Nekromanti Frågor om Story Now

[Ape of Wrath]

Hej!

Jag har nu varit medlem en ganska kort tid här och stött på termen Story Now!. Jag har försökt läsa lite om det, både här inne (bl.a. tematiskt ompf) och lite utanför forumet.

Jag måste säga att jag inte överhuvudtaget fattar det, därför har jag några frågor.

- Hur går det liksom till vid själva spelbordet?

- Är det så att Story Now definieras av en gemensam tanke hos deltagarna om vad man vill ha ut av sessionen?

- Finns det en tänkt plot som någon tänkt ut? Eller skapas allting där och då?

För mig låter det som att det snuddar vid någon slags självterapi eller diskussionsforum.

Mind you, att jag inte hänger med i trenderna kring rollspel och att min förståelse av Story Now är oerhört begränsad.

Mind you också att jag med 'självterapi' och 'diskussionsforum' absolut inte menar något negativt, tvärtom.

Nu läste jag lite mer om det men förstår ännu mindre... För mig låter det som om det är viktigt med att karaktärerna är känslomässigt engagerade i det som händer och sker, och att de känner att de riskerar något genom sina val. För mig låter det helt enkelt som en bra SL med ett bra äventyr?

Jag fick ynnesten att prova på Utpost under senaste NärCon (tillsammans med Han/Data bland andra) och upplevde det som väldigt trevligt, även om diverse deltagares in- och uthopp ur scenariot, försvårade för mig personligen.

Är Utpost Story Now!?

 

[Zimith_UBBT]

Nu är jag absolut ingen framstående rollspelsteoretiker, men så här har jag tolkat att det vanligen går till:

Rollpersonernas egna mål, öden, personligheter etc. bestämmer vad hon kommer göra i spelet. Spelledaren erbjuder en miljö med platser, personer och relationer för karaktärerna att använda när de sedan strävar mot sina mål. Berättelsen är således inte förutbestämd utan händer under spelets gång (story now).

I ett klassiskt (traditionellt) spel används ett förskrivet äventyr (story before) och då är handlingen till en del redan förutbestämd.

Nu vet jag att story now har även andra aspekter, som säkert flera här på forumet kommer att upplysa om!

Dina frågor:
- En gemensam tanke är inte nödvändig.
- Det finns ingen färdig plot, men spelarna kan så klart lägga upp planer för hur de ska nå sina mål, eller vad det nu kan vara.
- Det blir inte mer diskussionsforum än tradspel. Karaktärerna kommer i stort att ägna sig åt samma saker som vid tradlir, smyga runt, prata med spelledarpersoner, kriga, knycka grejer etc etc. Skillnaden är snarare anledningen till varför de gör allt det där.

Överhuvudtaget kommer det som händer runt bordet vara ganska likt det som händer vid ett tradspel, i alla fall är det min erfarenhet. Något som kan skilja är att karaktärerna har mer egen tid, där de gör saker som inte har med resten av gruppen att göra. Detta eftersom det är vanligt att de strävar mot individuella mål snarare än ett enda gemensamt. Om detta leder till en fragmentarisering av karaktärsgruppen kan man i min erfarenhet bygga bort det (om man inte gillar det).

En skillnad som kanske inte märks så mycket runt bordet är att StoryNow tenderar att förskjuta berättandet från spelledaren till spelarna, som i tradspel mer reagerar på det spelledaren målar upp. I story now läggs en större börda på spelarna att driva spelet framåt och vara aktiva. Jätteskönt för spelledaren men det kräver också sina spelare!

 

[RasmusL]

Hej!

Jag har nu varit medlem en ganska kort tid här och stött på termen Story Now!. Jag har försökt läsa lite om det, både här inne (bl.a. tematiskt ompf) och lite utanför forumet.

Jag måste säga att jag inte överhuvudtaget fattar det, därför har jag några frågor.

Jag är nog egentligen ingen lysande person att svara på det här men jag tycker att det är så spännande att jag inte kan låta bli, jag hoppas att de som vet bättre rättar mig om jag gör något fel.

- Hur går det liksom till vid själva spelbordet?

