Det Forna Chor
Exakt hur gammalt Chor är vet ingen idag, men det uppstod definitivt långt innan de daladhiska och azuliska högkulturerna. Många lärde antar att Chor enades omkring 2000 år före Kejsareran, ungefär samtidigt som Chu. Andra hävdar att detta bara är ett antagande baserat på den bland akademiker populära ”cykliska teorin” (enligt vilket världen utvecklas i enlighet med historiska cykler som är desamma världen över, oavsett inbördes kontakt) och gissar snarare på något i stil med 600 till 400 år innan Kejsareran.
Chor började tydligen som en union av stadsstater längs randen av Vastus Magnus. De enades för att bättre kunna utnyttja de underjordiska vattenresurserna i ett annars kargt landskap – fast allt tyder på att Vastus Magnus var mycket gästvänligare under den här tiden. Landet styrdes av någon sorts prästkonungar med gudomlig auktoritet – jämförelser med Stjärnans Söner i Chu är oundvikliga. Under dessas ledning konstruerade man Elkanat, det enorma underjordiska kanalnät som genomkorsar Vastus Magnus. Genom detta kunde man öka bördigheten hos Vastus Magnus randområden, och även odla upp dess redan då ökenartade inre territorier. Rikets huvudstad kallas i nuvarande vastomagniska legender för Aàd och skall ha legat inne i Corda Vastuu, fast ingen vet idag var.
Tydligt är att man också kände till geomantiska konster som i dag är okända. Det finns ännu i dag ett förvånande stort antal permanenta nexus i Vastus Magnus, och om det inte var för dessa och de ännu fungerande resterna av Elkanat skulle inte det vara lika befolkat som det är. De vanligaste spekulationerna säger att Chors magiker på något sätt kunde skapa permanenta nexus medvetet och sammanbinda dem. Ingen nu levande vet dock hur detta gick till. Över huvud taget är Chor populärt som ämne för metafysisk spekulation. Vissa påstår t.ex. att geomantin uppfanns här och spreds vidare till Daladh och Dodjab först senare. Andra påstår att Profeten skall ha lärt sig hemligheter av betydelse när han passerade riket på sin flykt till Daladh.
Det är inte bara Elkanat som tyder på att Chor hade ingenjörer och byggmästare vars kunskaper vida överträffade dagens. Som nämnts vimlar Vastus Magnus, i synnerhet dess inre, av monumentala ruiner av statyer, städer, tempel och nekropoler.
De senare är värda ett eget kapitel. Chorerna begravde tydligt sina döda i gravar uthuggna ur berget, och för deras härskare och andra stormän innebar det oerhörda underjordiska gravkomplex, rena labyrinterna. Det faktum att de fortfarande var åtkomliga har fått folk att anta att man dyrkade de döda stormännen, som enligt de fåtaliga fynden brukade mumifieras för att bevaras till eftervärlden. Enkelt folk brukade också bevaras, oftast genom att man torkade ut deras lik med natronsalt.
Många av dessa gravar har under åren plundrats så grundligt att man antar att chorerna själva startade traditionen. Andra är ännu begravda under sanddynerna eller lämnade i otillgängliga områden. Vastomagnerna hävdar att gravkomplexen är hemsökta av spöken, onda djinner, och annat oknytt, och att de skyddas av mäktig svartkonst. Det hindrar inte att det ännu förekommer gravplundring. Samtidigt som de ville undvika gravplundrare var tydligen chorerna som nämnts måna om att kunna besöka de döda, som del av någon förfäderskult. För de stoltaste gravarna innebär detta ibland dolda fällor eller lönndörrar, eller falska gravar, avsedda att lura plundrare. Ett tecken på Chors storhet är att en del av dessa ännu fungerar.
Väggarna i gravarna är fyllda med mer eller mindre konstfärdigt målade bilder, som föreställer scener ur livet såväl som vad som tycks vara gudavärlden. I icke plundrade gravar finns även den dödes ägodelar med, vilket ofta inkluderar mängder av små statyetter, kallade ushapti av de lärde, som föreställer djur, människor och sagoväsen som fåglar med människohuvud.
På vissa ställen kan man också finna kolosser, enorma statyer, oftast uthuggna ur en klippsida, men ibland flyttade ut i öknen. Dessa tycks föreställa antingen gudar eller mäktiga konungar – det är svårt att avgöra. I andra fall är det enorma pelare eller obelisker som skapats på detta vis. Rester av byggnader, brunnar och vägar förekommer också – ibland hela palatskomplex. Dessa är ibland även de uthuggna ur klippan, och har ofta egna källor – kanske de var fästningar.
Från gravarna och monumenten har man funnit att chorerna använde sig av en bildskrift som vidoniska lärde döpt till kryptoglyfer (”hemliga tecken”). Det finns nämligen ingen idag som kan tolka dem, även om både moderna vastomagner och vidonier försökt. En del präster i inlandets gamla stadsstater har memorerat vissa passager i sina tempel, men de kan inte säga vilket tecken som betyder vad. Eftersom det verkar vara en stiliserad bildskrift, har man utgått från att det är något i stil med den skrift som används i Chu, där varje tecken står för ett ord. Vissa har t.o.m. spekulerat i att det är samma språk, eller åtminstone besläktade, och att Chus variant bara har blivit mer stiliserad med åren, eftersom den levat kvar.
. Och ingen anständig kvinna skulle visa sig halvnaken på det där viset, i synnerhet med främmande karlar i närheten.... men man kan säkert hitta oanständiga kvinnor i städerna om man letar! 
