Nekromanti Funky scenario med behov av struktur -Ej för vissa norrlänningar. ;-)

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Japp, jag planerar ett scenario att spelleda i Umeå och Luleå om tre veckor. w176, Dnalor, Herr_Balderk och dessas spelkamrater, ni får alltså inte läsa det här. Ni andra som räknar med att kunna spela rollspel med mig någon dag kan ju också skippa det.. Om ni vill. :gremwink:







Nå, jag ville inte spelleda ett enkelt, avspänt scenario, en story rakt av.. Det måste vara MINST en extra dimension! :gremwink:
Jag kände mig lite osäker på om jag kunde fixa något sådant tills i förväg, men sedan kom jag på ett tema.. Nu gäller det bara att sätta in det i ett sammanhang. Här får ni gärna hjälpa till lite, och spåna med mig.

Temat skulle vara, ungefär:
"Gränserna finns bara i ditt medvetande" och en hyllning till individualismen och fantasin -Vet att du kan göra allt.

Yttringarna skulle vara:
Reflektion över vår omvärld, kanske en helt absurd börskrasch: Människor begår självmord för att dom förlorat några miljoner, när andra människor lever vidare på samma vilkor, osv..
Misstankar om att världen inte är som den verkar, efter att ha sett något som.. ja. Som är fel! (Vår värld är densamma som vår världsbild i detta scenariot, alltså så är världen det du tror att den är.)
Olika viljor, olika mål. Rollpersonerna kommer stöta ihop med olika übermensch som har fattat det här med medvetande, och som tillgodoser sina behov utan att direkt ta ansvar för dom inskränkta människorna. Inga direkta "ondingar" kanske, men det får gärna rollpersonerna tro först.. Kanske olika viljor bland rollpersoner också?
Olika viljor - olika mål leder också till kamp, ilska, kränkt och frustrerad vilja att slå sig fri, kräva sin kunskap av de "överlägsna".. Potential till matrixliknande fighter, om spelarna är på det humöret. (Nå, kanske inte koreograferat som sådana, men samma vilja, samma stämmning.)

Handlingen skulle kunna vara uppbyggd ungefär så här:
Rollpersonerna ser världen på ett annat sätt än andra människor, kanske tror dom på något andra inte tror på. Först så händer något som får dom att reflektera lite över världen som de bor på: Är inte samhället/sättet vi ser på varandra lite knäppt ändå?
Av en händelse så ser dom också något orimligt.. Magi, eller så, från någon som har övervunnit mycket av sitt medvetandes begränsningar, en slags übermensch. Kanske något som gör dom upprörda också, ett mord eller så.

Världen wobblar återigen av underlighet, kanske ovan nämnda börskrasch.. Förhoppningsvis så börjar rollpersonerna mer och mer att undra över de sätt man kan se på världen egentligen. Illusionen börjar rämna, rrroar! :gremsmile: Rollpersonerna ska överväga sådant som dom trodde var omöjligt förr, och kanske världen framför dom faktiskt förändras lite..
Rollpersonerna inser att det finns dom som vet så mycket mer än dom (übermensch, typ) och drivs till att kräva av svaren från dom, på sätt och vis slå sig fria från dom, eftersom det kan framstå som att dom hålls fångar av dessa. På sätt och vis är dom ju deras fångar också: Dessa übermensch har ju valt bort att hjälpa andra människor. Man kan till och med säga att dom utnyttjar andra människor, men mest av allt så orkar dom inte ta ansvar för mänskligheten.
När rollpersonerna inser att det är dom själva som bestämmer vilka dom är, och vad världen är, så.. Ja, då är det väl slut.
Lite löst, eller hur? Ja, det är mitt i konceptstadiet, och jag vill ha så mycket spån jag kan få! Kan jag få lite? :gremsmile:

Übermensch är människor dom också, kanske har dom lite egensinnigare personlighet eftersom dom har låtit sitt medvetande välja personlighet fristående från normen. På sätt och vis är dom mer än människor också, eftersom dom kan själva välja vilka dom är. Hur nu det ska yttra sig.. Kanske kan en medveten människa bara förändras i en annans värld om den andre också förändrar bilden av denne? På så vis så är übermensch också fångar, på sätt och vis, eftersom dom inte kan använda sina krafter på personer som inte erkänner dom.

Ja, och som ni märker så utgår det här scenariot från att världen finns i varje människas sinne. Hur världen verkligen ser ut? Tja, kanske ser den ut på ett speciellt sätt, eller kanske så har alla lika rätt i sin tolkning. Kanske finns den inte alls..

Som sagt: Idéer hur jag kan utforma det här? Jag känner mig lite fast.
 

Mjölner

Veteran
Joined
3 Jan 2003
Messages
18
Skulle de inte kunna få en uppfattning om den riktiga världen genom drömmar? Efter hand kan det ju visa sig att de bara kan påverka den riktiga världen i sina drömmar. I riktiga livet har deras handlingar ingen verkan eftersom andra uppfattar dem på ett annat sätt än vad de egentligen är.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Åjj! Nu kom jag på en grej till! (Redigerad)

Jag vet, jag vet.. Jag skriver helt oplanerat, och sedan kommer jag genast på svar på mina egna inlägg.. :gremwink:

Nå, jag kom på att för att få en tydlig "fiende" så kan man ju låta dessa übermensch.. -vilket är ett rätt felaktigt ord egentligen, vi kan kalla dom "fria" eller så.
Nå, man kan alltså låta de fria, och vanliga människor också för den delen, ha fantasier. Inget konstigt med det, men normalt så avfärdar man dessa som just fantasier..
Ifall rollpersonerna börjar förstå att fantasier kan bli verkliga så blir dom det också! Dom möter mardrömsvarelser, och blir.. Ja. Hotade.
Då kommer kanske den naturliga responsen att bli att stoppa "de onda fria" som släpper lös dessa kritter, när det egentligen är rollpersonerna själva's fel, som kan "se" dom, men inte har kommit på att dom kan låta dom försvinna också..

