Nekromanti Fråga till spelteoretiker

[Arfert]

Du tolkade mig helt korrekt.

Min tes är att man samlat en mängd intresserade och kunniga personer på samma plats, och de kommunicerar med varandra. Givetvis måste det ge ett utslag kvalitetsmässigt och innovationsmässigt.

Teorierna är mer en katalysator... det är att de existerar som är grejen, inte egentligen innehållet... när det gäller att man fått fram bra spel.

 

[Rising]

Har Rising sagt det? ja, det kanske han har, men visst berättar Big Model hur du kan skapa (narrativistiska) rollspel.

Absolut. Jag tycker att Big Model visar många praktiska råd för att skapa narrativistiska rollspel, men inte för att skapa andra sorters rollspel. Gameismen är exempelvis något jag tycker att de bara har kategoriserat (med varierande grad av fördomsfullhet, ska man väl tillägga).

 

[Arfert]

Vad sjutton har Saga med en här saken att göra?
Tror du att jag bara gillar ett slags spel?
Och bara är intresserad av att designa ett slags spel? Please.

Du tycker bara de är triviala bara för du inte vill lyssna på vad jag egentligen säger. Vilket andra i den här tråden uppenbarligen kan.

Och Dnalor har redan förklarat vad han menat, på ett sansat sätt. Så jag är inte sur på honom längre.

 

[walium]

Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

...brukade mina föreläsare säga på ett lagom flåshurtigt sätt, delvis för att dölja att de inte varit utanför universitets dörrar under de senaste 20 åren kan man misstänka.

Hursomhelst så betraktar jag teorier av alla de slag som praktiska verktyg i mitt eget arbete och skapande. De gör inte arbetet åt mig, men likt andra redskap så underlättar det. Bara för att du skaffar en dator så skriver du inte automatiskt spel, men det är ett verktyg som underlättar för dig. På samma sätt är det med en bra teori. Den ger dig något att utgå ifrån och att hänga upp ditt skapande på, oavsett om du sedan förkastar teorin eller ej. Sedan finns det ofta mer eller mindre motstridiga teorier också, men inget hindrar dig ifrån att välja den som tilltalar dig mest och förkasta de övriga.

När det gäller de aktuella Forge-teorierna så har jag själv rätt dålig koll och har främst kommit i kontakt med den via spel som helt eller delvis bygger på dem. Det som skiljer Forge-spelen ifrån många andra är att de är fokuserade och genomtänkta på ett sätt som är ovanligt när det gäller rollspel och det uppskattar jag. Genomtänkta visioner tycker jag leder till bättre spel och saknas i många av de "stora" spel som jag har kommit i kontakt med. Vare sig man håller med dem eller inte så uppmuntrar jag alla spelskapare till att tänka en gång extra innan de sätter igång med det praktiska skapandet så vi slipper spel som motsäger sig själva eller blir alldeles för spretiga.

 

[Gordeg]

Kanin med ljussabel! [OT]

Det finns en intelligent ras i Star Wars D20 som ser ut som kaniner. De har small size och +4 i Dex vilket ger bra Defense.
Vi hade en sådan rollperson i gruppen. När vi reste mellan planeter tvingades vi ibland låtsas att han var ett husdjur, bära honom i kaninbur och så vidare, samt vidta åtgärder för att han skulle slippa sitta i karantän.
Det bästa var att den rollpersonen var Jedi. Tänk på scenerna där Yoda slåss med ljussabel, fast istället för en grön mupp får du en blå kanin som håller en ljussabel i tassarna.

En fluff-spelare hade antagligen störts av den mentala bilden, medan en crunch-spelare definitivt kan leva med det tack vare de spelmässiga fördelarna.
Ett extremt exempel, men ändå.

Gordeg

 

[soda_UBBT]

De jag spelat med har varit folk som har en "seriös" inställning till HUR man spelar...

HUR spelar man SERIÖST då?

