Nekromanti Fullfjädrade språk i en påhittad värld

[Lambendil]

Jag har alltid varit något av en extrem språknörd och har ett flertal mer eller mindre funktionella påhittade språk under bältet, talar klingon och quenya med hyfsad kunskap och ett antal riktiga språk. Vad som är "riktiga" språk kan vi iofs debattera till döddagar, men hursomhelst.

När du köper ett spel eller läser en världsbok, bryr du dig överhuvudtaget om om det finns ett språk i världen, eller kör du kallt på Star Warslösningen att alla pratar "galactic common"? Rollspelar ni med språk i er grupp? Dvs har ni språkförbistringar och hur spelar ni det? Talar du bara om för dem att "hon talar ett annat språk och ni förstår inte vad hon säger", eller spelar du ut scenen och pratar "rappakalja" och gestikulerar? Har du förberett ett antal trovärdiga meningar i förväg? Har du faktiskt ett språk som spelledarpersonen talar?

Själv är jag, som sagt, tokspråknörd så i mitt spel finns det tre helt kompletta språk, givetvis med väldigt begränsat vokabulär, men grammatiken, strukturen och fonetiken finns där. Alla städer, personer, platser och sådant är döpta för att passa in i den kulturens språk är på det viset konsekvent.

Nu kommer vi till min springande fråga. Är det värt att skriva ner en kort beskrivning av språket när man beskriver kultursfären i "världsboken"? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om hur saker och ting uttalas? Eller ska jag bara finna mig i att folk kommer uttala Qaj' som "kay"?

 

[anth]

När du köper ett spel eller läser en världsbok, bryr du dig överhuvudtaget om om det finns ett språk i världen, eller kör du kallt på Star Warslösningen att alla pratar "galactic common"?

Det är inte bara STAR WARS som använder common.
I princip alla böcker och filmer som jag läst/sett använder sig av "common", d.v.s. alla förstår varandra.
I princip all social interaktion kräver kommunikation i grunden. Nästan alla berättelser där protagonisterna inte förstår eller kan göra sig förstådda blir tråkiga.
Det är samma sak med läsförmåga: i princip alla kan lästa fastän man spelar stenåldersmänniskor.
Även om jag inte tycker om det har jag fallit till föga och använder lingua franca eller iallafall pidgin.

Nu kommer vi till min springande fråga. Är det värt att skriva ner en kort beskrivning av språket när man beskriver kultursfären i "världsboken"? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om hur saker och ting uttalas? Eller ska jag bara finna mig i att folk kommer uttala Qaj' som "kay"?

Även om jag numera går efter regeln "alla talar svenska" oavsett var man är så är det fortfarande trevligt att sätta lite prägel med utländska namn, både på personer och platser.
Och ja, stavningen ska var på SVENSKA, inte på något konstigt sätt där "v uttalas som r, dubbel-d uttalas som f, o.s.v.".

 

[God45]

Språk är tråkigt och dumt och folk som bryr sig för mycket om dem tenderar att mest vara jobbiga för de runt dem eftersom ingen annan bryr sig utan bara vill kunna kommunicera.

Det är samma sak i rollspel.

 

[Krille]

En gång i tiden hittade jag på språk till mina spelvärldar.

Nu orkar jag inte bry mig. Galactic common/engelska/allröna/väströna ftw! Språk används som färg och/eller temporegulator (genom att tvinga rollpersonerna att leta upp någon som kan tolka). När folk talar främmande språk så konstateras det som ett faktum att de talar ett främmande språk, eller så är det Svenske Kocken-metoden som används för att illustrera det ("Hurski-büdi di moofin, unt hir a di bøm a'shutin.")

 

[Minimoni]

Språk är tråkigt och dumt och folk som bryr sig för mycket om dem tenderar att mest vara jobbiga för de runt dem eftersom ingen annan bryr sig utan bara vill kunna kommunicera.

Det är samma sak i rollspel.

haha Du vann internet idag, även om jag inte håller med dig.