Och så det här med världsbild: Kanske ALLT man tror är sant, tills man avfärdar det? Kanske de fria tycker att människorna är tankelösa insekter.. Och då blir dom det också! I deras värld. Ett litet barn har en massa fantasier, som blir overkliga först när dom bortförklaras..

Okej, då kanske dom flesta barn inte skulle leva så länge, men något sånt. :gremwink: Med andra ord: Det du "bestämmer" händer bara i din värld, såvida inte du kan lura/få andra att se det. Hela begreppet "värld" betyder då istället "Interaktion mellan sinnen"

Det kan ju bli hur kaotiskt som helst när olika uppfattningar av verkligheten interakterar med varandra.. Rollpersonerna kanske ser den stora arbetarmassan bli hunsad av jätteinsekter som mjölkar dom -Bara för att storföretagets ägare har den bilden av världen. (Inte för att arbetarna lider i sin egen verklighetsuppfattning..) Rollpersonerna förstår nu, "Wow, vi ser den verkliga världen!" Plötsligt kommer hi-tech-rymdskepp inflygande och attackerar insekterna, från någon annans sinne.. Rollpersonerna tänker: Ööh..

Frågan är om det överhuvudtaget går att göra konsekvent. Inträffar saker bara på de som erkänner i djupet av sitt hjärta att de inträffar? Isåfall attackeras ju bara insekterna i rollpersonernas tankevärld, och.. ja. Det blir en hel massa förvirrande rymd och tids-vurpor, men det kanske fungerar ändå. :gremsmile:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Tja, kanske det..

Jag tycker att det känns lite uttjatat att använda drömmar, men ifall rollpersonerna medvetet drömmer så funkar det ju. Jag får tänka på det, men att centrera hela scenariot kring drömmandet känns lite fel tycker jag, vilket borde inträffa ifall man bara kan påverka omvärlden med drömmar.. Man kan ju faktiskt påverka andras världar.. Eh. Får vi utgå ifrån, för annars så blir det lite knasigt.. :gremwink: (Dvs, om allt du gör mot andra bara händer i din värld)

Däremot så kommer det ju att handla mycket om medvetandet, sinnet.. Och där kan ju drömmandet vara ett sätt att lyssna på sitt eget sinne..

Tack för responsen iallafall!
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,128
Location
Umeå
Är kanske OT

"Gränserna finns bara i ditt medvetande" och en hyllning till individualismen och fantasin.

Du skulle ju kunna spela i två världar samtidigt, rollpersonernas verkligheten och deras fantasi.
Där resultaten i verkligheten bestäms av vad som händer i rollpersonernas fantasi, samtidigt som verkligheten (det som har skett där) gör inverkan på fantasin.

Verkligheten ska verkligen vara en verklighet. Det händer inga storslagna, häftiga saker där. Utan rollpersonerna är vanliga tråkiga människor, med vanliga liv. Rollpersonerna känner kanske knappt varandra. I deras fantasi däremot finns äventyren, där har de krafter och styrka och där är de tillsammans. Fantasin är "drömmarna".
Problemet för spelarna är dels att deras rollpersoner i fantasin kan vara lite annorlunda från tillfälle till tillfälle. Ett annat problem är att fantasin ser olika ut beroende på i vems fantasi det utspelas och det vet de oftast inte om förrän fantasin avslutas, eftersom den sista som lämnar fantasin är den som har den.
Rollpersonerna i verkligheten styr fantasin, men det hjälper inte spelarna eftersom de inte styr den delen av rollpersonerna, vilket dock händelser i verkligheten gör. Med andra ord bestämmer händelser i verkligheten hur fantasin ser ut.
Dock så är det alltså så att vad som sker i fantasin bestämmer hur det går i verkligheten.
Typ så här: ett problem dyker upp i verkligheten. Rollpersonen fantiserar om problemet, och om problemet "löses" i fantasin, så löses det också i verkligheten.
Men fantasin är så abstrakt att det kan se ut som att man bearbetar nån typ av problem, fast man egentligen håller på med nått annat, eller att det gäller några andra rollpersoner.

En liten detalj till är att det finns två typer av fantasier. Dagdrömmar och "vanliga" drömmar. Skillnaden mellan dem är att dagdrömmar är enklare att klara av, men ger istället mindre utdelning. Medan de "vanliga" drömmarna ofta är svårare men har större betydelse för verkligheten. De vanliga drömmarna har också större tendens att vara upprepande och otydliga.

Slutligen bör nämnas att fantasierna ofta sitter ihop. Dvs det påverkar verkligheten för flera av dem. Dessutom kan flera fantasier pågå samtidigt, där de hoppar emellan olika sekvenser i fantasierna.

Fantasierna kan i övrigt se ut precis hur som helst. Det som är den röda tråden är att de som minst; är en liknelse av verkligheten men de kan ibland vara så lika verkligheten att spelarna inte vet att man har bytt till fantasin (nån/några rollpersoner som började dagdrömma). Men annars kan de vara var som helst, hur som helst, de kan utspelas baklänges, under lång tid (motsvarande verkligheten) eller bara under ett ögonblick. Det finns inga gränser.

