slutresultatet ungefär det samma ändå.
/Faehrengaust
