Nekromanti Fummel och Tiraker

[Gemstone]

Jag måste bara berätta om det som skedde under vår spelomgång idag...

Gruppen, Colonska ädlingar, skulle slå tillbaka en grupp av tiraker som plundrade de östra provinserna i republiken. Efter att ha samlat sina mannar drog de ut för att slå tillbaka anfallet.

...och inleder med varsitt fummel på rida slag. De får direkt slå rör slag för att hålla sig till hästarna och bara stuka deras fötter, men av av spelarna fummlar igen och blir krossad under sin häst. Han bryter nästan ett ben och lyckas bara precis med sitt dödslag.

Då bestämmer sig gruppens ena magiker för att hela honom. Han försöker först ta bort sin utmattning och... fummlar. Han blir blind och Daak prästen som färdas med armen piskar upp lite oro mot honom. Han lägger ner försöket för den scenen och väntar tills nästa.

En stund senare, då de tagit sig fram till dalgången där tirakerna huserar, diskuterar de taktik. Samma magiker försöker ta bort utmattning igen och... just det, fummlar.

De försöker diskuttera lite taktik och fummlar sina slag för krigsföring. Då beslutar sig gruppens bärsärk för att det är nog med prat och leder trupperna frammåt. Han aktiverar en gåva han har och växer till 240 cm för att sdan kasta en yza i en av de största trukherna han ser. Nu sker dock det otroliga. En av trukherna tar hans kastyxa i ansiktet utan att blinka. Magikerna i gruppen försöker blixtra ner trukhen denne för han tänker den är skadad, men möter schamanernas magiska skydd och... fummlar.

Alvkrigaren försöker ta sig fram och hjälpa bärsärken, bara för att fummla sitt slag att ta sig fram och få en smäll i ansiktet av bärsärkens armbåge. Därefter fummlar bärsärken och Trukhen får perfekt. Skalle, 45 skada, skallben, knäcker hela huvudet på honom. Gruppens alvkrigare stiger fram och fäller trukhen med två hugg och blir känd som trukhdräpare då han fäller den 260 långa trukhen... alven i fråga var 177 lång.

En av magikerna tar sig fram till krigaren. Nåja, försöker, för han FUMMLAR och välter omkull. Han lyckas till sist ta sig fram och hela krigaren, men vi vet ej om han överlever.

Jag tror vi, på två timmar, slog något upp emot 15 fummel av 30 slag. Det är det sjukaste jag sett...

Har ni några liknande upplevelser?

 

[yokowermland]

mjo kanske inte riktigt så extremt men snudd på. Min bror slår så sjukt många perfekta slag i stället för som i er grupp ni fummlar. Det är riktigt läskigt i bland faktiskt. Vet inte vad han gjort för ont för att få den mörka gåvan.

Sen har vi en kille i spelföreningen som fummlar nästan lika mycket som brorsan critar. Har blivit lite bättre för stackarn men om slaget är riktigt viktigt och mycket hänger på just honom då fummlar han nästan alltid. Har skrattat så mycket år hans olycka genom åren. Kraschade bilar, hemska skador och Chaplinsnubblingar.

Sedan har vi en snubbe i bekantskapskretsen som aldrig lyckas. Fummlar nästan aldrig men lyckas så sällan att det blir stående ovationer när han rullar ett lyckat slag (nästan i alla fall). Han har försökt hålla statestik och han trotsar och böjer sannolikhetsläran till en irrelevant liten underkastadad slemhög på golvet. Faktiskt helt otroligt. Långa spelpass utan ett lyckat slag.

 

[Purgatid]

Med risk för att låta vidskeplig - tärningsslag varierar med spelare och med inställningen till utfallet. Har spelledit i tjugo år nu, och har märkt att spelarens attityd till sina slag är direkt kopplat till utfallet på slaget. Har haft spelare som fumlar nästan vartannat slag, haft spelare som inte vill spela EON alls, för de bara fumlar. Haft spelare som slår fantasislag i perfekt regi. Haft en spelare som bakbunden sparkat ned ett grottroll genom att landa perfekta sparkar konstant. En annan spelare fumlade jämt när slagen var lätta, men lyckades nästan alltid när svårigheten är OB5T6 eller svårare.

