Spelledarens ansvar
Inga monster är väl egentligen speciellt snygga (utom drakar då, men det är min personliga åsikt)... Jag tror dock att det är spelledarens ensak att göra monster "snygga", "trovärdiga" och "skräckinjagande". Illustratören har väl knappast ett ansvar i att göra monster vackra? Han skall väl rimligtvis bara återge dem visuellt på ett så korrekt sätt som möjligt?
För, det är väl ingen SL där ute som faktiskt visar upp bilderna i monster & varelser för sina spelare? Det är ju att fly från sin uppgift som SL, vilken ligger i att återge det rollpersonerna ser på ett någorlunda korrekt sätt och dessutom återge den allmäna i känslan i mötet?
Jag har, efter att ha spelat upp ett möte och spelat färdigt spelomgången visat mina spelare några av bilderna på de varelser de mött. Och visst, när man ser bilden på monstret ser det inte speciellt farligt ut. Men tänk då på att en morrande schäferhund, eller ilsken järv inte heller ser ut som en speciellt farlig moståndare när man ser dem på bild. Mötar man däremot ett vilt djur en tidig morgon på väg ned till sjön, och djuret uppträder aggressivt, så är man (med all rätt) väldigt rädd. Det tror jag är viktigt att återge som spelledare. Hyggelmonstret till exempel ser ju ganska... Eh... märkligt ut. Och mina spelare skrattade lite roat när de väl fick se bilden på den. De visste ingenting om hyggelmonster när de mötte ett första gången, och efter att jag beskrivit hur blodigt hjortkött från ett nyligen fällt byte fräste ilsket mellan decimeterlånga tänder, av syran som skvalpade upp ur monstrets skålformade kreation... Så såg inte mina spelare ut som om de hade någon större lust att varken skratta eller göra något annat än att ta sig långt därifrån, förslagsvis med ett par hundra knyck i sekunden.
Jag kan hålla med om att monster kan se en smula fåniga ut i bland. EON är dock bättre än många andra rollspel på detta. Titta på de förhatligt genomlöjliga kreationer som finns i ADD. Man ser bilderna, och sedan försöker man desperat komma på ett sätt att skrämma sina spelare med dem. Det går visserligen bra, eftersom man använder sig av vissa ord som människans psyke automatiskt reagerar på. Ord som "vansinnig", "ivrig" eller kanske "gurglande" och "besatt"... Dessa ord fungerar till exempel alldeles utmärkt när man beskriver just ett Hyggelmonsters ätande av ett byte och människan reagerar gärna på sådana ord eftersom de är saker som människan inte definierar som mänskligt och därmed skrämmande.
Att bara beskriva monstret som en rund klump, med två kraftiga ben och en stor mun med många långa vassa tänder som är täckta av något som kan vara syra fungerar inte speciellt bra. Det gör att rollpersonerna kommer att fokusera på att avgöra hur stor den är och hur man lättast tar död på den. Om man däremot beskriver lite mer som det tidigare exemplet, så kommer de antagligen att vara mer fokuserade på just det man lade tyngdpunkten på. Nämligen att den förmodligen kan bita av dig benet om du inte är försiktig.
Genom att använda sådana ord kan man till och med få en rabiessmittad gûrd att verka väldigt jättelivsfarlig. Vilket de normalt sett inte är. Spelarna tar dock inte chansen och går därför på defensiven.
Det är i alla fall min åsikt...
"Jag får väl spöa vem jag vill? Fascist!"
