entomophobiac
Low Prep High Play
Året är 1942.
Ni tillhör en tysk infanterigarnison i
ockuperade Frankrike. Ni leker krig på
dagarna, utför symbolisk vakttjänst på
kvällarna, och gör staden osäker på helgerna.
Ingen av er är intresserad av kriget utan har
hamnat här för att era föräldrar mutat bort er
från fronten eller för att ni hade turen att vara
födda i närheten.
Ni vet alla att kriget snart är vunnet. Ni
behöver bara stå ut några månader till.
Petar till och från med en översättning till engelska av Fyra StuG och en Scho-Ka-Kola. Ett scenario som arrangerades på GothCon 2019 i sin ursprungsform. Det kommer tappa försöket till vitsigt namn och istället heta Seven Seconds på engelska (från ett radiomeddelande som skickades ut till tyska soldater i Stalingrad; att var sjunde sekund dör en tysk soldat). Det har gjort att jag återbesökt hela projektet, och gjorde mig nyfiken på att skriva en sorts "making of", eftersom det är det solklart mest ambitiösa rollspelsprojekt jag gett mig på än så länge.
Ingen aning om någon är intresserad av detta egentligen, men det har jag inte frågat om recensionerna heller! (Och nej, jag har inte slutat läsa Swords of the Serpentine, men ett par veckor med dubbelbokningar har kommit ivägen och nu skrev jag visst det här istället.)
Idé
Krig är otäckt för alla. Rädslan för att dö, oron för dem därhemma. Osäkerheten, propagandan, allt. Så under en tid snurrade tanken att göra rollspelsscenario av det som är otäckt med krig. Inte det som glorifierar våld eller sår patriotism.
Att förlägga det till ett slag som alla vet förloras var främst tänkt att skapa en skräckupplevelse. En sorts "meta"-avslöjande, eftersom spelarna själva vet, så när kartan läggs fram på bordet vet de vad som väntar sig. Första gången en variant av det som skulle bli Fyra StuG spelleddes så var det Kult och razidnazister och alltihop, lite vagt inspirerat av Svarta madonnan. Men när kartan med texten "Stalingrad" lades fram på bordet, och hur eländet beskrevs, så insåg jag att det inte behövdes några razidnazister. Verkligheten var förbaskat otäck som den var.
"The human experience", som Dan Carlin brukar säga. Här föds idén. Det otäcka med krig + elände - övernaturligheter.
Scenario
Filmen Stalingrad, från 1993, är fortfarande en riktigt bra krigsskildring som på något sätt skildrar det som händer "bakom kulisserna", och hur precis alla är lika rädda. Även att krig för med sig massor med opportunister och andra dåliga sidor hos människorna som dras in i det. Men kanske det jag tog mest fasta på, och som följde med till scenariot, var kontrasterna mellan inledningen av filmen och slutet. Först festar de vid Medelhavet, sedan sitter huvudrollerna på ett tåg och diskuterar vilka delar av de ockuperade områdena de skall få egna förläningar i, och slutligen Stalingrad.
Seger -> Propaganda -> Elände -> Död.
Scenariot snodde den här strukturen rakt av.
Research
Jag gillar immersion på det sättet att jag som skribent eller spelledare är "immersed" i det som spelas. Terminologi, jargong, inspiration. För ett krigsscenario räcker det egentligen med att ha gjort lumpen för att kunna "leka krig" även i rollspel, men jag djupdök i böcker av alla möjliga slag och skrev upp citat och intressanta anekdoter längs vägen.
Majoriteten av de händelser som sker i scenariot är baserade på Jason D Marks böcker Vägen mot undergången, som följer en bataljon från kustbevakning vidare till Stalingrad, men det är förenklat och handlar istället om en infanteribataljon och inte en ingenjörsbataljon, som böckerna gör. Jag ville att rollpersonerna skulle vara skyttesluskar.
Anteckningsdokumentet, innan scenariot skrevs, är ett Gdoc på c:a 160 väldigt röriga sidor, som faktiskt gjorde att scenariot närmast skrev sig självt. Eller vad sägs om Otto Carius beskrivning av ryskt pansarvärn som något extremt irriterande och ofarligt, men som gjorde att hans stridsvagnspluton aldrig fick någon sömn? Eller att underofficerer i Stalingrad bröt av sina skyttemärken som en tyst protest, för de kunde inte säga något om hur striderna gick utan att anklagas för förräderi?
Allt det här visade också på uttalandet att Andra världskrigets första offer var det tyska folket. En röd tråd genom scenariot.