Tja, flummigare än så där kan det väl inte bli.

- Zire, ska spela Feng Shui nu...
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Först var jag lite osäker på den trista klyschan "übermensch som har fattat det här med medvetande, och som tillgodoser sina behov utan att direkt ta ansvar för dom inskränkta människorna". Men jag ändrade mig kanske efter ditt kompletterande inlägg.

Så, öhm, som jag ser det så handlar scenariot om att om du vill kan du göra vad du vill, men att det blir på någon annans bekostnad. Att t.ex. din rikedom och sociala status du åtnjuter beror på att du har lurat alla andra att tro att du förtjänar det. Eller har jag missuppfattat dig här?

Scenariot kan ju ta rätt olika vägar, men jag hade gärna sett att man blev medveten om det här rätt tidigt, så att scenariots tyngdpunkt låg runt hur man är villig att utnyttja den kunskap man har. Intressant vore om man kanske hade färdiga rollpersoner med olika mål:
En person vill göra så att världen blir så rättvis som möjligt utan att människorna har kunskapen, som faktiskt kan skada utopin.
Någon annan föredrar att ta på sig en upplysande roll och kämpa för individens frihet.
En tredje vill kanske utnyttja kunskapen till att maximera sin egen personliga komfort, och tycker att det inte skulle hjälpa om fler hade kunskapen.

Person ett och tre har ju dels gemensamma mål, trean och tvåan kan också ha det, medan andra mål skiljer sig hårt. Om man dessutom introducerar en tredje part, en fiende eller så som alla rollpersoner har gemensamt, så kan de samarbeta men ändå hela tiden krocka.

Jag kan säkert utveckla ännu mer, men det här kanske inte alls var vad du hade tänkt dig, så jag håller inne med det tills vidare :gremwink:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Nej, inte riktigt, men rätt okej också..

Så, öhm, som jag ser det så handlar scenariot om att om du vill kan du göra vad du vill, men att det blir på någon annans bekostnad. Att t.ex. din rikedom och sociala status du åtnjuter beror på att du har lurat alla andra att tro att du förtjänar det. Eller har jag missuppfattat dig här?

Nää.. Det handlar om att du kan göra vad du vill, och.. ja, hindren finns inom dig själv.
Att rollpersonerna uppfattar något som "ondskefullt" är bara för att dom inte kan hantera det med sitt eget sinne, helt.
Eller så kanske de fria faktiskt ÄR onda, några av dom? Om rollpersonerna tycker att dom är onda.. Ja, då är dom ju onda. :gremsmile: Det, om något, är väl "moralläxan" i scenariot.
Och just därför så blir det sökande inom en själv som jag ska bjuda på, snarare än påverkan på världen.. Typ. Det är det som jag kommer vilja poängtera: Att försöka förstå.

Hur det kan yttra sig rent praktiskt är att rollpersonerna först tror att de som är mäktigare än de själva är onda, och sedan ångrar dom sig kanske.. eller inte? Tja.
De fria är liksom bara onda så länge du tror det.
Ifall människor skulle bli medvetna om deras världsbilder kanske dom skulle lida. Ja.
Ifall människor skulle bli ännu mer medvetna om deras egna världsbilder så skulle dom inte behöva lida. Typ.
Ifall rollpersonerna blir sårade av de frias beteende så är de "onda".
Då kan dom mycket väl försöka motarbeta dom. (Vilket jag hade planerat)
Ifall rollpersonerna bestämmer sig för att deras världsbild är den som gäller, så behöver inte de fria vara onda längre. Dom är bara onda så länge någon tar åt sig, liksom.

Jag vet inte, mitt koncept kanske är alldeles för vagt för att beskriva så här, men din idé att låta rollpersonerna påverka världen.. Är ju också schysst. Dom får göra precis vad dom vill, så att säga, men dom ska helst känna sig just sökande, vilsna, kämpande först. Det hade jag iallafall tänkt mig.

Nå.. öh.. Lyckas min kommunikation? :gremsmile:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Nej, inte riktigt, men rätt okej också..

"Och just därför så blir det sökande inom en själv som jag ska bjuda på, snarare än påverkan på världen.. "

Jag anade väl att jag missade något. Jag får skylla på att jag befinner mig i någon slags Nobilis-high just nu... Så fort jag började läsa om magi och onaturliga börskrascher tänkte jag: "Åh! Ett Excrucian breakthrough!". :gremwink:

Nåja, jag har fortfarande lite svårt att greppa greppet, är jag rädd. Vari består själva sökandet? Att man försöker hitta till den världsbild som man trivs bäst med?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Simpelt.

Att man försöker hitta till den världsbild som man trivs bäst med?

Nästan. Att allt finns i ditt sinne. Kan du bara övervinna spärrar, förutfattade meningar och rösten som säger "Det är omöjligt!" så kan du göra precis vad som helst. Till och med världen runt oss är en del av vårt medvetande.
Efter vad jag har skrivit så kanske det verkar som man fattar det 15 minuter in i scenariot.. hehe.. nejdå.
Först börjar lite underliga saker hända, märker rollpersonerna, men bara dom.
Sedan inser rollpersonerna att vissa har MAKT, och att dom själva kan nyttja sin egen kraft lite extra, kanske.
Detta inser dom mer och mer allteftersom dom försöker bekämpa de fria, eller vad dom nu har för sig. Dom fattar att de fria bara är människor med ett fritt sinne.
Till slut så fattar dom att dom kan vara precis vad dom vill, göra precis vad dom vill.. Och då är det klart.

