Nekromanti Fullfjädrade språk i en påhittad värld

[anth]

Språk är tråkigt och dumt och folk som bryr sig för mycket om dem tenderar att mest vara jobbiga för de runt dem eftersom ingen annan bryr sig utan bara vill kunna kommunicera.

Det är samma sak i rollspel.

God45 har rätt.
Saker man nördar in sig på är bara underhållande för nördarna. Alla andra tycker att det är jättetråkigt samt tycker att nördarna är jättejobbiga.

Jag är inte speciellt förtjust i språk, mitt "nörd"-område är istället pussel.
Jag älskar att lösa kluriga pussel och tankenötter.
En gång konstruerade jag t.ex. en 6-dimensionell labyrint - behöver jag ens nämna att det inte var jättepopulärt?
Konstruerar spelledaren ett jobbigt pussel brukar det resultera i att en spelare sitter och försöker lösa det, medan de andra tar upp sina mobiler och börjar spela mobilspel.

Om alla i gruppen tycker om språk är det givetvis helt OK att hela gruppen lär sig ett påhittat språk och bara talar det påhittade språket under spelsessionerna, men man måste ha klart för sig att det bara är språknördar som är intresserade av sånt.
Vill man göra något för vanliga rollspelare bör man inte ha med något nörderi överhuvudtaget (utom just själva rollspelsnörderiet - som givetvis är jättetråkigt för de som inte rollspelar ).

 

[slanfan]

OT: Exalteds First Age-box innehöll ju ett skriftspråk, och böckerna var fulla med "information" på det språket. Jag var nyfiken i ungefär 2 minuter, sedan var jag irriterad och trött.

Jag är ingen språknörd alls, men gillar att olika regioners städer har namn som känns olika.
Runt spelbordet tycker jag att en härlig blandning av svenska och engelska känns bäst och användbarast.

 

[Leon]

Bara för att teasa er så har jag hittat på ett eget språk till fantasyrollspelet jag just skriver åt Fria ligan. Så snart idén uppstod blev jag väldigt förtjust i den och så blev även illustratören jag jobbar med. Det är mer en språklig struktur, ett system av piktogram som löst baserar sig på mayafolkens tecken. Druider använder inte språket ifråga för att vardagskommunicera utan det är mer rituellt och magiskt och lärs därför inte ut. Även noviser vid templet måste själva komma underfund med det för att få rätt förståelse.

Spelarnas roll blir att klura ut hur språket ifråga är uppbyggt och sedan bygga egna specifika utsagor. Språket utgör helt enkelt ett chiffer av lite udda typ, där jag tänkt att spelarna förenklat ska få arbeta som språkforskare gjort när de avkodat exempelvis hieroglyfer och linear B. Ska bli kul att se hur det funkar i spel. Jag kände genast att detta är något som kan växa, för språkstrukturen inbjuder den intresserade att bygga vidare och jag fick tygla mig för att hålla gåtorna enkla och inte rusa iväg.

Coolt och spännande. Har alltid varit ett fan av hur du använder språk, referenser och symboler. Ser nu fram emot spelet ännu mer!

När släpper du förresten Höga Språket för nybörjare - Grammatik och Illustrerad Ordbok. Rekommenderad läsning för halvgudar, kakluner och drakar mellan 300-1 500 års ålder.

 

[Mogger]

God45 har rätt.
Saker man nördar in sig på är bara underhållande för nördarna. Alla andra tycker att det är jättetråkigt samt tycker att nördarna är jättejobbiga.

Jag är inte speciellt förtjust i språk, mitt "nörd"-område är istället pussel.
Jag älskar att lösa kluriga pussel och tankenötter.
En gång konstruerade jag t.ex. en 6-dimensionell labyrint - behöver jag ens nämna att det inte var jättepopulärt?
Konstruerar spelledaren ett jobbigt pussel brukar det resultera i att en spelare sitter och försöker lösa det, medan de andra tar upp sina mobiler och börjar spela mobilspel.

Om alla i gruppen tycker om språk är det givetvis helt OK att hela gruppen lär sig ett påhittat språk och bara talar det påhittade språket under spelsessionerna, men man måste ha klart för sig att det bara är språknördar som är intresserade av sånt.
Vill man göra något för vanliga rollspelare bör man inte ha med något nörderi överhuvudtaget (utom just själva rollspelsnörderiet - som givetvis är jättetråkigt för de som inte rollspelar ).

Nu är det naturligtvis lite skillnad på att konstruera avancerade pussel som man tvingar andra att lösa och på att sitta hemma själv och skapa ett språk som man använder som grund för att namnge städer, platser etc. Det förstnämnda är mycket riktigt jättetråkigt och kanske tom lite dumt, men det senare är precis så givande som individen själv anser.

Alltså, tråden handlar inte om att tvinga folk att lära sig ett påhittat språk, vilket påpekats några gånger redan...

