Nekromanti Från rollspelsnybörjare till rollspelsproffs?

[Mutanten]

Vi fokuserar för enkelhetens skull på svenska rollspel 1980-2015.

Här är mitt förslag. 1:an är ett spel för nybörjare. 5:an är ett spel för erfarna spelare. 9:an är ett spel för proffs. Tråden går inte ut på att fastsälla en lista utan mer på att ge spelgrupper råd om hur man går från att vara nybörjare på rollspel till att bli proffs på rollspel. Men fokus är ändå på vilka spel som passar bäst och inte allmänna råd om hur man lär sig att spela rollspel (tex läs Play Unsafe).

Spel - Motivering:

1. Spelet om Morwhayle - lite regler och enkel spelstil, lite text
2. Fantasy! - lite regler och enkel spelstil, lite text, "alla" kan relatera till generell fantasy
3. Stjärnornas krig - enkla regler, känd värld
4. Mutant År 0 - enkla regler och enkel spelstil men Arken-momentet kräver mer av spelarna än Morwhayle och Fantasy?
5. Symbaroum - relativt enkla regler (men opedagogisk text?), "riktig" fantasy
6. Western IV - avancerade regler (tror jag), enkel värld att relatera till
7. Eon - avancerade regler, omfattande världsbeskrivning som är okänd för spelledaren/spelarna
8. Kult - skräckrollspel är inte nybörjarvänliga
9. Kult DL - skräck och att det bygger på AW (som utan att jag känner till AW kräver mer av spelarna/spelledaren än traditionella rollspel?)

Var i listan platsar Svart av kval, vit av lust?

Hur skulle ni rekommendera att en spelgrupp spelar sig från nybörjare till proffs på rollspel? Alla synpunkter är välkomna i den här tråden som handlar om att spelvägen gå från nybörjare till proffs på rollspel.

Jag inser själv att frågeställningen lämnar mer att önska. Jag var tom på väg att ta bort tråden pga att jag inte tyckte att mitt budskap gick fram ordentligt men så tyckte jag precis som forummedlemmen Jimmy att frågeställningen trots allt är intressant. Mao häng inte upp er på trådstarten. Se tråden som en ingång till en diskussion om olika (svenska) rollspel beroende på om man är ROLLSPELSNOVIS, ROLLSPELSERFAREN eller ROLLSPELSEXPERT.

 

[Fridigern]

Jag tycker nästan min lista är omvänd; när jag var yngre tyckte jag att western ron mfl med tunga regelsystem var bäst, men nu går det mot enklare och enklare system, typ OSR mm.

Om man skall kalla skalan novis-erfaren-proffs så borde sista egentligen vara reserverat för folk som drar in pengar på sina egna spel eller något. "Expert" kanske är bättre än proffs.

En expert skulle kanske vara en som känner till oerhört många olika sätt att spela på och kan ha roligt med många olika typer av system? Allt från friform/indie till Eon till Vampire? Jag är inte sån, trad för mig tack.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker du har helt fel vinkel på hela frågeställningen. Mängden regler verkligen ingenting att göra med om det är ett spel för "rollspelsproffs" (bara termen får mig att fnissa konfunderat). Det enda som spelar in i den änden av skalan är egentligen tycke, smak och tid.

För nybörjare kan "ett enkelt spel" kanske tros vara det bästa, men detta tycker jag bara stämmer om det medföljer en bra och erfaren spelledare som försiktigt kan guida in spelarna i rollspelandet, uppmuntra dem, tipsa dem och inspirera dem.

Ifall hela gruppen är nybörjare skulle jag snarare rekomendera ett av spelen med lite mer kompletta regler, fast inte heller för tungt. Bäst av de spel jag har spelat skulle jag säga är Mutant Chronicles eller Mutant Undergångens arvtagare, för båda har tillsynes hyfsat heltäckande regelsystem som spelarna och SL kan luta sig tillbaka mot. Reglerna i sig berättar för spelarna vad de kan göra för något vilket får igång dem och in dem i konceptet, sammtidigt som de är rätt översiktliga och viktigast av allt här och där har en och annan lucka som spelarna själva måste gå in och täcka upp vilket lär dem att tänka själva och impovisera lite gran sammtidigt som reglerna som finns agerar en flytdyna.

