13 (ot så det tjångar)
är siffran att lägga på minnet....
Haha. Firade just 13-årig bröllopsdag i lördags... ja just det den 13:onde Maj. Vi förlovade oss ett halvår innan, den 13:onde september 1992...
Hurba, vad det gäller boffersvärden så - sommaren 1992 var de precis nytillverkade och jag boffrade vildt med pojken/valpen som envisats med att åka den långa vägen från Tokholmen (Stockholm) med buss till Easabro (Edsbro), samt gå de 7.5 km från denna ort till Smara. Tokpojk.
Jag lyckades nocka ner honom med en klockren träff på hakspetsen och där låg han på knä och det var då och där som jag faktiskt såg en möjlig prins i den lilla valpen....
Någon månad senare var jag tillsammans med en härlig man... inte valpen inte och hade det rätt bra. Tills jag blev inbjuden till ett lajv av en gemensam bekant (Mr G, du vet vem). Unge herr Månsson anbefallde att jag och min dåvarande inte skulle höra till samma klan. Ja, han krävde tom att vi skulle stå på olika sidor i "striden". Jag fick däremot valpen som min lians och hemma hos honom smiddes det planer under någon helg...
... någon helg senare hade jag fallit fullkomligt för valpen. Han blev min prins. Jag som aldrig trott mig kunna krossa ett hjärta gjorde det i min dåvarande.
En månad efter krossandet av en ung kung, så hade jag en förlovningsring på min hand. Sex månader senare var prinsen och jag gifta.
Boffervapnen som golvade min valp finns iofs kvar... men de är inte i just form. Silvertejpen är det som håller ihop dem... det enda som håller ihop dem. Ja iofs håller bambun i hop också... Alla vapnen har egna namn. Vad sägs om ett långsvärd (eller bastard om ni vill) vid namn Mörkt Silver och ett litet kortsvärd i grönt och silver vid namn Lycka. Slitna som de är så borde jag hysta iväg dem... men jag har inte hjärta att göra det.
Men såna minnen kan silvertejp väcka. Så silvertejp är väl det viktigaste som finns???