Jag har under en tid gått och tummat på en kampanjidé för en kampanj för få spelare men där de får spela rollpersoner som är övernaturliga i en värld där övernaturlighet inte är ”existerar”. Jag undrar lite vilka typiska fallgropar jag måste akta mig för och vad som egentligen gör en sådan kampanj intressant för både spelare och spelledare.
Jag har ganska erfarna spelare jag tänkte fråga och risken för münchkinrollpersoner som väljer de mest obalanserade förmågorna för att snabbt kötta sig upp i level är i det närmsta obefintlig men jag vill fortfarande få rollpersonerna att känna sig som lite speciella och kunna använda sina förmågor som jag ger dem, om än i speciella tillfällen.
I världen jag tänkte mig det här finns inga ”knights of standards and practices” som autostraffar alla övernaturliga varelser så fort de sticker fram näsan. Det finns inte ett något nätverk av supernaturals som redan har konspirerat till sig hela världen och de hemliga sällskap som står för konspirationerna klarar sig utmärkt på helt vanlig mänsklig ”ondska” och behöver inga demoner, gudar, vampyrer eller korrumperande ädelmetaller för att vilja skaffa sig makt och pengar på andras bekostnad.
Kanske skulle kortfattat beskriva världen. Rymdkolonisationen har pågått en tid, den stora exploateringskapplöpningen mellan de gamla stormakterna (ej jorden, annan värld) har stannat av något på grund av en ganska färsk it-katastrof (hela galaktiska nätverket krashade i det som i efterkonstruktionen påstås vara ett genombrott i att skapa en sann AI vid Universitetet i Meran). Följderna blev bland annat att mynt och sedlar återuppstod, teknofobin kraftigt förstärkt och intergalaktiska samfundet enades om att förbjuda AI, forskning kring ämnet samt att inga maskiner får avfyra något vapen. Stora rymdksepp fick manuell (men väl datorassisterad) avfyrning på samtliga kanoner etc.
Ni som har mycket erfarenhet av ”supernatural”-kampanjer, vad gör dom intressanta, eller blir det bara en rundvandring i spelledarens vilja att visa upp ”häftiga metaplottar” och inget rollspelande?
Jag har ganska erfarna spelare jag tänkte fråga och risken för münchkinrollpersoner som väljer de mest obalanserade förmågorna för att snabbt kötta sig upp i level är i det närmsta obefintlig men jag vill fortfarande få rollpersonerna att känna sig som lite speciella och kunna använda sina förmågor som jag ger dem, om än i speciella tillfällen.
I världen jag tänkte mig det här finns inga ”knights of standards and practices” som autostraffar alla övernaturliga varelser så fort de sticker fram näsan. Det finns inte ett något nätverk av supernaturals som redan har konspirerat till sig hela världen och de hemliga sällskap som står för konspirationerna klarar sig utmärkt på helt vanlig mänsklig ”ondska” och behöver inga demoner, gudar, vampyrer eller korrumperande ädelmetaller för att vilja skaffa sig makt och pengar på andras bekostnad.
Kanske skulle kortfattat beskriva världen. Rymdkolonisationen har pågått en tid, den stora exploateringskapplöpningen mellan de gamla stormakterna (ej jorden, annan värld) har stannat av något på grund av en ganska färsk it-katastrof (hela galaktiska nätverket krashade i det som i efterkonstruktionen påstås vara ett genombrott i att skapa en sann AI vid Universitetet i Meran). Följderna blev bland annat att mynt och sedlar återuppstod, teknofobin kraftigt förstärkt och intergalaktiska samfundet enades om att förbjuda AI, forskning kring ämnet samt att inga maskiner får avfyra något vapen. Stora rymdksepp fick manuell (men väl datorassisterad) avfyrning på samtliga kanoner etc.
Ni som har mycket erfarenhet av ”supernatural”-kampanjer, vad gör dom intressanta, eller blir det bara en rundvandring i spelledarens vilja att visa upp ”häftiga metaplottar” och inget rollspelande?
Vi hade många feta scener senast där människorna byggde altare åt RP, offrade åt dem och föll på knä. Sen gled tyvärr en annan superhjälte in och piskade RP och snodde kulten, well, well. Lätt fånget...