 

[Rymdhamster]

Jag har inget emot tanken på att det finns oliak språk I spelvärlden, och inte heller om dessa är en del av reglerna (att man har någon form av språkkunskap). Men jag har jäkligt svårt för när de språken faktiskt börjar existera på riktigt, eftersom det höjer ribban för att ta sig in I spelet.

Jag tycker det är jobbigt nog att sätta sig in I en spelvärld och eventuellt ett regelsystem, jag vill inte dessutom behöva lära mig en nytt språk.

Och finns det ett "språk" kan man ge sig fan på att typ två runt spelbordet lär sig det och vill använda det vid varje tillfälle, medan alla andra sitter och stirrer på dem utan att förstå ett enda ord. Det blir mest irriterande.

Mutants skrofmål funkade rätt bra i början, men även det eskalerade så klart och blev mest till besvär.

 

[Mogger]

Själv är jag, som sagt, tokspråknörd så i mitt spel finns det tre helt kompletta språk, givetvis med väldigt begränsat vokabulär, men grammatiken, strukturen och fonetiken finns där. Alla städer, personer, platser och sådant är döpta för att passa in i den kulturens språk är på det viset konsekvent.

Nu kommer vi till min springande fråga. Är det värt att skriva ner en kort beskrivning av språket när man beskriver kultursfären i "världsboken"? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om hur saker och ting uttalas? Eller ska jag bara finna mig i att folk kommer uttala Qaj' som "kay"?

Jag tycker att du ska skita i vad andra tycker. Det är alldeles uppenbart att det här är en viktig grej för dig och folk som pratar om saker som intresserar dem brukar iaf få mig att bli lite nyfiken.

Appropå galactic common så finns det, trots ett galaktiskt lingua franca, hur jäkla många språk som helst i galaxen och alla förstår inte varandra ens i filmerna. Och börjar man googla lite så kan man ge sig fan på att någon har skrivit en artikel om twi'leks namnkultur!

 

[erikt]

Att ha en massa olika språk i sin värld så att det inte alls är självklart att två personer från olika delar av världen kan prata med varandra, det kan vara högst önskvärt om man pysslar med culture gaming eller av annan anledning vill ha något som känns som en "riktig" värld.
Att sedan faktiskt konstruera de olika språken - det är överkurs för dem som inte är språknördar, dvs de allra flesta.

Om man däremot mest efter coola äventyr där man dödar slemma monster och stjäl deras skatter - då är en massa olika språk mest onödigt krångel och i de fall konstiga språk förekommer så är det mest som ett problem som spelarna behöver överkomma snarare än som del av världsbygget.

 

[Minimoni]

Personligen gillar jag att det finns många olika språk i en spelvärld, dock så uppfinner vi i min spelgrupp aldrig riktiga ord eller grammatiska regler för dem. När vi spelar i Westeros tex så har vi bestämt att det finns flera olika språk där fast "Andal" är huvudspråket och det språket böcker och liknande skrivs på. Utöver "andal" så har vi lagt till "Iron tongue" på järnöarna, "First tongue" i norr och bland vildlingarna, "Dornish" i Dorne, Valyriska självklart och en massa språk i de fria städerna samt länderna i Essos.

Dock som jag sa i början så är det här mest för att påvisa språkliga och kulturella skillnader mellan regioner och länder, som krydda i spelet. Ingen i spelgruppen skulle någonsin lära sig något riktigt språk från Planetos annat än att Drakarys uppenbart betyder eld på Valyriska.

 

[God45]

Jag och mina spelare körde en 5 minuters scen helt på hut-iska i Star Wars. Alltså, vi gjorde ljud och skrattade som Jabba. Det var kind of great. Men det var också uppenbart ett skämt. Hade någon bett mig faktiskt lära mig Mando för att spela en Mandalorian hade jag spelat en Wookie istället.

 

[Rymdhamster]

Hade någon bett mig faktiskt lära mig Mando för att spela en Mandalorian hade jag spelat en Wookie istället.

