Nekromanti Friform?

[Gurgeh]

Regelspel

Nja, det här är ett rollspelsforum. Mig veterligen finns det dock improteaterforum där ute, någonstans. Du kanske ska prova där?

Från forumreglerna:

4. Skräpa inte ner trådar. Om du vill korrigera eller peka ut vad du anser vara ett misstag eller felslut i ett inlägg så är det förstås helt okej; men om du har problem med diskussionens grundläggande förutsättningar och hellre såg att ämnet inte diskuterades alls – strunta i den. Påpeka inte för alla inblandade att det är slöseri med tid att diskutera ämnet, för om de höll med dig skulle de inte diskutera saken till att börja med.

/tobias

 

[solvebring]

On topic: Personligen skulle jag säga att den aktiva majoriteten på forumet spelar friform eller varianter därav.

Wut? Till exempel vilka då? Hur definierar du då friform?

Det här undrar jag också. Väldigt många rollspelare jag träffat kör på det sätt jag uppfattar Smrtihara menar, dvs man skippar regler när de inte är så funktionella för ändamålet. I många fall jag mött innebär det att man har regler för strider och kör utan för sociala bitar.
Men det är väl kanske mer frform-ish, half-friform... trekvarts-friform?

Då är jag nog mer intresserad av total friform som spelstil (dvs inga mekaniska regler och inga tärningar, alls) och de konsekvenser det har för spelandet. Som fenomen då, inte att spela då jag funnit att jag trivs mycket bättre med funktionella regler, även om jag föredrar friform framför ickefunktionella regler.

Kan för övrigt säga att jag gärna diskuterar definitionen av friform för att höra hur olika personer resonerar och tänker, men är-det-rollspel-diskussionen, som vi haft tusen gånger förr här (och som jag själv, skamligt nog, deltagit i ett par gånger) är helt ointressant för mig.

Det känns som man kan gruppera in rollspel i olika kategorier utefter vilka drag spelet har. Inom "brädspelstraditionen" kan man kanske se dnd4 som en form av extremism (jag vet inte, har aldrig spelat dnd4). På samma sätt är friform en form av "extremism" inom sin "tradition" som verkar tycka att dynamiken mellan människorna är intressantare än objektiva regler som reglerar förhållandena.

Xyas tog upp ett exempel. Med varianter därav menar jag de rollspel som går i samma anda som friform nämligen att allt skall vara så oreglerat som möjligt av en utomstående part. En form av rollspelsanarkism.

Då vill jag göra följande påstående/antagande:

De flesta här på forumet, vare sig det är indie eller trad i olika utsträckningar, spelar främst regelreglerade spel? Därmed är det få friformare här?
De flesta forumiter jag känner till spelar spel med i sanning utpräglade system, vad jag märkt.

... Konfliktsresolution och samberättande är ju inte detsamma som att man spelar systemfritt.

Eller är det min definition av friform som är åt helvete nu (en ärlig fråga till forumet i allmänhet)?

 

[tull]

Då vill jag göra följande påstående/antagande:

De flesta här på forumet, vare sig det är indie eller trad i olika utsträckningar, spelar främst regelreglerade spel? Därmed är det få friformare här?
De flesta forumiter jag känner till spelar spel med i sanning utpräglade system, vad jag märkt.

... Konfliktsresolution och samberättande är ju inte detsamma som att man spelar systemfritt.

Eller är det min definition av friform som är åt helvete nu (en ärlig fråga till forumet i allmänhet)?

Men nu läser du som en pastor. För mig är friform inte svart eller vitt. Har man en regellösning som säger att spelaren skall beskriva sin handling för att få bättre resultat går man i samma anda som friform. För att ta ett exempel.

 

[solvebring]

Då vill jag göra följande påstående/antagande:

De flesta här på forumet, vare sig det är indie eller trad i olika utsträckningar, spelar främst regelreglerade spel? Därmed är det få friformare här?
De flesta forumiter jag känner till spelar spel med i sanning utpräglade system, vad jag märkt.

... Konfliktsresolution och samberättande är ju inte detsamma som att man spelar systemfritt.

Eller är det min definition av friform som är åt helvete nu (en ärlig fråga till forumet i allmänhet)?

Men nu läser du som en pastor. För mig är friform inte svart eller vitt. Har man en regellösning som säger att spelaren skall beskriva sin handling för att få bättre resultat går man i samma anda som friform. För att ta ett exempel.

Hehe. =) Det gör jag kanske. Nå, jag ska försöka att inte vara så svartvit. Det har du rätt i. Men det torde väl finnas några gränser alls - annars är ju de olika genre- och stilbegreppen fullkomligt onödiga?