Ondska.. Hmmm. Jag vet inte riktigt hur jag ska porträttera de fria. Definitivt inte som "uttråkade och utsugande av människorna, onda utan att inse det", utan hellre som några som gör lite vad som helst (Jag får jobba på motivationen, okej? :gremwink:) utan att det är mer ont än.. vad som helst! :gremsmile:
Det är bara när man ser det som man kan ta illa upp.
Men inte ens de fria är helt "fullkomliga", de har vissa förutfattade meningar. De kanske inte orkar ändra sin världsbild riktigt, de kanske bråkar lite med varandra och har olika intressen, istället för att sitta och vara ett med universum. De ska sätta sig lite ovanför "goda" och "onda" begrepp, även om det är en klyscha, men de ska göra det på ett snyggt sätt, så att säga.. :gremwink:

Jag antar att jag inte säger något nytt här, du får betygsätta hur konstruktivt detta svaret var, eller nåt.. :gremwink:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Simpelt.

"Men inte ens de fria är helt "fullkomliga""

Nej tackar för det, de är ju för bövelen elitistiska psykopater! :gremwink:


"Jag antar att jag inte säger något nytt här, du får betygsätta hur konstruktivt detta svaret var, eller nåt.. "

Tja, jag känner att jag närmar mig din vision mer och mer hela tiden, så även om tråden förmodligen kommer blir närmast chat-artad så hoppas jag att du får ut något av den. Jag har i alla fall fått idéer till Nobilis, om jag nu någonsin kommer spela det :gremwink:


"Efter vad jag har skrivit så kanske det verkar som man fattar det 15 minuter in i scenariot.. hehe.. nejdå."

Fast jag vet inte... jag fick intrycket av att det skulle gå långsamt. Det var mest så att jag fick för mig att det vore roligt med färdiga rollpersoner och att allt centrerade runt färdiga åsikter som kompromissade, snarare än din variant där åsikterna kommer pendla som en jojo och att scenariot avslutas med att rollpersonerna når insikt. Eller?


Nåja, ditt problem var att strama upp idén, och sedan att faktiskt göra ett scenario av det? Nåja, några tankar:

Undvik att rollpersonsgruppen har ett kollektivt tänkande. Du går miste om en massa roliga konflikter om de hela tiden delar åsikt om vad som är sanningen. Speciellt eftersom scenariot kretsar runt det.

De fria är på sätt och vis centrum för berättelsen, som jag förstår det. Om insikten om vad de är är berättelsens poäng bör du förstås skjuta upp det så mycket du kan, men nu påpekar jag det uppenbara.

De frias motivation borde skilja sig mellan olika fria, vissa kan gott vara "onda", eller åtminstone sällsynt själviska, medan andra kan vara rena gurus av typen: "Sitta på en bergsknalle och droppa knowledge". Men du gör nog rätt i att låta deras beteende ligga några nivåer över det normala mänskliga beteendet.

Själva scenariot kan ju vara upplagt lite som ett KULT-äventyr, tycker jag.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Stackars små spelare!

Rubrik för att förvirra spelarna.. :gremwink:

Undvik att rollpersonsgruppen har ett kollektivt tänkande. Du går miste om en massa roliga konflikter om de hela tiden delar åsikt om vad som är sanningen. Speciellt eftersom scenariot kretsar runt det.

Oh ja, jag tänkte instruera spelarna i förväg att alla göra rollpersoner som "ser världen på ett lite annorlunda sätt", och då kommer dom alla tro att dom själva sitter på sanningen när dom börjar se den.. För alla kan de ju tolka själva, det är ju lite det som är meningen med scenariot.

Bland anteckningarna för vad jag ville skapa för scenario har jag också skrivit "Relationsdrama?", så javisst! Jag vill att karaktärerna ska ha konflikter! Faktiskt, halva din identitet utgörs av vad andra tycker om dig.. Hmm.. Där har vi ju en grej..

Eftersom halva din identitet, halva ditt jag, avgörs av andra, och omvärlden avgörs av ditt sinne, ditt jag, så HAR andra inflytande på ditt sinne, där omvärlden finns. Om du är helt övergrymt frigjord från omgivningen, ett med universum typ, då behöver du inte andra längre.
Men annars så kommer du göra det. Och det är det som är de frias svaghet.. Hmm.. "Om andra tycker att de fria är onda, då blir de ju onda" -Meningen får en ny innebörd.. :gremsmile: Här har vi något! Samtidigt så kan rollpersonerna inse detta, och fredligt "rehabilitera" onda fria.. :gremsmile:

Nåväl, du är alltså beroende av andra, och detta kan ge intressanta slut.. Visst dom erövrade allt, men deras vänskap sprack, kärleken blev det inget av, och nu känner sig någon inte bekräftad..
Vad ska man då ha all makt till?

Det kan bli riktigt smaskigt, hade en tanke på en historia jag ville berätta, med någon som sökte efter kärlek hos någon mysko kvinna, med en ännu skummare storebror. Dessa skulle vara lite nobilis-noble-stuk, alltså mäktiga varelser, och storebrodern skulle vara uppslukad av vad han behövde göra, hans roll för att skapa en bra historia, typ. Han skulle vara lite sådär "alv-ond", brist på empati, och lite läskigt oförutsägbar med sin egen logik, ni vet.. Som.. ahh.. Vad heter den vithårige replikanten i Blade Runner? Nåväl. Den visuella stilen skulle i det ödesmättade slutet gärna få vara en bladning av Enya's sepia-video och Lopez' karaktärs sinnesvärld i filmen "The Cell".. Om ni är bekanta med dessa.. :gremwink:

Nå, detta passade bättre som en bok tänkte jag, men nu tror jag att jag kan föra över lite av det hit..