Att slänga åt ett av de simplare spelen till en grupp totala nybörjare kan fortfarande funka, men det kräver lite mer. Det kräver att de redan har ett hum om hur man spelar och vad man kan hitta på för någonting, vilket för all del är rätt lätt att tillskansa sig genom att kolla/lyssna på lite acutal play-podcasts. Men de spelen i sig tycker jag inte är tillräckligt på långa vägar.

 

[Jimmy]

Instämmer med föregående talare. Skalan kan nog kastas om hur du vill. I förra veckan spelade jag en session Apocalypse World med rollspelsnoobs och vi hade en blast på ett enkelt och okomplicerat sätt men fick ändå fram AWs finurligheter. De klöser på min ytterdörr i väntan på nästa session.

Samtidigt vill jag säga att jag förstår lite vad du är ute efter och tycker nog att det är helt klart en intressant diskussion. Jag behåller i alla fall Morwhayle och Stjärnornas Krig på samma plats i stegen som du.

 

[Rymdhamster]

JBäst av de spel jag har spelat skulle jag säga är Mutant Chronicles eller Mutant Undergångens arvtagare

Well, jag säger _spelat_ men det är ju inte riktigt sant. Jag har aldrig faktiskt spelat MC, utan bara lusläst det pärm till pärm upprepade gånger, studerat alla bilder och alla exempel ingående, gjort rollperson efter rollperson och skrivit en bunt äventyr. Men jag har aldrig faktiskt spelat det.

 

[Mutanten]

Samtidigt vill jag säga att jag förstår lite vad du är ute efter och tycker nog att det är helt klart en intressant diskussion. Jag behåller i alla fall Morwhayle och Stjärnornas Krig på samma plats i stegen som du.

Jag inser själv att frågeställningen lämnar mer att önska. Jag var tom på väg att ta bort tråden pga att jag inte tyckte att mitt budskap gick fram ordentligt men så tyckte jag precis som du Jimmy att frågeställningen trots allt är intressant. Mao häng inte upp er på trådstarten. Se tråden som en ingång till en diskussion om olika (svenska) rollspel beroende på om man är ROLLSPELSNOVIS, ROLLSPELSERFAREN eller ROLLSPELSEXPERT.

 

[Mutanten]

Jag tycker nästan min lista är omvänd; när jag var yngre tyckte jag att western ron mfl med tunga regelsystem var bäst, men nu går det mot enklare och enklare system, typ OSR mm.

Jag har själv gjort vandringen från avancerade regler till enkla regler. Mest för att rollspelen utvecklades så att jag gick från Äventyrsspels gamla Mutant och DoD till Lancelots Games rollspel Western I och Khelataar.

Men jag tycker fortfarande att gamla Mutant (lila boxen) är ett bättre nybörjarspel än Western pga just reglerna. Någonstans tycker jag inte att nybörjare ska börja med ett rollspel med avancerade regler även om det säkert är sant som du skriver att det finns fördelar med att reglerna styr upp saker. Kanske är Mythic Game Master Emulator ett alternativ för nybörjare? Då har de något att falla tillbaka på om spelet inte täcker in situationen utan att reglerna för den skull blir för avancerade.

 

[Krille]

Som sagt var, frågeställningen lämnar en hel del att önska.

Hur mycket engagemang måste man investera i spelet? Det har egentligen ingenting med proffs eller inte att göra. Mest engagemang att investera har spelare i övre tonåren och tidigt 20, så de har tid och emotionell koppling till spel för att kunna lägga ner mängder med tid på omfångsrika spelvärldar och omfångsrika spelregler. Nedre tonåren har för mycket annat som konkurrerar, och som barn har man inte utvecklat förmågan att sitta still. Så där kan inte engagemangsnivån ligga lika högt.

Samma sak gäller när folk börjar närma sig de trettio – plötsligt finns ofta barn och familj som gör att man inte kan lägga ner lika mycket tid och engagemang på sina spel.

Slutligen kommer folk som blir ännu äldre, som inte orkar bry sig. Jag har en känsla av att det är därför som OSR, gamla spelvärldar och kända varumärken lockar mer där.