Du menar att du hellre skulle lära dig Shyriiwook? Måste vara rena mordet på rösten, men med tillräckligt mycket whisky så kanske det går...

 

[Lambendil]

Jag har inget emot tanken på att det finns oliak språk I spelvärlden, och inte heller om dessa är en del av reglerna (att man har någon form av språkkunskap). Men jag har jäkligt svårt för när de språken faktiskt börjar existera på riktigt, eftersom det höjer ribban för att ta sig in I spelet.

Jag tycker det är jobbigt nog att sätta sig in I en spelvärld och eventuellt ett regelsystem, jag vill inte dessutom behöva lära mig en nytt språk.

Och finns det ett "språk" kan man ge sig fan på att typ två runt spelbordet lär sig det och vill använda det vid varje tillfälle, medan alla andra sitter och stirrer på dem utan att förstå ett enda ord. Det blir mest irriterande.

Mutants skrofmål funkade rätt bra i början, men även det eskalerade så klart och blev mest till besvär.

Vill nog rätt kvickt sätta ner foten och säga att man som spelare eller spelledare aldrig kommer behöva *lära* sig språken. Tanken är mest att de ska finnas för min del (så att namn, platser och tingestar är döpta konsekvent och inte har Blomstermåla granne med Arkglurkistanzibar) och en kort introduktion till språkets uttal och skriftspråk (som flavor text). Inget i spelet kommer kräva att man kan språket. Då vore det ganska galet overkill xD

 

[Snoken]

Oftast brukar våra äventyr utspela sig inom samma kulturområde där det, vanligtvis, existerar något sorts allmänspråk. I den förra kampanjen (omarbetad Härskarserie i Gondicas värld) förekom det en del olika språk men vi löste det genom att vara frikostig med erfarenhetspoäng mellan äventyren öronmärkta språk för att simulera inlärning. Det hjälpte förstå att karaktärerna var intelligenta personer med bildning och språkintresse i bagaget.

I den nuvarande kampanjen finns det ett lingua franca nämligen vulgärchronos men en mängd språk förekommer och tvära kast mellan regioner och grupper som talar dem vilket omöjliggör modellen ovan. Istället så har jag löst det genom att alla spelare har en svartgodssymbiot inplanterad i huvudet en s.k. linguaparasit. De innebär att de kan förstå och tala alla humanoida språk och även läsa dem. Enkel och praktisk lösning för den kampanjen i alla fall

 

[Rymdhamster]

Vill nog rätt kvickt sätta ner foten och säga att man som spelare eller spelledare aldrig kommer behöva *lära* sig språken. Tanken är mest att de ska finnas för min del (så att namn, platser och tingestar är döpta konsekvent och inte har Blomstermåla granne med Arkglurkistanzibar) och en kort introduktion till språkets uttal och skriftspråk (som flavor text). Inget i spelet kommer kräva att man kan språket. Då vore det ganska galet overkill xD

Och på den här nivån tycker jag bara det är roligt med språk I rollspel. Det ger lite smak åt världen.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker att det är en bra idé, så länge du inte känner att det kommer att käka upp tid du hade behövt lägga på annat. Jag har inget emot att som läsare få uttalsanvisningar heller.

 

[clarence redd]

Lite OT, men jag blir nyfiken på hur din process ser ut när du skapar språk. Hur får du dem att kännas naturliga/organiska?

 

[Brior]

Bara för att teasa er så har jag hittat på ett eget språk till fantasyrollspelet jag just skriver åt Fria ligan. Så snart idén uppstod blev jag väldigt förtjust i den och så blev även illustratören jag jobbar med. Det är mer en språklig struktur, ett system av piktogram som löst baserar sig på mayafolkens tecken. Druider använder inte språket ifråga för att vardagskommunicera utan det är mer rituellt och magiskt och lärs därför inte ut. Även noviser vid templet måste själva komma underfund med det för att få rätt förståelse.

