Botulf
Hero
- Joined
- 25 Dec 2008
- Messages
- 1,265
Alla versioner av D&D jag stött på har haft i alla fall något som jag ansett varit bättre än den förra. Även om själv inte aktivt spelar några nya versioner(utöver kanske retrokloner då) aktivt så har jag ändå någon sorts morbid nyfikenhet kring allt ståhej runt varje ny version.
Det finns ett par argument som är ständigt återkommande.
1: D&D X är inte ett rollspel! Det är TV-spel/Figurspel/World of Warcraft med penna och papper!
Jag minns folk som hävdade att när D&D 3.X dök upp att det var antigen ett figur/brädspel eller för likt något rollspelsinspirerat hack&slash spel alá Diablo etc. När 4e dök upp så utvecklades bara resonemanget till att det var ett MMORPG på papper. Förbluffande ofta från precis samma skara kritker som säkerligen skulle försvarat 3.X från exakt samma argument när AD&D fans(eller andra) förde samma liknelser med 3.X. Fast med PC/konsoll spel som var aktuella då.
Denna kritik har alltid slagit mig som faktiskt fullständigt oresonlig. Diablo,Final Fantasy, World of Warcraft etc ser ut som de gör för deras är koncept är direkt hämtade från D&D. En helt annan upplevelse givetvis. Men ändock går det inte komma ifrån. D&D har aldrig blivit till WoW. WoW(och liknande) har alltid varit D&D som MMORPG.
2: D&D 4e är inte rollspel utan brädspel och saknar regler för allt annat är strid! Och det finns inga skills för att bygga saker eller spela instrument etc som uppmanar till rollspelande!
Ok 4e är centrerat kring taktisk strid med figurer. För somliga något dåligt och för andra en feature. Men även i D&D 3.X förutsätts det uttryckligen att man spelar med minisar och rutnät i grundreglerna. Jag personligen ser det som dåligt att man gjorde D&D så komplext att det är nödvändigt att ha. Jag gillar att använda minis och markörer. Som alternativ. Men bortsett från det och om man ser nyktert på det: D&D är och har alltid varit ett miniatyrspel i en fantasyvärld där man också rollspelar sina 'soldat'. Det elementet är inkodat i själva D&D´s DNA. Krigare är grunts, magikern är artilleri och clerics är medics på slagfältet. Det är grundpremissen som spelets klasser utvecklades ifrån. Första D&D var ett alternativt sätt att spela Chainmail. D&D gick att spela utan minisar och det var främst det folk sedan gjorde. Miniatyrerna kunde abstraheras till fantasin. Men spelet har alltid spelats med minatyrstridsregler med tillägg av improvisation från spelledare där regler inte finns eller är luddiga. Nästan allt annat utom strid var friform i tidiga D&D. Reglerna i D&D är ett minatyrstridsspel man rollspelar med. Även när miniatyrerna ersätts av fantasin. Det tycker jag duger gott och väl att kalla både orginal D&D ända upp till 4e och allt däremellan som just ett role playing game. Det kanske inte är det ultimata spel som roleplaying game om man är ute efter att reglerna ska hjälpa till med den aspekten. Men fortfarande ett rollspel.
Var inte D&D+Chainmail, AD&D 1ed, BECMI m.f. heller rollspel? De saknar väl ännu mer saker som 3:X innehåller än 4e?
hmmm...
3: Ett argumentet som ofta dyker upp att D&D efter WotC tog över har berövat SL för mycket av makten. Att WotC skapade en kult kring officiella regler. Att det inte är lika lätt längre att bara höfta och improvisera. Visserligen tror jag det går tillbaka ända AD&D 1ed om inte längre. Hur är SL mer maktlös i 3ed än AD&D? Mer regler att ta hänsyn till, visst. Men samtidigt mer verktyg. Visserligen kan regeltyngd kännas begränsande. Kan faktiskt inte se att AD&D egentligen är något mindre av ett regelspel än senare inkarnationer.