Story Now är en kreativ agenda, det som om man kokar ner det är anledningen till att du sitter vid spelbordet. Story Now handlar om att utforska en frågeställning i stil med "Är en kamrats liv viktigare än ett samhälles säkerhet?" och genom detta skapa ett tema i form av värderingar som kan extraheras ur spelsekvenserna. Det här kan ske med eller utan deltagarnas vetskap, det viktiga är att spelarnas agerande ges möjlighet att skapa historien som utforskar deras frågeställning. Jag inser hur dumt och invecklat det här låter men alla försök att förenkla det hela från min sida kommer ofelbart leda till felaktigheter. Om jag skulle beskriva hur jag upplever att vi spelar i spelgruppen kan det bli något i stil med:

Vi sätter oss runt bordet med målet att delta i, uppleva och skapa en historia där vi hjälps åt att ställa våra och varandras karaktärer inför svåra utmaningar och problem som sätter deras moral och mänsklighet på prov och vars resultat löpande driver och skapar historiens fortsättning.

- Är det så att Story Now definieras av en gemensam tanke hos deltagarna om vad man vill ha ut av sessionen?

Ja, men det är sällan uttalat.

- Finns det en tänkt plot som någon tänkt ut? Eller skapas allting där och då?

Det kan finnas en "plot" i form av ett utgångsläge men karaktärernas val och agerande måste vara det som bestämmer spelets riktning, inte ett skrivet äventyr (inte ens äventyr i stil med "om spelaren väljer den högra dörren händer X, annars Y" så fungerar det).

För mig låter det som att det snuddar vid någon slags självterapi eller diskussionsforum.

Det är inte så exotiskt som det låter och det är inte konstigt att spela med klockren Story Now-agenda utan att veta om det. Även om vissa spel säkert kan närma sig "självterapi" och "diskussionsforum" så kan Eon, D&D och liknande spel spelas med Story Now som agenda så länge historien utforskar en startförutsättning och resulterar i ett tema, en sensmoral.

Mind you, att jag inte hänger med i trenderna kring rollspel och att min förståelse av Story Now är oerhört begränsad.

Mind you också att jag med 'självterapi' och 'diskussionsforum' absolut inte menar något negativt, tvärtom.

Nu läste jag lite mer om det men förstår ännu mindre... För mig låter det som om det är viktigt med att karaktärerna är känslomässigt engagerade i det som händer och sker, och att de känner att de riskerar något genom sina val. För mig låter det helt enkelt som en bra SL med ett bra äventyr?

Om spelarna även de har en vilja att vara känslomässigt engagerade i det som händer och sker så är det nog inte långt ifrån Story Now men det anser jag handlar mer om personlig smak än om bra spelledare med bra äventyr. Alla vill inte engagera sig känslomässigt och öppna upp sig inför de val deras karaktärer ställs inför på en sådan nivå, ett D&D-äventyr kan för mig vara lysande även om jag inte brister ut i tårar när mina medäventyrare blir uppätna av rostmonster.

Jag fick ynnesten att prova på Utpost under senaste NärCon (tillsammans med Han/Data bland andra) och upplevde det som väldigt trevligt, även om diverse deltagares in- och uthopp ur scenariot, försvårade för mig personligen.

Är Utpost Story Now!?

Ledsen för att jag inte kunde sitta med hela Utpost, jag var sjukt taggad men plikten kom i vägen. Jag ber om ursäkt för att det förtog något av din upplevelse!

Utpost är skrivet för att underlätta spel med en Story Now-agenda men Upost i sig är inte Story Now. Story Now är en agenda, inte en kategori.

 

[RasmusL]

Överhuvudtaget kommer det som händer runt bordet vara ganska likt det som händer vid ett tradspel, i alla fall är det min erfarenhet.

Tradspel kan spelas med en Story Now-agenda. De är inte olika kategorier utan helt väsensskilda koncept, lite som att spela musik med eller utan noter VS att spela gitarr eller piano. Piano kan spelas med eller utan notor och det blir problematiskt att säga "Överhuvudtaget kommer det som händer när man spelar efter notor vara ganska likt det som händer när man spelar piano, i alla fall är det min erfarenhet. Eller är jag ute och cyklar här?

 

[Zimith_UBBT]

Överhuvudtaget kommer det som händer runt bordet vara ganska likt det som händer vid ett tradspel, i alla fall är det min erfarenhet.

Tradspel kan spelas med en Story Now-agenda. De är inte olika kategorier utan helt väsensskilda koncept, lite som att spela musik med eller utan noter VS att spela gitarr eller piano. Piano kan spelas med eller utan notor och det blir problematiskt att säga "Överhuvudtaget kommer det som händer när man spelar efter notor vara ganska likt det som händer när man spelar piano, i alla fall är det min erfarenhet.

I ljuset av frågeställningen att StoryNow skulle vara en form av självterapi eller diskussionsforum snarare än vanligt rollspel, nej det tycker jag inte! Du kanske lägger en annan mening i ordet trad än jag? I så fall, läs story before istället för "trad".

 

[RasmusL]

Överhuvudtaget kommer det som händer runt bordet vara ganska likt det som händer vid ett tradspel, i alla fall är det min erfarenhet.

Tradspel kan spelas med en Story Now-agenda. De är inte olika kategorier utan helt väsensskilda koncept, lite som att spela musik med eller utan noter VS att spela gitarr eller piano. Piano kan spelas med eller utan notor och det blir problematiskt att säga "Överhuvudtaget kommer det som händer när man spelar efter notor vara ganska likt det som händer när man spelar piano, i alla fall är det min erfarenhet.

I ljuset av frågeställningen att StoryNow skulle vara en form av självterapi eller diskussionsforum snarare än vanligt rollspel, nej det tycker jag inte! Du kanske lägger en annan mening i ordet trad än jag? I så fall, läs story before istället för "trad".

Det som är lite lurigt är att som jag förstått det är Story Now, Story Before och Story After ett set dimensioner som beskriver något annat än G, N och S. Story Now är en nödvändighet för Narrativist Play men jag har förstått det som att det är utforskandet av ett grundproblem som utvecklas till ett tema som är vad som definierar Story Now, det räcker inte med en historia som skapas genom spel.

 

[GnomviD]

- Hur går det liksom till vid själva spelbordet?

Jag tar ett exempel från när vi spelade Apocalypse World för ett tag sen:

SL (jag): När du (Goldie] vänder dig om kommer Burns springande, med sin spikklo ovanför huvudet. Vad gör du?

Korpa: Jag slänger mig ur vägen.

SL: Slå Act Under Fire.

Korpa: 8, halvträff.

SL: Du kan lätt slänga dig ur vägen, men du kommer ju inte hinna varna [din älskare], så då kommer han få ta träffen istället. Vad gör du?

Korpa: Jag står kvar.

Korpa hade tidigare introducerat den här snubben som sin älskare, och det hade varit oklart hur mycket Goldie brydde sig om honom. Så jag satte honom i livsfara för att se hur Goldie skulle agera. För att hon skulle göra ett meningsfullt val var det tvunget att jag gav Korpa utrymme att själv bestämma hur Goldie förhöll sig till sin älskare, och att jag hade låtit honom leva och dö beroende på hennes beslut.

Det där är såklart bara ett exempel på hur faktiskt spel kan se ut. Story Now är ju en kreativ agenda - alltså vad man vill ha ut av spelet - inte en sorts tekniker eller mekaniker (även om de brukar blandas samman).

 

[Ape of Wrath]

Ledsen för att jag inte kunde sitta med hela Utpost, jag var sjukt taggad men plikten kom i vägen. Jag ber om ursäkt för att det förtog något av din upplevelse!

Det var faktiskt inte dig jag tänkte på utan några andra personer som hoppade in och ut efteråt, tre stycken totalt vill jag minnas. Detta fick mig att fokusera sämre, men det är väl egentligen mitt problem. Jag är fortfarande tacksam för att du så charmant bjöd upp mig överhuvudtaget och att du introducerade mig för Utpost och de andra deltagarna...

 

[Ape of Wrath]

Tack förresten allihopa för att ni försökte förklara detta för mig, jag tror att jag har en sjyst förståelse nu, även om jag inte orkade läsa allt på Elmrigs länkar

Att det handlade mer om en agenda, snarare än en teknik, hjälpte mig väldigt, likaså exemplet från spellbordet.

Det låter som om jag får ut en del av det som Story Now! vill få ut, ur mitt tradspelande, och vi har nog varit inne och nosat på det flera gånger i gruppen.

Jag gillar det, och speciellt gillar jag att det finns folk som teoritiserar och problematiserar kring såna här frågor, och som är beredda att gå nya vägar, även om jag själv inte orkar.

 

[Sapient]

Det låter som om jag får ut en del av det som Story Now! vill få ut, ur mitt tradspelande, och vi har nog varit inne och nosat på det flera gånger i gruppen.