Jag menar, med utsikten ovan, så säger du ju att typ de flesta spel som är berättelsebaserade med belöning för coola skildringar är friformsspel - vilket gör många berättelsespel till friform. Vilket jag inte tycker att de är eftersom de ofta har en mycket tydlig regelstruktur - vilket friform är känt för att sakna.

Borde man inte göra en skillnad mellan en regelstruktur med tanketanke och ingen alls (eller i vissa fall en lösryckt sådan utan grund)?

 

[tull]

Då vill jag göra följande påstående/antagande:

De flesta här på forumet, vare sig det är indie eller trad i olika utsträckningar, spelar främst regelreglerade spel? Därmed är det få friformare här?
De flesta forumiter jag känner till spelar spel med i sanning utpräglade system, vad jag märkt.

... Konfliktsresolution och samberättande är ju inte detsamma som att man spelar systemfritt.

Eller är det min definition av friform som är åt helvete nu (en ärlig fråga till forumet i allmänhet)?

Men nu läser du som en pastor. För mig är friform inte svart eller vitt. Har man en regellösning som säger att spelaren skall beskriva sin handling för att få bättre resultat går man i samma anda som friform. För att ta ett exempel.

Hehe. =) Det gör jag kanske. Nå, jag ska försöka att inte vara så svartvit. Det har du rätt i. Men det torde väl finnas några gränser alls - annars är ju de olika genre- och stilbegreppen fullkomligt onödiga?

Jag menar, med utsikten ovan, så säger du ju att typ de flesta spel som är berättelsebaserade med belöning för coola skildringar är friformsspel - vilket gör många berättelsespel till friform. Vilket jag inte tycker att de är eftersom de ofta har en mycket tydlig regelstruktur - vilket friform är känt för att sakna.

Borde man inte göra en skillnad mellan en regelstruktur med tanketanke och ingen alls (eller i vissa fall en lösryckt sådan utan grund)?

Jag markerar var du tolkar saker och ting svartvitt igen. Det är inte friform, det har drag av samma tänk som friform och tillhör därför samma tradition.

Genrer och stiltraditioner tycker jag personligen är rätt dåliga på att markera ut särskilda objekt. Ex: Det här tillhör tydligt den stilen eller den genrer. Klart det finns tydliga exempel men genrer är bättre på att analysera flertalet objekt ur ett macro-perspektiv snarare än ett micro-perspektiv.

 

[Genesis]

Grejen är att det är inte så termen "friform" används av andra, inklusive (misstänker jag) trådstartaren. Den absoluta majoriteten här på forumet (du är det enda undantaget jag sett hittills) menar "få eller inga mekaniska regler" när de säger "friform" och folk som spelar med spelarmakt eller liknande identifierar sig inte, i regel, som friformare.

 

[solvebring]

Grejen är att det är inte så termen "friform" används av andra, inklusive (misstänker jag) trådstartaren. Den absoluta majoriteten här på forumet (du är det enda undantaget jag sett hittills) menar "få eller inga mekaniska regler" när de säger "friform" och folk som spelar med spelarmakt eller liknande identifierar sig inte, i regel, som friformare.

Tack för att du kan formulera det som jag inte lyckas formulera.
Ja, det är just det här jag vill säga egentligen, bakom allt tugg om regelskillnader.

 

[Unfair]

Jag har spelat i åtskilliga år (5?) två spelar friform vilket var mycket givande. Och otroligt roligt att göra när man är ute och går med hunden.

//Lallo - 2h rollspel och promenad, bra för hela kroppen.

 

[Man Mountainman]

Man får inte bortse från den historiska dimensionen, heller. "Friform" och "indie" är två olika traditioner som har sina rötter i olika miljöer (den förra, i den svenska konventsvärlden på 90-talet; den senare, i amerikanska designforum, främst the Forge). De ursprungliga problembilderna är olika (i det förra fallet, motsättningen mellan system och berättelse; i det senare, motstättningen mellan de enskilda deltagarnas förväntningar) liksom lösningarna (ta bort reglerna! respektive skräddarsy reglerna!). Men utifrån dessa grunder har förstås bägge traditionerna utvecklats åt många håll och i vissa fall nått fram till samma idéer från sina respektive utgångspunkter, något vi kan kalla konvergent evolution. Friformsgrupper som Vi åker Jeep och Frispel har t.ex. laborerat med spelledarlösa format.

 

[Skimmerskir]

Jag ser att jag petar i gammalt groll här, men det tänker jag helt fräckt inte ens blanda mig i!
Istället tänkte jag nog bara klargöra vad tusan jag menar med "friform" då det, vilket jag borde ha förutsett, verkar vara lite... flytande.