 

[Brior]

När släpper du förresten Höga Språket för nybörjare - Grammatik och Illustrerad Ordbok. Rekommenderad läsning för halvgudar, kakluner och drakar mellan 300-1 500 års ålder.

Den är redan släppt Peter.
Du tillhör bara inte målgrupperna …

 

[Ymir]

Eon är ju givetvis proppfullt av mer eller mindre fullfjädrade språk, givet dess dockskåpighet. Alvernas språk felya samt det jargiska språket är de mest utvecklade, följt av mûhadinskan; dessa tre har utvecklad grammatik, ordlistor, och uttalsregler. Flera andra språk, tex dvärgarnas rukh och tirakernas sakhra, kommer med begränsade ordlistor och grammatikregler. Taupernas olika språk kom med en ordentlig utläggning om deras inbördes relationer och hur de utvecklats ifrån varandra, samt hur deras kufiska stavelser ska uttalas och hur det uttalet förskjutits i de olika språken. Så yeah. Eon!

Nackdelen med detta är att det är svårt för vanliga dödliga att skriva material till alverna och Jargien, eftersom man behöver förstå de extensiva grammatikreglerna för att kunna konstruera namn på saker och ting. Men ja, som sagt, Eon!

 

[Leon]

Den är redan släppt Peter.
Du tillhör bara inte målgrupperna …

Alltid samma excludering av oss som inte transcenderar multiversums icke-euklidiska tidsrymdsflöde .....!

 

[Ymir]

Hur mycket jag bryr mig om språk beror helt på vilken agenda jag går in i spelandet med.

I Eon vill jag dockskåpa och culture game:a, då är språken extremt viktiga eftersom de hjälper till att få världen att kännas trovärdig och levande.

I Western har spelare berömt närvarokänslan jag skapar som SL genom att låta kineserna prata kinesiska med varandra (och med alla andra med, dock förgäves). Det är inte helt korrekt egentligen, eftersom jag pratar mandarin och kineserna i Western snarare borde prata kantonesiska, men effekten är tillräcklig, uppenbarligen, för att verkligen skapa en tidstrogen känsla av språkförbistring för spelarna. Jag önskar att jag behärskade tillräckligt mycket spanska för att göra samma sak med det, det hade varit fantastiskt.

I Star Wars bryr jag mig knappt om språk alls, men frustreras en smula av att kulturerna och språken i Star Wars är så obefintliga att det är omöjligt att ens ge folk från olika raser en konsekvent språkkänsla i sina namn. Ibland babblar jag på hittepåspråk när jag vill gestalta en särskilt språkförbistrad alien.

 

[Lambendil]

Hur mycket jag bryr mig om språk beror helt på vilken agenda jag går in i spelandet med.

I Eon vill jag dockskåpa och culture game:a, då är språken extremt viktiga eftersom de hjälper till att få världen att kännas trovärdig och levande.

I Western har spelare berömt närvarokänslan jag skapar som SL genom att låta kineserna prata kinesiska med varandra (och med alla andra med, dock förgäves). Det är inte helt korrekt egentligen, eftersom jag pratar mandarin och kineserna i Western snarare borde prata kantonesiska, men effekten är tillräcklig, uppenbarligen, för att verkligen skapa en tidstrogen känsla av språkförbistring för spelarna. Jag önskar att jag behärskade tillräckligt mycket spanska för att göra samma sak med det, det hade varit fantastiskt.

I Star Wars bryr jag mig knappt om språk alls, men frustreras en smula av att kulturerna och språken i Star Wars är så obefintliga att det är omöjligt att ens ge folk från olika raser en konsekvent språkkänsla i sina namn. Ibland babblar jag på hittepåspråk när jag vill gestalta en särskilt språkförbistrad alien.

Och med de två inläggen har du övertygat mig. Det blir riktiga språk i Celenia, för det är, som du säger, mer culturegaming än cineastiskt "tunnelröj". Det passar helt enkelt världen och dess setting bra. Men, återigen, inga krav på vare sig spelare eller spelledare att kunna språken. De är där för stämnings skull.

 

[da_bohz]

Jag är lätt avis på alla som orkar konstruera egna språk. Det är fett coolt.

?Möjligtvis OT, men ett tips som berör det som diskuterats:
När jag namnger städer och platser i länder långt bort (i tid eller rum) från där äventyret utspelas brukar jag översätta ett random ord eller en fras till ett random språk (som jag definitivt inte kan) i google translate, exempelvis lettiska, zulu eller malaysiska. Efter ett fåtal försök med olika ord får man fram något som låter vettigt och följer ungefär samma konventioner som andra plats-ord man fixat från samma språkgrupp. Ibland - men långt ifrån alltid - brukar jag tweaka översättningarna något.

...

