Re: Invändningar
Jag håller i stort med Krille och herr Ieyasu. Själva debatten här tror jag har sin grund i en viss skillnad i synen på "rollspel" mellan yngre och något äldre rollspelare (dit jag själv tror mig höra).
Vilken roll magi spelar i en värld och hur lättåtkomlig den är skiljer sig självklart mellan olika världar - i vissa världar gör sig magin påmind i uråldriga legender om legendariska hjältar och likaledes legendariska svärd, och i vissa är små magiska lyktor det gängse sättet att lysa upp hallen med. Alla världar har sin charm och kan fungera godtagbart väl.
Jag förstår dock inte riktigt vidden av problemet med extrema förmögenheter - kanhända beror detta på att jag har haft nöjet att spela med övervägande mycket duktiga och kompetenta spelledare under mina år i intresset; det är både i spelledarens och i spelarnas intressen att de skatter och belöningar rollpersonerna lyckas skrapa ihop återfinns i rimliga proportioner (eller blir stulna när rollpersonerna sover ^_^). Rollpersoner skall behöva kämpa sig igenom ett flertal äventyr innan de gjort sig förtjänta av någon ansenlig förmögenhet. På så sätt utvecklas de i takt med att spelarna och spelledaren lär känna karaktärerna och får en känsla för vilka drömmar och potentialer de har.
Självklart skall rollpersonerna höja sina egenskaper etc och införskaffa nya pryttlar, men det hela bör som sagt inte låtas gå över styr.
Låt rollpersonerna få fira att de avlivat den onde fursten och räddad bygden från år av lidande genom att låta dem gå en gratis krogrunda på stadens värdshus; låt dem få en ny, snygg uppsättning kläder (med tanke på hur lätt kläder förstörs under några hårda svärdsdueller är det nog många äventyrare som i praktiken går omkring i trasor) och kanske en förbättrad rustning; låt dem få en liten påse silvermynt och en hjärtligt tacksam blick... Ge inte den finnige, morgonstjärne bärande bondsonen 3T100*1000 guldmynt och en magisk fästning!
Huvudsaken är att rollpersonerna efter ett äventyrs slut känner att de på det hela taget har gjort världen till en bättre plats att leva i och att de personligen har utvecklats så pass mycket att de kan känna sig nöjda. Det finnas alltid ett nytt äventyr bakom kröken...
Och förresten herr Ieyasu; vad exakt försöker du skriva - den där japanskan är tyvärr inte inte helt korrekt...