De frias motivation borde skilja sig mellan olika fria, vissa kan gott vara "onda", eller åtminstone sällsynt själviska, medan andra kan vara rena gurus av typen: "Sitta på en bergsknalle och droppa knowledge". Men du gör nog rätt i att låta deras beteende ligga några nivåer över det normala mänskliga beteendet.

Hmm, hade inte tänkt på det så mycket, hade bara tänkt låta det finnas några stycken i staden där rollpesonerna lever, som råkar i konflikt ibland.. Jo. Visa gubbar är alltid kul.. :gremwink: Får tänka på det.

Själva scenariot kan ju vara upplagt lite som ett KULT-äventyr, tycker jag.

Öh.. har inte spelat kult.. :gremwink:

Upplägget hade jag tänkt låta vara ungefär som jag beskrev: Rollpersonerna börjar misstänka och inse, rollpersonerna börjar kämpa, för att förstå eller för att bekämpa det som tror är ont, rollpersonerna börjar inse. (Mer)
Jag ville ha någon sorts "kämpande" sekvens där dom tror sig ha hittat fienden, nu vill dom TVINGA av dom svaren, eller så kanske dom anfalls av fantasifoster i sina undersökningar.. Jag har nämligen skrivit på konceptanteckningssidan: "(Möjlighet att) vräka fram uzi:s!"
Våld a la Matrix. Spelarna tror dom har ett sant mål, ett fokus, och det är skönt att få se rollpersonerna kämpa med en stark vilja. Viljan är det som gör "coola" fighter på film så coola, tycker jag.

Men detta kan förstås utvecklas. De visioner jag har haft är verkligheten-staden som börjar kännas lite tveksam.
Kanske missfoster som springer i natten.
Rollperson som märker att snubben i garaget är hans fiende, och "vräker fram uzis"
Den frie som blickar ut över staden från kontoret i toppen av skyskrapan. (Dit ska dom, förstås.. Äh.. vadå Matrix? :gremwink:)
Samt, den där sepiavisionen kanske. Den kom jag på vid ett annat tillfälle, men den får vara med.. :gremwink: Jag vet inte hur långt jag ska gå i det här med att verkligheten förändras, blir en annan värld.. Kanske, kanske inte.. Tja.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Va?! Kan man göra så?!

Återigen, rubriken ska främst förvirra norrlänningarna.. MOAHAHAHA! :gremlaugh:

I deras fantasi däremot finns äventyren, där har de krafter och styrka och där är de tillsammans.
Hmm, du menar, en massa olika äventyr? Jag tänkte göra ett enda scenario..

Du skulle ju kunna spela i två världar samtidigt, rollpersonernas verkligheten och deras fantasi.
Tja.. Nä. Jag vill nog inte göra den uppdelningen, "två verkliga världar."
Fantasi är overkligt, verkligheten är verklig. Men egentligen så är fantasi samma verklighet som verkligheten. Det handlar om hur man ser på det.

Det verkar som.. umm.. Som rollpersonerna ska på drömdykning? Det är ju ett sätt, men jag vill inte att det ska bli det viktigaste. Temat "insikt" går före "fantasi", så att säga..
Hur fantasi SKA användas, tja.. Umm.. Jag antar att om man försöker "bestämma" sig för att något ska hända i verkligheten så går det inte riktigt. Ifall man är riktigt hård på det så händer det, men det är lika mycket ditt undermedvetna som bestämmer vad som skulle hända isåfall.. Så de fria, som formar egna världar av världen, formar dessa främst med sina inre önskningar och sina självbilder..

Självbild, ja. Det är ju främst det som man ska kunna förändra, bara man vill.. (Du kan själv bestämma vem du ska vara, det är bara inre hinder som hindrar dig) Fast de fria.. Jag tänkte mig dom lite domnade. Dom bryr sig inte om att förändra sin självbild längre, dom är nöjda med hur dom är..

Tja. Säg så här: De fria är inte heller fullkomliga, har inte totalt fria sinnen.. Men de bryr sig inte om att reflektera över det, typ. De är nöjda. Ifall man anstränger sig så kan man nog forma världen runt en alldeles själv..

Hmm. Hur gör man när man har förvridit bilden av ens vän, när man förändrat sin egen värld? :gremsmile: Om man håller kvar kontakten med denna, om ens världsbilder interakterar, så märker han det, förstås.. Och kan påverkas lite själv..

Det kanske därför de fria isolerar sig lite från andra människor: Ifall de kommer för nära varandra smiter saker från deras världsbild in i den andre..

Fast: Tillbaka till ämnet. Nog kan jag ha med mer okontrollerade drömmar/fantasier för rollpersonerna att utforska hos sig själva.. Får tänka på det och komma med ett nytt svar.
Jag tror jag klarade upp en del begrepp här, blev det inte lite mindre luddigt, tycker ni? :gremsmile:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Ja, nu börjar det likna något!

Nja, jag är nog inte så nere med att verkligheten ska förändras så himla mycket. Jag skulle faktiskt bli rätt besviken av det om jag var spelare, då jag personligen tycker att det på något sätt är en alldeles för lätt utväg.