?Ännu mer OT:
Det kan också vara kul att göra reverse-engineer-varianten av ovanstående. Skriv in ett coolt namn på något, som man bara tagit ur luften, och se vilket språk den identifierar det som, och vad det betyder på det språket. Mitt egna rollspel, Halean, blev identifierat som baskiska, där det tydligen betyder "i huvudet" (vilket jag är både väldigt skeptisk till och väldigt nöjd med). Ta det med en nypa salt dock.

 

[Cybot]

Hur mycket jag bryr mig om språk beror helt på vilken agenda jag går in i spelandet med.

I Eon vill jag dockskåpa och culture game:a, då är språken extremt viktiga eftersom de hjälper till att få världen att kännas trovärdig och levande.

I Western har spelare berömt närvarokänslan jag skapar som SL genom att låta kineserna prata kinesiska med varandra (och med alla andra med, dock förgäves). Det är inte helt korrekt egentligen, eftersom jag pratar mandarin och kineserna i Western snarare borde prata kantonesiska, men effekten är tillräcklig, uppenbarligen, för att verkligen skapa en tidstrogen känsla av språkförbistring för spelarna. Jag önskar att jag behärskade tillräckligt mycket spanska för att göra samma sak med det, det hade varit fantastiskt.

I Star Wars bryr jag mig knappt om språk alls, men frustreras en smula av att kulturerna och språken i Star Wars är så obefintliga att det är omöjligt att ens ge folk från olika raser en konsekvent språkkänsla i sina namn. Ibland babblar jag på hittepåspråk när jag vill gestalta en särskilt språkförbistrad alien.

Varför borde raser i Star Wars ha en konsekvent språkkänsla i sina namn? Star wars är så kosmopolitiskt att endast de mest ghettofierade arter skulle ha någon slags konsekvent namnlogik (tja, begränsad av vilka ljud arten kan frambringa).

 

[Mogger]

Varför borde raser i Star Wars ha en konsekvent språkkänsla i sina namn? Star wars är så kosmopolitiskt att endast de mest ghettofierade arter skulle ha någon slags konsekvent namnlogik (tja, begränsad av vilka ljud arten kan frambringa).

Ja, det stämmer, men det finns tillräckligt många isolerade, isolationistiska, avlägsna eller otillgängliga sätt världar för att den tesen ska hålla. Det är ju OT och jag kan verkligen fatta att ingen har orkat skapa en koherent kulturell tidslinje/spridning

 

[Lambendil]

Det är farligt att ha tråkigt. Blev att jag tråcklade ihop ett skriftspråk för ett av språken. De fyra sista "orden" är namn på spelares karaktärer, bara för att se hur de såg ut skrivna på sitt hemspråk.

Bild

 

[Ymir]

Varför borde raser i Star Wars ha en konsekvent språkkänsla i sina namn? Star wars är så kosmopolitiskt att endast de mest ghettofierade arter skulle ha någon slags konsekvent namnlogik (tja, begränsad av vilka ljud arten kan frambringa).

konsekvent och konsekvent, men många av dem har uppenbarligen egna språk och kulturella uttryck, så det borde åtminstone gå att skönja -någon- sorts kulturell känsla i folks namn.

 

[Lambendil]

Sitter nu med en annan kultursfär, en vars språk är baserat på fornnordiska språk. Går igenom gamla namn på platser och personer som förut var tagna helt slumpmässigt ur luften, och ändrar dem utefter nya uttalsregler. Kejsardömet Quanda blev "Kvandr" och deras kejsarinna, Sophinja Friding, blev "Sfeiða Fríding".

Det kanske inte säger någon annan så väldigt mycket, men för mig är det dels väldigt roligt att gå igenom gamla namn från 15 års utvecklande som bara gripits ur tomma luften och kastats på en karta, och få dem att formas om och passa in i sin kultursfär.

 

[Lambendil]

Nördade ner mig något i detta under en sen kväll när jag hade tid över. Alla språk har nu sin grundfonetik och en högst basic grammatik. Det gör att jag nu kan skapa exempelmeningar (rappakalja än så länge, då ingen ordlista finns) för att jag ska se hur språken ser ut i skrift och hur de låter i uttal. Det gav genast världen mer liv, och hela det här med att anpassa mina gamla namn till ett nytt språk har varit väldigt givande.

Den som kan lista ut vilka språk som varit inspiration till de tre får ett meningslöst pris av mig.

Liten uttalsguide
ð - (endast i ósleiðr) uttalas som "th" i "this" eller "then".
þ - (endast i ósleiðr) uttalas som "th" i "thing" eller "thatch".
x - (endast i nahut) uttalas som "ch" i "Bach".
h - (endast i qaj) uttalas som "ch" i "Bach".
tlh - (endast i qaj) uttalas som ett isländskt dubbel-L. Som om du försöker säga "t" och "l" samtidigt.
gh (endast i qaj) uttalas som ett skånskt "r", långt bak i halsen.