Jag är inget expert på D&D på något sätt och behärskar inte fullt ut någon version efter 80-talet. Men ibland undrar jag hur många kritiker av den ena eller andra versionen som faktiskt gör det till en sport och hederssak att vråla åt det ena eller andra hållet än av bara ren princip... istället för att... både läsa läsa iaf försöka spela ett par gånger innan.
Det finns ett par argument som är ständigt återkommande.
1: D&D X är inte ett rollspel! Det är TV-spel/Figurspel/World of Warcraft med penna och papper!
Jag minns folk som hävdade att när D&D 3.X dök upp att det var antigen ett figur/brädspel eller för likt något rollspelsinspirerat hack&slash spel alá Diablo etc. När 4e dök upp så utvecklades bara resonemanget till att det var ett MMORPG på papper. Förbluffande ofta från precis samma skara kritker som säkerligen skulle försvarat 3.X från exakt samma argument när AD&D fans(eller andra) förde samma liknelser med 3.X. Fast med PC/konsoll spel som var aktuella då.
Denna kritik har alltid slagit mig som faktiskt fullständigt oresonlig. Diablo,Final Fantasy, World of Warcraft etc ser ut som de gör för deras är koncept är direkt hämtade från D&D. En helt annan upplevelse givetvis. Men ändock går det inte komma ifrån. D&D har aldrig blivit till WoW. WoW(och liknande) har alltid varit D&D som MMORPG.
2: D&D 4e är inte rollspel utan brädspel och saknar regler för allt annat är strid! Och det finns inga skills för att bygga saker eller spela instrument etc som uppmanar till rollspelande!
Ok 4e är centrerat kring taktisk strid med figurer. För somliga något dåligt och för andra en feature. Men även i D&D 3.X förutsätts det uttryckligen att man spelar med minisar och rutnät i grundreglerna. Jag personligen ser det som dåligt att man gjorde D&D så komplext att det är nödvändigt att ha. Jag gillar att använda minis och markörer. Som alternativ. Men bortsett från det och om man ser nyktert på det: D&D är och har alltid varit ett miniatyrspel i en fantasyvärld där man också rollspelar sina 'soldat'. Det elementet är inkodat i själva D&D´s DNA. Krigare är grunts, magikern är artilleri och clerics är medics på slagfältet. Det är grundpremissen som spelets klasser utvecklades ifrån. Första D&D var ett alternativt sätt att spela Chainmail. D&D gick att spela utan minisar och det var främst det folk sedan gjorde. Miniatyrerna kunde abstraheras till fantasin. Men spelet har alltid spelats med minatyrstridsregler med tillägg av improvisation från spelledare där regler inte finns eller är luddiga. Nästan allt annat utom strid var friform i tidiga D&D. Reglerna i D&D är ett minatyrstridsspel man rollspelar med. Även när miniatyrerna ersätts av fantasin. Det tycker jag duger gott och väl att kalla både orginal D&D ända upp till 4e och allt däremellan som just ett role playing game. Det kanske inte är det ultimata spel som roleplaying game om man är ute efter att reglerna ska hjälpa till med den aspekten. Men fortfarande ett rollspel.
Var inte D&D+Chainmail, AD&D 1ed, BECMI m.f. heller rollspel? De saknar väl ännu mer saker som 3:X innehåller än 4e?
hmmm...
3: Ett argumentet som ofta dyker upp att D&D efter WotC tog över har berövat SL för mycket av makten. Att WotC skapade en kult kring officiella regler. Att det inte är lika lätt längre att bara höfta och improvisera. Visserligen tror jag det går tillbaka ända AD&D 1ed om inte längre. Hur är SL mer maktlös i 3ed än AD&D? Mer regler att ta hänsyn till, visst. Men samtidigt mer verktyg. Visserligen kan regeltyngd kännas begränsande. Kan faktiskt inte se att AD&D egentligen är något mindre av ett regelspel än senare inkarnationer.
Jag är inget expert på D&D på något sätt och behärskar inte fullt ut någon version efter 80-talet. Men ibland undrar jag hur många kritiker av den ena eller andra versionen som faktiskt gör det till en sport och hederssak att vråla åt det ena eller andra hållet än av bara ren princip... istället för att... både läsa läsa iaf försöka spela ett par gånger innan.