Rollpersoner
Som rollpersoner skrev jag upp en hel skyttegrupp på tio personer. För att illustrera hur det var att vara tysk är de lite extrema. Någon är exfånge, någon har ett lätt hjärtfel, någon är egentligen socialist, och så vidare. Allt för att visa på hur samhället såg ut och vilka som tvingades in i armén efter att kriget gått allt sämre. Från början skulle inga mödrar behöva skicka alla sina söner, var det sagt. Men behovet på folk tilltog drastiskt efter Tysklands olagliga anfallskrig mot Sovjet.
Varje rollperson beskrivs med en soldatkliché, som "Stridspitten" eller "Spolingen" eller "Charmören". Egentligen är det här och ditt namn allt du behöver för att komma igång och spela:
De här fungerade verkligen skitbra i spel och skapade också en spelbar kontrast i gruppen. Den ständigt positiva skar sig exempelvis stenhårt med de flesta andra när kylan och eländet kommer i slutet av scenariot.
För att underlätta spel i konventssammanhang fick alla rollpersoner även ett par listor som var tänkta inte som repliker utan som inspiration.
Ett exempel på inspirationslista, från rollpersonen Felix von Dencker.
Regler
Jag gillar när ett scenario är en helhet. När målet är, inte att testa ett kommersiellt spel som råkar arrangeras, utan att få en upplevelse som just det här scenariot konstruerats för. För att uppnå det tycker jag ofta det hjälper att ha regler som skrivits specifikt för ändamålet, så Fyra StuG försökte föregå med gott exempel.
Det jag insåg efter all research var att handlingsresolution kändes totalt ointressant. Du kommer inte behöva slå för att banka in en dörr, eller kasta granat träffsäkert, eller orka springa lagom långt. Mycket av det du gör som skytteslusk är rutinmässig råtristess. "Hurry up and wait". Ställ upp er borta vid bron och invänta order!
Så ingen handlingsresolution--allt det där lyckas automatiskt. Vill du knycka en baguette på franska västkusten, eller klättra upp på ruinernas tak, bara gör det.
Men tre saker behövde regler: logistik, eldstrid och moral.
Logistik representerar prylar med kort. Framförallt vapen och ammunition. Ammunitionskort slängdes på löpande band under eldstrid, men fylldes även på löpande från en aldrig sinande källa. Förutom i slutet, förstås. En till kontrast.
För att skjuta i eldstrid slänger du de sexsidiga tärningar som syns på ditt kort. Du säger inte "jag skjuter", utan att rulla tärningar betyder just att du skjuter. Det totala slaget från gruppen jämförs sedan med det totala slaget från motståndaren. Den som får lägst kommer hålla ned huvudet eller retirera. Sexor är skador. Tar du en skada är det en Skråma; du får lite bandage och sen är allt klart. Två sexor innebär ett Hemskott (Heimatschuss), som var åtråvärt bland soldater. Det innebär att du är skadad nog att behöva åka hem, men inte skadad nog att bli invalid. Tre sexor så är du död. För att undvika skador kan du vända ditt vapen upp och ned för att markera att du tagit skydd. Då slipper du att sexor fördelas till dig.
Slutligen moral. Din moral kan öka och minska med allt från d6 till 1. I scenariot börjar alla med 10; men detta kommer sänkas till 6 i översättningen. Om din moral sänks till 0 måste du dra ett Traumakort, som kommer påverka hur du spelar din rollperson för resten av spelet. Några exempel:
Fatalistisk: Finns inget du kan göra. En kula därute bär ditt namn och du vet det. Humorlös: Du skrattar inte längre. De saker du sett har gjort det svårt för dig att uppskatta glädje.
Arrangemang
På GothCon var det flera grupper som anmälde sig, och jag fick hjälp av vänner att spelleda samtliga. En av grupperna, i 15-årsåldern, hade nyligen upptäckt D&D och fick väl en resa de inte riktigt var beredda på men sa sig uppskatta väldigt mycket.
Däremot visade scenariot sig alldeles för stort för bara ett konvent. Det hade sannolikt gjort sig bättre som en minikampanj istället, och det är så översättningen beskrivs.
Slutsats
Jag är väldigt stolt över Fyra StuG, faktiskt. Har fått chansen att spelleda det tre-fyra gånger, och det har alltid varit en mörk och väldigt speciell upplevelse. Att göra så mycket research och lägga i praktiken flera månader fritid på att strukturera ett scenario är näranog omöjligt att få till, men känns i efterhand som perfekt användning av tiden!