Jag håller med - jag tycker att en stor del av det som skrivs på nätet (the Forge, framför allt) kring Story Now! mer fördunklar än förtydligar bilden av vad upplevelsen handlar om.

Där finns en stor teoretisk apparat som introducerar en massa helt nya (och för SN-frågan faktiskt fullständigt ovidkommande) begrepp och del-teorier (vilka dessutom ofta är vaga, svårförståeliga och ibland rent av självmotsägande).

Dessvärre så har det skapats mycket fientlighet krig dessa teorier som helhet och inte minst krig deras skapare som person, vilket gör att man ofta snubblar rakt in i ett skyttegravskrig, snarare än en upplysande diskussion. (Och det jag säger nu, skulle alltså mycket väl kunna ses som ett frontalangrepp på hela "Story now!", vilket det inte är.)

Jag tycker jag får ut massor av den upplevelsen, att ställa olika mål och drivkrafter mot vartannat och tvinga fram val, under "helt vanliga" rollspelscenerier - det handlar om att skapa inlevelse och sen situationer som kräver val.

Jag ser heller inte, egentligen, var kritiken mot "färdiga äventyr" kommer ifrån. (Eller jo, de flesta av dem innehåller inte scriptade situationer som kräver val - men om poängen är att de måste skapas via spelarnas inlevelse och de mål de förser sin karaktär med, så är det ju egentligen självklart att det inte kan scriptas på förhand. Det måste SL introducera, när dessa mål dyker upp vartefter äventyrets gång. Vilket - tycker jag - är lika lätt att göra med ett "köpeäventyr" som grund, som om man improviserar allt.)

 

[Mogger]

Det låter som om jag får ut en del av det som Story Now! vill få ut, ur mitt tradspelande, och vi har nog varit inne och nosat på det flera gånger i gruppen.

Alldeles säkert. Varför Story Now alls finns som begrepp är för att folk eftersträvade det i spel, men verktygen saknades för att s.a.s reproducera det "kul" som uppstod ibland, men som ibland inte alls infann sig. Då sattes en teoretisk modell ihopp som försökte sig på att systematisera vad som händer i och runt spelet. Story Now är alltså bara en teori, som i sin tur bygger på andra teorier (Lajos Egris dramateori).

Den har hjälpt mig personligen väldigt mycket, men på många andra sätt har Big Model fördunklat vad det handlar om.

I korthet handlar det om att spela spel som säger något. Vi utmanar karaktärerna och tvingar dem till svåra val. Dilemman. Som i dramafilmer.

Som sagt spelade flera redan så här, det är inget nytt i sig.

 

[Mogger]

Jag ser heller inte, egentligen, var kritiken mot "färdiga äventyr" kommer ifrån. (Eller jo, de flesta av dem innehåller inte scriptade situationer som kräver val - men om poängen är att de måste skapas via spelarnas inlevelse och de mål de förser sin karaktär med, så är det ju egentligen självklart att det inte kan scriptas på förhand. Det måste SL introducera, när dessa mål dyker upp vartefter äventyrets gång. Vilket - tycker jag - är lika lätt att göra med ett "köpeäventyr" som grund, som om man improviserar allt.)

Jag hoppas inte att det är någon som säger att färdiga äventyr är dåliga, men för den spelupplevelse som jag är ute efter så är de oftast inte till någon hjälp. I många fall tvärtom, och ibland helt och hållet oanvändbara.

1. De dikterar förutsättningar ("ni är X som ska göra Y i Z innan K hinner L"). Det finns många problem här som i många fall kräver att SL måste modifiera äventyret väldigt mycket. Det är naturligtvis helt ok, och något de flesta gör, men för alla gissar jag att det finns en punkt när det helt enkelt kostar mer än det smakar. Det blir för mycket arbete.

2. SL kan bli låst av det storyflöde som målas upp och RP kan hamna i situationer som de inte bryr sig om men som spelarna ändå känner att RP måste reagera på. Det här är det jag personligen har svårast för, och vi lämnade det här ganska tidigt, långt innan Big Model m.m. Eons till en början nästan helt äventyrslösa produktlinje var perfekt, för det enda som betydde något var rollpersonerna och settingen.

Så i korthet, för mig, handlar det om att formatet inte är optimalt och att spelupplevelsen kan bli lidande.