Spelarnas roll blir att klura ut hur språket ifråga är uppbyggt och sedan bygga egna specifika utsagor. Språket utgör helt enkelt ett chiffer av lite udda typ, där jag tänkt att spelarna förenklat ska få arbeta som språkforskare gjort när de avkodat exempelvis hieroglyfer och linear B. Ska bli kul att se hur det funkar i spel. Jag kände genast att detta är något som kan växa, för språkstrukturen inbjuder den intresserade att bygga vidare och jag fick tygla mig för att hålla gåtorna enkla och inte rusa iväg.


För att teasa er ytterligare så fick jag precis nu i uppdrag av Christian Älvestam att hitta på en slags rituell åkallan på Traxilmes språk till vårt metalalbum till bandet Svavelvinter. Orden ska ligga som growl under ett instrumentellt soloparti. Väldigt kul också och kommer att bli riktigt coolt.

 

[Lambendil]

Lite OT, men jag blir nyfiken på hur din process ser ut när du skapar språk. Hur får du dem att kännas naturliga/organiska?

Jag är hobbyist så jag tvivlar på att språken känns särskilt naturliga. De har funkat i gruppen på ett par lajv (då vi använt enklare meningar och kommandon internt) men skulle inte säga att jag är någon expert så.

Jag brukar börja med fonetiken. Plocka ut vilka typer av ljud språket har. Därefter uppbyggnad som verb-substantiv-objektsordning, sen grammatiska kuligheter som oregelbundna verb, prefix, suffix, infix osv. Allra sist sätter jag mig ner och hittar på ett par meningar, översätter dem till språket och får givetvis ändra en massa skit för att det inte funkar. Det är väl typ min process.

 

[Cybot]

Jag och mina spelare körde en 5 minuters scen helt på hut-iska i Star Wars. Alltså, vi gjorde ljud och skrattade som Jabba. Det var kind of great. Men det var också uppenbart ett skämt. Hade någon bett mig faktiskt lära mig Mando för att spela en Mandalorian hade jag spelat en Wookie istället.

Alltså. Jag tycker att språk kan kommunicera mer än vad som sägs, och just huttese (som det talas av en hutt) säger "jag är en amoralisk fucker som kommer att sälja din mamma för fun and profit".

 

[Björn den gode]

Nu kommer vi till min springande fråga. Är det värt att skriva ner en kort beskrivning av språket när man beskriver kultursfären i "världsboken"? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om hur saker och ting uttalas? Eller ska jag bara finna mig i att folk kommer uttala Qaj' som "kay"?

Absolut är det värt att beskriva språket. Jag är lite inne på Måns linje, strunta i vad andra tycker, om du tycker det här är intressant så är det klart att det ska vara med i din bok. Och jag tror också att allt som nischar ens spel nog är en fördel rent pr-mässigt. Att ett enmans hobbyspel skulle bli det 'nya stora' är ändå inte så troligt så varför inte satsa på att bli det nya stora för alla rollspelare som också är språknördar.

Det sagt, oavsett vad du skriver så kommer folk uttala Qay som "kay", och som "kajj", "Kuuajj" "Kuuääjj" och alla möjliga varianter, folk är ändå folk. Om du dessutom ska ha flera olika språk med flera olika uttalsregler så tror jag inte att genomsnittsspelledaren kommer orka hålla reda på det.

En reflektion här är att rollspel när det spelas (i de flesta varianter, inte chattrollspell uppenbarligen) är extremt verbalt, för den som inte själv läser boken så kommer inte stavningen över huvud taget att märkas så skulle jag skriva ett spel med olika språkkulturer så skulle jag nog ändå försöka stava det 'på svenska' om inte annat för att öka oddsen att spelledaren faktiskt gör det uttal som jag hade tänkt mig. (Alternativt så hade jag skrivit alla namn med IPA, det internationella fonetiska alfabetet eftersom jag tycker att alla ändå borde lära sig det så att vi kan kommunicera bättre.