Och allt detta har gjort mig, som sagt, en smula vidskeplig. Jag tycker om mönster och regler, och tycker mig ha "lyckats" identifiera vad som får människor att slå dåligt. Det man tror skall hända, det händer. Dvs, om man oroar sig för att slå dåligt, så slår man också dåligt. Det verkar finnas en koppling mellan människor som har dåligt självförtroende och dåliga slag, och tvärt om. De som tänker väldigt väl om sig själva har en tendens att slå fasligt mycket bättre än de som inte gör det.

Jag vet inte varför det förhåller sig så, men har inte sett många undantag från den principen. Min sambo, när hon började spela EON, slog fasansfullt dåligt. Vi pratar om fummel på vart tredje slag och att vi kunde räkna med att hon misslyckas med slag på OB3T6 mot 15. Jag testade därför min teori lite, och satte mig ned med henne och pratade igenom det hela.

Försökte förklara att spelet är en historia, och att misslyckas inte får några konsekvenser. Att jag inte byggt äventyren så att man måste lyckas med sina slag, och att misslyckas med slagen inte kommer ta död på henne. Att det bara är hennes personliga beslut som kan leda till att karaktären avlider.

Sedan tränade vi. Jag bad henne föreställa sig positiva utslag, och sedan slog vi bara tärningar. När hon slog dåligt så bad jag henne att försöka tänka på lyckade utfall, perfekta utfall, och att hon inte bara skulle tänka sig bra utfall, utan att hon skulle försöka "känna" att det kommer gå bra.

Hon fumlar inte längre lika ofta. Jag gjorde sedan samma sak med några andra spelare som slog uselt, och deras resultat förbättrades också. Jag vet inte vad förklaringen är. Jag har ärligt talat ingen aning. Jag litar väldigt mycket på vetenskap, men det här har jag ingen förklaring alls på. Som en av EONs magiteoretiska lagar säger - "om det fungerar så är det sant" - så accepterar jag att det förhåller sig på det här sättet.

Kanske är det därifrån spelares vidskepelse kommer. Vissa spelare vill att tärningarna skall ligga med sexan uppåt. Andra vill inte att någon annan rör deras tärningar. En tredje kanske har en speciell kaffekopp som de absolut vill ha när de spelar eftersom de slår bättre då. Alla dessa små fetischer kanske har en inverkan ändå - spelaren kopplar sitt självförtroende till föremålet och tror att det spelar roll - och eftersom de tror det så får de bättre självförtroende, och därför bättre utfall.

Eller också är den mer troligare förklaringen det logiska misstaget kallat "confirmation bias." Dvs, jag vill så gärna ha en förklaring på varför vissa slår dåligt att jag ser mönster där det inte finns några.

Men på något vis tror jag att det inte är confirmation bias. Det verkar finnas en slags abstrakt logik bakom utfallen, en slags påverkan. Kanske får ett bättre självförtroende spelaren att slå tärningen så att den rullar mer, eller att de slår de som de inte hindras från att rotera. Kanske. Jag vet inte.

Men jag vet att det tärningsutfall du tror att det kommer bli, är troligare att komma upp än det du inte tror på.

 

[Duddmannen]

Jag minns inte så många av våra fummelslag, men det måste ha funnits en hel del. Däremot minns jag med glädje många av "Crittarna" som vi lyckats få till. Det roliga med Ob-slagen är ju just hur sagolika och legendomsusade vissa händelser kan bli på grund av dem.

Hästflickan: Efter att ha fallit av en häst upprepade gånger tröttnar min Ashariska ligist (13 år) och klipper till sin häst - med ett perfekt slag som ger hästen hjärnskakning och nästan får den att svimma.

Fist of Death: En brutal Raunsk Vapenmästare klipper till uppstudsiga stadsbor vid två olika tillfällen och lyckas varje gång hamna uppåt 25 i skadeverkan, rätt i ansiktet! Hjärnskador och massiva mängder Trauma som nästan dödar direkt. Tur att det fanns en biomantiker i närheten...

