Krille
Super Moderator
Re: Historia med Gloria
"Vad beträffar konsten att leva sig in i hur folk tänkte och tyckte då, läser inte folk historia?"
Svaret på den frågan är "nej". Folk tenderar att undvika historia så långt det går. I den mån de exponeras för historia är om det skulle vara någon form av medeltids-Hamiltonhistoria à la Arn eller om Orlando Bloom gör huvudrollen i filmen.
Vad gäller att sätta sig in i rollen så är det inte det som är problemet. Problemet uppstår när det finns flera världsbeskrivningar: en som beskriver hur rollpersonerna ska uppfatta världen ("magi finns", "Jeanne d'Arc pratar med änglar"), en som beskriver hur världen var ur en historikers ögon ("magin fanns inte", "Jeanne d'Arc var förmodligen schizofren") och en som beskriver hur världen är rent gelémässigt ("magi finns inte", "änglar? är du go', ällä?").
I det här fallet förväntas spelarna spela rollen enligt beskrivning 1, när världen egentligen är som beskrivning 2 och 3. Resultatet blir allt för ofta ett mediokert rollspelande.
I mitt fall råkade jag ut för det i en Viking-kampanj. Spelarna blotade lite halvhjärtat och lade ingen större vikt vid gudar, folktro eller magi, för sånt fanns ju inte i reglerna. Det var först när en enögd främling drämde ett svärd i en takbjälke och siade att den som kunde dra ut svärdet ur bjälken skulle bli danernas kung som det blev annat ljud i skällan. Plötsligt var de inte så säkra vid att den där formella världsbeskrivningen, med "magi finns inte", faktiskt stämde.
Resultatet blev mycket bättre rollspelande.
"Vad beträffar konsten att leva sig in i hur folk tänkte och tyckte då, läser inte folk historia?"
Svaret på den frågan är "nej". Folk tenderar att undvika historia så långt det går. I den mån de exponeras för historia är om det skulle vara någon form av medeltids-Hamiltonhistoria à la Arn eller om Orlando Bloom gör huvudrollen i filmen.
Vad gäller att sätta sig in i rollen så är det inte det som är problemet. Problemet uppstår när det finns flera världsbeskrivningar: en som beskriver hur rollpersonerna ska uppfatta världen ("magi finns", "Jeanne d'Arc pratar med änglar"), en som beskriver hur världen var ur en historikers ögon ("magin fanns inte", "Jeanne d'Arc var förmodligen schizofren") och en som beskriver hur världen är rent gelémässigt ("magi finns inte", "änglar? är du go', ällä?").
I det här fallet förväntas spelarna spela rollen enligt beskrivning 1, när världen egentligen är som beskrivning 2 och 3. Resultatet blir allt för ofta ett mediokert rollspelande.
I mitt fall råkade jag ut för det i en Viking-kampanj. Spelarna blotade lite halvhjärtat och lade ingen större vikt vid gudar, folktro eller magi, för sånt fanns ju inte i reglerna. Det var först när en enögd främling drämde ett svärd i en takbjälke och siade att den som kunde dra ut svärdet ur bjälken skulle bli danernas kung som det blev annat ljud i skällan. Plötsligt var de inte så säkra vid att den där formella världsbeskrivningen, med "magi finns inte", faktiskt stämde.
Resultatet blev mycket bättre rollspelande.