Krickdala Från mys till fasa

[Sinisa_]

Eller från mys till ugglor, i alla fall...

Sitter och försöker få färdigt en sorts beta-beta-text av Tistelriddare, att utgå ifrån när vi spelar i sommar. Och har då återvänt till ugglorna. De är, om folk minns, lite mongolisk-rysk-sibiriska, typ, med häxor som kan kräkas upp bytesdjurens ben och ge dem liv, till exempel, och ugglorna är dessutom multiversums väktare; i sin egen, falska mytologi försöker de hindra spelvärldens magiska varelser från att slippa ut i multiversum och ställa till oreda; i verkligheten gömmer de sig i spelvärlden, från en sorts Lovecraftskt väsen, Modern Med Klor, som de har stulit... en sak ifrån. Ungefär så.

Jag har kört fast lite på en del namn, och ibland kommer det ju bra saker här.

1. Multiversum. Just nu kallar ugglorna det för Den Ändlösa Knuten. Inte jättebra, kanske, fast jag tycker om att det känns nomadiskt och bronsåldersaktigt och annorlunda. Världsknuten? Kanske? Egentligen är väl ”Väven” en bättre bild av en massa parallella världar bredvid varandra, men det känns — väldigt gjort. Fast det kanske inte gör något? Det kanske är bra att det är en etablerad trop? ”Multiversum” känns hursomhelst som ett alldeles för modern och teknologiskt namn. Det här är en kultur av stäpp-häxor. Är inte Världsknuten rätt bra? Det är mitt i natten och jag är tondöv.

2. Ett ting gjort av benen och tänderna från tusentals bytesdjur, som ser ut som en lång orm, och som ugglorna använder för att färdas genom Världsknutens olika plan och riken. Den kan heta nästan typ... Rassel-Tassel, fast lite mer ryskt på nåt sätt. Just nu heter den Tusenfinger. Det känns sådär. Fast alltså, Gud, hur ska någon kunna knäcka det här, på det här lilla. Jaja. Det är en grej i alla fall. Är Tusenfinger ett värdelöst namn? Det är det va?

3. Den här är nog också svår att ta utan kontext, men ändå. Varje vårdagjämning flyger ugglorna österut för att ha ett rådslag i en jättelik gammal blixtskadad ek som står på en kulle. Tänk ett namn som Blåkulla. Just nu är arbetsnamnet liksom -- host-host -- Gammelkulla. Ni fattar. Men det är också en plats som påminner om de där underliga kullarna i Dunwich. En sorts druid-dunge. Finns det förresten inte bättre häxträd än ekar? På tal om att saker känns gjorda? En kuslig björkdunge? Mja, väl? Håller Lovecraft på med popplar? Jag tänker att jag hellre har träd än ett stenröse eller en sorts Stonehenge, för det finns så många andra sådana grejer i spelvärlden redan.

Och jo, just det. Om man flyger ner i en spricka i eken hittar man ett underjordiskt grottsystem, där ugglornas sagor och myter och hemligheter eka för alltid, på något magiskt sätt. De tusen sagornas grotta. Båda namnen är lite halvt uppe i luften, fast jag gillar det senare, eftersom det drar ugglorna lite åt mys och sagor, bort från kosmisk fasa, som min dotter får mardrömmar av.

*

Jag gissar att det mest är det första namnet som det går att ge feedback kring, då multiversum ju är ett rätt välbekant koncept. De andra är ju hemskt öppna. Men ändå. Kanske någon får ett infall. Forumet har ju tex gett mig sådana veritabla pärlor som "skimret" för "The Force", och "glupa" för en skuggvarelse som förätit sig.

 

[Cybot]

3. Den här är nog också svår att ta utan kontext, men ändå. Varje vårdagjämning flyger ugglorna österut för att ha ett rådslag i en jättelik gammal blixtskadad ek som står på en kulle. Tänk ett namn som Blåkulla. Just nu är arbetsnamnet liksom -- host-host -- Gammelkulla. Ni fattar. Men det är också en plats som påminner om de där underliga kullarna i Dunwich. En sorts druid-dunge. Finns det förresten inte bättre häxträd än ekar? På tal om att saker känns gjorda? En kuslig björkdunge? Mja, väl? Håller Lovecraft på med popplar? Jag tänker att jag hellre har träd än ett stenröse eller en sorts Stonehenge, för det finns så många andra sådana grejer i spelvärlden redan.

1. Lagerträd är ganska läskiga om de får växa sig gamla och knotiga och även pilträd växer sig lätt ganska läskiga (även om det hade varit underligt att se ett pilträd på en kulle då de gillar fuktig mark.
2. Om man nu har ett rådslag i ett gammalt träd, Tingsträd?