Och givetvis, om någon vill kika på versionen som spelleddes på GothCon, så finns den här:
Ni tillhör en tysk infanterigarnison i
ockuperade Frankrike. Ni leker krig på
dagarna, utför symbolisk vakttjänst på
kvällarna, och gör staden osäker på helgerna.
Ingen av er är intresserad av kriget utan har
hamnat här för att era föräldrar mutat bort er
från fronten eller för att ni hade turen att vara
födda i närheten.
Ni vet alla att kriget snart är vunnet. Ni
behöver bara stå ut några månader till.
Petar till och från med en översättning till engelska av Fyra StuG och en Scho-Ka-Kola. Ett scenario som arrangerades på GothCon 2019 i sin ursprungsform. Det kommer tappa försöket till vitsigt namn och istället heta Seven Seconds på engelska (från ett radiomeddelande som skickades ut till tyska soldater i Stalingrad; att var sjunde sekund dör en tysk soldat). Det har gjort att jag återbesökt hela projektet, och gjorde mig nyfiken på att skriva en sorts "making of", eftersom det är det solklart mest ambitiösa rollspelsprojekt jag gett mig på än så länge.
Ingen aning om någon är intresserad av detta egentligen, men det har jag inte frågat om recensionerna heller! (Och nej, jag har inte slutat läsa Swords of the Serpentine, men ett par veckor med dubbelbokningar har kommit ivägen och nu skrev jag visst det här istället.)
Idé
Krig är otäckt för alla. Rädslan för att dö, oron för dem därhemma. Osäkerheten, propagandan, allt. Så under en tid snurrade tanken att göra rollspelsscenario av det som är otäckt med krig. Inte det som glorifierar våld eller sår patriotism.
Att förlägga det till ett slag som alla vet förloras var främst tänkt att skapa en skräckupplevelse. En sorts "meta"-avslöjande, eftersom spelarna själva vet, så när kartan läggs fram på bordet vet de vad som väntar sig. Första gången en variant av det som skulle bli Fyra StuG spelleddes så var det Kult och razidnazister och alltihop, lite vagt inspirerat av Svarta madonnan. Men när kartan med texten "Stalingrad" lades fram på bordet, och hur eländet beskrevs, så insåg jag att det inte behövdes några razidnazister. Verkligheten var förbaskat otäck som den var.
"The human experience", som Dan Carlin brukar säga. Här föds idén. Det otäcka med krig + elände - övernaturligheter.
Scenario
Filmen Stalingrad, från 1993, är fortfarande en riktigt bra krigsskildring som på något sätt skildrar det som händer "bakom kulisserna", och hur precis alla är lika rädda. Även att krig för med sig massor med opportunister och andra dåliga sidor hos människorna som dras in i det. Men kanske det jag tog mest fasta på, och som följde med till scenariot, var kontrasterna mellan inledningen av filmen och slutet. Först festar de vid Medelhavet, sedan sitter huvudrollerna på ett tåg och diskuterar vilka delar av de ockuperade områdena de skall få egna förläningar i, och slutligen Stalingrad.
Seger -> Propaganda -> Elände -> Död.
Scenariot snodde den här strukturen rakt av.
Research
Jag gillar immersion på det sättet att jag som skribent eller spelledare är "immersed" i det som spelas. Terminologi, jargong, inspiration. För ett krigsscenario räcker det egentligen med att ha gjort lumpen för att kunna "leka krig" även i rollspel, men jag djupdök i böcker av alla möjliga slag och skrev upp citat och intressanta anekdoter längs vägen.
Majoriteten av de händelser som sker i scenariot är baserade på Jason D Marks böcker Vägen mot undergången, som följer en bataljon från kustbevakning vidare till Stalingrad, men det är förenklat och handlar istället om en infanteribataljon och inte en ingenjörsbataljon, som böckerna gör. Jag ville att rollpersonerna skulle vara skyttesluskar.
Anteckningsdokumentet, innan scenariot skrevs, är ett Gdoc på c:a 160 väldigt röriga sidor, som faktiskt gjorde att scenariot närmast skrev sig självt. Eller vad sägs om Otto Carius beskrivning av ryskt pansarvärn som något extremt irriterande och ofarligt, men som gjorde att hans stridsvagnspluton aldrig fick någon sömn? Eller att underofficerer i Stalingrad bröt av sina skyttemärken som en tyst protest, för de kunde inte säga något om hur striderna gick utan att anklagas för förräderi?
Allt det här visade också på uttalandet att Andra världskrigets första offer var det tyska folket. En röd tråd genom scenariot.
