Olle Linge
Snigel
På konvent testar man alltid en hel del nya bräd- och kortspel av varierande kvalitet och underhållningsfaktor. En del faller man för direkt och verkar hur grymma som helst. Man vill köpa dem, med en gång. Efter en månad har man dock tröttnat på dem och rör inte spelet igen. Varför det?
Jag tror att det beror på att det finns två nivåer av kvalitet, om man kan uttrycka det så. Dels finns det en ytlig kvalitet och dels finns det en mer djupgående. Vi börjar med den ytliga. Den kan bestå av många saker: stämning, utseende, humor, känsla i spelpjäser och så vidare. Några exempel på spel med hög ytlig kvalitet kan tänkas vara Munchkin (sköna bilder och rätt roliga parodier), Gloom (annorlunda och roligt koncept), IceHouse (mysiga pjäser). Listan kan göras rätt lång.
Den mer djupgående kvaliten kan visa sig men en gång, men det är inte säkert att den gör det. Det kan dröja rätt många spelomgångar innan den träder fram. Den handlar om allt som inte är yta, saker såsom spelbalans, mekanik och liknande. Ett spel med hög djupgående kvalitet går att spela mycket länge utan att spelet blir tråkigt. Eller näe, det är inte riktigt det det handlar om. Det handlar snarare om att möjligheterna i spelet inte töms ut och att det finns nya områden (strategiska, taktiska) att utforska och prova på. Exempel på spel med hög djupgående kvalitet kan vara Diplomacy, Schack, Once Upon a Time och Carcassonne.
Det jag vill klaga på är att alltför många spel görs endast med hänsyn till den ytliga kvaliteten, eftersom det är den folk betalar för. Problemet med den är att den försvinner efter ett tag och då har spelet ingenting att erbjuda. Ett riktigt bra spel behöver ha båda två för att vara riktigt bra.
Vi kan ta Munchkin som exempel. De första gångerna jag spelade spelet var det riktigt roligt. Bilderna är lysande och så också texten på korten. Det är riktigt roligt att spela. Efter ett tag har man dock sett alla bilder och dödat alla monster. Och då suger spelet riktigt mycket. Själva spelmekaniken i det spelet är otroligt kass i mitt tycke och det gäller ganska många spel jag provat på sistone. Nu är jag dock inte ute efter att diskutera huruvida den är bra eller inte, så håller ni inte med mig om att just Munchkin suger så är inte det hela världen.
Det är ju inte säkert att det är dåligt att det är på det här sättet heller. Man kan ju tänka sig att det är roligt att spela ett spel bara några gånger för att sedan kasta bort det. För mig handlar dock spel mycket om mekaniken; jag vill se intressanta spel snarare än snygga, roliga eller stämningsfulla. Sedan bör de också ha den ytliga kvaliteten för att man först ska få upp ögonen för dem.
Hur är det med er? Nöjer ni er med att spelet är roligt att spela kanske tio partier eller är ni som jag och vill ha mer än det? Är det viktigt att ett spel håller i längden? Håller ni med om att spel vars huvudpoäng är det ytliga sällan håller i längden eller är det bara jag som tycker så?
Jag tror att det beror på att det finns två nivåer av kvalitet, om man kan uttrycka det så. Dels finns det en ytlig kvalitet och dels finns det en mer djupgående. Vi börjar med den ytliga. Den kan bestå av många saker: stämning, utseende, humor, känsla i spelpjäser och så vidare. Några exempel på spel med hög ytlig kvalitet kan tänkas vara Munchkin (sköna bilder och rätt roliga parodier), Gloom (annorlunda och roligt koncept), IceHouse (mysiga pjäser). Listan kan göras rätt lång.
Den mer djupgående kvaliten kan visa sig men en gång, men det är inte säkert att den gör det. Det kan dröja rätt många spelomgångar innan den träder fram. Den handlar om allt som inte är yta, saker såsom spelbalans, mekanik och liknande. Ett spel med hög djupgående kvalitet går att spela mycket länge utan att spelet blir tråkigt. Eller näe, det är inte riktigt det det handlar om. Det handlar snarare om att möjligheterna i spelet inte töms ut och att det finns nya områden (strategiska, taktiska) att utforska och prova på. Exempel på spel med hög djupgående kvalitet kan vara Diplomacy, Schack, Once Upon a Time och Carcassonne.
Det jag vill klaga på är att alltför många spel görs endast med hänsyn till den ytliga kvaliteten, eftersom det är den folk betalar för. Problemet med den är att den försvinner efter ett tag och då har spelet ingenting att erbjuda. Ett riktigt bra spel behöver ha båda två för att vara riktigt bra.
Vi kan ta Munchkin som exempel. De första gångerna jag spelade spelet var det riktigt roligt. Bilderna är lysande och så också texten på korten. Det är riktigt roligt att spela. Efter ett tag har man dock sett alla bilder och dödat alla monster. Och då suger spelet riktigt mycket. Själva spelmekaniken i det spelet är otroligt kass i mitt tycke och det gäller ganska många spel jag provat på sistone. Nu är jag dock inte ute efter att diskutera huruvida den är bra eller inte, så håller ni inte med mig om att just Munchkin suger så är inte det hela världen.
Det är ju inte säkert att det är dåligt att det är på det här sättet heller. Man kan ju tänka sig att det är roligt att spela ett spel bara några gånger för att sedan kasta bort det. För mig handlar dock spel mycket om mekaniken; jag vill se intressanta spel snarare än snygga, roliga eller stämningsfulla. Sedan bör de också ha den ytliga kvaliteten för att man först ska få upp ögonen för dem.
Hur är det med er? Nöjer ni er med att spelet är roligt att spela kanske tio partier eller är ni som jag och vill ha mer än det? Är det viktigt att ett spel håller i längden? Håller ni med om att spel vars huvudpoäng är det ytliga sällan håller i längden eller är det bara jag som tycker så?