P.S: jag önskar för övrigt att jag visste vad det här trädet var för något. För det är ett läbbigt uggle-möte träd om jag någonsin sett ett.

 

[afUttermark]

Det beror på hur många ugglor är på mötet. Är de inte mer än femtio röstar jag för en vindpinad tall på stenig mark eller en höjd.

Hur mycket rys är det?
Ibland känns det som det är två spel i ett. Typ ett barnvänligt spel i Krickdala men gläntar man på slöjan som skiljer världarna då är det mörka hav och spel efter döden.
Alla de här rovdjuren som nämns i bland. Kan dem rusa in i Krickdala eller är det när möss, kaniner lämnar tryggheten vid floden som de möter rovdjuren?
Är ryset blod?
Kräks ugglorna upp tvättade vita ben som blir söta små skelett. Eller är det läskigt?

 

[Sinisa_]

Om man nu har ett rådslag i ett gammalt träd, Tingsträd

Ting är bra, tror jag. Kanske för "nordiskt"; korparna ska kännas nordiska, germanska, och ugglorna som sagt lite mer österländska. Vad det nu kan tänkas betyda. Men Tingsträdet är mycket bättre än Gammelkulla.

 

[Sinisa_]

Det beror på hur många ugglor är på mötet. Är de inte mer än femtio röstar jag för en vindpinad tall på stenig mark eller en höjd.

De är nog mer än femtio. Skulle det kunna vara en dunge av vindpinade tallar på en höjd? Jag gillar tanken på att de är tallar, för jag har inte använt tallar tidigare, och de känns sibiriska och ogästvänliga på ett häxigt sätt.

Hur mycket rys är det?
Ibland känns det som det är två spel i ett. Typ ett barnvänligt spel i Krickdala men gläntar man på slöjan som skiljer världarna då är det mörka hav och spel efter döden.
Alla de här rovdjuren som nämns i bland. Kan dem rusa in i Krickdala eller är det när möss, kaniner lämnar tryggheten vid floden som de möter rovdjuren?
Är ryset blod?
Kräks ugglorna upp tvättade vita ben som blir söta små skelett. Eller är det läskigt?

Jag tror att jag siktar mot en viss stämning som jag själv älskade i barndomen.

Konkret:

1. Rollpersonerna kan egentligen inte dö, utan på sin höjd bli tillfångatagna eller så pass skadade att de måste återvända hem och dricka te och äta madeleinekakor hos farmor med en gipsad tass. Och jag tror att smådjur ytterst sällan dör "on camera", så att säga. Tänk på ewokerna i Jedins Återkomst, kanske. Där finns en dödsccen, men den bryter liksom av mot den allmänna känslan kring ewokerna.

2. Det är inte blodigt. När ugglorna kräks upp ben och tänder från ett byte så kan det vara äckligt och kletigt, om man som SL vill låta rollpersonerna få se det, och dessutom dröja vid att beskriva det. Men jag tänker också att just benvarelserna är liksom lite korkade och roliga. Att de kanske tappar sitt "nyckelben" och då rasar ihop en rasslande hög och måste försöka sätta samman sig själva igen, och sätter huvudet bakochfram, och sådär.

2. Krickdala skyddas från rovdjur av gatlyktornas trevliga, alkemiska sken, och av Riddarna Av Den Sista Gatlyktan, som tänder dessa och håller vakt med eldpilar och alkemiska fyrverkerier. Däremot måste man vara försiktig ute på landsbygden och i vildmarken. Man bör hitta natthärbärge innan solnedgången, till exempel.

Moodboard för ryset:

1. The Dark Crystal, Labyrinth, Legend: Mörkrets härskare, Den Oändliga Historien, och liknande filmer.
2. Den underskattade Disneyfilmen Taran och Den Magiska Kitteln. Även, faktiskt, en del av stämningarna i He-Man, främst då samlingsalbumet med klistermärken, som kändes allvarligare än den tecknade serien, därför att man inte hörde Skeletors tramsiga skratt och alla ploing-booooing-ljud.
3. Kanske Jacksons Sagan om ringen, fram tills hoberna når Vattnadal. Byt ut nazgulerna mot ugglor eller skuggväsen.
4. En sorts susande, diffust kuslig landsbygd som ibland finns hos Lovecraft.
5. Harry Potter, som jag inte läst men sett på film, tycker jag har en bra ton för barn
på rysliga äventyr.

*

Antagligen är det värt att skriva ihop ett litet stycke om det här och ha med i spelet.