Rollpersoner
Som rollpersoner skrev jag upp en hel skyttegrupp på tio personer. För att illustrera hur det var att vara tysk är de lite extrema. Någon är exfånge, någon har ett lätt hjärtfel, någon är egentligen socialist, och så vidare. Allt för att visa på hur samhället såg ut och vilka som tvingades in i armén efter att kriget gått allt sämre. Från början skulle inga mödrar behöva skicka alla sina söner, var det sagt. Men behovet på folk tilltog drastiskt efter Tysklands olagliga anfallskrig mot Sovjet.
Varje rollperson beskrivs med en soldatkliché, som "Stridspitten" eller "Spolingen" eller "Charmören". Egentligen är det här och ditt namn allt du behöver för att komma igång och spela:
De här fungerade verkligen skitbra i spel och skapade också en spelbar kontrast i gruppen. Den ständigt positiva skar sig exempelvis stenhårt med de flesta andra när kylan och eländet kommer i slutet av scenariot.
För att underlätta spel i konventssammanhang fick alla rollpersoner även ett par listor som var tänkta inte som repliker utan som inspiration.
Ett exempel på inspirationslista, från rollpersonen Felix von Dencker.
Regler
Jag gillar när ett scenario är en helhet. När målet är, inte att testa ett kommersiellt spel som råkar arrangeras, utan att få en upplevelse som just det här scenariot konstruerats för. För att uppnå det tycker jag ofta det hjälper att ha regler som skrivits specifikt för ändamålet, så Fyra StuG försökte föregå med gott exempel.
Det jag insåg efter all research var att handlingsresolution kändes totalt ointressant. Du kommer inte behöva slå för att banka in en dörr, eller kasta granat träffsäkert, eller orka springa lagom långt. Mycket av det du gör som skytteslusk är rutinmässig råtristess. "Hurry up and wait". Ställ upp er borta vid bron och invänta order!
Så ingen handlingsresolution--allt det där lyckas automatiskt. Vill du knycka en baguette på franska västkusten, eller klättra upp på ruinernas tak, bara gör det.
Men tre saker behövde regler: logistik, eldstrid och moral.
Logistik representerar prylar med kort. Framförallt vapen och ammunition. Ammunitionskort slängdes på löpande band under eldstrid, men fylldes även på löpande från en aldrig sinande källa. Förutom i slutet, förstås. En till kontrast.
För att skjuta i eldstrid slänger du de sexsidiga tärningar som syns på ditt kort. Du säger inte "jag skjuter", utan att rulla tärningar betyder just att du skjuter. Det totala slaget från gruppen jämförs sedan med det totala slaget från motståndaren. Den som får lägst kommer hålla ned huvudet eller retirera. Sexor är skador. Tar du en skada är det en Skråma; du får lite bandage och sen är allt klart. Två sexor innebär ett Hemskott (Heimatschuss), som var åtråvärt bland soldater. Det innebär att du är skadad nog att behöva åka hem, men inte skadad nog att bli invalid. Tre sexor så är du död. För att undvika skador kan du vända ditt vapen upp och ned för att markera att du tagit skydd. Då slipper du att sexor fördelas till dig.
Slutligen moral. Din moral kan öka och minska med allt från d6 till 1. I scenariot börjar alla med 10; men detta kommer sänkas till 6 i översättningen. Om din moral sänks till 0 måste du dra ett Traumakort, som kommer påverka hur du spelar din rollperson för resten av spelet. Några exempel:
Fatalistisk: Finns inget du kan göra. En kula därute bär ditt namn och du vet det. Humorlös: Du skrattar inte längre. De saker du sett har gjort det svårt för dig att uppskatta glädje.
Arrangemang
På GothCon var det flera grupper som anmälde sig, och jag fick hjälp av vänner att spelleda samtliga. En av grupperna, i 15-årsåldern, hade nyligen upptäckt D&D och fick väl en resa de inte riktigt var beredda på men sa sig uppskatta väldigt mycket.
Däremot visade scenariot sig alldeles för stort för bara ett konvent. Det hade sannolikt gjort sig bättre som en minikampanj istället, och det är så översättningen beskrivs.
Slutsats
Jag är väldigt stolt över Fyra StuG, faktiskt. Har fått chansen att spelleda det tre-fyra gånger, och det har alltid varit en mörk och väldigt speciell upplevelse. Att göra så mycket research och lägga i praktiken flera månader fritid på att strukturera ett scenario är näranog omöjligt att få till, men känns i efterhand som perfekt användning av tiden!
Och givetvis, om någon vill kika på versionen som spelleddes på GothCon, så finns den här:
Last edited:
