Nekromanti Gå ned i vikt? Varför?

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,429
Location
Göteborg
Istället för att försvinna OT i den andra tråden så startar jag en ny, ganska inspirerad av det här inlägget:
Übereil said:
Det som gör det Rymdis säger svårt i praktiken är att när väl fettcellerna utvidgats så krymper de inte. Den vikt du haft när du var som fetast blir med andra ord din "normalvikt" rent fysiskt - dvs den vikt din kropp kommer sträva mot att ha. Det gör att när du väger under den vikten så kommer din kropp se till att utnyttja varenda jävla kalori du sätter i dig för att behålla vikten. Därmed krävs en jävulsk disciplin för att hålla en vikt som ligger långt under ens "normalvikt" - minsta slarv kommer kosta.

Därmed tror jag det är en mycket bättre idé att göra som Rymdis och bara se till att hålla sin nuvarande vikt. Att göra mer är både jobbigt och otacksamt. Lär dig acceptera och älska din egen vikt istället - det är lättare.

Tror jag då, men jag har förmodligen lite svårt att förstå skamkänslor kopplat till specifikt övervikt.

Übereil, som känner att han ligger farligt nära ett "varför diskuterar ni det här"-inlägg

Fast jag är inte lika övertygad som honom utan uppriktigt nyfiken. Ni som har vägt vad ni kände var för mycket och sen gått ner, har det varit värt det?

Jag har stort självförtroende när det gäller mitt intellekt och viljestyrka, och jag väger en del (sanning att säga så vet jag inte hur mycket, har inte vägt mig sen mönstringen, men det är inget extremt men helt klart över medelvikten), men varje gång jag funderar på något sånt här så kan jag liksom inte låta bli att tänka på, kommer jag bli lyckligare av att sluta dricka öl, lägga energi på att alltid ha med mig nyttiga mellanmål så jag inte hamnar på korvkiosken, räkna kalorier, eller vad det nu kan vara som krävs (och som enligt vissa är så 'enkelt' men som för mig låter som att det kräver ganska mycket ansträngning), och har hittils kommit fram till nej, troligen inte.

Ändå så finns den här konstanta pressen i samhället och en allmän uppfattning om att minska i vikt är något bra, jag cyklar alltid till jobbet mycket på grund av att jag tänker 'att jo men det är nog bra att träna lite ändå' (och att det knappt tar längre tid än bussen annars hade det nog inte hänt).

Jag kan också se en del fördelar:
Jag kommer bli snyggare (vilket i sig kanske inte är en fördel men som förhoppningvis kan öka oddsen för att sluta vara singel, och tydligen finns det forskning som visar på att det är bra för karriären också).

Jag kommer kanske kunna spela badminton igen (jag höll på med det på motionsnivå rätt längre, men efter att jag drog av hälsenan så har jag inte vågat igen, men om jag skulle gå ner rejält så borde ju belastning på fötterna bli mindre tänker jag).

Jag kommer eventuellt ytterligare öka med koncentrationsförmåga vilket skulle gynna mig i arbetet och diverse mentala tävlingar jag deltar i (bridge, magic etc).

Men som sagt, jag ser också ett antal nackdelar som att det kommer uppta min tid, mina tankar, och kräva en stor viljeansträngning som jag kanske kan lägga bättre på något annat.

Så, min fråga är som sagt, är det värt det? Blir man lyckligare av att väga mindre? (givet att man har vägt mer och sen ansträngt sig för att ta sig ner och hålla sig nere), forskningslänkar är förstås mest intressant men jag är också intresserad av era tankar och anekdoter. Det jag tycker man oftast hittar när man försöker googla lite (förutom 10 miljoner bantningssidor om hur) brukar handla om extremt överviktiga personer som har fysiska problem med att orka med vardagen (som att gå i trappor eller cykla alls osv) och där inser jag förstås direkt värdet, men om man ändå har en acceptabel om än inte bra kondition?
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Som en som ännu inte gått ner i vikt tänkte jag ändå svara varför jag vill gå ner:

Hälsoskäl.

Än så länge funkar min kropp bra. Jag har inte diabetes och mina knän mår bra. Men jag känner vilken jävla belastning det är på dem varje gång jag reser mig från en stol, för att inte tala om när man står på knä för att fixa något i lägenheten. Hur tungt det är när hissen gått sönder och man tar trapporna.

Jag vill inte tillbringa min ålders höst i sjuksängen eller i en rullstol bara för att jag inte kunde låta bli att äta en extra bulle till kaffet hela mitt liv. Framför allt vill jag ha en ålders höst!
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,590
Location
Göteborg
Jag har alltid varit överviktig, absolut inget extremt men en liten mage som jag skulle vilja få bort. I dagsläget är jag 190 cm lång och vägde runt 110 kilo. Jag har alltid tränat mycket styrketräning och även en del kondition eftersom det krävts för idrottande på elitnivå.

Nu när jag inte idrottar aktivt märkte jag snabbt att mitt kaloriintag fortfarande låg där det gjorde när jag tränade som mest och därför har det nu blivit en klädsam övervikt.

Av och till far fan i mig och jag börjar tänka nyttigt. Jag går all in helt enkelt. Jag käkar bra och tränar mycket.

Men eftersom jag inte hållt detta nån gång så har jag ju nånstans gjort fel.

Det absolut svåraste tror jag är att hitta en balans som inte är betungande för din vardag, alltså att du känner att det är jobbigt att förbereda lunchlåda hemma istället för att hänga med resten av jobbisarna till lokala pizzajointen.

Fördelar jag märker när jag nyttar till det:

-Orkar mer rent allmänt, mer studs i steget och känner mig piggare.
-Orkar ha sex längre med eventuell partner, och orkar också ha roligare sex istället för att bli lat och bara säga, äh kom och sätt dig här uppe sumpan
-Bättre humör, jämnare humör, inte lika småirriterad över småsaker
-Bättre självförtroende (om detta kommer inifrån eller utifrån samhället är egentligen ganska ointressant tycker jag men det kan man förstås tycka olika om).

Jag har också testat en del dieter utan större framgång, eller rättare sagt det har inte hållt i sig.

Börja med någon liten förändring tycker jag och se vad det ger för resultat. Funkar det kör man vidare på det, annars testar man nåt annat.

En liten förändring skulle kunna vara att äta en nyttig frukost varje dag, att skippa bröd till lunchen, eller att byta till lättmjölk.

Men jag måste säga att jag älskar känslan av att se mig i spegeln när jag är riktigt fit, jag älskar att springa uppför en trappa med raska steg bara för att jag kan, jag älskar att gå runt med känslan av att vara i form.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Man blir friskare och kanske lever längre (i alla fal om man skulle vara rejält överviktig, det är ju olika från fall dill fall.

Man orkar mer i vardagen.

Kläder sitter bättre.

Man får antagligen mer sex. Och orkar mer/längre/oftare.

Men viktigast är hälsan. Hade jag tränat lite, ätit lite mindre och typ gått ner 10 kg hade jag inte fått stroken. Nu önskar jag att jag inte rationaliserat, "nån pizza och öl då och då, det gör väl inget".
 

Mtb

Veteran
Joined
29 Jul 2012
Messages
87
Location
Stockholm
Först och främst måste du ju göra det för din egen skull inte för att andra tycker si eller så. Men det utgår jag ifrån att du redan vet.

Väger du för mycket är det förstås bra att gå ned i vikt av rena hälsoskäl. Om du tror att det är viktnedgång och en smärtare kropp som krävs för att du ska slippa singellivet så är det kanske inte hela sanningen även om det i stort sett alltid är mer attraktivt att vara hyfsat smärt och vältränad än motsatsen. Till syvende och sist handlar det dock mest om att vara bekväm i sig själv och tycka att man duger utan att för den sakens skull bli självgod. Svår balansgång.

Det finns ju massor av kraftigt överviktiga människor som inte har några större problem att skaffa sig en partner och jag tror det beror på att de är harmoniska. Jag känner inte dig så jag vet ingenting om din självkänsla men jag vet hur jag ser på mig själv. Jag är kraftigt överviktig och tycker att jag ser rent ut sagt riktigt illa ut (det tyckte jag å andra sidan när jag var smal också men det är något som jag blivit itutad ända sen jag var barn). Det är förstås väldigt kontraproduktivt att tänka som jag gör och jag försöker inte ens bryta singellivet eftersom jag ser mig själv som ful, fet och oattraktiv. Andra människor blir förstås inte attraherade av mig heller då min självbild blir som ett sorts avskärmande pansar som inte går att komma igenom. I övrigt kan jag förstås vara hur trevlig och charmig som helst.

Börjar du träna och äta bättre kommer du med all sannolikhet att sova bättre, orken blir bättre och du slipper fundera över huruvida du är tjock/oattraktiv eller inte. När du blir mer avslappnad i ditt förhållande till dig själv och din kropp borde det märkas i hela din utstrålning och då lär du garanterat bli mer attraktiv i andras ögon.

Nånting sånt...
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Jag har vägt 95 kilo som mest, vilket kanske inte är så värst mycket. Men det var ändå ca 30% kroppsfet vilket är klart för mycket. Nu ligger jag runt 83 kilo, vilket hade varit en helt ok vikt om mer av det hade varit muskelmassa. Så en bit till skall bort av fettlagret :gremsmile:

Att jag går ner i vikt förbättrar oddsen att slippa hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, ryggproblem, knäproblem, osv i framtiden. Vissa av dessa är dock inte viktminskningen i sig, utan att jag rör på mig och viktminskningen är en sekundärfördel.

Att jag i stort sett har halverat portionerna ger också fördelen att jag kan lägga mer pengar på annat.
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Vikt vet jag inget om, men att træna regelbundet ær verkligen superbra på så många sætt.

Har aldrig varit øverviktig, men inte precis trænat heller utøver att sparka runt en fotboll då och då på skoj. Sen før ungefær ettåetthalvt år sedan fick jag før mig att jag skulle ned å vandra i Grand Canyon, men guide-agenturen krævde att man skulle vara i "excellent physical shape" vilket jag knappast var. Så jag ljøg på intygen och børjade sedan træna tre gånger i veckan (jogga och kroppsviktstræning) infør vandringsturen. Mådde bættre och orkade mer vældigt snabbt (och var vældigt tacksam før de dær månaderna av træning efter den førsta milen i 40-gradig værme under vandringen :gremsmile: ).

Det hjælper helt enkelt allmænntillståndet något fantastiaskt, och ær dessutom ganska beroendeframkallande. Har inte trænat på ett tag nu på grund av avhandlngsstress och jag længtar verkligen efter att sætta igång igen.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Det finns många förnuftiga och bra anledningar att motionera regelbundet och leva ett hälsosamt liv (se tråden för flera goda argument). Men alla förnuftiga anledningar i världen hjälper föga om drivkraft, motivation och intresse egentligen saknas.

Om du verkligen vill leva hälsosammare (vilket inte nödvändigtvis är samma sak som att gå ner väldigt mycket i vikt) behöver du hitta ett sätt och en livsstil som är anpassad för just dig och som är långsiktigt hållbar. Ju lägre trösklarna är och ju roligare och naturligare motionen blir desto troligare är det att du fortsätter så pass länge att det blir en god vana.

Testa badminton lite försiktigt igen - förhoppningsvis upptäcker du hur roligt det är och att en del av dina gamla färdigheter finns kvar.

Fortsätt att gå och cykla till jobbet. För vissa personer kan det hjälpa att kartlägga sina vanor - till exempel genom en stegräknare - och försöka stärka de nyttiga bitarna. För andra blir det här dock bara stressande och jag tror att man ska försöka undvika dåligt samvete och att göra saker enbart av pliktskyldighet så långt det går.
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
xyas said:
Det hjælper helt enkelt allmænntillståndet något fantastiaskt, och ær dessutom ganska beroendeframkallande.
Det där kan jag, av egen erfarenhet, säga varierar från person till person. Jag har försökt träna regelbundet i några år nu (i alla fall två gånger i veckan) men jag har aldrig klarat av att hålla uppe träningen. Det känns i princip bara jobbigt att hålla på med.

Übereil
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Übereil said:
Det där kan jag, av egen erfarenhet, säga varierar från person till person. Jag har försökt träna regelbundet i några år nu (i alla fall två gånger i veckan) men jag har aldrig klarat av att hålla uppe träningen. Det känns i princip bara jobbigt att hålla på med.
Själv har jag otroligt svårt att träna för tränandets skull. Roliga aktiviteter som råkar vara fysiska är en annan sak :gremsmile:

Men för att det skall bli långvarigt brukar jag behöva hitta någon polare som delar intresset, annars blir det som med alla andra hobbies; jag håller på ett tag, för att sedan hoppa vidare till nästa.
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,219
Location
Malmö
Übereil said:
xyas said:
Det hjælper helt enkelt allmænntillståndet något fantastiaskt, och ær dessutom ganska beroendeframkallande.
Det där kan jag, av egen erfarenhet, säga varierar från person till person. Jag har försökt träna regelbundet i några år nu (i alla fall två gånger i veckan) men jag har aldrig klarat av att hålla uppe träningen. Det känns i princip bara jobbigt att hålla på med.
Beroendet kom nog inte förens jag hållit på i lite mer än ett halvår, och i början kändes det trist av och till. Men eftersom jag tränade mot ett väldigt specifikt och skoj icke-träningsrelated mål så var det lättare att hålla ut.
 

gizmo

temporary sunshine
Joined
27 Oct 2008
Messages
825
Location
Stockholm
svar till Arvids fråga

Jag svarar här, din fråga hör ju hellre hemma i varför? tråden.

Arvidos MC said:
Vad ska du med all disciplin till? Varför behöver du ännu mer träning eller ännu nyttigare kost?
hm.

för att jag har ett jobb där jag sitter och stirrar i en datorskärm 8-10 timmar i rad, och sedan på kvällen gör jag mer av detta och hänger t ex på forumet. Jag känner att jag vill balansera ut det. Om jag jobbade på bygge, skulle jag kanske inte känna att jag behöver träna alls.

och för att jag gärna vore 5 kg lättare för att mina knän börjar bli gamla och skulla tacka för det.

och för att jag vill kunna göra en pull-up :gremsmile:

och jag tror för att jag börjar bli gammal och måste bevisa mig att jag fortfarande kan.

Tillägg: och för att jag vill passa i mina Jeans och kunna sitta ner i dem utan att det trycker överallt och är obekvämt.

Men som sagt, vore det jätte JÄTTE viktigt, skulle jag troligen få upp disciplinen. just nu är det lite så där halvviktigt, det räcker tydligen inte som anledning.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Übereil said:
xyas said:
Det hjælper helt enkelt allmænntillståndet något fantastiaskt, och ær dessutom ganska beroendeframkallande.
Det där kan jag, av egen erfarenhet, säga varierar från person till person. Jag har försökt träna regelbundet i några år nu (i alla fall två gånger i veckan) men jag har aldrig klarat av att hålla uppe träningen. Det känns i princip bara jobbigt att hålla på med.

Übereil
Ja, samma här. Vad lite endorfiner min kropp nu utsöndrar under träningen, så lyckas de inte överrösta smärthormonerna och de allmänna misärsignalerna.

Att jag ändå tränar 4-6 dar i veckan är mer destillerad norrländsk tjurskallighet samt Doctor Cox teorem:

http://www.youtube.com/watch?v=o_HAXan1wSQ
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: svar till Arvids fråga

gizmo said:
Jag svarar här, din fråga hör ju hellre hemma i varför? tråden.
Ja, förstås!

Ursäkta om jag lät tyken, jag blev lite provocerad av att du känner att du behöver äta bättre och träna mera, när du i mina ögon redan lägger ner så mycket engagemang i det.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: svar till Arvids fråga

Arvidos MC said:
gizmo said:
Jag svarar här, din fråga hör ju hellre hemma i varför? tråden.
Ja, förstås!

Ursäkta om jag lät tyken, jag blev lite provocerad av att du känner att du behöver äta bättre och träna mera, när du i mina ögon redan lägger ner så mycket engagemang i det.
Fast det Gizmo sa var väl att hon inte äter särskilt bra?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: svar till Arvids fråga

Dnalor said:
Fast det Gizmo sa var väl att hon inte äter särskilt bra?
Jaaaa... Men du vet, man kommer hem till henne och ser en massa hembakat bröd och ett fancy kök och man ba gu va fint
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Okej, jag har insett ett till skäl:

Jag vill leva så länge som möjligt för att kunna äta så mycket som möjligt. Dvs pröva olika maträtter från olika kulturer, hitta nya smaker, uppleva oral orgasm så att säga.

Om det kräver att jag äter mindre nu så är det ett pris jag får betala.
 

shaithan

Warrior
Joined
8 Nov 2012
Messages
212
Location
Svergie
Jag har gåttbåde upp och ner i vikt, ja jag tycker det är värt ansträngningen att gå ner ivikt och hålla sig där. Mina anledningar är helt enkelt att man mår så jäkla mkt bättre. Sen att jag inte kunde hålla min vikt pga en skada jag ådrog mig för 2 år sedan är sjukt tråkigt
 
Top