Ósleiðr
"Ek veit einn ók hvam hón hvara þonn, at kvam mere kvað."

Qaj
"Ghos vatlh dah, hohrat kho'ch meh suw!"

Nahut
"Iarara tu-ra taia natsut hauwe.
Mesit sat simue, na'u tara renka."

 

[Lambendil]

Och nu tror jag att jag är klar med språken såtillvida att de har en fonetik och en basgrammatik så att jag kan skapa meningar som faktiskt betyder något. De tidigare var bara rappakalja som följde fonetiken. Nu satte jag mig ned och översatte en text från Eddan (stanza 7 ur Hávamál, om du undrar) bara för att få lite basic grammatik på plats.

Och med det så får det räcka med språkutveckling. Jag har det jag behöver för att få världen att hänga ihop och vara levande. Nu tillbaka till skrivandet av världen!

English
Cattle die, kinsmen die
you yourself die;
I know one thing, which never dies:
the judgment of a dead man's life.

Ósleiðr
D?er feær, d?er kefnar
d?er læk þer.
Ein þek ék, vað æren d?er;
Dafnó elú mengi d?ðr.

Qaj
Bah hord, bah matlh
webah we' 'och.
E' vagh dasuv, bah'wa dagh;
doch jaj vam'wa bahbe'.

Nahut
Kebutna nihitaru, kebutna hotep,
kebutitet.
Ibidjonat wiya iwi imi tara kebutit;
Anaptu ketat ta-u renkaxa.

 

[da_bohz]

Coolt!
(Bra exempel också!)

Spännande att se tre olika språk växa fram samtidigt

Jag är definitivt ingen språkexpert, men min gut reaction på de olika språken är "typ isländska", "typ persiska" och "typ swahili".

 

[Lambendil]

Coolt!
(Bra exempel också!)

Spännande att se tre olika språk växa fram samtidigt

Jag är definitivt ingen språkexpert, men min gut reaction på de olika språken är "typ isländska", "typ persiska" och "typ swahili".

Isländska var inte långt ifrån. Óslei?r är inspirerat av fornnordiska och isländska är relativt likt fornnordiskan.

Qaj är faktiskt inspirerat av Marc Okrands Klingon. De har väldigt liknande fonetik, men där slutar likheterna. Men på grund av fonetiken så låter de hyfsat lika.

Nahut är inspirerat av fornegyptiska, men delar bara visa delar av fonetiken. Nahut är, roande nog, det språk som rent grammatiskt påminner mest om svenska.

Det var en rolig övning, men nu är det dags att jobba igen.

 

[Murderhobo]

Jag är ganska mycket av en språknörd också, och blir alltid glad i själen när jag hittar några sidor språk i en rollspelsbok jag köpt. Världsboken till Khelataar är en grej som jag brukar gå tillbaka till och bläddra i ibland. Även giakiskan i Boken om Magnamund är inspirerande. Jag skulle grotta ner mig i lite härligt culture gameing med en kreativ spelgrupp, kanske på Tékumel, eller kanske i en väld som gruppen gemensamt utvecklar och dokumenterar. Men jag fattar ju att de allra flesta rollspelare *inte* skulle tycka att det var kul att lära sig ett hittepåspråk tillsammans, utan hellre vill fokusera på att göra äventyrliga grejer med sina rollpersoner.

Det händer att jag börjar konstruera språk för diverse fantasivärldar. Jag är dock notoriskt dålig på att faktiskt slutföra dessa projekt, möjligtvis för att jag har en tendens att krångla till det för mycket. Kanske skulle vara lättare och roligare om jag gjorde det tillsammans med någon som delar mitt intresse. Mitt senaste storhetsvansinniga projekt är en low-fantasy/folk horror-setting i ett land som påminner en hel del om Spanien under 1500-talet (påbörjat i frustration eftersom översättningen av Aquelarre inte kommit ut än). Insåg snabbt att om jag ska ha ett globalt imperium så kommer det att vara bra att ha fler språk med i leken, så nu utvecklar jag ett mänskligt urspråk, och en handfull språkgrupper med distinkta särdrag som utvecklats från detta. Tanken är att de ska kunna användas för att utveckla specifika språk så småningom.

Om man som spelförfattare vill utveckla ett eller flera språk för sin spelvärld, så ska man göra det. Sedan är det upp till de som använder sig av din skapelse att välja i vilken mån de vill använda sig av materialet. Om de inte ids lära sig uttalsreglerna så kan de uttala namn på platser och personer i spelvärlden som de känner för. Men för de som vill nörda ner sig så finns materialet där. Jag tror att det är väldigt få som aktivt skulle störa sig på att diverse namn i spelvärlden ger känslan av att det finns ett enhetligt språk bakom.