Hur svåra frågor tar spelet upp? Det har heller ingenting med proffs att göra. Men låt mig ta ett exempel från ett ställe som de flesta av er har placerat på Novis, nämligen Star Wars. Det tar inte bara upp och filosoferar kring ont och gott, det är centralt i spelets grundläggande tema. Och det gör det inte bara genom att sätta stämpeln "ond" och "god" på två sidor, utan det gör det genom att göra rollpersonerna till frihetskämpar. De är i grunden terrorister.

Även när man går in på det där enkla Mörka och Ljusa sidan så får man också problem, för hur definierar man en handling som ond eller god? Hur gör man för att gå från god till ond? Är det kanske en glidande process, snarare än en handling? Kan intentionerna förvanskas, så att man gör en ond handling för ett gott syfte, så att gråskalorna suddas ut?

Det här är delar av Star Wars och har varit det sedan 1st Ed anno 1986, och det är faktiskt inte direkt lätta frågor att sätta i huvudet på en nybörjar-sextonåring, så till den grad att många trettiplusare skiter i den, och kör Star Wars som om det vore en sketen dungeon.

---

Av de två uppdelningarna så lägger jag tyngden på hur svåra frågor som krävs. Regler och värld är ändå bara fjäfs.

Så här är min uppdelning av samma lista, baserat på vilka frågor som spelet tar upp.

Rollspelsnovis:
Fantasy! - absolut inga svåra frågor.
Spelet om Morwhayle - inga svåra frågor.
Symbaroum - inga svåra frågor (än – det kanske kommer sen)
Western IV - inga svåra frågor automatiskt, men potentialen finns.

Rollspelserfaren:
Eon - kan ta upp svåra frågor, men det är inget krav.
Stjärnornas krig - förr eller senare tar världen upp svåra frågor.
Mutant År 0 - spelet tar upp svåra frågor från start.

Rollspelsexpert
Kult - skräck tar automatiskt upp extremt svåra frågor, i synnerhet Kult som bygger mycket på gnosticism.

 

[Genesis]

Var i listan platsar Svart av kval, vit av lust?

Before I studied the art, a punch to me was just like a punch, a kick just like a kick. After I learned the art, a punch was no longer a punch, a kick no longer a kick. Now that I've understood the art, a punch is just like a punch, a kick just like a kick. The height of cultivation is really nothing special. It is merely simplicity; the ability to express the utmost with the minimum. It is the halfway cultivation that leads to ornamentation.

Om vi ska arrangera spel efter hur svåra de är har vi mer att ta hänsyn till än bara komplexitet. Som Krille påpekar är nog hur avancerade och tunga ämnen som tas upp i spelet en viktig fråga. Men här handlar det kanske mer om ålder än erfarenhet. En 16-åring som spelat rollspel sedan hon var barn har nog svårare att hantera allvarliga teman än en 30-årig nybörjare.

Men vissa spel är svårare än andra. Baron Münchhaussen är inte ett svenskt spel, men det kan tas som exempel på ett spel som är enkelt men svårt. Det kräver mycket improvisation och snabbtänkthet. Jag är antagligen färgad av min inriktning på improhårda indiespel, men jag vill påstå att något som tenderar att ta tid att träna upp är avsaknad av självkritik, intuitiv historiekänsla, improvisationsförmåga och så vidare. Spel som lämpar sig för grottkräl torde vara enklare eftersom de låter SL ha kontroll på vad som händer och tillåter förberedelser. Spel som implicit spelas med hårdrälsning likaså, även om det här börjar krävas en del skicklighet för att göra det snyggt. Inkongruenta spel som levererar färdigskrivna äventyr där ståryn går åt ett håll men som är bräckliga och lätt går sönder när rollpersonerna sticker ned en viktig SLP i andra scenen kräver en hel del erfarenhet för att kunna hantera utan att drabbas av panik.

I allmänhet tycker jag att vi är dåliga på att skriva spel som är medvetet svåra att spela. Vi fokuserar mycket på att alla ska kunna vara med och delta, men jobbar inte så mycket på att träna upp oss till bättre rollspelare genom utmaning. Det är egentligen bara de speliga taktikspelen som jobbar med sån't. Och Baron Münchhaussen.