Då borde du nog läsa romanen egentligen, den är full av uppslag på sådana intriger. Problemet är att den är dålig...rolig, ja, men dålig...på det här pinsamma sättet...
Så jag ska anstränga min hjärna och se om jag kan komma på några uppslag som finns eller inte finns i boken:
Det finns två primära konflikter i Soldarn som båda spelar roll i handlingen, den ena är konflikten mellan kungen och hertig Amirro. Så mycket görs kanske inte av denna, men herr Ilric, som visst står under Amirro somehow, springer runt och är ond hursomhaver. Jag tror man hade kunnat bygga mer på denna konflikt, och ha klara motsättningar, eller för den delen subtil osämja, mellan kungatrogna och Amirrotrogna riddare under spelene. Intressant vore om man kunde få in cirefalierna somehow, eftersom cirefalier är ganska väl representerade bland deltagarna i spelen; kanske har Melorion subtilt stöttat hertig Amirro för att underminera den soldiska kronan, eller något?
Sen finns det en konflikt mellan Daaktro och Samoritro, som i romanen mest tar isg uttryck i att tex
Forgald Notharg attackerar Skymningsväktaren, nån ganska intetsägande soldisk religiös figur. Jag skulle gjort denna konflikt intressantare genom att dels göra jargierna mindre batshit crazy, dels låta det finnas en förföljd Daaktroende minoritet i Soldarn. Man kan också låta Drunoks drottning som jag länkade till ovan, eller någon annan drunokisk dignitär som folk inte bara kan spotta på (Bortaï har Uriangkathais armëer i ryggen, andra kan ha något annat, med realistisk demografi borde Drunok vara mäktigare än Soldarn så...) finnas representerad; detta gör konflikten intressantare för att Drunok är ett Daaktroende rike, men som presumably står på mycket bättre fot med Soldarn än vad Jargien gör. Drunokierna blir då en slags middle ground som kan medla, eller utnyttjas, av båda sidor i konflikten. Daaktroende jargiska dignitärer vid svärdsspelen kanske förväntar sig att drunokierna tar deras parti, och Forgald Nothargs dåd har befläckat Drunoks förtroende i soldiernas ögon, men Jargien är ju ett hot mot Drunok på många sätt; hade man inte hellre velat närma sig Soldarn? Det kan bli intressanta intriger av det där, -särskilt- om kampanjen, som min gjorde när jag sl:ade svärdsspelen, somehow fokuserar på drunokierna.
Man kan också tänka sig att svärdsspelen, som många festivaler irl i äldre tid, är ett sånt här tillfälle där normer, genus- och klassklyftor i någon mån luckras upp, och folk får en unik möjlighet att umgås mer otvunget under några dagar. Det kan leda till alla möjliga intressanta situationer och teman.
Om man väljer att köra på en så absurd prissumma som föreligger officiellt kanske någon planerar att stjäla den? Soldarn är fullt av adelsmän som behöver pengar till sitt inbördeskrig.
Hadarlon har också ett bibliotek som tillhör Den skimrande vägen, Upplysningens brödraskap eller vad det nu var; huvudpersonens i romanen far är nån gammal akademikerkuf som där hittar oroväckande hints om mörkret.
I min kampanj använde jag kamorfer somehow, jag kommer inte ihåg exakt varför, om det kanske hade med biblioteket ovan att göra, jag tror det. Men de var typ i Hadarlon och agerade observatörer i det fördolda, man hade kunnat hitta på alla möjliga mer eller mindre absurda förklaringar till det. Kanske en kamorf rentav vill ställa upp i svärdsspelen? Den borde nog ha något bisarrt ulterior motive med det isåfall, dock.
Min kampanjs svärdsspel utspelade sig sedan inbördeskriget i Soldarn egentligen tagit slut (jag tror det var 2971 eller något), men det fanns rester av det i form av osämja, och i synnerhet ett missnöje bland Soldarns alver som ansåg sig ha blivit allmänt abused under kriget. Flera alver ställde upp i svärdsspelen, men deras lojaliteter varierade en del; nån var i lag med cirefalierna (learamalver med Dwyrydd Coley i spetsen), andra patrioter från Soldarns och Sunaris alvstäder, en var en exotisk halvalv från Mûhad.
Den andra händelsen vid denna tid var ett gryende krig i Västmark, vars furste Voloch och hans syster Esmeralda försökte blidka de uråldriga cthulhuoida träskgudarna för att motstå en hotande tirakisk invasion från Kiaz. I detta syfte behövde de royal blood, så de konspirerade med sanarialverna i Talon (som inte ville se Kiaz öka i makt direkt) och kidnappade Drunoks drottning medan hon fortfarande var i krokarna. Det var väl ett klassiskt damsel in distress-tema at face value, och rollpersonerna (drunokiska ädlingar) reagerade helt klart därefter och ställde till en jääävla scen i Soldarn, men det fanns en liten twist; Esmeralda behövde inte på något vis -offra- drottning Bortaï, utan bara låta henne droppa lite blod i ett heligt vattendrag och förmå henne att av (mer eller mindre) egen fri vilja åkalla träskgudarna (eller vad de nu var). Men det hela kom försent; rollpersonerna och några frivilliga soldiska riddare (Herr Ivian blir alltid så sjukt bra i mina kampanjer, han lyckas somehow vara skitdryg utan att vara dryg...) hade redan ställt till kaos i Rampor förklädda till ett teatersällskap (Herr Ivian spelade sig själv <3), och tirakerna hade redan börjat invadera från bergen. Men detta är en helt annan historia.
Jag kan spåna lite mer senare kanske, om det är av intresse...det finns sååå mycket man borde kunna hitta på här.