 

[guldfink]

1. Jag har dålig koll på österländska namn och ord. Är de mer ordrika? Typ Tråden med tusen ändar? annars tycker jag Världsknuten är bra. Andra alternativ, som kanske blir mer nordiska men också mer häxlika, är Trasslet eller Flätan. De blir ganska stämningsfulla om jag säger dem tyst för mig själv med häxröst.

2. Jag gillar Rassel-Tassel. Hur funkar tinget? Är det liksom en tunnel, en portal eller en farkost?

3. Barrskogen i Twin Peaks är ju väldigt ugglig. Funkar det med typ granar eller tallar, eller blir det för nordiskt? Kan platsen kallas Furorna?

 

[Sinisa_]

1. Jag har dålig koll på österländska namn och ord. Är de mer ordrika? Typ Tråden med tusen ändar? annars tycker jag Världsknuten är bra. Andra alternativ, som kanske blir mer nordiska men också mer häxlika, är Trasslet eller Flätan. De blir ganska stämningsfulla om jag säger dem tyst för mig själv med häxröst.

Alltså jag har inte heller någon koll, utan tänker nog bara att jag vill undvika uppenbart grekiskt eller latinskt klingande "vetenskapsnamn" när det handlar om ugglorna. De skulle alltså inte kalla något för "multiversum" eller "etern". Jag håller på att bygga upp älsk för "Världsknuten" just nu. Ett möjligt krux är att de olika världarna just nu är förbundna med "Världsbrunnar", som jag också gillar -- det känns som i en dikt av Lars Gustafsson -- och att det ju blir lite krock i metaforerna mellan brunnar och knutar, så att säga. Världarna i Världsknuten borde ju vara förbundna av trådar eller linjer eller nåt sånt. Och i teorin har väl olika kulturer olika nomenklatur -- på Dimsjökollegiet talar de kanske om "etern" -- men jag vill helst i så hög grad som möjligt undvika en sorts World-of-Darkness-sjuka där samma sak heter Daugters of shadow och Lasombra och The Dark Sisterhood och Umbras, och så vidare.

2. Rassel-Tassel kanske är bra. Jag drog till med nåt, bara, men ibland är det ju då det rätta, liksom arketypiska alternativet Det är en sorts drake eller lindorm av ben och fjädrar och tänder, som biter sig själv i svansen:

Spoiler: Ur gårdagens nattmangling

Mor Marja var en snöuggla, silverblek och grym som vinterns månljus, och den skickligaste jägaren som någonsin har levat. Hon slog sina klor i vargar och lindormar, och i de behornade jättedjur som en gång fanns men som nu är utdöda, och hon var stäppens fasa och ugglornas drottning, och när hon hade nedlagt varje djur som fanns i Annwyn, kräktes hon upp deras ben, och satte samman dem till en lång, skramlande figur som hon kallade för Rassel-Tassel.

I Rassel-Tassel fanns kraften i alla byten förborgad, och när Mor Marja befallde honom att visa vad han kunde göra, ringlade han ihop sig i en ring och bet sig i sin egen svans, och i ringens mitt öppnades då en port ut ur själva Annwyn. Och Mor Marja flög förundrad ut genom den för att söka efter nya djur att jaga.

Länge jagade hon, vild och lycklig, i Världsknutens oräkneliga skogar och vildmarker. Men de andra platserna i Världsknuten var inte som Anwyn. Ty i Annwyn kan djuren tala, och trolldom och älvor finns överallt, och i många andra världar är det inte så. I människornas värld, till exempel, finns fåglar och djur som knappt kan sätta samma tre ord, och som inte förstår att använda eld och verktyg. Och likadant är det på många platser i Den Ändlösa Knuten.

Annwyn är alltings skimrande kärna. Där finns en kraft som skulle ställa allt på ända om den sipprade ut i Världsknutens ändlösa väv. Den mest väluppfostrade av Annwyns rävar skulle till exempel skrämma livet ur människorna om den gående längs gatan med hatt och näsduk i fickan, och en sorkflicka som en vårdag lärt sig en enda liten ramsa ur farmors formelbok skulle kunna bli drottning över halva Världsknuten innan sommaren var över.

Eftersom Mor Marja var en jägare, visste hon att byte och jägare, och konung och tjänare, i själva verket inte är fiender utan förbunda med varandra i ett stort hjul som aldrig slutar vända sig, och att det finns en ordning och harmoni som måste bevaras, för annars kommer bytesdjuren ta slut.

Hon svor därför vid de fyra vindarna och vid tallarna och stjärnorna, att hon aldrig mer skulle använda Rassel-Tassel, och att hon och hennes folk skulle vaka över portarna mellan Världsknutens olika trådar, och se till så att varelserna i Annwyn inte slipper ut och ställer till oreda.

Barrskogen i Twin Peaks är ju väldigt ugglig. Funkar det med typ granar eller tallar, eller blir det för nordiskt? Kan platsen kallas Furorna?

@afUttermark var också inne på tallar. Jag tycker om det. Jag tror att ugglorna samlas i en dunge med höga, vindpinade tallar på en höjd. Tingträden.

 

[God45]

1. Avgrunden

2. Funkar inte bara Nagelfar?

3. Böhmenska dungen (Bohemian grove på svenska alltså. För liksom, det finns en riktig kultplats med en enorm uggla!)

 

[Sinisa_]

2. Funkar inte bara Nagelfar?

För ugglerier - kanske inte. Det är så etablerat fornnordiskt. Men korparna -- kanske har de en plats som heter Nagelborg? Jag undrar till exempel om det inte är ett rätt bra namn på Faderns jättelika, svarta fästning i dödsriket, vars tinnar och torn ibland syns när det åskar? Den kan ju, liksom Nagelfar sades vara, vara byggd av de dödas klor, huggtänder och naglar.

På tal om att saker inte ska vara för rysliga...

 

[Cybot]

Ting är bra, tror jag. Kanske för "nordiskt"; korparna ska kännas nordiska, germanska, och ugglorna som sagt lite mer österländska. Vad det nu kan tänkas betyda. Men Tingsträdet är mycket bättre än Gammelkulla.

"Rådaskog".

Medans Råd kommer direkt ifrån tyskans "rat", så används den också i slaviska språk som "rada" och har troligtvis inte förändrats så där jättemycket från proto-indoeuropeiskan. Så det är uråldrigt och har sina rötter i öster.

 

[Dimfrost]

Världsknuten är mycket bättre än multiversum och bättre än Världsväven, men det är kanske inte perfekt. Det låter lite litet? Kanske lite otympligt med. Det innebär dock att man skulle kunna kalla kunskapen att färdas mellan världarna för Knutkonst vilket jag gillar. Världarna utgör knutar i ett mönster, knutar på trådar i ett nystan ... Mönstret har jag använt förr, någonstans, men det är lite abstrakt här. Jag hittar inget riktigt bra.

Tusentänder låter kanske lite bättre än Tusenfinger?

En ask i stället för en ek, kanske? Jag gillar hur ask får en att tänka på aska, också. Ålderasken? Nja. Kanske Tingsträdet som råkar vara en ask? Det skulle vara möjligt att kalla grottan inunder för Askarkivet också.

 

[Man Mountainman]

Tusentänder låter kanske lite bättre än Tusenfinger?

Tusenknota?

Ting är bra, tror jag. Kanske för "nordiskt"; korparna ska kännas nordiska, germanska, och ugglorna som sagt lite mer österländska. Vad det nu kan tänkas betyda. Men Tingsträdet är mycket bättre än Gammelkulla.

"Mot" är ju ett annat ord för mötesplats. "Furumot"?

 

[afUttermark]

Öster om tallen bredvid en fjällbäck står en jurta i mörkblått ylle med en stjärnhimmel broderad av silver tråd. utanför brinner en evig eld och på ett järngaller står en kopparkanna med varmt te. En kamelsadel och ett par näbbstövlar återfinns prydligt uppställda utanför jurtans ingång, Liksom ett krumsvärd.
Tältduken som utgör jurtans dörr hänger lite snett vilket gör att man kan se in. Fast man ser inget för mörkret. Mörkret i jurtan…

 

[Sinisa_]

Öster om tallen bredvid en fjällbäck står en jurta i mörkblått ylle med en stjärnhimmel broderad av silver tråd. utanför brinner en evig eld och på ett järngaller står en kopparkanna med varmt te. En kamelsadel och ett par näbbstövlar återfinns prydligt uppställda utanför jurtans ingång, Liksom ett krumsvärd.
Tältduken som utgör jurtans dörr hänger lite snett vilket gör att man kan se in. Fast man ser inget för mörkret. Mörkret i jurtan…

Den här är fantastisk. Krumsvärd och näbbstövlar och jurta. Perfekt. Precis rätt stämning. Jag lägger kanske in den som en gåtfull stämningstext nästan helt oredigerad i ugglekapitlet. Förutom att jag inte tror att det finns kameler. Djuren i östern kanske ibland rider på stora kameleonter, däremot...