Om det nu ska handla om förändringar på insidan finns det väl två sätt att ta det på. Antingen så är det förändringar på insidan som gör att man ser verkligheten i ett nytt ljus, men det behöver ju inte betyda att den förändras. Eller också har en en förändring till det yttre som en metafor för den inre förändringen. Det skulle kunna bli hett om man gjorde det rätt.

Men vad det gäller själva scenario-upplägget, ska det vara rätt så rälsat, eller väldigt fritt? Båda har ju sina fördelar och nackdelar i det här sammanhanget...
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Ja, nu börjar det likna något!

Om det nu ska handla om förändringar på insidan finns det väl två sätt att ta det på. Antingen så är det förändringar på insidan som gör att man ser verkligheten i ett nytt ljus, men det behöver ju inte betyda att den förändras. Eller också har en en förändring till det yttre som en metafor för den inre förändringen. Det skulle kunna bli hett om man gjorde det rätt.

Tja. Visst ska det vara lite av en metafor: "Ja, ni kan bli vad ni vill, om ni vill det. Använd fantasin!"
Men mina spelare är tillräckligt filosofivana för att bara bli utråkade om jag slänger in en "rå moralkaka", den behövs döljas lite lagom bakom handlingen.. nye he he! :gremwink:

Men vad det gäller själva scenario-upplägget, ska det vara rätt så rälsat, eller väldigt fritt? Båda har ju sina fördelar och nackdelar i det här sammanhanget...
Aldrig att jag gör rälsade scenarion.. Eller ja, "väldigt fritt" kanske det inte kommer vara, jag kommer utgå från att dom söker upp de fria för att dom verkar onda, och för att de vill lära sig mer. Annars.. Tja. Jag får väl se.

Lite ska nog världen förändras, på det sätt att de frias verkligheter läcker ut till spelarnas.. Ja, de fria ska ha egna verkligheter.. Typ. Dom knallar fortfarande runt i vår värld, men uppfattar den annorlunda. Och så finns det lite extra saker i deras.. osv.

Jag tänkte iallafall att världen skulle förändras efter hur rollpersonerna intalar sig att den är. Ifall spelaren till en kristen rollperson, som misstänker att allt inte är som det verkar, frågar mig ifall detta verkar vara Guds verk, så javisst: Då är det helt klart Guds verk. Osv.

Att verkligen låta dom ana en verklighet som är helt annan (De frias verklighet) vet jag inte riktigt hur jag ska sköta.. Men det var du negativ till, alltså? Den ska nog inte förändras så mycket som förvridas under en stund.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Ja, nu börjar det likna något!

Så det kommer vara lagom fritt, alltså.
Jag kan dock påstå att ramhandlingen _skulle_ kunna vara extremt rälsad, eftersom mycket av scenariot kommer bestå av rollpersonernas/spelarnas tankar. Men gillar man inte rälsar, så gör man inte :gremwink:
Jag skulle nog inte heller satsa på ett rälsat äventyr.

Kommer det finnas några andra "fiender", än de fria?

Som jag tolkar det så kommer det alltså hända saker, som gör att rollpersonerna inser att saker och ting inte står rätt till. På något sätt kommer de fatta att "de fria" ligger bakom, och de kommer försöka hindra dem. Under de många/få/enda försöken/-et (?) lär de sig mer och mer om vari "de frias" styrka ligger, och sedan är det upp till dem om de vill ta emot den kunskapen eller inte?



"Jag tänkte iallafall att världen skulle förändras efter hur rollpersonerna intalar sig att den är. "

Det är iofs skitbra. Gör det inte för övertydligt bara, då kanske de listar ut poängen för tidigt. Men annars, MUMS!


"Men det var du negativ till, alltså?"

Det beror iofs lite vad man menar. Men jag tackar nej till kosmetiska förändringar.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Ja, nu börjar det likna något!

Som jag tolkar det så kommer det alltså hända saker, som gör att rollpersonerna inser att saker och ting inte står rätt till. På något sätt kommer de fatta att "de fria" ligger bakom, och de kommer försöka hindra dem. Under de många/få/enda försöken/-et (?) lär de sig mer och mer om vari "de frias" styrka ligger, och sedan är det upp till dem om de vill ta emot den kunskapen eller inte?

Tja.. Det är ju de frias handlingar som får dem att inse att något inte står rätt till, på det sättet att verkligheten är uppbyggd på ett annat sätt än de först trodde. Men ja, man kan säga att de kommer fatta att "de fria" ligger bakom, och först så kommer dom nog tro att "de fria" är någon sorts väktare för den här kraften, och inte vidsynta människor.
Hmm.. Ja, det där sista var ju rätt läckert.
Och ja, de lär sig om de frias styrka, men främst på det sättet att de inser att de kan vara likadana själv.
Och de kommer typ automatiskt ta till sig kunskapen, allteftersom dom undersöker.. Men.. Ja. Vad dom vill göra med den är väl upp till dom. Om dom väljer att utnyttja den eller inte.
Heck. Klart man ska göra det. Det är ju visdom. Visdom nyttjar man ju bara av att veta den.. :gremwink:
Nå, men man då kan man välja mellan att utforska detta aktivt eller passivt.. Eller så. Nå.

Jag ska försöka komma med fler idéer. Har du några visioner?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Oj, kolla va strukturerat det blev nu då?! :-D

Nå! Som ämnet säger: struktur..