Kan ju som en parantes nämna att jag själv upplevt och läst otaliga spelrapporter om helt värdelösa och katastrofala varianter - som en produkt utav traditionella spel - utav de prefabs du omnämner i ditt inlägg.

 

[walium]

Jag tycker att det är beklagligt att många rollspelare (och folk i allmänhet) har en tendens att bete sig som nyfrälsta så fort de snubblar över nya spel och ny tänk. Plötsligt är allt de gamla förkastligt, omvärlden lever i förnekelse och hela ens tidigare rollspelskarriär är en serie plågsamma misslyckande i jämförelse med de ljuvligheter som det nya spelet erbjuder. Då är det också lätt att en och annan nedlåtande kommentar slinker ut.

Det jag tycker man bör hänsyn till är att även Forge-spelarna började sin bana med de "traditionella" spelen oavsett hur mycket de skäms för detta idag. Deras egen karriär, erfarenheter och tankar har sitt ursprung i dessa spel även om det bara handlar om reaktioner på vad de idag betraktar som "dåligt" rollspelande. Dessutom spelar de flesta rollspelare fortfarande dessa utdömda spel på ett sätt som de flesta inbitna Forgeiter nog skulle sucka ljudligt över. Slutligen så kan jag inte så några större vinster i att inta en överlägsen hållning gentemot någon annans spelstil. I alla fall inte om man vill ha en konstruktiv diskussion. Man vinner inga anhängare genom att först idiotförklara de som inte delar ens åsikter.

Jag ser hela indiescenen som intressant, spännande och inspirerande på många olika sätt. Inte bara genom sina teorier utan även genom sin kreativa kraft och för att den bevisar att det finns utrymme och möjlighet även för småskaliga rollspelsmakare. Men man får nog acceptera att det är ett till stora delar okänt randfenomen som endast långsamt och blygsamt kommer att påverka den tröga koloss som är den samlade rollspelshobbyn. Jag ser ingen anledning att inte nöja sig med sin egen återuppväckta spelglädje utan att lägga in några värderingar i den. Nog måste man kunna nå lycka även på andra sätt utan att för den sakens skull vara lurad?

 

[thark]

Det jag tycker man bör hänsyn till är att även Forge-spelarna började sin bana med de "traditionella" spelen oavsett hur mycket de skäms för detta idag.

Skäms för? Du har uppenbarligen missat mängden kärlek till Basic D&D som uttrycks på Forge/Storygames (och för all del, Matt Snyder (Dust Devils, Nine Worlds) postade just en fanboy-post kring 40k-rollspelet på storygames).

De hatar överlag inte traditionella spel så mycket som de traditionella spelarna vill utmåla att de gör--det snackat kommer mer från, som du säger, från de "nyfrälsta".

(Det är väl också rätt typiskt mänskligt för "nyfrälsta" i alla sammanhang, har man precis upptäckt något nytt häftigt själv vill man dela med sig så alla man känner kan få uppleva samma under och kan inte förstå att de inte blir lika fascinerade. Jag skulle som exempel kunna ta allt tjat om Guitar Hero ett tag på irc när det precis hade "upptäckts" av gänget. Eller mitt tjat om shmups senaste veckan. )

 

[Svarte Faraonen]

Den kärlek till gamla spel som uttrycks tycks mig ofta vara ful av en kväljande nostalgi, som försöker utmåla allt tidigt spelande som en tid av eftersträvansvärd enkelhet, när det för det mesta var precis tvärt om -- en tid då man eftersträvade mer häftiga detaljer, mer balla husregler, mer av allting. Att faktiskt spela på det viset är verkligen inget det uttrycks någon kärlek till.

 

[Nightowl]

Re: Kanin med ljussabel! [OT]

En fluff-spelare hade antagligen störts av den mentala bilden...

Det här förutsätter att alla fluffspelare är ute efter samma stämning och samma upplevelser. Jag kommer från en grupp där humor alltid varit en del av spelstämningen, och flera av de fluffigaste av mina spelare har tenderat att spela figurer av typen "comic sidekick". De skulle ÄLSKAT Pellejedi Kanin...

