Re: Svärd rörande krille
"Och det beror självklart på man uppfattar som ett normalbra svärd."
Tja, jag menar till exempel inte de mästersmidda svärd som har vårdats av snorrika och snormäktiga familjer i generationer, utan de som användes av "normala" samurajer.
Japanska katanas hade t.ex ca 40000 legeringar, och smeden valde själv under mycket lång tid ut precis vilka järnklumpar som skulle användas till smidet; det kunde ta åratal att smida ett enda svärd."
Sanning med modifikation. Naturligtvis kunde det ta åratal att smida ett enda svärd - det är rätt naturligt om man enbart bankar på svärdet i skymningen eftersom det är den tid då man ser temperaturen i lågorna bäst och om man ska handplocka järnet. Men i majoriteten av fallen tog det faktiskt inte så lång tid.
Vad gäller "legeringarna" så antar jag att du menar lagren som uppstår efter vällningen. Kärnan i ett normalt svärd välldes fem gånger, vilket ger två upphöjt i fem lager, det vill säga 32. Sidorna och ibland även ryggen välldes normalt 13 till 20 gånger, vilket ger två upphöjt i 13 eller 32 768 lager som minst och två upphöjt i 20 eller 1 048 576 lager som mest. Och stålet i eggen välldes i allmänhet 18 gånger, eller 262 144 lager. Detta ses som damaskeringar i klingan. Orsaken är inte att få en massa legeringar, utan för att jämna ut stålet och få en jämn kvalitet genom hela stålet.
Den stora hemligheten med japanska svärd är inte vällningen (det sysslade europeerna med lika bra vid samma tid), utan den differentierade härdningen. När klingan var färdigsmidd och grovformad med fil så lade man på ett lager av pasta på klingans rygg. Pastan bestod av lera, pulver från slipsten och träkolspulver. Därefter hettade man upp klingan och kylde ner den. Pastan gjorde då att ryggen kyldes av långsammare vilket gör klingan seg, men snabbt vid eggen vilket gör den hård och skarp. Det är i gränsen mellan dessa två som man får det japanska svärdets mycket typiska härdningsmönster eller hamon, och det är på grund av den differentierade härdningen som klingan drar ihop sig något vid ryggen, vilket ger klingan dess böjda form.
Därefter börjar man slipa klingan, fixa tången, gravera sitt namn etc, varefter en professionell polerare ger klingan dess skärpa.
Jag kan leta fram stålsammansättningen åt dig om du vill. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"japanska svärd skulle också normalt med ett enda hugg dekapitera en människa, och detta provades på döda. fungerade det inte kastades svärdet bord"
Tameshi var för det första inte ett test som nödvändigtvis omfattade döda kroppar. Oftare var det hårt rullade och fuktade bambumattor som användes. Dessutom var det defintivt inte ett genomgående test som alla klingor utsattes för. En klinga som provades med tameshi var i allmänhet redan smidd av en mästare.