Och så min favorit bland Ob-slagen: Kompis slår 52 med Ob2T6 och blir jätteglad - tills vi upptäcker att det bara skulle varit ett vanligt 2T6 slag...

 

[ThemVSyou]

Jag kommer ihåg ett fummel tillfälle för mig det va under en strid med en jätte spindel efter att ha lyckats få in ett perfekt slag som resulterade i att jag sköt sagda spindel rakt mellan ögonen så i nästa slag så fumlade jag och sköt en av mina medspelare i bakhuvudet dock överlevde han med bara ett köttsår

 

[Gemstone]

Jag måste bara påpeka att gruppens fadäser fortsatte idag...

Den stridsoptimerade munken skulle idag visa för en av adelsmännen hur man slåss med stav och ber dennes livvakt ställa upp i en sparningsmatch...

Munken inleder med att parera och försöka med en ripost... och klockar sig själv hårt i huvudet. Han frågas om han vill backa undan, men säger nej. Livvakten drämmer då till honom med ett enkelt slag i armen så denne får drivor av smärta (+16 poäng). Igen frågar de om de ska bryta sparrningen. Munken skakar sammanbitet på huvudet.

Livvakte gör då ett kraftigt slag som träffar i ansiktet och munken tokdäckar... De hämtar den alviske läkaren, som högt frågar vem som misshandlat munken innan han skickar ut patienten som knappt fått någon skada utan bara massa smärta. De stackare som såg scenen utanför tältet måste undrat vad tusan som hände.

---------------

Dagen efter, när han väl återställt all smärta bestämmer han sig för att följa med alvens försök att liva upp stämningen i armen de leder. Han erbjuder två guldmynt till den som kan träffa honom. En bondpojke går upp och tar initativet... för att sedan slå ett perfekt slag rakt i halsen på munken.

En extraskada senare resulterar detta i "nackkotor", som efter ett lavinartat styrkeslag resulterar i att bondpöjken knäcker nacken på munken. Vi retconnade det som att han 'bara' blev medvetslös. Vi höll alla på att avlida av skratt, allt medan munkens spelare frustrerat misshandlade ett par kiwis.

-----------------
Jag funderar allvarligt på att göra en webcomic av dessa grabbas äventyr...

"Om ni bara lyckas åsamka, på fienden, en bråkdel av den smärta och trauma ni ger till er själva så skulle ni kunna besegra armeer"

"Jag vet inte hur det här gick till, men grabben bryter din nacke... med ett knytnävsslag.... på halsen! De var två ovärt spenderade guldmynt"

 

[slanfan]

Det där spelet är SÅ random. Vågar man ens baka bröd?

 

[Björn Wärmedal]

Det där spelet är SÅ random. Vågar man ens baka bröd?

Ja. Det finns ingen fummeltabell för bakning. Man kanske kan anpassa den för laboratoriearbete...

 

[bozar_UBBT]

Såklart kul spelmöte men det är för mycket fummel i Eon och perfekta slag är i alla fall i strid alldeles för dåliga och urvattnade. Hoppas de åtgärdar detta till Eon IV.

 

[Gemstone]

Såklart kul spelmöte men det är för mycket fummel i Eon och perfekta slag är i alla fall i strid alldeles för dåliga och urvattnade. Hoppas de åtgärdar detta till Eon IV.

Vi har bytt ut vårt skadesystem och där blir perfekta slag lite mer dödliga med sina +Ob2T6 skadeverkan. Men jag funderar faktiskt på att introducera att man, beroende på vad man gjorde perfekt med, få olika effekter.

T.ex.

Perfekt blockad: Du utför en blockad så perfekt med skölden att du automatiskt blir anfallare nästa runda om så önskas, eller så får du automatiskt göra en Sköldstöt mot fienden utan att denne får försvara sig.

Perfekt anfall (mot hjälm): du slår sönder fiendens ansiktsskydd! Denne får +Ob1T6 på alla vinnit under resterande delen av striden eller tills ansiktsskyddet är åtgärdat.

 

[Big Marco]

Såklart kul spelmöte men det är för mycket fummel i Eon och perfekta slag är i alla fall i strid alldeles för dåliga och urvattnade. Hoppas de åtgärdar detta till Eon IV.