Erik

 

[Arfert]

Re: Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

Med risk att starta ett Flamewar:

Inte sjutton är det så att Forge-spelen generellt är mer fokuserade än andra spel, om man bara ser till grundböcker, de är bara fokuserade på andra saker.

Men ska sägas till Forges förmån: de har varit väldigt duktiga på att sälja "sin grej" i indiekretsar. Duktiga på att marknadsföra tanken att de skulle vara bättre än andra. Även de fokuserade spelen har brister. Endast ett fåtal har fått fram riktigt balla spelvärldar till exempel )även om det knappast är nåt Foregerörelsen tycker är viktigt). Och många spel är nästan boardgames i sin fokusering.

Inget fel i det, men att antyda att Forge-spelen generellt skulle vara en bättre sorts spel är lite för förmätet för min smak. De är snarare en nischprodukter med varierande kvalitet. Med "storheter" som Sorcerer, Dogs, PA, Universalis, Polaris och några till, och sen en massa okända spel.

Det har väl producerats gissningsvis minst ett sextiotal forgespel? Eller ännu fler? Räknade till dryga 30-spelskapare snabbt på sajten, jag kan har missat några. Av den massan brukar här diskuteras kanske tio titlar, ni vet vilka de är. Det kan ju tyda på att en hel del Forge-spel inte är speciellt bra, trots eventuell teori i botten.

Forge-spelen är i mångt och mycket en "stil", jämförbart med musikstilar, som krautrock eller västkustshiphop. Men som precis inom musikstilar finns det saker som är bra och dåligt.

Är medveten om att mina åsikter irriterar många, precis som när man kritiserar en grupp som många gillar, men fundera på ett tag VARFÖR ni blir irriterade. Innan ni kommer med raljerande svar. (inte riktat till dig Walium)

 

[Arfert]

Vet inte om walium syftade på nyfrälsta svenska rollspelare, eller folk som lirar Forgespel generellet... men jag tycker mig känna en betydligt mer "von open-attityd" bland våra landsmän än bland Forgeskaparna själva...

LÄSER man spelen så är de ju ofta trevligt skrivna och handlar om spelmässig "good fun". Och inte alls skitnödiga.

Så de "nyfrälsta" gör spelen en rejäl björntjänst.

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Jag tycker att det är beklagligt att många rollspelare (och folk i allmänhet) har en tendens att bete sig som nyfrälsta så fort de snubblar över nya spel och ny tänk.

[/ QUOTE ]

Usch ja, kan de inte dämpa sig lite. Det verkar ju som att de har roligt.

 

[soda_UBBT]

Re: Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

Är medveten om att mina åsikter irriterar många, precis som när man kritiserar en grupp som många gillar, men fundera på ett tag VARFÖR ni blir irriterade. Innan ni kommer med raljerande svar.

Kan det ha att göra med att alla andra i tråden accepterar att DU tycker något är kul medan du själv totalt verkar sakna acceptans för saker du inte tycker är kul.

Vill fortfarande veta vad du menar med 'Hur man spelar seriöst...' Helst utan ogrundade gissningar på andras ålder.

 

[Mogger]

Re: Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

[ QUOTE ]
Inte sjutton är det så att Forge-spelen generellt är mer fokuserade än andra spel, om man bara ser till grundböcker, de är bara fokuserade på andra saker.

[/ QUOTE ]

Precis, det är en semantisk miss som jag själv gjort mig skyldig till. Att simulera naturlagar är också oerhört fokuserat. Jag har åtminstone lärt mig den läxan.

[ QUOTE ]
Men ska sägas till Forges förmån: de har varit väldigt duktiga på att sälja "sin grej" i indiekretsar. Duktiga på att marknadsföra tanken att de skulle vara bättre än andra. Även de fokuserade spelen har brister. Endast ett fåtal har fått fram riktigt balla spelvärldar till exempel )även om det knappast är nåt Foregerörelsen tycker är viktigt). Och många spel är nästan boardgames i sin fokusering.