För att få lite struktur på det hela känns det som man behöver läsa hela tråden.. Japp, bara en liten observation jag gjorde.. Det är iofs lite jobbigt, och här kommer ett till långt inlägg, så beröm om ni orkar hänga med i den här diskussionen!
Men nu ska det alltså bli mer struktur, jag känner att jag faktiskt har kommit fram till något någorlunda handfast om hur världen egentligen fungerar, och hur handlingen ska se ut -Iallafall första delen. Först, bakgrunden, reglerna.. osv.

Vad är verkligheten?
Verkligheten är sinnesbilder. Det som vi uppfattar är verkligheten. Alla har sin egen verklighet, och allas verkligheter är lika sanna. Dock så är nästan allas verkligheten också ungefär den samma. För nästan alla människor så är vi människor som lever på jorden med de här naturlagarna.. Ifall någon talar med dig så säger han samma sak i sin verklighet som i din, osv. Som vi är vana vid.

Men, om alla har sin egen verklighet, vad är då den verkliga verkligheten? Var kom allt i från?
Tja. Gud, kanske? Någonstansifrån kom den ursprungliga verkligheten. Låt oss säga att något som liknade Gud fantiserade ihop den -Och eftersom fantasier också är världsbilder, om man uppriktigt tror på dom.. Så är det verkligt.

Vi kan säga att från början fanns det inte individer, bara Liv. Och Liv skapade en fantasi där det splittrade upp sitt medvetande, som omfattade allt, till olika personer, objekt.. osv. Skapelsen. Vi kan säga detta. Egentligen kommer det inte finnas något rätt svar, men detta är så som jag skulle ha gissat att allt kommer ifrån i en sådan här värld.
I och för sig.. Tid är något relativt. Kanske även skapelsen blir något annat om man vill det? :gremsmile:

Nå, olika personers verklighet igen.. Alla har sin egen verklighet, och oftast är dom identetiska, även om det kan föreligga små skillnader.. För någon kanske rött är grönt och sånt larvigt. Någon kanske aldrig skulle acceptera, säg, hela konceptet "månlandningen", och därför har det aldrig hänt i den personens värld. Men frågar man denne så kommer han/hon att svara "Visst, månlanding, ja den kommer jag ihåg.." Eftersom du som frågar FÖRVÄNTAR dig att han/hon har upplevt månlandningen..

Ojoj. Nu blev det oerhört komplicerat, eller hur? För ifall det finns olika sådana här variationer, så.. Ja då rasar ju alla absoluta värden, tid, rum, identitet.. Och så vidare. Ja, det kan bli lite klurigt i rollspel, men jag kommer utgå från att rollpersonerna ser världen ungefär likadan i de flesta fall.. Men i vissa.. -Kanske inte. Jag kommer till detta..

Nå, vi har alla våra egna världsbilder. Men dessa påverkas ju av andra, precis som vi är vana vid. Om jag slår någon så uppfattar han det, och det gör ont. Nå, nu kan jag ju inte bevisa det, hans person kanske är en inbillning i min värld egentligen, men vi utgår från det iallafall. (Annars är det ingen mening att sitta på ett forum eller umgås egentligen.. :gremwink:)

Förvirrande? Ignorera det stycket då, så börjar vi om:
Alla har egna världsbilder, men dessa påverkas av andra. Slår jag någon så uppfattar han det, och det gör ont. Det finns två sätt som din världsbild förändras på: Du släpper in någon annans världsbild, det vill säga, jag förväntar mig att han ska få ont, och han förväntar sig att det jag gör påverkar honom.. Därför får han ont.
Det andra sättet är att påverka verkligheten själv. Du kan bestämma dig för att det ska vara på ett annat sätt, och forma verkligheten efter detta, men bara om du verkligen tror på det. Då kommer främst din verklighet att förändras. Om du ska förändra andras verklighet krävs att de också uppriktigt tror på det du gör. Vilket kan vara lite krångligt.. :gremwink:
När en rollperson inte fruktar längre, när han/hon vet att hans/hennes alla begränsingar bara är hans/hennes egna.. Då kan han/hon göra allt.
Även om det är lite svårare att påverka andras värld -Antingen måste dom tro på din värld, eller så måste DU tro på att du kan få DOM att tro på den. :gremwink: Du kan tvinga dig IN i deras värld, bli samma identitet som dom så att säga, och då kan du ju göra som du vill sedan. Typ.
Vi påverkar varandras världar hela tiden, men nu använder vi fysiska medel, våra kroppar osv. Detta är man van vid, detta utgår man från att det fungerar, och därför är det ingen som tänker på det. "Det är ju så verkligheten är, jööh!"

Identitet, ja.. Det är också viktigt. Eftersom din värld blir vad du vill att den ska vara, så blir din värld det som din identitet är. Och din identitet är hälften vad du tycker om dig själv, och hälften vad andra tycker. Värld och identitet blir samma, så att säga. Världen uppstår när en identitet, en individ, ser den. När det bara fanns Liv fanns inga identiteter, inga individer, och heller ingen verklighet.

