När jag kollade på avsnittet kunde jag inte låta bli att fokusera på alla extrema dumheter och kontinuitetsbrott som begicks. Dothraki-horden rider rakt in i fienden och dör, medan alla andra chockerat verkar ha väntat sig att de skulle vinna striden själva eller något? Iszombies har tidigare varit betydligt bättre eldvirke än fnöske och ved – men när det passar kan de lägga sig i hög utan att antända. The Hound är rädd för eld, sen är han inte det. Arya kan mörda hundratals iszombies, sen måste hon gömma sig för dem, sen kan hon teleportera. Iszombies kan uppbåda tillräckligt med kraft för att slå rakt igenom stensarkofager – till och med utan något utrymme att bygga upp kraft för ett slag. Osv, osv.
Men så här lite senare börjar det smyga på mig vad som faktiskt hände. Det här var med all sannolikhet den sista spiken i kistan för alla förhoppningar om att GoT kan sluta tillfredsställande. Night king var bara en cookie cutter-onding. Profetiorna var bara rent svammel, men det görs ingen grej av det faktumet heller – man låtsas rentav som att de stämmer. Huvudpersonerna är odödliga – Jons återupplivning var nog enbart någon klyschig powerfantasi. De hyfsat smarta karaktärerna är bara överskattade, det viktigaste är att man kan slåss. Krig är bra, strategi och taktik är överskattat – allt som räknas är en hjälte med magiskt vapen. Klyschorna som all uppbyggnad fokuserade på att riva ned är nu grundstommen i narrativet.
Det är väl några avsnitt kvar. Jag lär titta på dem och kanske blir jag positivt överraskad. Men just nu känns det bara som att det är på väg mot ett mindre tillfredsställande slut än Lost.