Jodå. Även om det finns en charm med fummelreglerna som de ser ut i Eon I-III så är de väl frikopplade från skicklighet. Så rikets främste kämpe fumlade (nästan) lika enkelt som en Joe Nobody. I Eon IV är det främst ens skicklighet som avgör hur ett slag förlöper (givetvis kan man fortfarande "slå dåligt" men det har inte riktigt samma tragi-komiska effekter längre).

 

[Mundo]

Den här tråden är episk. I love it.

 

[Gemstone]

Såklart kul spelmöte men det är för mycket fummel i Eon och perfekta slag är i alla fall i strid alldeles för dåliga och urvattnade. Hoppas de åtgärdar detta till Eon IV.

Jodå. Även om det finns en charm med fummelreglerna som de ser ut i Eon I-III så är de väl frikopplade från skicklighet. Så rikets främste kämpe fumlade (nästan) lika enkelt som en Joe Nobody. I Eon IV är det främst ens skicklighet som avgör hur ett slag förlöper (givetvis kan man fortfarande "slå dåligt" men det har inte riktigt samma tragi-komiska effekter längre).

Va?!? menar du att vi INTE kommer få bryta ihop av skratt då den optade stridsmunken komiskt försätter sig själv ur spel?

 

[Gemstone]

Det har idag kommit sig så att vi har spelat igen och... ja... det finns inte någon ände på detta.

----

Spelomgången inleds med att gruppen har vunnit över ett stycke tiraker. De tar med sig fångarna tillbaka till lägret, vilket för ovanlighetens skull inte blir något större problem.

Väl där dessvärre, så börjar det ske saker... Ett misslyckat Per slag emot en handelsman leder till att en i gruppen blir rådissad och vägras handel trots brist på förnödenheter.

När de senare under middagen diskuterar detta så hör en av alverna ett ljud och reser sig omedelbart. Något är utanför dörren och krigaren går för att titta.

Strax är misslyckandet ett faktum. Flera fummel i rad gör att krigaren inte alls kan slåss emot en motståndare (Tirak med effekten osynlighet på sig) och denne får ett hugg i halsen som sänker karaktären under sin första strid.

Därefter rusar en av slperna in i striden. Tiraken, som tidigare inte varit något att hurra över, sänder denne snabbt till gudarna och nedgör sedan en av gruppens magiker som desperat fummlar flera besvärjelser. Den andra magikern som fortfaranade lever (Den tredje sprängde sig själv förra spelmötet med alkemi) har däckat sig själv med sin magi sedan ett par rundor innan.

Då rusar en av livvakterna in i kampen. Han är sen tidigare känd för att vara skicklig och svårslagen. Han ligger däckad rundan senare och tiraken plockar på sig det denne är ute efter och flyr ut i natten...

En tjänare rusar fram... denne har 7 i läkekonst och försöker lägga ett par enkla förband. Fyra perfekta slag senare så överlever alla spelare utom en.

De spelare som överlever vaknar ett par dagar senare och hör att deras vän har avlidit. De besöker hans grav och blir lämnade ifred av den Daak-nitiske adelsmannen.

Nåväl, allt gott, ända tills den döde reser sig ur sin grav som en Belial! Chockade ser de på och om Psykoskryss fanns, hade de reducerats till babblande idioter. Den odöde trivs dock... han är inte längre halt! Hans -4 i förflyttning (-2 sedan födseln) har botats av energierna. Därför bestämmer de sig att resa söderut för att hyra in legosoldater till deras krig mot tirakerna.

När de rider söderut möter de på tre rövare... Riddaren i gruppen (kallad krigaren ovan) anfaller med sin lans. det ser ut att bli en enkel seger, tills bågskytten som rövarna har sätter två perfekta och två vanliga träffar i riddaren. Första skottet gör lite skada, andra skadar rustningen... tredje skadar också rustningen och det fjärde tar i skölden som knakar misstänkt...

Riddaren i sin iver, fummlar då ett ridaslag och försvinner iväg mot horisonten. Den odöde magikern kastar då en blixt... som rövaren prompt ignorerar tack vare låg skada och besvarar ljungelden med en pil rakt genom hela magikerns underarm. Den odöde försöker hela sig och, just det, fummlar ihjäl sin häst med magin... hästen kollapsar, landar på hans ben och... knäcker knät för -1 förflyttning. Under 4 dagar av ett 100 årigt liv hade magikern full förflyttning innan han tog ner den igen.

