Nekromanti Frön till en spelide

[Doctor_Hell]

Jag och en vän satt under ett middagsmöte hemma hos mig och disskuterade spelider jag haft och bollade lite saker emellan oss och helt plötsligt kom vi offtrack och började prata om spelide som jag verkligen fastnade för ..

Steampunk victorianska england , spelarna spelar agenter i en hemlig organisation som ska undersöka och bekämpa saker som vapmpyrer/varulvar , paranormala fenomen och annat övernaturligt ...

om det skett ett mord med övernaturliga förtecken sänds spelarna dit...

dom kommer med andra ord bekämpa övernaturliga väsen kors och tvärs över victorianska england

nu är min fråga har det här gjorts tidigare visst att det finns andra monsterjägarspel chill/chock och CoC och ToC osv men det jag menar är har det gjorts i den här förpackningen tidigare

 

[rjonas]

Jag är säker på att någon kommer lista en hel radda med spel som handlar om just detta. Själv, är jag försiktigt intresserad av steampunk. Jättecoolt, men i och med att det inte slagit stort ännu trots att genren funnits hur länge som helst antyder att steampunk kommer fortsätta föra en obetydlig tillvaro i populärkulturen.

Filmtips: Adéle and The Secret of The Mummy. Sjukt skön rulle.

 

[rjonas]

Ett intressant problem med hela steampunkgenren är att det till dags dato inte skapats en genredefinerande film. Lite samma problem som fantasyn hade innan Lord of The Rings och Harry Potter. Efter LoTR så öppnades slussarna och all den uppdämda kreativiteten kunde släppas lös (i filmmediet).

Till steampunk har det gjorts en del försök men de har alla fallit platt. Ta filmer som Wild Wild West, Van Helsing och The League of Extraordinary Gentlemen som förenas av att de var asdåliga. Fram till den dagen en film av Star Wars älskvärdhet släpps i steampunk så kommer vi fortsätta genomlida dåliga steampunkfilmer.

Nu är inte allt hopplöst. Det har gjorts en del halvlyckade försök på sistone som till exempel Mummy och Sherlock Holmes 2009. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Jag tror också det kan vara svårt att finna själva essensen i steampunk. Jag tror inte att monsterjakt är den essensen. Namnet antyder att protagonisterna gör något radikalt och rebelliskt med den nya tekniken. Jules Verne hade bättre koll på vad steampunk är än dagens manusförfattare. Robur byggde sitt luftskepp för att bevisa för etablissemanget att flygmaskiner ska vara tyngre än luft. Nemo byggde sin ubåt för att kunna ta hämnd på imperialister. De byggde inte något helautomatiskt armborst för att kunna förstöra Dracula.

Jag tror också att monstren i det victorianska England var utrotningshotade. Människan hade blivit så förslagen med sin teknik att alla gamla monster kunde dödas. Att i den miljön jobba på att utrota monster känns inte så rebelliskt. Samtidigt känns det inte som att skyddandet av de utrotningshotade monstren vore tidstypiskt. Man får komma ihåg att modemässigt höja kjolen en kvarts tumm ansågs som så upproriskt att man blev arvslös. Den sortens nedtonade uppkäftighet känns mer tidstypisk.

Så vart landar resonemanget? Mitt svar är att i steampunk så finns det monster som ska jagas samtidigt som rollfigurerna bär på en galen radikal idé som går tvärtemot traditionerna och som får stå som vågbrytare inför den slutliga uppgörelsen med monstret. Det vill säga att om ditt mål är att återuppväcka din hädangångne fader med vetenskapens hjälp så skulle ett samtal med den i hörnet inträngde Dracula vara av högre värde än kronans övertydliga avrättningsorder.

 

[krank]

Så vart landar resonemanget? Mitt svar är att i steampunk så finns det monster som ska jagas samtidigt som rollfigurerna bär på en galen radikal idé som går tvärtemot traditionerna och som får stå som vågbrytare inför den slutliga uppgörelsen med monstret. Det vill säga att om ditt mål är att återuppväcka din hädangångne fader med vetenskapens hjälp så skulle ett samtal med den i hörnet inträngde Dracula vara av högre värde än kronans övertydliga avrättningsorder.

Annars är väl frankenstein oerhört steampunkig, och där jagas det monster. Monster som skapats av huvudpersonen.

Kanske är rollpersonerna galna vetenskapsmän som skapar monster? Hur man går därifrån till jakt vetehåken; kanske är det konflikter mellan Londons alla monstermakare, och det är alltid nåns monster som sliter sig och måste tas om hand av övriga, för att ingen ska få reda på att det byggs en massa monster?

//Krank, spånar fritt

 

[rjonas]

Annars är väl frankenstein oerhört steampunkig, och där jagas det monster. Monster som skapats av huvudpersonen.

Kanske är rollpersonerna galna vetenskapsmän som skapar monster? Hur man går därifrån till jakt vetehåken; kanske är det konflikter mellan Londons alla monstermakare, och det är alltid nåns monster som sliter sig och måste tas om hand av övriga, för att ingen ska få reda på att det byggs en massa monster?

//Krank, spånar fritt

Monstret är ju inte Frankensteins mål. Frankenstein vill lära sig om hur man bevarar, startar om och förlänger liv. Frankenstein har inga planer för varken monstret eller konsekvenserna av sin forskning. Han vill bara bevisa för sig själv att han har rätt. (Eller var det för att förhindra att systern dör på samma sätt som modern?)

Under tidsepoken var självförtroendet i västvärldens nationer på topp. Ingenting var omöjligt och allt var en tävling. Meningen med livet vara plantera en flagga där ingen tidigare satt sin fot, att ge sitt namn till en nyupptäckt djurart eller skjuta ihjäl det största fränaste viltet man kunde hitta.
Till och med Nemo själv, som hatar allt västvärlden står för, har samma ideal. Han kan inte låta bli att slå rekord i djupdykning eller att självsvåldigt besluta över liv och död, inte bara på sin egen skuta. Nemo hatar sina egna egenskaper när han ser de hos andra.

Så, i och med att jag spånar vidare, tror jag denna inre konflikt behöver finnas manifesterad i spelvärlden. Jag tycker Storslagen, galen och fix idé: borde finnas med på karaktärsbladet.

 

[Zire]

Fast monstret är väl egentligen en levande "maskin" som byggts av frankenstein, och det är problemen kring detta som berättelsen testar.

Även om resultatet blev ett monster så kunde nästan precis samma berättelse ha gjorts där frankenstein skruvade ihop en robot (som är på gränsen till levande).

 

[Arfert]

I boken är monstret inte så mycket en maskin dessutom. utan görs levande i en behållare med nåt biologiskt klägg. (Boken skrevs ju innan den egentliga "Steampunk-tiden") Om jag minns rätt. Men den klassiska filmen med Boris Karloff är ju lätt steampunkig, även om jag tror den ska utspela sig typ 1930.

 

[GnomviD]

Beskrivningen är till och med ännu vagare: "Who shall conceive the horrors of my secret toil as I dabbled among the unhallowed damps of the grave or tortured the living animal to animate the lifeless clay?" och "I collected bones from charnel-houses and disturbed, with profane fingers, the tremendous secrets of the human frame." (Frankenstein, vol. 1, kap. 4)

Det är typ så detaljerat det blir. Iom att Frankenstein menar att han gjort sin upptäckt genom galvanism hintas det åt att han ger liv genom el. Karloff-rullen är ju en del steamig, däremot.

 

[GnomviD]

Cool idé till ett spel! Du beskriver mer eller mindre precis The League of Extraordinary Gentlemen (de fantastiska serietidningarna, inte filmen). Ta en kik på dem.

Vad gäller steampunk-spel är det enda jag kommer att tänka på Unhallowed Metropolis och Perfect och inget av dem är nog det du vill ha. Det första har monster, men är postapokalyps, och det andra är typ 1984 + viktoriana, såvitt jag vet utan monster.

 

[Mekanurg]

Jag tror också det kan vara svårt att finna själva essensen i steampunk. Jag tror inte att monsterjakt är den essensen. Namnet antyder att protagonisterna gör något radikalt och rebelliskt med den nya tekniken. Jules Verne hade bättre koll på vad steampunk är än dagens manusförfattare. Robur byggde sitt luftskepp för att bevisa för etablissemanget att flygmaskiner ska vara tyngre än luft. Nemo byggde sin ubåt för att kunna ta hämnd på imperialister. De byggde inte något helautomatiskt armborst för att kunna förstöra Dracula.

Jag vill gärna skjuta in mina 5 cent angående författarens perspektiv. Jules Verne försökte inte ens skriva steampunk i de här romanerna, eftersom han skildrade en nära-framtids-version av det samhälle han själv levde i. Det var nog därför han lyckades så bra, medan dagens amerikanska steampunk-författare försöker återskapa en klichéfylld version av ett samhälle de egentligen inte känner till. Det blir alltför mycket Dickens istället.

Om Verne ska jämföra honom med någon nutida författare så är nog Tom Clancy närmast: hårda grabbar med lätt futuristisk teknik gör coola saker medan världen skakar. Och Clancy skriver om en värld han verkligen känner till, eftersom han lever i den.

Dessutom hade Verne satiriska attityder som passade en äkta fransman: preussare är ondskefulla industrialister (Begums miljoner), engelsmän arroganta imperialister (Hector Servadacs äventyr; Ångelefanten), amerikaner dådkraftiga utforskare (Från jorden till månen; Maskinön).

 

[Mekanurg]

Jo, organisationen SAVE i Chill/Chock (1985) gör just detta. Exakt den förpackningen. Tyvärr.