I vår grupp har vi egentligen två sätt att spela på som jag båda definierar som friform, men som resten av er gärna får ge andra termer på om ni kan några (någon sa någonting om en jeep?).

1. En spelledare, en T20 och en handfull spelare. Spelledaren berättar vad som händer, spelarna berättar vad sina karaktärer gör - och när de vill skjuta, säg, sin milshöga flamma av osviklig undergång påpekar ibland spelledaren att det inte kanske inte är helt tänkbart; Eller så slår han en tärning om det, och ser hur det går. Ofta slår man en gång för spelarna, en gång för "världen". Rättvisan ligger i handen på SL:n och dennes bedömningsförmåga.

2. Alla är spelledare; och alla hjälper till att driva storyn. Tärningen tas nästan inte fram överhuvudtaget, utan istället försöker man resonera mellan varandra vad som är mest troligt ska hända utifrån de förutsättningar som världen ditintills visat prov på. Vanligtvis har varje spelare en huvudkaraktär oavsett, som de sitter och leker med, och den rör ingen annan; i regel håller man sig faktiskt borta från de karaktärer någon redan satt sin egen prägel på helt enkelt.

Nå, med all detta sagt; Kul att se att det var så många som ändå sysslade med det här!
Den där poängen med att regler blivit mer flexibla kan jag ärligt talat inte säga någonting om. Jag växte upp med text/forumrollspel (vilket nästan uteslutande varit friform i den andra benämningen här) och började inte bordsrollspela fören helt nyligen.
Mina tankar hitintills? Pathfinder gör ont i mig. Drakar och Demoner fungerar. Men allra mest gillar jag rollspel som deltagarna i gruppen skapat själva; system eller ej.

 

[Björn den gode]

Ordentligt töntigt att agera antihjälte BDG. Reagerar du på hur Vitulv postar så sätter du knappast en högre standard själv. Fast det kanske är legitimt att slå uppåt vad vet jag?

Jag håller med, jag gick över gränsen som blandade in Vitulvs person/historia i det hela och borde hållit mig till ämnet bättre, jag ber om ursäkt för detta.

 

[ripperdoc]

On topic: Personligen skulle jag säga att den aktiva majoriteten på forumet spelar friform eller varianter därav.

Klargörande: Den aktiva majoriteten exklusive EON-forumet.

Nåja, jag har under lång tid friformat Eon med flertalet olika spelarkonstellationer, tror faktiskt att Eons traditionella regeltunghet faktiskt kan ha väckt flera friformare, då man velat spela i världen men inte orkat krångla med reglerna. Som någon påpekade är den pragmatiska formen av friform oftast mest ett sätt att slippa besvärliga regler och bara köra.

 

[ripperdoc]

Man får inte bortse från den historiska dimensionen, heller. "Friform" och "indie" är två olika traditioner som har sina rötter i olika miljöer (den förra, i den svenska konventsvärlden på 90-talet; den senare, i amerikanska designforum, främst the Forge). De ursprungliga problembilderna är olika (i det förra fallet, motsättningen mellan system och berättelse; i det senare, motstättningen mellan de enskilda deltagarnas förväntningar) liksom lösningarna (ta bort reglerna! respektive skräddarsy reglerna!). Men utifrån dessa grunder har förstås bägge traditionerna utvecklats åt många håll och i vissa fall nått fram till samma idéer från sina respektive utgångspunkter, något vi kan kalla konvergent evolution. Friformsgrupper som Vi åker Jeep och Frispel har t.ex. laborerat med spelledarlösa format.

Mycket bra definition! Det är intressant att saker konvergerar mot extremerna. Jag tror det finns ett par lager av "pragmatisk friform" dessförinnan, som mest handlar om spelgruppers sätt att skippa regler till fördel för story/inlevelse. E.g. man börjar med att skippa sociala regler och rör sig sedan mot att skippa nästan alla regler.

Värt att notera att de många och långa friform vs. resten diskussionerna som pågick här för en massa år sedan så var en av konfliktpunkterna att friform ansågs bygga på en enväldig SL medan övriga spel gav spelarmakt tack vare objektiva regler. Nuförtiden omnämns ju spelarmakt mer i formen av samberättande.

 

[Bunny]

Jag ser att jag petar i gammalt groll här, men det tänker jag helt fräckt inte ens blanda mig i!

Det gör du helt rätt i, tycker jag. Välkommen till forumet! Jag hoppas du ska trivas, och att denna tråd ska utvecklas så att den blir mer konstruktiv för dig.