[/ QUOTE ]

Nästan lika duktiga som tradspelsjättarna är? Marknadsföring är knappast ett brott. Exempelvis tycker jag att 90% till WFRP2 är riktigt uselt, trots det står det inget om det på spelets hemsida. Det är klart att det finns kvaliteer hos olika spel som folk gillar olika mycket. Jag missar din poäng.

[ QUOTE ]
Inget fel i det, men att antyda att Forge-spelen generellt skulle vara en bättre sorts spel är lite för förmätet för min smak.

[/ QUOTE ]

Vem säger det då?

[ QUOTE ]
Det har väl producerats gissningsvis minst ett sextiotal forgespel? Eller ännu fler? Räknade till dryga 30-spelskapare snabbt på sajten, jag kan har missat några. Av den massan brukar här diskuteras kanske tio titlar, ni vet vilka de är. Det kan ju tyda på att en hel del Forge-spel inte är speciellt bra, trots eventuell teori i botten.

[/ QUOTE ]

Isf står de sig ganska bra mot rollspel i allmänhet. Men, återigen, vem har påstått något annat?

[ QUOTE ]
Forge-spelen är i mångt och mycket en "stil", jämförbart med musikstilar, som krautrock eller västkustshiphop. Men som precis inom musikstilar finns det saker som är bra och dåligt.

[/ QUOTE ]

Det är, i ett nötskal, vad Big Model handlar om. Knepigt.

 

[Arfert]

Tror Walium inte syftar på de som säger "testa det här, det är kul som fan"... utan de som är mer "du är en korkad idiot som spelar och tycker om spretiga kommersiella skitspel, till skillnad från mig". Om man hårdrar det lite.

Kan ju säga att det tog ett par år extra för mig att köpa forgespel just för att folk har en nedlåtande attityd. Som när jag just hade köpt Universalis och nyfiket frågade om det på forumet, och fick ett antal dryga svar i stil med att jag skulle ge bort boken till nån som tyckte om samberättande. Sånt ger ju verkligen mersmak.

Lite som om man inte VILL att andra ska börja spela "deras" spel. Det var ju inte direkt "kul Tomas, kom till indierummet så ger vi en introduktion", direkt, om man säger så.

 

[Arfert]

Re: Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

spela seriöst? Tja spela på ett sätt där man bryr sig om att hålla stämningen och linjen i spelet. Att föra historien framåt. Har inget med ålder att göra.

Och jag spelar faktiskt forgespel. Pilutta dig.

 

[Mogger]

Det låter onekligen trist. Jag har inte upplevt det eller läst några sådana trådar, men utesluter inte att de finns. Det var nog ett tag sedan misstänker jag.

 

[soda_UBBT]

Jag ser mig inte själv som nyfrälst eller forgevurmare. Jag nämnde i mitt första inlägg i tråden var jag har fått ut av rollspelsteori, allt är praktiskt och konkret. I stort, en reaktion och symtombeskrivning av allt som är helt galet, ointuitivt och falskt för MIG själv i tradspel.

Jag har inga problem med att andra gillar andra saker. Men i trådens anda så har jag uttryckt vad jag själv fått ut av rp-teorin - där just; 'att folk gillar olika saker' var min första lärdom.

 

[soda_UBBT]

Re: Ingenting är så praktiskt som en bra teori...

Och jag spelar faktiskt forgespel. Pilutta dig.

Va?! Jag vet inte riktigt vad forgespel på ditt spelbord har med saken att göra.

Du verkar ju opponera dig mot att det finns en reaktionär rörelse/tanke mot traditionellt rollspel med alla dess outtalade konventioner med anekdotiska bevis så som:

Jag och min förträffliga spelgrupp, som alla hade uppnått en respektabel ålder och visst visste hur man skulle spela, var extra seriösa när vi ..bla, bla, bla Enemy within ....bla bla vi hade jättekul, därför har alla jättekul