Nå, det är så det skulle fungera. Problemet kan bli: Spelarna fattar detta snabbt och säger: Okej. Jag slutar tro på verkligheten.
Jag säger: Åh. Okej, då är vi klara..
:gremwink:

Jag tänkte lösa detta genom att dels utgå från att dom är mogna nog att ärligt säga hur deras rollperson ser det. Jag kommer be dom att fundera mycket på hur deras rollpersoner ser på världen, hur självsäkra de är, hur öppet sinne de har..
Som en slags grundregel så ska jag fråga spelarna "Vad tror du själv?" hela tiden.
Spelaren säger: "Åh, är det så det är?"
Jag säger: Vad tror du själv? / Vad tror du själv att din rollperson tror?
Och sedan gå efter detta. Det kan bli lite knäppt/uppenbart att världen är en illusion på något sätt, men det kan nog funka. Förmodligen kommer spelarna att tro att deras rollpersoner håller på att bli galna.. :gremwink:


Okej, det var världsbeskrivningen, det. Över till nästa ämne, scenariots handling:

Handling
Jag ska nog använda det här med "Drömmandet" ändå. På något område där man kan vänta sig att verkligheten är annorlunda börjar det. I en dröm, i en trans (ifall rollpersonerna är New Age-are eller så) i en berättelse.. (ifall rollpersonen är mig.. :gremwink:) Alltså någonstans där man vet att verkligheten kan vara lite annorlunda, där man kan tro på detta. Vi kallar det "dröm" så länge. Det börjar som en vanlig rollspelssituation, alla rollpersonerna är med, och det kanske misstänks att det är en dröm, men man är inte helt säker.

Iallafall, rollpersonerna märker av att något konstigt händer, och när dom vaknar ser dom spåren av detta, typ. Kanske drömde dom om en drake som flög in i huset bredvid, och nu har det börjat rivas.
DOCK! De rollpersoner som INTE tror på att drömmar kan vara sanna.. Till dessas spelare säger jag bara: Nä, ni har inget minne av denna drömmen.. För dom var inte ens med i drömmen! Enda anledningen till att dom "spelade" i drömmen var att en annan rollperson såg dom där..
Låt mig förklara: Den spelare som för talan nu, dennes rollpersons verklighet gäller. Ifall rollpersonen gör något på andra rollpersoner, som dessa inte kan ta till sig, så få spelarna spela sina rollpersoners respons, och sedan får dom en lapp där det står "Detta inträffade aldrig", ungefär.

Spelarna kommer alltså att fatta mer än rollpersonerna, typ. Se sånt RP:na inte får se.

Nå, handlingen fortsätter: Rollpersonerna bor grannar med ett konstigt par som kanske är syskon. Dessa är fria, de har alltså en egen verklighetsbild. Killen är lite konstig -Han ser världen som någon skum mörk (bokstavligt talat) plats med suggestiva ljuseffekter (Ja, Twin Peaks, nått) där man måste röra på sig (mentalt) för att inte glömmas bort. Han är lite fixerad vid tanken på "öde" och "berättelser", som han ser världen som uppbyggd av. Tjejen är dämpad, tyst, men alltid väldigt vänlig och trygg. Hennes bild av sig själv är ungefär ett hemtrevligt rum.. Okej, är jag dum nu som gör tjejen till ett objekt? Ni får säga till. :gremwink:
Å andra sidan.. Så kan hon vara så kärleksfull att tjejrollpersonerna ser henne som en kille, mwahaha.. :gremsmile:
Nå, rollpersonerna ska börja tvivla lite på verkligheten, och dessa kan erbjuda lite trygghet. Och.. äh. Här händer lite grejer, eller nåt. :gremwink:
Sedan, börskraschen. Rollpersonerna har nu blivit "känsliga" för verklighetskoncept, lite som perceptionspubertet, eller nåt.. Deprimerades människors mardrömmar trängar sig på i rollpersonernas världar, i drömmarna och i verkligheten också, om dom är tillräckligt öppna..
Rollpersonerna märker att de kan påverka sina drömmar, ta fram vapen för att försvara sig, osv.. Det hintas allteftersom att de kanske kan göra detta i "verkligheten" också..
Drömmar är också verkliga, men de har andra "förutfattade meningar" mot sig. Så länge du vet innerst inne att du drömmer funkar drömmen som en dröm, och du vaknar istället för att dö.
När rollpersonerna vet att allt kan bli verkligt, men inte att de kan ta bort saker ur sin verklighet, då är de som mest sårbara. Typ, nu.

Och här ska rollpersonerna drivas till att gå emot någon fri som driver ett stort företag, och bla, blaha.. Efter ett tag inser dom vad det innebär att vara fri, och vad deras grannar egentligen är, osv.. Detta ska jag fixa mer på. :)

Kommentarer?
Är det bra? Är det dåligt? Vad kan ändras? Vad kan läggas till?

Förresten, mitt Winamp är snällt. Det valde ut en så passande låt till det här inlägget, så jag tror vi avslutar med den..

Let me take you on a trip
Around the world and back
And you won't have to move
You just sit still

Now let your mind do the walking
And let my body do the talking
Let me show you the world in my eyes

I'll take you to the highest mountain
To the depths of the deepest sea
We won't need a map, believe me

Now let my body do the moving
And let my hands do the soothing
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can feel now
That's all there is

Let me put you on a ship
On a long, long trip
Your lips close to my lips
All the islands in the ocean
All the heaven's in the motion
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can touch now
That's all there is
Let me show you the world in my eyes
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
AaaaAaarrRRrviiiid

Ne, jag har inte tjyvtittat på ditt äventyr (duh)

Vad jag tänkte fråga är, räcker det med mig och Elin som spelare, eller ska jag försöka samla ihop några fler spelare åt dig?
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Jag läste bara de första tre meningarna och hajjade till när du skrev Umeå. Hmmm, finns det möjlighet att få haka på?
 
Top