Ador, coloniska adelsmannen, rider då sonika fram och slår ihjäl bågskytten, skrikandes "var det svårt?!?". När de sedan plockar på sig av utrustingen de hade visar sig bågen skytten hade vara "Krigsgudens båge"! En relik raunerna förlorade under kriget mot Colonan för århundranden sedan. Riddaren som plockade upp den fylls med behovet att erövra och att leda raunerna över slätterna.

Så gruppen består nu av 1 Belial, en gudsutvald och en psykotisk blivande härskare över Colonan (om man tror på vad han säger) samt en raunbågskytt...

Det bör nämnast att så gott som alla syn-slag blev perfekta emot de osynliga tirakerna, men att fummlena vägde över utanför...

Av alla träffar under spelomgången var cirka 50% i händerna på dem. Deras fingrar är inte så vackra nu...

 

[antorax]

Vi ändrade just reglerna i min grupp så att det krävs minst 3 sexor för att fumla (två om man bara slår två tärningar) - just för att alla fumlar hela jäkla tiden!

Jag hoppas det är något som kommer att åtgärdas i nästa Eon.

För ett par spelmöten sedan så stred karaktärerna i en ladugård mot 3 ultorer. En ultor fick aldrig in någon träff för att han fumlade typ... 4-5 gånger, och kastade ofrivilligt iväg sitt vapen då). Och en av karatärerna lyckades fastna med sitt vapen OCH sin sköld i sina kläder....

Kändes mycket oepiskt och tråkigt.

 

[Big Marco]

att alla fumlar hela jäkla tiden!

Jag hoppas det är något som kommer att åtgärdas i nästa Eon.

Även om är hysteriskt roligt att läsa sådana här bisarra historier så är fummel sällan kul i längden.

I Eon IV är detta helt ombyggt och duktiga individer beter sig inte som lallare alls ofta.

 

[Brölek]

Med risk för att låta vidskeplig

risk? är inte bara så enkelt som att du faktiskt är vidskeplig? ;-)

En lustig sak med statistik är att serier inte är något ovanligt i slumputfall. Det är snarare så att folk har en tendens att tolka serier som något som inte är slumpmässigt. exempelvis, i ett spel som eon där det är runt 10% fummelrisk på varje slag, om en person slår 20 sådana slag per spelmöte så tänker de flesta att ok, då borde jag fummla 2 ggr per spelmöte. och om man kollar på ett snitt, så stämmer detta.

Dock är det så att dessa 2 genomsnittliga fummel per spelmöte är inte på något sätt jämnt fördelade över varje spelmöte, utan... slumpmässigt fördelade. Detta innebär att det inte är helt ovanligt att inte få ett enda fummel på ett par möten, och sen få 7 fummel på ett enda möte.

Dock så är det mänskliga psyket uppbyggt så att vi letar efter mönster, en person som inte fummlar på ett antal möten och sen fummlar sjukt mkt på ett möte kommer automagiskt att försöka hitta anledningar till detta. "var jag på extra dåligt humör den dagen?", "fokuserade jag inte lika mkt som vanligt på att slå bra?", "åt jag för mkt chips idag?", "glömde jag att blåsa på tärningarna?", "tänkte jag något elakt om en hund idag?".

Ja, ni fattar poängen, det går alltid att hitta något som var lite annorlunda den dagen.

Nu är det ju dock så att vi spelar rollspel för att det är roligt, och jag måste erkänn att även jag kör med saker som "tur-tärningar", slå en tärning i taget på viktiga slag, och andra ritualer. Men samtidigt är jag medveten om att detta är något jag gör för att det är roligt, inte för att jag tror att det faktiskt kan påverka tärningarnas utfall.

Så, fortsätt gärna att tänka positivt när du slår, om det gör spelet roligare, men ett hett tips är att inte förlita sig på samma strategi om du skulle få för dig att spela om pengar.

 

[antorax]

Härligt!