Anekdot:
I alla spelgrupper jag har varit med i har det varit en sanning att det roliga är det som sker mellan äventyret, alltså det som RP gör men som äventyret inte handlar om. Så, genom att slopa äventyret togs ett stort steg mot mer kul.

 

[solvebring]

Det är så djävla lustigt, för jag har alltid haft svårt för att förstå vad Story Now verkligen är, men nu – om jag förstår det, vilket jag tror att jag gör tack vare den här fina tråden – så motsvarar dess namn/term absolut inte dess mest typiska sida. Och det är väldigt förvirrande.

/solvebring som bara ville störa sig lite – så där alltmänt – eftersom Story Now är ett mycket missvisande namn.

 

[Mogger]

solvebring som bara ville störa sig lite – så där alltmänt – eftersom Story Now är ett mycket missvisande namn.

Jo, därför kallar jag det ofta för drama, helt enkelt.

 

[solvebring]

solvebring som bara ville störa sig lite – så där alltmänt – eftersom Story Now är ett mycket missvisande namn.

Jo, därför kallar jag det ofta för drama, helt enkelt.

Ja, det låter sannerligen mer vettigt; inte alls lika missvisande.

 

[RasmusL]

a sig lite – så där alltmänt – eftersom Story Now är ett mycket missvisande namn.

Jag håller helt med. Om Story Now fått vara en tagline för narrativist agenda, vilket jag uppfattar det som att det var från början, hade iaf jag undgått en massa missförstånd. På samma sätt som story now är en del av narrativist play är step on up en del av gamist play men story now kan även ske inom gamist play och step on up är ofta i allra högsta grad en del av narrativist play.
Narrativism gillar jag som term.

 

[Mogger]

Jag håller helt med. Om Story Now fått vara en tagline för narrativist agenda, vilket jag uppfattar det som att det var från början, hade iaf jag undgått en massa missförstånd. På samma sätt som story now är en del av narrativist play är step on up en del av gamist play men story now kan även ske inom gamist play och step on up är ofta i allra högsta grad en del av narrativist play.

Du menar att om man lägger till ordet "play" bakom så syftar det till något mer än den kreativa agendan, typ hela spelmötet eller så? Jag är tveksam till att det är en fruktbar tolkning, alldeles oavsett var det kommer ifrån.

Narrativism gillar jag som term.

Problemet är att det låter som narrativ, vilket i sin tur, gissar jag, har lett till att väldigt många blandar ihop narrativis och samberättande.

 

[RasmusL]

Jag håller helt med. Om Story Now fått vara en tagline för narrativist agenda, vilket jag uppfattar det som att det var från början, hade iaf jag undgått en massa missförstånd. På samma sätt som story now är en del av narrativist play är step on up en del av gamist play men story now kan även ske inom gamist play och step on up är ofta i allra högsta grad en del av narrativist play.

Du menar att om man lägger till ordet "play" bakom så syftar det till något mer än den kreativa agendan, typ hela spelmötet eller så? Jag är tveksam till att det är en fruktbar tolkning, alldeles oavsett var det kommer ifrån.

Ja, det kanske jag gör. När Ron Edwards skriver "narrativist play", exempelvis en massa gånger här , har jag tolkat det som "play with narrativist agenda".

Narrativism gillar jag som term.

Problemet är att det låter som narrativ, vilket i sin tur, gissar jag, har lett till att väldigt många blandar ihop narrativis och samberättande.

"Dramaspel"? Ja, det låter väl vettigt, det ska jag börja ta efter.

 

[Gurgeh]

Det som är lite lurigt är att som jag förstått det är Story Now, Story Before och Story After ett set dimensioner som beskriver något annat än G, N och S.

Story After känns som om det skulle vara svårt att lyckas med. Jag antar att man kan spela ett antal slumpmässiga scener och sedan i efterhand sätta sig ner och försöka lista ut hur de egentligen hängde samman.

/tobias

 

[RasmusL]

Det som är lite lurigt är att som jag förstått det är Story Now, Story Before och Story After ett set dimensioner som beskriver något annat än G, N och S.

Story After känns som om det skulle vara svårt att lyckas med. Jag antar att man kan spela ett antal slumpmässiga scener och sedan i efterhand sätta sig ner och försöka lista ut hur de egentligen hängde samman.

/tobias

Det tas upp som en underrubrik här, kör en Ctrl+F på "Story After" så får du lite tankar om hur det kan genomföras i samma linje som vad du föreslog!