Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Vid en första anblick låter ju detta helt fantastiskt - en hel värld som pågår medan spelarna agerar. När de efter sju veckors spelmöten av en händelse råkar lära känna skomakarens okände bror, så visar det sig att han är en intressant person, som förändrar hela kampanjen. Men vänta lite här nu. Är det inte precis allt detta som är SL:s uppgift?Nackdelen är väl att större spelmakare tar betalt för no-effort-content.
När man talat om AI inom design (och detta har varit snack om i åtta år) så har det handlat om att underlätta, exempelvis genom att AI:n anpassat sig till användaren och hur den tänker, så att exempelvis olika modeller av ett bilmärke har liknande stildrag. Pratet gick om att man skulle snabbt kunna få fram olika sorters prototyper. Jag minns inte så mycket mer än så. Kunde inte hitta material nu när jag sökte.
Så med detta i åtanke tänker jag mig AI som inte bara ger förslag på olika utfall och situationer som kan uppstå, utan även försöker förutse spelledaren eller till och med spelgruppens nästa drag och ger förslag utifrån det, till och med baserat på spelet i sig. Det här gör att det kan vara enklare att "improvisera fram" planteringar som kan skördas senare, för att AI:n i sig redan har gissat sig till var någonstans slutet kommer att vara. Det kan innebära att kampanjspel blir mycket lättare att arbeta sig fram emot och att spelarna känner att det blir ett större djup i spelandet.
AI:n kan också hjälpa till att skapa en värld i rörelse utanför spelarnas sfär för att sedan kunna påverka dem. Återigen, med att förutse handlingar och planteringar gör att detta inte känns slumpmässigt utan naturligt eller dynamiskt för världen, trots att spelarna känner friheten att de kan få göra vad de känner för. Det behöver dock inte påverka spelarnas handlingar på något sätt, utan kan istället ge en bastant backstory för världen.
Med detta i åtanke så ser jag också att rollspelsvärldar inte längre behöver vara statiska, utan att de får eget liv i spelgrupperna. Med enkla parametrar så genereras nytt material och med data från andra spelgrupper finns det alltid nya påhitt som går att dra nytta av, kanske inte alltid helt kunna inkorporeras från en spelgrupp till en annan, men kunna sätta tillräckligt med färg för att världen inte ska kännas upprepande.
Men visst - att hålla reda på världen kan säkert vara bra för den som spelleder. AI kan då bidra på sätt som människor och tryckta böcker inte kan. Dock tror jag inte att det är bra att ersätta SL med en AI-avatar som minns allt, aktiverar alla enligt behov och spelar alla SLP:er perfekt med olika röster och dialekter - och sedan visar skeendet i snygga, filmiska videoklipp. Den sortens AI-SL kan säkert vara intressant, men blir upplevelsen då mer lik ett datorspel i stil med GTA? Den här sortens spel kommer förmodligen, men är det verkligen bordsrollspel i den bemärkelse vi talar om här? Jag tycker inte det.
Som jag skrev ovan tror jag fortfarande på att betona den mänskliga samvaron kring spelbordet. En grupp med pennor, rollformulär och kartor på papper. Jag kanske är gammaldags, men för mig är speltid inte skärmtid. Åtminstone inte när det gäller rollspel.
En del av detta har förstås också att göra med den tryckta bokens framtid. Jag tror att böcker och annat som trycks på papper redan nu håller på att bli en sorts premiumprodukter. Min gissning: det blir ännu fler dyra coffeetable-böcker. En tilltagande trend är att bilden tränger undan texten. Och vad gäller rollspel, så tror jag att det blir ännu mer fokus på det materiella och taktilt påtagliga: låda, fina tärningar, SL-skärmar och läderinbundna lyxutgåvor. Allt sådant som skärmtillvaron inte kan erbjuda. Jag hoppas dock att billiga men tryckta rollspel fortsätter att ha en framtid. Allt måste inte vara så flashigt.
Last edited: