Nekromanti Gömda detaljer i scenarion

[MrG]

Hur ser folk på dolda små detaljer i scenarion, schyssta saker eller onödigt insiderskräp?

Som exempel "Bröderna Stursh resande cirkus", tror cirka hälften av grupperna tog att den hette bröderna H A STURsch resande cirkus och att lite färre kände igen killen på karaktärsbladet för kamrer Karlsson (som såg ut på pricken som H.P Lovecraft), är sånt kul/bra?

-Gunnar (som tycker om sånt själv, men vill göra en koll av sin smak)

 

[Dimfrost]

Jag gillar injokes. Det viktigaste är att ingen viktig information riskerar att försvinna för de oinsatta, men idealfallet är ju att man inte ens märker att något saknas om man inte hör till målgruppen. Då fungerar det perfekt. Exemplet du tar upp verkar enbart kul, tycker jag.


/Dimfrost

 

[Rosen]

schyssta saker eller onödigt insiderskräp?

Schysst insiderskräp. (-:
Själv älskar jag att slänga in sånt (i både text och bilder - även om många är så utpräglat insider att de refererar till tidigare alster av mig själv) men man får ju vara beredd på att de flesta aldrig lägger märke till det, och att många av dem som gör det tycker att man bara är oseriös.

Det har iofs hänt mig en gång att spelet faktiskt svalde detaljen -- i en illustration om ett träskfolk i Khelataars grundregler petade jag in gamle Swamp Thing som kikar fram i ett hörn. Tilltaget upptäcktes av redaktörerna, som av nån anledning ansåg sig tvungna att lägga in ett "träskmonster" med ungefär det utseendet i spelet, eftersom det ju fanns med på en bild. Kreaturet introducerades av dem i modulen Ægoor och är sedan dess helt officiellt.
Efter det vågade jag inte berätta för dem att grodan Kermit låg gömd i en annan bild...

--
Åke

 

[Rising]

Jag är rätt svag för fånig humor som visar att man har lite självdistans och inte tar sig själv på så stort allvar. Tyvärr är jag samtidigt så korkad att jag aldrig märker den typen av vitsar, dock, och då kan man känna sig lite utanför.

Å så måste man väl lägga lite band på sig, så att man inte drar till med Dr. Agbasun och Miss Foster, med mera.

---

Å så tycker jag det borde finnas fler Kermitmonster i alla rollspel. (skrattar fortfarande åt Rosens historia)

 

[solvebring]

Schysst insiderskräp. (-:
Själv älskar jag att slänga in sånt (i både text och bilder - även om många är så utpräglat insider att de refererar till tidigare alster av mig själv) men man får ju vara beredd på att de flesta aldrig lägger märke till det, och att många av dem som gör det tycker att man bara är oseriös.

Precis, jag tycker man som upphovsman har all rätt till sådant, och så länge man gör det just för att man själv tycker det är lustigt och intressant, och inte desperat försöker göra sig rolig inför andra - vilket i princip är omöjligt med injokes, då är det okej. Kan det sedan finnas en glimt i detta så att några faktiskt avslöjar det hela och också de kan ta del av lustigheten, är det ju bara ett grymt plus. Det är ju sådana grejer som kan bli kända signaturer, kultmärken, klassiker etc.
Det ger liksom pricken över i:et som en extra krydda över allt det andra så regelrätta.

 

[Rickard]

Det kan fungera i oseriösa mutantscenarion, men i övrigt har jag väldigt svårt för det, eftersom jag nog kan ta det som idébrist hos scenarioskribenten. Det skulle för mig vara likadant som om exempelvis en författare skulle heta Conan i ett rollspel.

/Han som visserligen kan tycka att verkliga saker först verkar oseriösa

 

[solvebring]

Det beror egentigen helt på, om det är det oseriösa som har överhanden är det klart att det inte är så kul. Det skall ju inte vara överdrivet så att man använder sina injokes och obegripliga texter, bilder etc. för att man egentligen inte har något att skriva.
Det skall liksom bara vara en liten extra grej som en ytte-gräddklick på moset.

 

[Johan K]

Jag skulel tycka att sådan saker skulle vara skitskoj attt plocka in. Sådant ger lite krydda åt äventyret, tror jag bestämmt.
å för min del så får det gjärna var mer av denna detalj.

 

[Rickard]

"Det beror egentigen helt på, om det är det oseriösa som har överhanden är det klart att det inte är så kul."
Jag tycker skämt sätter stämningen, oavsett hur de är framlagda. Det funkar i Mutant, Stjärnornas Krig och Shadowrun, men om det bryter mot en allmän stämning (som våld, sex och Roger) så blir det bara stämningsbrytande.

"Det skall ju inte vara överdrivet så att man använder sina injokes och obegripliga texter, bilder etc."
Det gör inget för min del, för om det är interna skämt så förstår jag dem inte och då ser jag dem inte som skämt.

/Han som fick googla på "hastur"

 

[Pom]

Jag tror det är förfärligt vanligt. Frestelsen är väl oemotståndlig att slänga in åtminstone någon helt intern referens.

Själv är jag lite kluven. När man känner igen en referens känns det på en gång roligt och stämningsdödande. Men den stämningsdödande aspekten har sjunkit för mig genom åren när jag märkt hur universellt det är.

 

[Dimfrost]

Jag tolkade trådstarten som innefattande inte bara skämt utan allusioner i allmänhet. Kanske är just "in-jokes" endålig benämning då. Jag gillar verkligen det som får en att kanske dra på munnen och som gör det mer underhållande att läsa, inte det som är mer eller mindre krystade skämt i känd Mutant-stil. Till exempel tycker inte jag att den blinde bibliotikarien Jorge i labyrinten i Rosens namn påverkar stämningen i boken/filmen negativt på något sätt, trots att jag fattar vad det syftar på.


/Dimfrost

 

[Robert Jonsson]

Jag gillar dem - särskilt om de inte är helt uppenbara. Förstår man dem då så får man känna sig lite smart och det är alltid roligt. Om de är väldigt blatanta och uppenbara kan de dock bli lite tråkiga och stämningsdödande för mig.

 

[Dewil]

Tja, varför inte? Jag väntar på att någon ska skriva äventyret "Den rhenländska nidingen".

Dewil

 

[Rävnos]

"Där örnar vågar" av "Ms. Fitz"..

.. var en spökskriven bok som figurerade en hel del i min senaste kampanj. Var ingen av spelarna som fattade populärkultursreferensen, vilket kanske var lika bra. Men jag måste åt den när den nämdes.

Men jag använder mig iaf då och då av subtila, och inte fullt så subtila flirtar med saker jag uppskattar eller föraktar i den "verkliga" världen.

\Rävnos

 

[Svarte Faraonen]

Spelar för tillfället Kristalltjuren, vilken är full av diverse allusioner till bland annat gnosticismen. Som exempel kan nämnas att ett viktigt plotelement är att rollpersonerna äter frukter ur en plats kallad "den förbjudna skogen", för att få hallucinatoriska visioner. Den som uppmanar dem att göra detta är en orm. När brickorna ramlar på plats och spelarna inser att en orm lett dem att äta förbjuden frukt uppstår vissa igenkännande leenden. Referenser till Det Sjunde Inseglet, Carmina Burana, med mera, förekommer också i mer eller mindre förklädd form.